VÄSTKUSTEN: Tredagarsturné

"Bruce Springsteens 
bästa show hittills!"

Kvällspressen hyllade Bruce, som
satte publikrekord på Ullevi.

SVERIGERESA. Vi kom just tillbaka idag efter två dagar på västkusten – Göteborg, närmare bestämt Nya Ullevi och Bruce Springsteen, Öckerö och Marstrand. Det började mindre bra, med ösregn. På lördagen fylldes Ullevi av 60 000 tillresta Springsteen-fans i regnponchos, stövlar och regnjackor. Men regnet höll uppe – och Bruce levererade vad GT och Aftonbladet dagen efter dubbade till hans bästa spelning någonsin. Det var 3,5 timmar konstant ös, utan paus. Kul att vara där.

Dagen efter åkte vi en sväng ut på Öckerö, där jag en gång för 15 år sedan kanske mönstrade på en räkfiskebåt för att åka ut och göra reportage. Fiskebåten, en gammal gisten träskuta som hette Gerana, fanns ingenstans att skåda, troligen upphuggen sen länge. Men det var gått om andra fiskebåtar.

Sedan drog vi till Marstrand, där det till slut blev en riktigt fin kväll när molnen lättade. Sov på hotell på Marstrandsön, och körde därefter genom Västergötland hem mot Stockholm.

Vi han med inte mindre än två bilmuseéer också – Volvomuséet på Hisingen och Saabs bilmuseum i Trollhättan. Båda väl värda ett besök.

För övrigt har jag nu säkrat min tidigare åsikt om den västkustska "skärgården" – de kala klippor som folk därifrån hyllar så ofta, i motsats till den skogsbeklädda skärgården längs ostkusten, är förvisso fina. Det är bara det att det inte finns så mycket mer: ett par stora bebyggda öar här och där, en del kala klippor och sedan öppet hav. Inget fel i det, men jag anser att Östersjön trots allt bjuder mer variation. Där finns öarna, med skog och bebyggelse, den fantastiska skärgården och, faktiskt, kala klippor också, bara man letar efter dem. Den västkustbo som påstår sig sakna kala klippor längs ostkusten har aldrig varit utomskärs. Såja, det var dagens opinionsinlägg. Punkt.

En åldrad passagerarfärja på Marstrand.

Kväll på Marstrand.