Besök i en svunnen epok

Jag besöker sockerrörsplanagen Oak Alley utanför New Orleans. Ekallén är helt sjukt magnifik.

Vi har besökt den gamla sockerplantagen Oak Alley längs Mississippi strax väster om New Orleans. Här skördade slavar sockerrör fram till 1865 när sydstaterna förlorade inbördeskriget.
Den stora behållningen är den mäktiga ekallén längs entrén som leder ner mot flodbanken där hjulångare lastade grödorna. Socker här nere i södern, bomull längre norrut.

Uppdatering 3: New Orleans efter Katrina

Här bor vi: Burgundy/St Peter's Street, New Orleans. Och där står Alex.

NEW ORLEANS: Har man flyt eller vad? Vi bor i en lägenhet med klassisk New Orleans-balkong i övre delen av French Quarter. Hyran är löjligt låg – det är ju off season – och vi har en bar tvärs över gatan och en liten deli en gata ner är man kan köpa mackor och pilsner. Som jag tror att jag redan skrivit har vi åkt en tur med Natchez, hjulångaren, på Mississippi idag. Samma tur som förra gången, med den skillnaden att det var ett jazzband som spelade då. Sen var vädret sämre oxå. Idag är det sjukt varmt: torr, het luft som är rejält pressande. Jag gillar det dock, de andra verkar tycka det är några grader för hög temp. Det blev en pärs när vi satte av inåt stan på måndagförmiddagen för att ta en titt på Supedome, den gigantiska arenan där folk tog skydd undan Katrina. Den var mäktig att se, så stor att jag behövt ett 10 mm-objektiv till kameran för att få in hela på en bild.

Från floden kan man se de yttre delarna av kvarteret Lower 9th Ward, som drabbades mycket hårt av Katrina. Man ser tydligt hur mängder av hus ligger under vattennivån och översvämmades helt när vallarna brast hösten 2005. Stora delar av 9th Ward ligger ännu öde.

Precis nyss kom vi åter från en tre timmars bussrundtur genom New Orleans i Katrinas spår. Det är faktiskt helt otroligt vilka skador orkanen orsakade. Man fattar inte vidden av katastrofen förrän man åkt kvarter efter kvarter, kilometer efter kilometer med öde hus. Dödsmärkta, där familjer upplevt sorger och glädje, och som nu bara står tomt efter tre veckor i två-tre meters saltvatten från Mexikanska golfen hösten 2005. Som busschauffören säger: Det ni ser är döda amerikanska drömmar. Avgjort den bästa bussrundtur jag tagit.

Nu är det tisdageftermiddag och jag sitter på en trottoar med en Budwiser och skriver. Det känns lite som att vara utrikeskorre. Vi har bunkrat Bud och Jack Daniels på rummet och ska ut och äta senare. Imorgon kan det bli en tur ut i Louisianas wetlands, The Bayou. Mississippideltat.

Uppdatering 2: Alabama

Här handlar vi kvällskäk på Checkers i en obefintlig håla i Alabama.

ALABAMA: Kontrasten kan knappast bli större: Savannah enda dagen och en håla som heter Nothan, om jag minns rätt, i Alabama den andra. Kompakt bibelbälte. Vi bodde på ett motell – klassiker där man ställer bilen utanför dörren – bredvid en sopkontainer den andra. Fullt med kryp, tillochmed en ödla, på rummet. Trots allt en upplevelse på nåt vis.
Det andra stället vi stannade vid var en babtistkyrka in the middle of nowhere på alabamska landsbygden. Tyvärr var mässan orecis slut och alla – alla vita i välbärgade fordon – höll på att lämna stället. Vi fyra vandrade runt i en öde nybyggd kyrka och tog bilder. En man, kanske en pastor, kom fram och bjöd in oss:
”Glad to see you, glad to see you!” gastade han innan han försvann bort i kyrkobyggnaden.
Även om vi missade själva gudstjänsten så känns det som en upplevelse. Man får en inblick i vad söndagarna i kyrkan betyder för amerikaner i bibelbältet. Halleluljah.

Uppdatering 1: Savannah, Georgia

SAVANNAH, GEORGIA. Guideboken skriver något i stil med: ”American towns don't come much more beautiful than Savannah”. Av det lilla jag hann se av den här stan idag – vi kom rätt sent – känner jag att den är lika fantastisk som när jag var här i slutet av 1990-talet. Självklart gör hela historien kring Midnight in the Garden Of Good And Evil hela miljön särskilt laddad även om det var ett tag sedan händelserna utspelade sig. (Jag köpte en ny version av boken i en souvernirhandel för 16 dollar.) Och det förutsätter ju förstås att man läst boken, eller i varje fall sett filmen. Men Savannah, med sitt inslag av Deep South, voodoo, konservatism och mentalitet går förstås hem hos vem som helst.

Vi har hamnat på ett plejs som heter 17Hundred90, tror jag, och som står med i guideboken. Jag lyckades på något vis navigera hit oss med guidebokens usla karta. Längst ner finns en bar och en restaurang.

Det är lika bra att skriva att jag blev stoppad av polisen i Florida när jag körde på en motorvägspåfart: glömde väjningsplikten. Alex skriver ändå det på sin förbannade blogg.
Polisen: Vet du varför jag stoppade dig?
Jag: Ja, jag kom för nära vid påfarten.
Polisen: Just det. Vet du vad en triangel betyder?
jag: Ja, väja.
Polisen: Just det, väja! VÄJA!

Sen fick vi åka ändå när bylingen insåg att vi var vilsna européer.