Partisammankomst

Ett par hundra meter harifran holls det partimote nyss nar jag cyklade hem. Vagade inte ta kort, for an vakt hade just kort bort mig fran trottoaren utanfor FCC, Foreign Correspondent's Club, som egentligen ligger i Phnom Penh men som har en lokalavdelning i Siem Reap. Ar beromd, pastas det, fast ar bara en lyxig bar egentligen och ingen pressklubb. De har behagliga fatoljer utanfor en vit kolonialaktig byggnad.
I alla fall satt kanske tva-trehundra personer, alla i vita skjortor, dar bredvid bakom ett staket och lyssnade pa en karl som skrek i megafon. Vid porten satt den valkanda skylten Cambodian People's Party.
Sitter och letar flighter pa ett internethak. Var visst inte sa latt som jag trodde. Snart ska jag ga och se om jag hittar kanadensarna igen.

Upptäcktsresande i 30 min

Ta Prohm, dit jag lyckades navigera efter ett tag, är jämte Angkor Wat nog det mest sevärda eftersom det lämnats i princip som det hittades för 150 år sedan. Djungeln har helt genomborrat templet, rötter växer ut och in genom murarna och ett jätteträd hotar pressa sönder hela huvudbyggnaden ovanifrån. Man känner sig lite som en upptäcktsresande när man går runt där. Eller ja, skulle göra om det inte var för alla japaner med kameror som orsakar köbildning hela tiden.
Jag hade skrivit en lång notering om Kambodjas turistindustri som dök upp i huvet när jag cyklade runt, men den gick inte att skicka så det får bli senare.
Planen nu är att fixa ett flyg till Saigon imorgon. Vietnam Air har ett gäng flighter har jag kollat upp. Alt är att ta bussen åter till Phnom Penh och göra resan över gränsen därifrån. Men då förlorar jag en dag på något jag redan sett och spräcker tidplanen.

Lost

Cyklar runt bland dessa mängder av tempel. En del andra turister hojar också, hardcore-gänget, men de flesta steker runt i tuktuk. Jag räknar till över 40 tempel på kartan, utspridda över flera kvadratkilometer. De sammanbinds av grusvägar som genomborrar djungeln. Därinifrån låter det högt av kväkande grodor och annat. De skyltar inte så bra, så jag var helt lost ett tag - tills jag sprang på kanadensarna från phnom penh mitt i en tempelruin. Nu har vi bytt mejladresser. Dessutom hade deras tuktukchaufför koll på var vi var.
Nu ska det prisas stekt ris o kött.

Khmererna regerar

Lokalbefolkningen visste om den, men i flera hundra år var Angkor bortglömd av omvärlden, helt övervuxen av djungeln. Till 1850-talet, då en arkeolog högg sig fram hit och den förlorade staden upptäcktes.
Sitter nu mitt i Angkor Wat, det mest kända templet, och mobilbloggar. Det hade de nog inte trott khmererna när de byggde stället.
Det är faktiskt grymt imponerande. Utan att ha sett pyramiderna antar jag att det här är i samma härad. Det är verkligen ett arkitektoniskt mästerverk som jag bara inte fattar hur de fick till för mer än tusen år sedan.
Och då är detta bara ett tempel. Ett par kilometer bort finns en hel jäkla tempelstad som kan ha rymt en miljon människor. Jag har hyrt en hoj som jag ska åka dit med i eftermiddag.
Här är mkt varmt. Har ryggsäcken full av vatten.