En rätt frustrerande reflektion man kan göra när det pågår stora nyhetshändelser, "a developing story", som attackerna i Bombay och ockupationen i Bangkok: det verkar ibland som om ingenting händer. Jag följde nyhetsflödet extremt noga igår torsdag och på kvällen verkade det som om det fanns en del gisslan och ett fåtal terrorister kvar inne på de två hotellen. Tio-tolv timmar senare slår jag på tv:n för att uppdatera – och läget tycks vara precis oförändrat. Det hörs spridda skott inifrån Taj Mahal och råder förvirring. Det nya var i så fall att polisen påstod att det andra hotellet var tömt, samt att man satt in soldater via helikopter vid det ockuperade judiska centret.
Har då inget hänt på en hel natt? Jo, det har det förstås. Problemet är att informationsgivningen alltid blir lidande vid sådana här tillfällen, medvetet eller omedvetet. Reportrarna på plats har paradoxalt nog också ofta en sämre överblick av hela situationen än redaktionen hemma har, som ju kan sitta och sammanställa uppgifter från flera källor samtidigt.
Som en reporter sa på tv idag när han bevakade gisslansituationen vid judiska centret i Bombay: "We're working in an information deficit, if not an information vacuum."
Fotnot: deficit = underskott
