Ett himla hallaballoo

Saigon. Pa flygbiljetten star det Ho Chi Minh. Pa bagageslippen star det SGN (Saigon). Jag kan medge att det finns en viss mystik kring staden med tva namn och landet, med allt vad det varit med om. Fast mitt forsta intryck - forvisso efter att ha varit har typ tva timmar - ar inte kanonpositivt. Dimper ner mitt i backpackergettot, dit jag i och for sig bett chaffisen kora mig. Har ju inte bokat nagot sa jag valjer ett hostel pa mafa och sager "ta mig hit". Har ar plagsamt mycket vasterlandska turister. Jag kastar in vaskan pa rummet och gar ut for att fixa lite middag. Hamnar bredvid en tysk med hastsvans. Bara en sadan sak. Lovar att han heter Dieter. Maten, en biffrora med lite gronsaker och ris, ar helt ok men for lite kryddad. Tar in den lokala pilsnern, Saigon Draft Beer, en aningen blaskig historia.
Men ok - man ska inte doma ett land eller ens en stad efter ett par timmar bland lallande backpackers och Britney Spears och Green Day ur hogtalarna. Ska nog lyckas hitta lite krigsromantik.
Har singat upp rummet for tre dagar, imorgon blir det tour for att se underdjordiska installationer under kriget, en dag vill jag bara knalla runt och spakulera, och sen maste det natirligtvis akas bat pa Mekong. Museet over kriget ska man visst se ocksa.
Nu kan jag inte skicka data pa varken min egen eller jobbmobilen, sa det har med resebloggandet riskerar hamna i dvala. Kul sa lange det varade. Tjenamors.

Tabloidlitteratur

Läser The Insider av Piers Morgan, chefred under elva år för brittiska News of The World och Daily Mirror. Varifrån han fick sparken. Rekommenderad av en kollega. Mkt underhållande.

Exit Kambodja

Jag gillar det har landet. Darfor kanns det lite trist att jag lamnar Kambodja om ca fem timmar. Det sker via flyg till Saigon (nagot dyrare an jag skulle ha velat, ca 800 kr, men jag sparar tid), dar jag raknar med att stanna tre dagar. Oklart exakt var annu, men det loser sig alltid.
Kambodjanerna ar oerhort vanliga (ska vara prickar over a...), kan mata sig med thailandarna, priserna laga och servicen bra. For backpackers som reser utanfor de breda turiststraken och har mindre krav pa bekvamlighet ar det ett valdigt enkelt land att resa i. Man hoppas, dock, att de lyckas bredda turismen, sa att de kan attrahera ett bredare turistunderlag. Det behovs - jag har tex inte sett en enda tillverkningsindustri att tala om annu. Det saknas uppenbarligen storre banker och darmed ar det sannolikt skralt med inflode av internationellt kapital.

Bilden visar vissa av offren vid tortyranstalten Toul Sleng, kallad S21, i Phnom Penh.

Fast satsningar pa turism saknas absolut inte. Pa den spikraka vagen fran Siem Reap ut till Angkor byggs just nu ett nytt stort nationalmuseum. Pa en banderoll vid vagkorsningen annonserar de redan efter personal - guider, tolkar, ekonomer och chefer. En liten bit langre bort ligger en ny spa- & golfresort. Langs vagen in till stan fran busscentralen passerar man ett annat bygge. Fast inte annu ett hotell, har jag fatt veta, utan ett nytt turistministerium.
Samtidigt saknar landet nagon langre kustremsa, sa sol- och badturismen kan inte vantas bli sarskilt stor jamfort med Thailands och Vietnams. En av staderna vid havet i soder, Sihanoukville, sags visserligen vara ett bra stalle med fina strander och "partyatmosfar" som det star i min guidebok, men mycket mer ryms inte.
Jag ser garna mer av Kambodja en annan gang (men Angkor ar jag nog klar med), om nagon vill hanga med. De sodra delarna, men aven Battanbang eller hur det nu stavas, ska vara bra. Ocksa Phnom Penh, denna av tragedi sa svart drabbade stad, har sin egen charm.