BLOGGEN HAR FLYTTAT

Denna sida uppdateras inte längre. Min reseblogg En Resande Reporters Äventyr har fått en ny form och ny adress: erikbergin.com

onsdag 17 februari 2010

BOMBAY: Stad att tycka om

Utanfor lyxhotellet Taj Mahal igar. Vakter kollar under bilar med speglar, som pa film, efter jakt pa bomber vid hotellet, sarskilt efter senaste bomben i Pune. Taj Mahal drabbades av terror for ett par ar sedan.
Bombay i terroristjakt
BOMBAY. Två timmars flygning från New Delhi tar oss till Bombay (Mumbai), för nyhetsjunkies känd för inte minst det dramatiska terrordådet för ett par år sedan på lyxhotellen Taj Mahal och Oberio, samt vid ett judiskt center och en järnvägsstation. Terroristerna kom med båt och intog platserna ovan, tände eld i hotellen, sprängde granater och sköt ihjäl gäster. Och det var bara ett av flera dåd som skakat staden med jämna mellanrum sedan 1990-talet. Dessutom den senaste nu i Pune, som inte ligger särskilt långt bort, med nio omkomna.

Bombay är ännu en megastad med 16 miljoner invånare, en jättehamn som står för hälften av Indiens export och import, som är centrum för den indiska filmindustrin – den största i världen. Bombay genererar en tredjedel av Indiens skatteintäkter. Allt enligt The Rough Guide.

Ändå tvekar inte En Resande Reporters Äventyr att ge den nytillverkade utmärkelsen "Städer vi gillar 2010" till Bombay. Efter en eftermiddag längs strandpromenaden, stilla spatserande genom parken i Bombays södra del där kidsen spelar cricket och hänfört beundrande av de pampiga kyrko-, universitets- och domstolsbyggnaderna som känns mer brittiskt europeiska än indiska – vilket inte är så konstigt eftersom britterna lämnade 1941 – samt en pizzamiddag med utsikt över viken, står det klart att Bombay är fasligt trevlig. Min plan är att, när jag återvänder till Indien, flyga in via Bombay istället för den betydligt mera återhållsamma Delhi.

En drink på en av Taj Mahals overkligt lyxiga barinteriörer är också ett måste, även om en simpel människa och lumpemn backpacker som mig inte riktigt hör hemma där. Men det låtsades den väluppfostrade butlern inte om.

Men det här är samtidigt bara ena sidan av en stad som lider av kraftig överbefolkning, även om den inte märks i centrum där det är lagom med människor. Hälften, 7-8 miljoner, beräknas leva i slum och fattigdom. Tågen i stan är de mest frekventerade i världen, enligt samma guidebok. Som på många andra platser i Indien hinner inte infrastrukturen med den kraftigt ökande befolkningen från landsbygden. Samma fenomen som i princip alla världens megastäder i tredje världen lider av (Manilla, Shanghai, Jakarta med flera).

Apropå guideböcker så har jag köpt en sådan för Japan nu, Lonely Planet tyvärr för jag har inte hittat favoriten Rough Guides Japanbok varken i Delhi, Bombay eller någon annanstans i Indien. Tror jag letade i Calcutta också. Ur denna ska jag nu extrahera ett lämpligt hostel eller billigt hotell att boka upp. Om två dagar flyger jag till Tokyo.

– Kl 22.09, 16 feb 2010.

Inne i Taj Mahal.
Bombay-taxi.

Cricket-match i parken.

Fint gammalt hus i Bombay.

Strandpromenaden.

TOKROLIG EPISOD: Indien


Små tokiga eposider tenderar att gå förlorade när man kommit hem från en resa och ska återberätta vad man varit med om. Därför försöker jag skriva ner ett par då och då så de bevaras för eftervärlden.
---


I Calcutta åt jag något tokigt, troligen en sallad, så magen kom lite ur fas och blev ganska så, ja, lös helt enkelt. Detta var jobbigt inte minst i Varanasi där antalet offentliga toaletter är lätta att räkna. För att inte tala om muggar som har toasits och/eller papper.
Vid flygplatsen i Delhi finns ett apotek och eftersom det i Sverige inköpta och av Läkemedelsverket vederbörligen granskade Imodium inte hjälpte mot den här typen av exotiska åkommor så klev jag in och frågade apotekaren på flygplatsen om han möjligen hade något mot "stomach disorder".
– Lös?, frågade han.
– Ja just det.
Han gick bort till högra vägen som var belamrad av plastlådor av typen man fryser in matrester i. Han drog ut en låda som var fylld med olika kartor med piller, letade lite och kom tillbaka med en stor karta som visade sig innehålla blå-vita ampuller och en lite mindre karta med tegelröda tabletter.
– Ät de här, sa han.
Det fanns ingen kartong eller bruksanvisning.
– Ta den här, sa han och pekade på den stora kartan, före maten och den andra efter maten.
– Jaha, vad kostar de?
– 140 rupees (ca 20 SEK).
På flygplanet, där man fick en trekantsmacka med kycklinggegga och Pepsi, testade jag. En blå-vit ampull före mackan och en tegeltablett efter colan.
Efter att ha kört samma dos vid eftermiddagens pizzachock inklusive en Kingfisher pilsner känns magen nu mer eller mindre normal igen.
Vad det var jag åt har jag fortfarande ingen aning om. Men det verkar som indierna kan det här med magsjuka. Och hur man blir av med den.
Annons
Annons

Hitta din biljett enkelt - sök flyg via kartan

Klicka på din avreseort, leta fram din destination och klicka på "Show Flights".
Här är alla platser dit jag rest