FILIPPINERNA: Ingen brist på plan - men på piloter

Försenade flighter vid Manila Domestic Airport vid min resa i Filippinerna 2008.
Hallå, vem flyger idag egentligen?

Flygplanen finns - men däremot råder pilotbrist i det kaotiska Filippinerna. Philippine Airlines tvingades ställa in minst fem flighter på lördagen eftersom piloterna som skulle suttit vid spakarna sagt upp sig och lämnat landet för jobb utomlands, rapporterar AP.

Problemet är, noterar nyhetsbyrån, inte isolerat till bara flygbranschen: lärare och sjukvårdspersonal hör till de yrkesgrupper som gärna flyr det fattiga och korrumperade Filippinerna för utländska och bättre betalda jobb. 10 procent av den 94 miljoner stora befolkningen jobbar utomlands.

Från Philippine Airlines hade nära ett dussin piloter plötsligt sagt upp sig, utan att meddela sina chefer. Piloterna dök helt enkelt inte upp på jobbet. "Under de senaste dagarna har piloter inte rapporterat in för tjänstgöring. Det här ställer till problem för oss", säger Philippine Airlines talesperson Jonathan Gesmundo i ett tv- och radiosänt uttalande där han bad om ursäkt för de inställda flighterna.

• Se mina resebilder från Filippinerna
• Fler inlägg om och från Filippinerna

TJÄNSTLEDIGT: Inte länge till

Det artade sig till en fin solig kväll i Stockholm och jag firar den, även den sista kvällen av min halvårslånga tjänstledighet, med att gå ner till Rålambshovsparken och köra en mini-picnic i kvällssolen. Ca 18 grader skulle jag gissa. Har gjort en mumsig sallad som jag nu ska aväta ihop med sista skvätten kinesiskt rödvin (av fabrikat "Great Wall", vad annars) som jag hembragte från Peking i mars.

När man nu kan sammanfatta ett halvår utan fast jobb, tre och en halv månad av resor i sex, sju länder där jag inte varit tidigare och med den här nya erfarenheten som frilansandet gett så kan jag för min del inte vara annat än nöjd. Har haft det mycket bra, och vore det inte för ekonomin så skulle jag lätt ta ett halvår till. Det finns så mycket kvar att se och uppleva. Varav en hel del förhoppningsvis kommer att rapporteras på den här bloggen framöver.

• Läs alla inlägg från mina resor Australien & Asien och 10 dagar i Spanien

JOBB: Ett halvår senare

En dag återstår av min tjänstledighet – imorgon måndag har jag en hel del grejor att fixa, sedan är det åter till tidningen. Känns inte direkt attraktivt att gå från den här väldigt behagliga tillvaror till ett mån-fredag-schema som dessutom försämrats sedan jag jobbade där senast (i december). Men jag får väl ge det en chans.

Minns som igår inlägget jag skrev då för exakt ett halvår sedan, då jag just skulle gå på flyget till Sydney – läs det här!

Nu är jag enormt trött efter en helg i skärgårn så det blir inte mycket mer skrivet just nu.

Dhaka ett shoppingmecka

Har shoppat idag: ett par skor, en skjorta och en bok. Total kostnad: 115 skr, alltihop inhandlat pa en trottoar i Dhaka city. Anda kunde jag prutat med pa skorna. Boken ar James Clavells "Tai-Pan", en del av hans romanserie om Hongkong genom arhundradena. Har last en senare, fristaende, del tidigare som heter "Noble House" - kan starkt rekommenderas om man vill ha en bild av hur britterna drev Hongkong som kolloni. Han ar en mkt bra storyteller.

Nu: dags for lite jobb. Ska ivag pa intervju, om man nu kan ta sig nanstans med taxi i det har kaoset.

JOBB: Mobil redaktion igen

AUCKLAND igen. Först: låt oss utbrista i ett unisont Äntligen! apropå nyheten att Saab Automobile till slut sålts. Hur länge det klarar sig är en annan historia, men som Saab-ägare (svart 9-3 Vector, 06:a med sportpaket) kan jag inte låta bli att tycka att det är rätt festligt ändå. Dessutom säljs det innan Volvo PV säljs, som ändå är ett betydligt mer lönsamt bolag (Volvo har ju gått med vinst faktismt, bara en sån sak.)

En del av mina reseplaner har ändrats beroende på lite biljettstrul och jobb – har suttit i en av hostellets telefoner och intervjuat folk i Wellingtons filmindustri idag och randat och skickat texten nu ikväll. Storfilmen Avatar av James Cameron gjordes i Wellington, det är temat för storyn. Som bekant spelades ju även Sagan om Ringen (med Gollum i en av huvudrollerna –bilden nedan) in i NZ.

Just inte hunnit med nåt annat än detta, förutom att boka (om) en flygbiljett till Kuala Lumpur runt lunch dit jag åker imorron. Som planerat fast lite senare. Men ska man frilansa, vilket är ett av syftena med den här resan, så får man ta de chanser som kommer och va beredd att ändra en del annat.

Men nu har jag gjort klart dagens värv och ska ta en nypa luft och kanske en onsdagspilsner (fick för mig att det var fredag nyss...) på nån tvärgata till Queen St om nåt ännu är öppet.

Som jag skrev tidigare: oklart när det bloggas nästa gång.

PS Jag har genomfört ett skifte av handbagageväska. Den Eurobag som jag köpte i Stockholm i december har avpolleterats och står nu på ett hostel i Auckland. Den var iofs bra men väskor ställer jag höga krav på och en mindre ryggsäcksvariant visade sig vara överlägsen när jag igår gjorde en liten marknadsundersökning längs Queen Street. Slog till på en rätt platt och mjuk minirygga från Kathmandu (se bild) med rabatt (ca 450 spänn). Den har stadga i sig och många fickor för både ett och annat. Det viktigaste är kanske att datorn ligger bra och att den känns bra att gå omkring med – axelremsväskan kändes tre ggr så tung fast det var precis samma saker i den. Jösses vilket långt inlägg om en så banal sak...

Over'n out.

JOBB: Värsta mobila redaktionen

En dag med jobb och tvätt

Suttit och skrivit nästan hela dagen och när jag inte gjort det har jag tvättat, med liten paus för middag (har börjat hitta rätt trevliga områden i den här stan). En god pasta med bacon och champinjonsås. Ska jobba lite mer ikväll oxå, men ev förlänger jag ändå rummet en natt till. Jag märker mer och mer att ska man jobba när man reser då måste man se till att skapa förutsättningar för det – någon form av bekvämlighet, tillgång till internet med mera. Annars blir det för slitigt, man är ju inte 20 längre liksom. Ska man bara resa och ut och se roliga grejer är det en annan sak.

Annars är planen att knalla till busstaionen 200 meter bort när jag är klar och antingen åka söderut till Wellington eller norrut till Ninety Mile Beach. Vi får la se vilken buss som går först. Det verkar finns mycket att se i landet, visar mina väldigt grunda efterforskningar, problemet är att välja. Som alltid i livet. Nu sitter jag på ett café och äter en muffin och dricker jos (bilden ovan visar ett annat café jag satt vid nån timme i förmiddags, eller snarare utsikten mot gatan därifrån. Inte för att det är mycket att se). Det är ju lördag så man borde förstås gå och få sig en pilsner.

Mycket mera vettigt än så har jag inte att rapportera idag.

ETT NYTT LIV: Ingen SvD på ett halvår

Firar sex månader utan jobb

Sedan runt tre timmar, när detta skrivs, är jag inofficiellt (officiellt på tisdag) tjänstledig i sex månader framåt. Jag firar just nu min nya livssituation med att avnjuta en flaska Crémant D'Alsace Dopff Brut i soffan i hemmet tittandes på Sjön Suger med Lennart Jähkel och Johan Ulveson, ett av mina favoritprogram vintertid (Kanal 9 onsdagar 22.00). Det känns en aning märkligt att jag inte ska åter till tidningen på ett halvår. En helt och hållet positiv känsla dock, ehuru ovan.

Fast ingen rast ingen ro: imorgon ska jag hämta passet hos Bangladesh ambassad i Solna, byta däck på bilen, fixa en del praktikaliteter kring min firma Bergin Media och gå ut och ta en öl. På fredag ska det städas i lägenheten inför uthyrning och en hel radda andra grejor. På måndag en jobblunch. Packa bör man väl göra endera dagen också eftersom jag åker på tisdag. Det vore ju skam att sitta sysslolös.

Men just nu njuter jag bara.

Lediga planeringsdagar framöver

Passet är över, sex dagar ledigt. Tack och lov för det! Det har känts lite trögt. En del är inplanerat - som att köra bilen till verkstan i morgon torsdag om den nu inte kokar torrt innan jag hinner fram - men jag får en hel del tid över också. På lördag hoppas jag att det blir lite skidåkning, men jag ska försöka att även planera lite Mexiko. Kanske till och med lära mig nån fras spanska, skulle inte skada. 

Den långt ifrån spikade rutten är ungefär den på kartan: från Mexiko City med buss sydväst längs bukten till partyhålet Cancún, vid nordöstra delen av Yucatanhalvön, eller vad den heter. Därifrån ned längs kusten (ska finnas en del sköna småbyar där) ner till Belize (där de snackar engelska...), varifrån det på något sätt borde gå att ta sig till Panama med flyg. Det måste jag kolla upp. Från Panama åter till Mexiko, kanske kolla in ett ställe på Stilla havskusten (Acapulco är ett alternativ, men man borde kanske välja något mer originellt). Sedan åter Mexiko City igen, med buss. Det kan säkert fås in något mer, men man vet ju hur dagarna går när man har roligt.

Tisdagsafton med filosofisk final

Av princip försöker jag att inte jobba hemma, men just nu - eller kanske snarare just i höst - har det ändå blivit en del sådant helt enkelt för att det finns en hel del att göra (delvis också för att man får lugn och ro hemma, men det hör inte hit). Principen är enkel - arbetsgivaren betalar mig inte för det jag gör på min fritid. Så icke heller även om jag på mina lediga timmar packar upp datorn och skriver en artikel, eller vad det nu kan vara.
Men vad som borde vara en ren omdisposition av arbetstiden - jobbar jag en timme hemma så jobbar jag en timme mindre på jobbet - blir alltsom oftast istället gratisjobb hemma, de få gånger det sker. Kanske är det helt ok. Jag vet jag jag måste hinna med under åtta timmar på redaktionen, och hinner jag inte med alla uppgifter så gör jag det vid nån annan tidpunkt.
Ta ikväll till exempel. Jag hade tänkt att jobba någon timme, men en kompis sover över så vi satt och glodde på en usel Bruce Willis-rulle istället. Då inträffar det konstiga: jag drabbas av lite smådåligt samvete för att jag inte jobbat gratis.
Man kan ställa sig två frågor. 1) Om det nu är så, varför jobbar jag inte mer när jag är på jobbet? Svaret: Jo, men eftersom antalet arbetsuppgifter är oändligt - det ska ju göras nya tidningar hela tiden - så skulle jag i så fall behöva jobba oändligt mycket. Och det går ju inte. 2) Varför drabbas jag av dåligt samvete för att jag inte gör något gratis? Svaret där är naturligtvis: Genom att inte beta av mera av den oändliga arbetshögen hemma istället för på jobbet blir jag skyldig mig själv tid. Det jag nu inte gjorde hemma tvingas jag göra på jobbet imorgon istället. Då får jag alltså en ännu större andel av den oändliga högen jobb att klara av på en utmätt tid (åtta timmar) vilket gör allting stressigare.
Allt tycks koka ner till: Är det rätt att jobba gratis hemma för att minska arbetsbelastningen när jag väl jobbar?
Jo, det är det väl. Om det nu verkligen blev en omdisposition av tid, vilket det inte tycks bli, just eftersom det istället tenderar att bli gratisjobb. Då är vi tillbaka på ruta ett. Och så länge jag bara drabbas av dåligt samvete gentemot mig själv är det trots allt ingen fara.

Jaha, så var det utrett. Varför skrev jag egentligen allt detta?