Jag fick bada - till slut

Badade i dag, bad #1 under den har resan. Aven arets forsta bad. Nha Trang ar en valdigt vacker plats, perfekt for ett premiardopp. Den valmaende staden, och stranden, ligger langs en lang vik med sma kulliga berg pa tre sidor och Sydkinesiska sjon pa den fjarde. Fin strand, om an inte den basta jag sett, och nastan inte en manniska. Tramsigt varmt i vattnet. Jag hittade stranden mest av en slump och hade varken handduk eller badbrallor, men det har ju aldrig stoppat en viking fran ett bad.
Efter nagra timmar pa beachen gick jag uppat platsen dar bussen skulle ga ifran och bestallde in middag och ett par Saigon Lager Beer. Det var ett par timmar kvar till avfard och allteftersom jag satt och laste min bok och funderade sa kom jag pa farre och farre anledningar till att jag borde aka vidare till en stad som inte har strand. Resultatet blir att jag stannar har en natt. Bussbokningskillen, som saknar hander, kanske han han lyckats spranga bort dem med en mina, blev bara glad.
- Tomorrow? Really? Well, the bus is very full anyway.
Langs huvudgatan ligger en par hyfsat classy klubbar aven om det inte ar toktjockt med vare sig barer eller turister. Men jag antar att det kan andra pa sig framover nar alltfler nordbor trottnar pa ett overkommersialiserat Thailand.
Fredrik har sms:at och fragat om jag ar i Kina an. Det ar jag alltsa inte men eftersom jag har visum ska jag in pa nagot satt. Overvager att skippa Hanoi/Hoi An och ta Kina direkt via flyg - det ar annu en hel del timmars bussresa innan jag nar gransen harifran. Vet inte om jag lockas sa mycket av fler busstimmar. De kor som maniacs - skrev jag det redan? - och det ar svart att sova.

System breakdown?

Just nu kan jag inte surfa in pa min blogg, men det kanske gar fran Sverige. Det verkar vara en sorts serverkrasch.

Mellan en buss och en annan

Just nu sitter jag i en stad som heter Nha Trang och vantar pa nasta buss som ska ta mig ytterligare norrut till en badort som heter Hoi An. Bussen fran Saigon kom hit vid 6-tiden i morse och nasta gar vid 19 ikvall. Jag har alltsa ca tolv timmar att kolla in stan. Lyckades faktiskt sova ca fyra timmar pa bussen, trots allt tutande och att de kor som maniacs. Man maste trots allt ge forarna lite cred for deras skicklighet (eller om det ar tur), det ar inga stora marginaler. 

I Hoi An raknar jag med att stanna i alla fall tre natter om jag kan hitta ett billigt stalle vid stranden. Det blir egentligen den forsta riktiga avkopplingen, hittills har det varit ganska mycket roligt slit, langa promenader, standiga forflyttningar och varme.

Sedan aker jag vidare till Hanoi, blir nog tyvarr inte sa manga dagar dar. Darifran tar jag antingen taget in i Kina och ut vid Hongkong, eller ett flyg direkt till Hongkong. Jag kommer i vilket fall inte att hinna med sarskilt mycket av Kina, det far bli en separat resa. Iofs kul att ha det kvar. Men det vore forvisso intressant att ta strackan Hanoi-Hongkong med taget, om det later sig goras. Da har man i alla fall sett lite av landet. Och jag har ju ett visum som maste utnyttjas. Kina ingar inte i min guidebok, sa eventuellt far jag kora lite pa kann dar. Det ger sig.

Ormvin och en sorglig australiensare

Mekong. Visst har det en speciell odesmattad klang. De som sett filmen Apocalypse Now har kanske en bild fran Mekongfloden av en mullrande kanonbat pa vag norrut mot en osaker destination. Idag flyter fredliga pramar fram saktmodigt, om an fortfarande mullrande, pa floden dar jag tillbringat de senaste tva dagarna. Det var mycket lyckat. Vi avgick fran Saigon i forrgar och tuffade forst nedfor Saigonfloden och sedan in i deltat. Lokalbefolkningen dar livnar sig framst pa fiske, jordbruk och i allt storre grad turism. Jag har sett dem handla livsmedel pa en flytande marknad, tillverka nudlar, ris och kokosgodis. Jag har provdruckit ris- och ormbrannvin och akt kanot inne i en gron smal gang formad av djungeln. Fantastiska bilder.








En flytande marknad och jag i vietnamisisk hatt.

Det har med vilka manniskor man moter blir allt mer intressant. I Mekonggruppen var foljande nationer representerade: Sverige, Belgien, Frankrike, Italien, Tyskland, Singapore, Japan, Australien och guiden som var fran Vietnam. Kan ha glomt nagon. Jag kom att sarskilt hanga med en tjej fran Belgien, vars pappa tavlar i varmluftsballongflygning, och en kille fran Singapore som ar bankir vid storbanken HSBC. Fick hans kort. Alltid bra att kanna en bankir.

Fyra australiensare var med, varav tva broder, Larry och Gary, coola killar som tyvarr kommit av en sorglig anledning: Larry stred i australiensiska flottan under kriget (antar att det var Vietnamkriget, for han var inte sa gammal att han kan ha varit med under WWII) och var bland annat stationerad i Mekongdeltat. Nu ville han gora resan dit igen eftersom han vet att det blir hans sista. Han ar drabbad av en muskelsjukdom som far musklerna att tvina bort och han vet att han kommer att bli rullstolsbunden och till slut kvavas ihjal. An sa lange klarar han sig med kapp.

En vardaglig incident

Vi har haft tva stromavbrott pa lika manga dagar i Saigon. Det forsta kom strax efter att jag kommit hit, runt midnatt. Olyckligtvis har mitt rum inget fonster med dagsljus. Det blir nattsvart. Jag letar fram min halogenficklampa.

Som ordningsam svensk ar man van vid att tidningarna hemma gor i alla fall en sida nar strommen gar i en storstad. Sa svensken, denna mansklighetens riktkarl, gar resolut ner till lobbyn for att ta reda pa vad som star pa. Dar nere har vietnameserna redan tant ljus och sitter och myser.
- Det finns ingen strom, papekar jag inte utan skarpa i tonen.
- Det hander varje dag, fnissar personalen tillbaka.
Det andra kom i morse. Jag sket i alltihop och gick ut istallet for att promenera runt stan. Pa trottoarerna holl folk och labbade med bensin i pet-flaskor for att fa igang ett inte oansenligt antal elverk utanfor sina affarer, vars smattrande adderade angenamt till den redan massiva ljudbilden.
- Strommen kommer ater kl 4, konstaterade en barkille neutralt.

Studenten Chu, eller hur det nu stavas, pluggar management pa gymnasiet. Han ar i 19-20-arsaldern och kommer fram med en av sina skolbocker och vill ova sin engelska.Han ar bekymrad infor framtiden:
- Jag vill studera utomlands och starta eget foretag, sager han. Men jag far inget visum. Och det ar sa mycket byrakrati kring att starta foretag i Vietnam, man ska fylla i en massa papper till myndigheterna och presentera sin affarsplan. Men myndigheterna sager bara att den inte ar bra.
Jag foreslar att han ska fixa ett kvalls- och helgjobb hos nagot hotell dar han traffar engelsksprakiga turister. Pa det sattet kan han ova upp spraket. Han ska fundera pa det.
Jag jamfor med mig, som svensk, som kan aka till i princip vilket land som helst i varlden. For Vietnam till exempel behovs inte ens visum. Inte till USA heller, dit Chu helst vill. Han ser lite nedslagen ut nar han inser den stora skillnaden.

Startar inte.

Hittar kyrkan mitt i stan och tanker att dar ska jag ga in och svalka mig lite. Men det pagar en ceremoni dar inne, en tant viftar ivag mig. Troligen ar det ett brollop, for utanfor har nagra killar pyntat en bil med blommor, likt en svensk brollopskortege. Bilen ar en skinande blank och renoverad Chevrolet, eventuellt en 55:a, nagot av hojdpunkten inom amerikansk bilindustri (med undantag av 75:ans Camaro mojligen).
Det ar bara ett problem: bilhelvetet startar inte.
Tva eller tre kostymkladda killar star lutade i varmen under den oppna huven och stirrar oforetagsamt ner i motorn. En ringer i mobilen med stressad blick.
Det ar typiskt. Forst kommer amerikanerna hit och krigar. Sedan lamnar de efter sig sadan har skit.

U.S. Army 54th Infantery Division

Under en gummiplantage strax nordvast om Saigon gomde de sig. Gerillakrigarna som USA inte klarade att sla ut.
Vad som nu kallas Cu Chi-tunnlarna ar av den mindre storleken, omojliga for en vasterlandsk soldat att kravla sig fram igenom. Det var ocksa ett av en lang rad tunnelbyggen over en stor yta av Vietnam, varav flera tydligen byggdes redan under inbordeskriget.
Det ar vid dessa tunnlar jag var idag. Riktigt intressant. Annu battre blev det nar var guide, en vietnames i 50-arsaldern, visade sig ha krigat sju ar mot nordvietnameserna i den amerikanska 54:e infantreridivisionen som sambandsofficer bland annat. Tidvis var han forlagd till ett omrade precis i narheten av tunnlarna.
- Very dangerous, very dangerous, sa han och sag lite nedstamd ut.
Fast han var rolig ocksa. Han berattade pa sin knackiga engelska att det foddes barn nere i dessa tunnlar under kriget. Inne pa det temat kom han in pa detta med hur barn blir till, och undrade om nagon visste vad "virgin" betyder.
- A woman with no husband. So she doesn't know how big the banana is.

Nu ska jag ga upp och duscha, sedan ut och ata nagot. Ska agna en del tid at planering - tre tva natter till ar tankta i Saigon, sedan blir det Mekongdeltat, en eller tva dagar. Darefter tanker jag mig norrut mot Hanoi, med stopp langs nagon av stranderna dar, men jag vet inte exakt var och inte heller hur mycket tid allt far ta - jag vill ju hinna med Hongkong och en liten svang in i Kina ocksa. Dagarna gar fort.
Forst hade jag tankt fyra-fem dagar i Malaysia med sol och bad, men det vetetusan om jag hinner med. Den som lever far se. Tjena.

Ett himla hallaballoo

Saigon. Pa flygbiljetten star det Ho Chi Minh. Pa bagageslippen star det SGN (Saigon). Jag kan medge att det finns en viss mystik kring staden med tva namn och landet, med allt vad det varit med om. Fast mitt forsta intryck - forvisso efter att ha varit har typ tva timmar - ar inte kanonpositivt. Dimper ner mitt i backpackergettot, dit jag i och for sig bett chaffisen kora mig. Har ju inte bokat nagot sa jag valjer ett hostel pa mafa och sager "ta mig hit". Har ar plagsamt mycket vasterlandska turister. Jag kastar in vaskan pa rummet och gar ut for att fixa lite middag. Hamnar bredvid en tysk med hastsvans. Bara en sadan sak. Lovar att han heter Dieter. Maten, en biffrora med lite gronsaker och ris, ar helt ok men for lite kryddad. Tar in den lokala pilsnern, Saigon Draft Beer, en aningen blaskig historia.
Men ok - man ska inte doma ett land eller ens en stad efter ett par timmar bland lallande backpackers och Britney Spears och Green Day ur hogtalarna. Ska nog lyckas hitta lite krigsromantik.
Har singat upp rummet for tre dagar, imorgon blir det tour for att se underdjordiska installationer under kriget, en dag vill jag bara knalla runt och spakulera, och sen maste det natirligtvis akas bat pa Mekong. Museet over kriget ska man visst se ocksa.
Nu kan jag inte skicka data pa varken min egen eller jobbmobilen, sa det har med resebloggandet riskerar hamna i dvala. Kul sa lange det varade. Tjenamors.

Tabloidlitteratur

Läser The Insider av Piers Morgan, chefred under elva år för brittiska News of The World och Daily Mirror. Varifrån han fick sparken. Rekommenderad av en kollega. Mkt underhållande.

Exit Kambodja

Jag gillar det har landet. Darfor kanns det lite trist att jag lamnar Kambodja om ca fem timmar. Det sker via flyg till Saigon (nagot dyrare an jag skulle ha velat, ca 800 kr, men jag sparar tid), dar jag raknar med att stanna tre dagar. Oklart exakt var annu, men det loser sig alltid.
Kambodjanerna ar oerhort vanliga (ska vara prickar over a...), kan mata sig med thailandarna, priserna laga och servicen bra. For backpackers som reser utanfor de breda turiststraken och har mindre krav pa bekvamlighet ar det ett valdigt enkelt land att resa i. Man hoppas, dock, att de lyckas bredda turismen, sa att de kan attrahera ett bredare turistunderlag. Det behovs - jag har tex inte sett en enda tillverkningsindustri att tala om annu. Det saknas uppenbarligen storre banker och darmed ar det sannolikt skralt med inflode av internationellt kapital.

Bilden visar vissa av offren vid tortyranstalten Toul Sleng, kallad S21, i Phnom Penh.

Fast satsningar pa turism saknas absolut inte. Pa den spikraka vagen fran Siem Reap ut till Angkor byggs just nu ett nytt stort nationalmuseum. Pa en banderoll vid vagkorsningen annonserar de redan efter personal - guider, tolkar, ekonomer och chefer. En liten bit langre bort ligger en ny spa- & golfresort. Langs vagen in till stan fran busscentralen passerar man ett annat bygge. Fast inte annu ett hotell, har jag fatt veta, utan ett nytt turistministerium.
Samtidigt saknar landet nagon langre kustremsa, sa sol- och badturismen kan inte vantas bli sarskilt stor jamfort med Thailands och Vietnams. En av staderna vid havet i soder, Sihanoukville, sags visserligen vara ett bra stalle med fina strander och "partyatmosfar" som det star i min guidebok, men mycket mer ryms inte.
Jag ser garna mer av Kambodja en annan gang (men Angkor ar jag nog klar med), om nagon vill hanga med. De sodra delarna, men aven Battanbang eller hur det nu stavas, ska vara bra. Ocksa Phnom Penh, denna av tragedi sa svart drabbade stad, har sin egen charm.

Partisammankomst

Ett par hundra meter harifran holls det partimote nyss nar jag cyklade hem. Vagade inte ta kort, for an vakt hade just kort bort mig fran trottoaren utanfor FCC, Foreign Correspondent's Club, som egentligen ligger i Phnom Penh men som har en lokalavdelning i Siem Reap. Ar beromd, pastas det, fast ar bara en lyxig bar egentligen och ingen pressklubb. De har behagliga fatoljer utanfor en vit kolonialaktig byggnad.
I alla fall satt kanske tva-trehundra personer, alla i vita skjortor, dar bredvid bakom ett staket och lyssnade pa en karl som skrek i megafon. Vid porten satt den valkanda skylten Cambodian People's Party.
Sitter och letar flighter pa ett internethak. Var visst inte sa latt som jag trodde. Snart ska jag ga och se om jag hittar kanadensarna igen.

Upptäcktsresande i 30 min

Ta Prohm, dit jag lyckades navigera efter ett tag, är jämte Angkor Wat nog det mest sevärda eftersom det lämnats i princip som det hittades för 150 år sedan. Djungeln har helt genomborrat templet, rötter växer ut och in genom murarna och ett jätteträd hotar pressa sönder hela huvudbyggnaden ovanifrån. Man känner sig lite som en upptäcktsresande när man går runt där. Eller ja, skulle göra om det inte var för alla japaner med kameror som orsakar köbildning hela tiden.
Jag hade skrivit en lång notering om Kambodjas turistindustri som dök upp i huvet när jag cyklade runt, men den gick inte att skicka så det får bli senare.
Planen nu är att fixa ett flyg till Saigon imorgon. Vietnam Air har ett gäng flighter har jag kollat upp. Alt är att ta bussen åter till Phnom Penh och göra resan över gränsen därifrån. Men då förlorar jag en dag på något jag redan sett och spräcker tidplanen.

Lost

Cyklar runt bland dessa mängder av tempel. En del andra turister hojar också, hardcore-gänget, men de flesta steker runt i tuktuk. Jag räknar till över 40 tempel på kartan, utspridda över flera kvadratkilometer. De sammanbinds av grusvägar som genomborrar djungeln. Därinifrån låter det högt av kväkande grodor och annat. De skyltar inte så bra, så jag var helt lost ett tag - tills jag sprang på kanadensarna från phnom penh mitt i en tempelruin. Nu har vi bytt mejladresser. Dessutom hade deras tuktukchaufför koll på var vi var.
Nu ska det prisas stekt ris o kött.

Khmererna regerar

Lokalbefolkningen visste om den, men i flera hundra år var Angkor bortglömd av omvärlden, helt övervuxen av djungeln. Till 1850-talet, då en arkeolog högg sig fram hit och den förlorade staden upptäcktes.
Sitter nu mitt i Angkor Wat, det mest kända templet, och mobilbloggar. Det hade de nog inte trott khmererna när de byggde stället.
Det är faktiskt grymt imponerande. Utan att ha sett pyramiderna antar jag att det här är i samma härad. Det är verkligen ett arkitektoniskt mästerverk som jag bara inte fattar hur de fick till för mer än tusen år sedan.
Och då är detta bara ett tempel. Ett par kilometer bort finns en hel jäkla tempelstad som kan ha rymt en miljon människor. Jag har hyrt en hoj som jag ska åka dit med i eftermiddag.
Här är mkt varmt. Har ryggsäcken full av vatten.

Dessa tempel alla pratar om

Framme i Siem Reap nu, kl ca 14. Har hamnat på ett ställe lite över budget, men jag ska gå en sväng nu och hitta ett annat och byta imorgon.
Ska pejla in utelivet lite samtidigt.
Börjar tröttna på dessa tempel som alla tjatar om redan innan jag sett dem. Man förväntas betrakta dem i soluppgång, solnedgång, mitt på dan, inifrån och ut. Dessutom ska man se alla och helst några till. Jag säger: Ge mig ett tempel oavsett belysning så är jag nöjd. (Blir intressant att se vad jag tycker om denna anteckning när jag väl sett dem.)
Mest irriterande är dessa mc-taxinissar som nödvändigtvis ska köra en överallt. Jag kan för bövelen hitta en taxi när jag behöver en, stan vimlar av dem. Är iofs rätt bra på att skaka av dem, ska nog gå här också.

För partiets bästa

Vi åker just förbi en lång rad jordbruk/jäger, där det utanför varje står en blå skylt med Canbodia People's Party. På ett ställe fanns 20-30-talet hängmattor upprätta under ett tak. I två av dem låg två snubbar och studerade bussen när den for förbi. Gissar att det är någon sorts statliga gårdar. Partiskyltar ser man å andra sidan överallt på landsbygden.
Och så mitt i alltihop, ett ruckel med skylten American School of Phnom Penh.
Var buss tutar hela tiden.
Kambodjansk karaoke på tvn. Ingen sjunger.

Vem?

Någon har kläddat ner ett nummer, kanske ett telefonnummer, på förstasidan av min IHT med svart kulspetspenna. 009316525147. Extremt nyfiken på vart det går.

Buss till Siem Reap

Klev just på bussen, en gammal fin långfärdsmaskin med vad som ser ut som röda lädersäten. Köpte en ett dygn gammal International Herald Tribune en en kille på trottoaren för tre dollar. En story om Bush som vänsterkryss. En karl har räknat in passagerarna i bussen tre gånger nu. Behaglig temp eftersom det är 7 på morgonen. Sol.
Minibussen från hostelet körde genom stans bättre kvarter, kul att se. Chauffören försökte gena mot enkelriktat. Fick möte. Försökte vifta åt sidan mötet. Fick backa. En polis såg lojt på.
Nu tutar bussen och någon blåser i visselpipa. Vi rullar iväg långsamt.

Movienight a la Phnom Penh

Nyss hade vi filmkväll här nere i vestibulen på hostelets feta platt-tv. Filmen: The Killing Fields. Ska man se den - igen - någon gång så är det i så fall i Phnom Penh. Det var mest vi bleka krigsromantikeuropéer som tittade, fast några kambodjaner också. Antar att de också sett den tidigare.
Bör vara framme i Siem Reap ca kl 13 lokal tid imorgon om inte bussen pajar. Sen ska det bara hittas ett hostel. Kanadensarna, som flyger dit samtidigt, ska bo på nåt Bou Savy, ska hålla utkik efter det.

Zennström & Jolie regerar

En intressant detalj: de tycks vara stora fans av Skype här. Internet på datorerna härnere i receptionen är toksegt - ändå satt en engelsman där nyss och skypeade med en öronsnäcka kopplad till datorn i örat. Gissningsvis är internet minst lika pålitligt här som telenätet.
Och så är de tydligen heta på Angelina Jolie eftersom hon adopterade en liten kambodjan 2002. Sådant går hem.

The Killing Fields

En skola i centrala Phnom Penh gjordes om till ett av flera tortyrfangelser av roda khmererna pa 1970-talet. Nu ar det ett en stor turistattraktion och det absolut vedervardigaste museum jag sett. I vissa skolsalar byggdes till minimala celler dar folk kedjades fast, andra fylldes med tortyrredskap. Lakare, larare, professorer och alla med nagon sorts utbildning hamnade dar. Familjer splittrades. Langa rader av bilder pa dessa fyller salarna idag.
Om man kan kalla det hojdpunkt under en dag vet jag inte, men man tanker till en del.
En annan sevardhet ar naturligtvis The Killing Fields, ett av flera platser kring och i Phnom Penh dar dodskallarna ligger pa langa rader. Just den attraktionen ar mindre an vad jag vantat mig och det kravs en del fantasi for att inse hur hemskt stallet egentligen ar, eller var. Nu ser sjalva massgravarna mest ut som sma gropar med vatten i botten.
Mycket av turismen har kretsar forstas kring krig och dod. Inte minst dagens forsta jippo - att skjuta skarpt pa en skjutbana. Jag och en kanadensare provade AK47 (Kalashnikov), en annan kanadensare och en amerikan som jag hangde med gick loss med varsitt handeldvapen.
Killarna som hade hand som skjutbanan var uppskattningsvis 16-18 ar.
Vet inte vad jag ska tycka om dessa turistattraktioner som bygger pa sa mycket elande.
3g-natet ligger nere sa jag kan inte posta nagra bilder forresten.
Jag, dessa tva kanadensare samt jankaren delade en kambodjansk taxi, ser ut som en thailandsk tuktuk fast med plats for fyra pers. Killen som korde drog oss ut pa en rundtur kring hela stan. Det ar obeskrivligt fattigt pa vissa hall. Vid ett stopp skulle vi ga in i en stor marknad med en massa krimgskrams, men vi drog ut i kvarteren bredvid istallet, dar folk salde gronsaker liggande pa filtar i lervalling. Nagra stora paradgator korsar stan, annars ar det smagator med ruckel till stor del. Antar utan att ha varit dar att man ser samma scener i fattiga delar av Afrika. Har ju varit pa Kuba innan, men det var inte alls lika illa.
Vi kollade aven in kungliga palatset, som jag inte tyckte var nat vidare. Till slut lyckades vi overtala chaufforen att ta oss ater till hostelet och skita i nationalmuseet fyllt med skulpturer.
Imorgon bitti tar jag bussen till Angkor Wat (ar radd att den gar sa tidigt som 7). Dar trorjag att det blir ett par tre dagar, innan jag tar mig an Vietnam. Ev maste jag ater till Phnom Penh for att hitta en Vietnam-buss, eller sa klipper jag ett flyg. Nagot oklart an.
Det ar varmt. Nu ar jag i stort behov av en dusch. Sedan tanker vi oss ut och ta en - just det - pilsner.

Kväll i Kambodja

Phnom Penh. Man ska ha ett foto till visumansökan när man åker in i Kambodja. Det har såklart inte Erik. När det problemet är löst för en us-dollar extra kommer en snubbe fram och erbjuder sig att köra mig till mitt hostel på sin mc för tre dollar. Färden går genom ett svagt upplyst Phnom Penh som tycks befolkat av skuggor och där vi då och då möter en hoj på vår sida av vägen. Men alla kör lugnt och fint. Min chaufför har hjälmen liggande praktiskt i korgen där framme och berättar att han träffar sin familj, som bor långt bort, varje nyår.
Det är en svårslagen kontrast att flyga från det ultramoderna Singapore till Kambodja, ett av världens fattigaste länder. Man ser det redan vid inflygningen kvällstid - det är nästan helt svart där nere.
Nyss satt jag i lobbyn till där jag ska bo och pratade med nästa gäng svenska tjejer, denna gång från Skövde. De hade redan varit vid Angkor Wat, dit jag ska, och tipsar om bussen (det går dyr båt också). De hade inte så mycket mer att berätta utan försjönk snabbt i en Bridget Jones-film på en platt-tv på väggen.
Mitt rum är sjukt välstädat av en liten glad kambodjan som heter Joy och som även bar in min rygga från moppen. Det fick han en dollar för. Själv har jag fått mig en Angkor-pilsner för en dollar. Vad deras egen valuta heter har jag nästan glömt, än mindre betalat något med. En hund ylar ute och klockan är halv tolv.

Pilsner på flygplatsen

Äntligen hittade jag en bar. Carlsberg dessutom. Flyger till Phnom Penh om två timmar. Aldrig varit i så god tid till ett flyg.
De ställde en massa konstiga frågor när jag skulle checka i väskan: vart ska du sedan, har du returbiljett från Kambodja, hur länge ska du vara där? Jag förklarade min tänkta rutt med tåg, flyg och buss, och påpekade att jag har kinesiskt visum. Om kineserna släpper in mig kan väl knappast kambodjanerna vägra.
Rejält trött. Gått långt idag med. Skål.

Byggen överallt II

Singapores regering har garanterat en rad framtida byggen. En broschyr visar åtta stycken i Marina bay vid vattnet. På taket till de tre skraporna uppe till vänster ska en park anläggas.

Byggen överallt

Det här är Neo Junbin, fastighetsmäklare vid Far East Organization. Han står vid en modell av en lägenhetsskrapa som byggs precis bredvid utställningshallen i Singapores finansdistrikt, och förklarar varför en lgh för 1,8 mkr är en bra investering.
- Singapore håller på att bli en finansiell hub. Det är klart 2009. Många banker flyttar redan hit, bla Royal bank of Scotland. De behöver ha bostäder för personalen. Priserna kommer bara att öka, försäkrar Neo.
Men konkurrensen med Hongkong då?
- Det frågar alla om. De har sitt, vi har vårt. Och vi har en stabilare regering, säger han.

Här bjuds utsikt

Däruppe var jag igårkväll med de här linköpingsbrudarna. Få ställen kunde slå wtc i nyc, inte heller detta, men visst har man fin vy. Tyvärr debiteras överpriser i baren även här.

Kolonialism i kubik

Raffles. För dig som vill känna dig lite kolonial. Igårkväll stod det en fet drottning Elisabeth-Rolls utanför, idag bara en stek-Bentley med rafflesflaggor där fram. Fint ska det va. Men ölen i baren, där man kastar jordnötskalen på golvet, är faktiskt omotiverat dyr, motsv 70 kr. Sånt tänder jag inte på.

Hostelfrukost

Igår var det röd marmelad. Idag gul. Ombyte förnöjer.

Rättelse om svenskarna

Jag får ta tillbaka det där om inga svenskar. Just när jag skrivit det kom två tjejer - från Linköping. De bor på taket här för $11, ca 50 spänn. De ska vidare norrut till Malaysia imorgon. Jag tipsade om att det går tåg, det kände de visst inte till.
Fingret visar var i Singapore vi bor.

Tillbaka efter stora cityrundturen

Har gatt runt mer eller mindre hela centrala Singapore City (engelskt tangentbord). Stora delar av stan ar riktigt trevliga, aven om jag inte skulle ga sa langt som att saga mysiga. Det ar lite for modernt for det.
Ar riktigt seg nu, kom just tillbaka till mitt hostel. Nu ska jag slappa en timme eller tva, kolla in kartan lite, ta en dusch och sedan, nar det drar sig mot kvall, ga ut och ta en bit mat. Samt en pilsner. Funderar pa att ga och kolla in det har Raffles Hotel som alla pratar om. Bredvid finns en skyskrapa, Raffles City, som jag tror man kan dra upp i.
Har finns en massa brittiska, amerikanska och en del australiensiska turister men jag har inte hort en enda svensk.
Gav mig pa t-banan och har varit i en forort som heter Woodlands, bland annat pa bibliotket dar. Fororterna ser valdigt mycket mer inbjudande ut an exempelvis Flemingsberg som jag har erfarenheter fran. Gront och fint.
I morgon, vid 17-haket, gar flyget till Phnom Penh och Kambodja. Har fixat ett rum dar, vilket idoga lasare av denna publikation redan vet. Vad jag ska gora fram till flyget gar imorgon vet jag inte riktigt, det ar bland annat det jag ska fundera ut nu. Klockan ar exakt 6 pm Singaporetid. Mors!

Nya hus blir gröna enligt lag

Singapore hårdsatsar på miljövänliga skyskrapor. The building and construction authority, BCA, vill göra lag av de regler som sedan 2005 rankar miljöpåverkan vid nybyggen, skriver The Straits Times. Lagförslaget ska tas fram ihop med byggbranschen och innehåller bland annat krav på intelligent luftkonditionering och bättre ventilation.

Singapore by the sea

Efter oändligt mycket krångel har jag tagit mig ner till havet. Byggen överallt gör att man får gena genom varuhus och hålla på. Här nere är inte särskilt mycket folk, rent och ganska opersonligt.
The Straits Times skriver att röken från bränderna i norra Thailand och Burma är på väg hit. En annan blaska, The Business times, har en story om att bostadsmarknaden boomar, här också. Inte minst utlänningar köper bostad i Singapore, upp 37 procent under 06.
Nu ska jag äta thailändsk mangosallad.

Rent på gränsen till sterilt

En kvinna polerar entrén till United Overseas Bank, övervakad av TVÅ gubbar som står och hänger med walkie talkie. Singapore har typ 140 banker så hon har gott om jobb. Tidvis påminner stan en del om New york. Fast utan de där charmiga sophögarna man finner på Manhattan.

Snart dags för prisjakt

Jag har köpt en svinäcklig jasminedricka, se bild, medan jag väntar på att affärerna ska öppna. Ska kolla pris på en kamera och handla ett par flipflop. Sen blir det nog en rundtur på ön om jag kan hitta en buss.
Inte så varmt än idag, 25 grader kanske, men fuktigt. Kom en regnskur igår.

Dramatik första dagen

Singapore. Kväll nu i denna lilla stadsstat. Kom just till mitt hostel downtown. Jag har läst att det är dryga böter här bland annat på att inte använda övergångsställena. Så som av en händelse åker taxin förbi en olycka på väg in från changi-flygplatsen. Vad som ser ut som en medelålders kvinna har blivit påkörd av en Toyota-taxi. Kroppen ligger helt stilla på vägen och blodet har runnit ut på asfalten.
- Många utlänningar kommer hit och struntar i regeln och får böter. Väldigt dyrt, säger min chaufför.
Point taken.
Annars är det väldigt rent och propert, åtminstone kvällstid. Nu ska jag ta en dusch o sen en pilsner. Klockan är 20.08 lokal tid.

Krånglig flygplats

Paris. Jag hade sagt till folk att jag skulle flyga med KLM och mellanlanda i Amsterdam. Det var naturligtvis fel. Istället står jag nu i en oändlig boardingkö vid Charles de gaulles eller hur det nu stavas med en halvtimme till boarding. Nu rör det lite på sig.

Äntligen i taxin

Fullt upp ända fram till avfärd. Sedan bilkö. Taxin lyckades gena genom Karolinska, där vann vi nog en kvart.

Ett hantverk att åka på semester

Fördelen med att ha mycket att göra är att man inte hinner bli resnervös. Taxin till Arlanda kommer om en timme och jag är i full färd med att styra upp hur lampan i badrummet ska sitta. Hantverkarna dundrade in nyss igen, vilket i och för sig var bra för det är alltid en massa frågetecken som måste rätas ut när det ska hantverkas. Nu tror jag att allt ligger i fas dock. För info har de lagt på nån sorts primer på golvet och börjat spika ihop där det var fuktskadat innan.
Det kan bli sex länder på den här resan, om man räknar Hongkong som ett eget land (vilket det ju egentligen inte är, men de har ändå egen valuta). Var och växlade in lite pengar tidigare idag, men alla valutorna är helt hopplösa att hålla reda på. Satsar främst på ett lager US-dollar, det brukar funka överallt.
Väskan är packad nu i alla fall. Den är fånigt lätt. Nyss stekte jag omelett med gröna oliver i.

Fler flygande finesser

Sånt här blir man lite impad av. Nyss dök det upp ett mejl från Air France med inloggning till en sajt där man kan byta plats i planet. Ska se om det går att hamna vid nödutgången.

Konsten att inte ta med för mycket

Packläge nu i min extremt renoveringsröriga lägenhet. Har lagt all skit i en hög i vanlig ordning innan det åker ner i säcken. Det är inte mycket man behöver förstås men ändå tycker jag högen ser oroväckande stor ut.
Rutten har klarnat lite, ungefär ser den nu ut såhär:
Singapore två dagar, sedan flyg till Phnom Penh. Två dagar där, under vilka jag vill se Killing Fields (Choeung Ek) bland annat.
Därifrån till Angkor (Siam Reap) där jag kan tänka mig att man stannar och hänger ett par dagar.
Sedan är det lite oklart men jag antar att det blir åter Phnom för vidare transport till Ho Chi Minh (Saigon), troligen medelst buss. Därifrån går det tåg norrut, tanken är att på det sättet komma upp till Hongkong och Kina.
Låter nästan som en plan. Börjar verkställa direkt. Ska bara fixa lite middag först och slöglo på en gammal bondrulle.

Det här slipper man snart! Fast fint är det. Här ser man träden utanför mitt fönster i vinterprakt. Sicken stor bild det blev. Jag har lokaliserat en funktion varmed man kan ändra storleken på bilderna, vore ju kul om de blev lite större än de tidigare.
Usch vad jag bluddrar, måste börja skriva något vettigt här snart. Skyller på att jag är en totalt ovan bloggare. Man måste lära sig systemet först. Tar ju tid såntdär.

Eftersom jag åker först imorgon kväll, och hade (nästan) hela dagen igår ledig också, så känns det ännu på något vis inte som att jag har semester. Det känns också som ett klassiskt upplägg för att behöva stressa - när man har för mycket tid blir man slö och tvingas göra allt i sista momangen.
Men det ordnar sig säkert. Egentligen sitter jag och randar nu bara för att kunna testa skrivfunktionen på internet, har bara bloggat från mejl eller mobil hittills. Ska exempelvis se om det går att posta flera bilder i en och samma inlägg. Vore ju käckt.
Här till vänster har vi en karta över delar av Sydostasien. Igår kväll satt jag och lurade på bästa resvägen, i diverse guideböcker har det sagts att vägarna är så kassa att bussarna ibland inte tar sig fram = lång restid. Men det där tror jag mest gäller under regnperioden och den är ju inte nu. Så det löser sig säkert.
Egentligen är det nog det den andra bilden visar som jag längtar mest till - svensk högsommar. Svårslagen. Här en paddelnisse i Djurgårdsbrunnskanalen.

En bra affär?

Precis nu bokade jag dels flyg från Singapore till Phnom Penh, dels ett sorts hostel i stan två nätter. Hela paketet gick loss på under tusen spänn. För rummet i två nätter betalade jag 86 kronor och 94 öre, det får man ändå säga ser ut som en bra deal. Även om jag inte sett stället i förväg förstås. Men det är enkelrum, påstås ligga centralt och ska enligt uppgift ha internet. Som västerlänning känner man sig på något vis trygg när det finns internet.

Uppladdning framför tv:n

Är igång med ett test för att se hur långt det är praktiskt möjligt att skriva med mobilen. Några feta reportage lär det inte bli, kan jag säga.
I vilket fall borde jag kanske gräva ner mig i guideboken över sydostasien, ovan, som jag knappt öppnat ännu.
Tanken är att jag bland annat ska till Kambodja och istället har jag därför hyrt Killing fields, som fick en oscar på sin tid, om röda khmererna och deras galenskaper. Sådana filmer brukar vara bra - jfr med Last king of Scotland nu tex - och dessutom blir det också en sorts reseuppladdning.

Nu med kommatering

Nu ska det gå att kommentera inläggen här också, det gick tydligen inte tidigare. Det var visst kedjorna till nån hissanordning som någon hade glömt. Freedom of information. Tjena.

Nya Volvo i Gamla stan

Mamma bjöd på thaimiddag idag. Gott. Utanför stod en Volvo C30 som utsattes för vintertest. Inte för att det finns mycket till vinter här nu.

Palestina på scenen

Av orsaker som det inte finns plats här att redogöra för har jag lyckats hamna på palestinsk hiphopkonsert ihop med ett trevligt gäng jag inte alls känner. Kul. Nu ska jag ta en öl till.

Tårta på jobbet

Det är för närvarande oklart exakt vem eller vilka som fyller är, likaså hur mycket. Men det spelar mindre roll, det är ju tanken... fel, tårtan som räknas. Här en klassisk Princess.
Några timmars jobb kvar nu bara - sedan semester!

Slöseri med badkar

Min kompis Sven provsitter ett till synes toknytt badkar på Götgatan. Och jag som inte ens har en dusch.

Knäpp bild

En stekare ur en annons. Jag bara testar en funktion i mobilen.

Vår-Stockholm

Finfint väder idag också över huvudstaden. Typiskt - just som man ska fly vintern så blir det vår. Hoppas på vinterrevansch...

Bloggar egentligen...

...inte nu, försöker bara förstå mig på den här tekniken.

Inte mycket till mugg

För den som är intresserad av renovering: här är mitt dass just nu. Utanför står en ny toastol ouppackad och tar en del plats. Det positiva är att allt förhoppningsvis är klart när jag kommer åter. Nej nu är det färdigbloggat för idag.

Går det att posta filer?

Ett djärvt experiment: jag drar nu iväg en ljudfil till bloggen. En oldie närmare bestämt, The Snake med Al Wilson.

Det här med mejlen är en smart funk...

____________________________________

This MMS was sent from a Tele2 subscriber.
You cannot reply to this MMS by email.

Posta via epost

Hmm... tydligen ska det gå att skicka in grejor via mejlen också... Vi provar det.

Ett test till...

Bara provar lite.

Första inlägget

Hemma och testar denna mysko funktion. Tanken är att bilden i mobilen ska hamna på internet på nåt vis. Don't ask how...