GADAFFI HÅLLER EMOT: STRIDER MITT I TRIPOLI Var finns överste Muammar Gadaffi? Han har hörts, via radio, men inte setts till på lång tid, och särskilt inte sedan rebellstyrkorna under söndagen penetrerade hans dittills starkaste fäste, huvudstaden Tripoli. Där rasade under onsdagen hårda strider och bland andra brittiska BBC:s reporter och fotograf i Tripoli hamnade mitt i eldstriden inne i Gadaffis högkvarter Bab al-Aziziya, vilket det här webb-tv-inslaget visar.
Ett annat mycket dramatiskt tv-inslag visar inbrytningen i Bab al-Aziziya – en stormning inte alla i rebellgruppen överlever.
TV: Rebellerna stormar Gadaffis fort
Hit misstänks Gadaffis tunnlar leda: presshotellet
Rixos, hamnen och flygplatsen. Foto: Sky News
En misstanke är att Gadaffi håller sig gömd nere i ett avancerat tunnelsystem under Bab al-Aziziya. Eller att han tagit sig vidare in i ett ännu större system av underjordiska anläggningar, avsedda för att forsla vatten under jord, som sträcker sig under stora delar av Libyen. Ett mycket omfattande bygge som enligt SVT:s Rapport på onsdagen ska ha kostat 160 miljarder kronor att bygga. Eller så har han helt enkelt lyckats ta sig ur Libyen, alternativt tagit sig till något av de avlägsna områden i landet som ännu hålls av Gadaffi-styrkor.
Satellitbilden nedan till höger visar Bab al-Aziziya i centrala Tripoli, där Gadaffis palats, högkvarter och även de tält där han brukade ta emot utländska dignitärer finns. Förstoringen till vänster visar tälten (länk till kartan här).
De journalister som hållits på hotell Rixos av Gadaffi-lojalister i Tripoli i fem dygn släpptes idag sedan de insett att större delen av resten av stan fallit till lojalisterna. Journalisterna anklagades bland annat för att vara Nato-spioner och fick inte lämna hotellbyggnaden.
TV: Obama: "Kriget är över" Idag, efter sju års krig i Irak, är det över. I alla fall enligt USA:s president Barack Obama, som på onsdagen deklarerade i ett tal att själva krigsinsatsen är avslutad. Pentagon tar nu hem styrkorna, fast 50 000 soldater under amerikanskt befäl stannar ändå kvar till 2011, dock inte som stridande styrkor utan som "stödjande", enligt försvarsdepartementet.
USA:s försvarsminister Robert Gates intog en ödmjuk hållning när han på plats i Irak förklarade att "historien har ännu att utvisa om USA:s irakiska krig var värt priset", rapporterar bland andra New York Times.
Nyheten om att kriget är över ska tas med en nypa salt förstås – förre presidenten Bush hann också deklarera samma sak, för en hel del år sedan nu, innan den tidigare administrationen i Vita Huset tvingades inse att det faktiskt trots allt pågick ändå, vad än presidenten ansåg.
Under åren som gått har, enligt olika beräkningar, runt 100 000 irakier eller fler dött, enligt bland annat en sammanställning på Wikipedia.
HAN UTMANAR HELA USA MED LÄCKTA DOKUMENT Här är mannen vars sajt Wikileaks skakar USA:s försvarshögkvarter Pentagon och Vita Huset. Julian Assange, född -71, ligger bakom "whistleblower-sajten" Wikileaks där vem som helst kan läcka hemligheter utan risk att avslöjas, hemliga dokument eller filmer som sedan publiceras på sajten efter att ha granskats.
På torsdagen var Julian Assange, från Australien, i Sverige och ställde då upp på en intervju i SVT Aktuellt.
Få har väl missat har Wikileaks nyligen släppt tiotusentals dokument om kriget i Afghanistan, händelserapporter som USA:s militär skickat vidare till de amerikanska myndigheterna och som sedan läckts. En misstänkt läcka sitter såvitt jag vet bakom lås och bom.
Att Assange i veckan befann sig i Sverige beror på att vissa av sajten Wikileaks servrar finns på ett webbhotell i Solna, enligt DN, och att Julian Assange, ständigt på resande fot, var här för att – såvitt jag begriper – ansöka om svenskt utgivarbevis för sin sajt. Ett sådant skulle möjligen kunna ge sajten samma publicistiska skydd som en svensk tidning har. Bland annat innebär det att svenska myndigheter inte får efterforska källor.
I intervjun med Aktuellt konfronteras Assange med den senaste kritiken om att han riskerar liv genom att låta publicera de tiotusentals uppgifterna från kriget i Afghanistan. Detta skulle bero bland annat på att talibaner kan läsa materialet och därigenom slå tillbaka mot afghaner som hjälper USA med underrättelser och annat stöd. Assange tillbakavisar kritiken genom att säga att de läckta dokumenten på Wikileaks i själva verket, som han menar, avslöjar att 20 000 civila har omkommit i kriget och att den amerikanska försvarsmaktens ansträngningar för att minska antalet civila dödsoffer brister.
– Varje vecka i kriget dör hundratals personer, säger Julian Assange.
Jag själv är ju journalist till yrket så min åsikt är kanske därmed väntad. Men jag stöder Wikileaks fullt ut. SvD har själv använt sig av dokument från Wikileaks som avslöjat missförhållanden, den gången i en isländsk, kraschad bank kallad Kaupthing.
Argumentet, som inte fanns i någon vidare bemärkelse före publiceringen av "Afghan War Diary" nyligen, att Wikileaks skulle riskera liv, är visserligen värt att ta på allvar men det håller inte fullt ut.
Anledningen är enkel: en hel del av all information som publiceras i all världens tidningar dagligen kan användas i diverse negativa syften, det är inte unikt för Wikileaks. Ett exempel: mer eller mindre varenda dagstidning skriver löpande om rika personer och deras förmögenhet. Det finns en uppenbar korrelation mellan sådan publicering och att dessa förmögna människor utsätts för utpressning, kanske till och med kidnappning. Därmed skulle, om pressen valde att följa den logiska konsekvensen av det, inte ett ord någonsin publiceras om förmögna personer. Så sker inte.
Det återstår att se hur länge Assange och hans frivilliga dokumentgranskare kan hålla på innan sajten på något sätt stängs. Men Wikileaks gör en oerhörd insats.
Jag skrev en krönika som finns i SvD Näringsliv idag om krigets ekonomi och USA:s vana att läga mångmiljardbelopp på att hyra in privata arméer för att sköta säkerhet och göra insatser i bland annat Afghanistan och Irak. Som det föll sig, kanske på grund av allmän nyhetstorka, toppade denna text vår systersajt E24 under onsdagen (skärmdumpen här ovan). Så kan det gå. Läs texten här.
Bok: Äventyraren och resejornalisten Robert Young Pelton skrev boken "Licensed To Kill" om inhyrda soldater i kriget mot terrorn - läs utdrag här(Amazon.com)
ihop Syd med Nord i Vietnam TV-tips: Fastnade för ett väldigt trevligt program på SVT:s Kunskapskanalen ikväll om Vietnam. Det var en seriestart under temat "Vietnam - återföreningens tid" där reporter och fotograf åkte tåg från Hanoi i norr till Saigon i syd. Under resan intervjuar de vietnameser på tåget som på olika sätt drabbats av kriget med USA.
Exakt samma tåglinje, fast åt andra hållet, åkte jag med när jag var i Vietnam 2007. Bilder från resan finns här. Bland annat besöker tv-teamet precis samma religiösa tempel som jag såg under en rundtur. Även de tunnlar, Cu Chi, som sydvietnamesiska motståndsrörelsen använde och som jag besökte var med i programmet.
Jag har inte hittat serien ännu på svtplay.se men det kanske dyker upp där. Det första avsnittet sänds annars i repris söndag den 2 maj. Se mer info här.
Regeringen i Filippinerna och en muslimsk gerillagrupp som går under namnet Milf i södra delen av landet är på god väg mot ett fredsavtal. Det kan sätta stoppa för konflikten som varat i årtionden och krävt 150 000 människoliv, rapporterar AFP via TT.
"Vi försöker få avtalet undertecknat efter första kvartalet nästa år, i mars eller april", sade den malaysiske medlaren Othman Abdul Razak till AFP på onsdagen.
Milf är den största muslimska rebellgruppen i Filippinerna. Den mindre Abu Sayyaf-gerillan, med bas på Mindanao i söder, är känd som mer radikal och där är ännu ingen fred i sikte.
Orange-ordern, som backar upp unionisterna/protestanterna i konflikten, marsherade genom centrala Belfast på söndagen och måndagen (bilden är från måndagen).
BELFAST/DUBLIN. På måndagskvällen bröt nytt våld ut i Nordirland, bland annat i Belfasts norra delar, efter Orange-orderns marsch tidigare på dagen. Protestanter kastade brandbomber och annat mot polisen, sa de nyss på Sky News och visade bolder av en brinnande personbil. Det var bland annat i de delar i Belfast vi var några timmar tidigare, där den religiösa och politiska segregationen är väldigt tydlig. Den höga polisnärvaron, med bepansrade Land Rovers och skyddsvästar som präglade Belfast idag, visade sig vara befogad.
När konflikten var öppen kunde vilken sida av den här bron man gick över på avgöra hur man bemöttes. På ena sidan av det bortre brofästet regerade katoliker, på den andra protestanter.
Här, i ett protestantiskt bostadsområde i norra Belfast, låg tidigare en bar, som republikaner/IRA bombade 1975. Vid minnesmärket låg på måndagen färska minneskransar.
Slagord mot Sinn Feins ledare Gerry Adams har sprejats på ett plank. Sinn Fein är IRA:s politiska gren.
En protestantisk organisation hyllas på en husvägg i en protestantisk del av norra Belfast. Ibland skiljer bara en gata de protestantiska områdena från de katolska. Liknande målningar finns i vart och vartannat gatuhörn i Belfasts utkanter, ihop med engelska och brittiska flaggor.
Hitler hade fått för sig att Polen skulle förstöras. Invasionen satte igång andra världskriget - och Warszawa hamnade mitt i skottelden. 1944 samlade sig Warszawas hemliga armé till motstånd. CNN har gjort ett reportage om staden och dess hopplösa kamp mot tyskarna under kriget. Jag hittade det på Youtube.
Ulf Nilsson till korrens försvar Med Israels krig i Gaza överallt i nyheterna, ovanpå krigen i Irak och Afghanistan, och därtill med alla dessa bloggare som levererar den ena sanningen efter den andra om allt mellan himmel och jord, kommer Expressen-veteranen Ulf Nilsson med ett utspel på Newsmill.se till världsreporterns försvar. Resonemanget är enkelt: inga bloggare kan ersätta den reporter som är på plats med ögon, öron och näsa och rapporterar hem om vad som händer. Jag håller helt med.
Inget ont om bloggare och bloggar, men som nyhetskällor betraktade ställer de betydligt större krav på läsaren än en vanlig nyhetssajt eller papperstidning gör. Som SVT:s korrespondent Per Anders Engler konstaterade på tv häromdagen är de journalister som skickas ut proffs, som vet hur man hanterar information, letar upp den och värderar den. Det skulle förvåna om alla de bloggare som tillmätts så stor betydelse i nyhetsflöde och debatt de senaste åren har samma kompetens. Därmed inte sagt att några inte har det.
Vad som däremot är bra med internet och allt vassare mobilnät är de mängder bilder och sms-rapporter som numera slipper ut även från de mest slutna konflikter, som munkarnas uppror i Burma förra året. Nu i Gaza händer samma sak, eftersom Israel inte släpper in journalister.
"Nu är vi i trygghet och det känns skönt", säger Anna Roxvall till SvD.se. Till TT säger hon: "Vi är smutsiga och hungriga, men det känns skönt att lämna Kongo".
Reportern Anna Roxvall som jobbade på SvD Näringsliv för något år sedan sitter fast i Kongo-Kinshasa sedan flera dagar men är nu på väg att evakueras med av FN. Hon intervjuades om det instabila läget i Ekot idag torsdag (klicka för att lyssna).
Hon åkte till Kongo tidigare under hösten och har rapporterat för TT:s räkning de senaste dagarna om inbördeskriget. Hon och den fotograf hon reser med tog skydd i ett sjukhus när staden Rutshuru.
"Sprängskador har vi sett, en kvinna som kom in på sjukhuset hade blivit av med sina ben", berättar Anna Roxvall. Situationen för de stora mängder flyktingar som finns i området är mycket dålig och vattnet på det sjukhus där de tagit skydd är exempelvis på väg att ta slut. "Det är fruktansvärt mycket barn som dör av undernäring", säger hon till Ekot.
TT rapporterade under torsdagen:
14:47Svensk journalist evakueras Journalisten Anna Roxvall som de senaste dagarna suttit fast på ett sjukhus i Rutshuru i Kongo-Kinshasa, har fått erbjudande om att evakueras med FN-helikopter till Goma. Hon beskriver läget i området som "ganska lugnt". (TT)
