En tung och grå söndag som den här gäller det att ligga i för att inte deppa ihop. Jag driver i vanliga fall en egen intern kampanj mot fika, eftersom fikandet inte sällan innebär att man äter mat man annars inte skulle ätit och blir lite fetare än man annars skulle blivit. Förutsättningarna för fikat är heller inte alltid de bästa. När man springer på en person man försummat alltför länge och letar efter snabbaste sättet att döva det dåliga samvetet, då kommer det: Ska vi ta en fika?
Men det finns alltså undantag. Idag är en sådan dag. Lätt bakis från igår, har jag gått en sväng bort mot Norrtull och nu hamnat på ett fik mitt emot Vasaparken. Lätt slitna möbler, lågmält sorl, dämpad belysning från kristallkronor. Hötorgskonst på gulmålade väggar. Här sitter jag med min kaffe, pastejmacka och Fokus och läser eftervalsanalysen om det danska valet och tjuvlyssnar på vad de andra fikamänniskorna pratar om. Undrar hur många som har dåligt samvete för att de träffas så sällan.
Nu måste jag hämta mer kaffe.
