En skola i centrala Phnom Penh gjordes om till ett av flera tortyrfangelser av roda khmererna pa 1970-talet. Nu ar det ett en stor turistattraktion och det absolut vedervardigaste museum jag sett. I vissa skolsalar byggdes till minimala celler dar folk kedjades fast, andra fylldes med tortyrredskap. Lakare, larare, professorer och alla med nagon sorts utbildning hamnade dar. Familjer splittrades. Langa rader av bilder pa dessa fyller salarna idag.
Om man kan kalla det hojdpunkt under en dag vet jag inte, men man tanker till en del.
En annan sevardhet ar naturligtvis The Killing Fields, ett av flera platser kring och i Phnom Penh dar dodskallarna ligger pa langa rader. Just den attraktionen ar mindre an vad jag vantat mig och det kravs en del fantasi for att inse hur hemskt stallet egentligen ar, eller var. Nu ser sjalva massgravarna mest ut som sma gropar med vatten i botten.
Mycket av turismen har kretsar forstas kring krig och dod. Inte minst dagens forsta jippo - att skjuta skarpt pa en skjutbana. Jag och en kanadensare provade AK47 (Kalashnikov), en annan kanadensare och en amerikan som jag hangde med gick loss med varsitt handeldvapen.
Killarna som hade hand som skjutbanan var uppskattningsvis 16-18 ar.
Vet inte vad jag ska tycka om dessa turistattraktioner som bygger pa sa mycket elande.
3g-natet ligger nere sa jag kan inte posta nagra bilder forresten.
Jag, dessa tva kanadensare samt jankaren delade en kambodjansk taxi, ser ut som en thailandsk tuktuk fast med plats for fyra pers. Killen som korde drog oss ut pa en rundtur kring hela stan. Det ar obeskrivligt fattigt pa vissa hall. Vid ett stopp skulle vi ga in i en stor marknad med en massa krimgskrams, men vi drog ut i kvarteren bredvid istallet, dar folk salde gronsaker liggande pa filtar i lervalling. Nagra stora paradgator korsar stan, annars ar det smagator med ruckel till stor del. Antar utan att ha varit dar att man ser samma scener i fattiga delar av Afrika. Har ju varit pa Kuba innan, men det var inte alls lika illa.
Vi kollade aven in kungliga palatset, som jag inte tyckte var nat vidare. Till slut lyckades vi overtala chaufforen att ta oss ater till hostelet och skita i nationalmuseet fyllt med skulpturer.
Imorgon bitti tar jag bussen till Angkor Wat (ar radd att den gar sa tidigt som 7). Dar trorjag att det blir ett par tre dagar, innan jag tar mig an Vietnam. Ev maste jag ater till Phnom Penh for att hitta en Vietnam-buss, eller sa klipper jag ett flyg. Nagot oklart an.
Det ar varmt. Nu ar jag i stort behov av en dusch. Sedan tanker vi oss ut och ta en - just det - pilsner.
4 kommentarer:
Vilka upplevelser! En del blir man lite skärrad av att läsa om, men allt kan ju inte va lika lugnt och sansat som hemma i Sverige. Intressant och nyttigt att komma ut. Här hemma engageras och upprörs alla av Perssons avslöjande på kvällarna. Och det är det som debatteras i media på dagarna.
En helt annan sak. Mormor är lite orolig, för hon tror att du kanske inte äter ordentligt. Det står bara om att du ska ta en pilsner, säger hon. Kan du ta och skriva lite om maten också? Lycka till med resorna i morgon!
Take care!
Kram/mor
ja trist att missa persson-programmen. men jag får kolla in dem på internet sedan.
och man får helt ok mat. idag åt jag nån kycklinggrej med ris. lik thai fast svagare.
Ja, den gamla regimen i Kambodja var en av de grymmaste världen skådat. Jag förstår att det väcker känslor när du upplever detta. Förhoppningsvis ser kambodjanerna lite ljusare på läget nu men fattigdomen är ett stort bekymmer i den delen av världen. Ska bli spännende att läsa hur du upplever Vietnam. Lev Väl! Kram Pappa
Skicka en kommentar