San Miguel och chilipasta

Sitter på en trottoar mitt i ett restaurangkvarter, mitt emot nåt som heter Havana café. Fått in ölen och pastan. Mat kostar från ca 40 kr här.

Massiv trafikstockning utanför hotellet kl åtta på kvällen.

Miljön på hotellets agenda

I en av världens kanske skitigaste städer hittar man ändå positiva tecken: lägger man den här brickan på kudden så byter de inte ut lakan o handduk varje dag, utan kanske varannan. Sparar vatten etc. Det tycker jag är bra.

Jag har sovit 90 min och därefter lokaliserat Malates restaurangdistrikt som ligger ca 400 meter härifrån. Dit ska jag nu. Kl närmar sig 20-tiden.

Några Manillabilder

Tagna den 14 feb 2008. Jag på mitt hotell. Arbetsförmedling på Mabini Street, Malate. Renovering pågår där de spänt upp ett skyddsnät över gatan. Foto på en av de finare byggnaderna i området.

Avgaser, moln och värme

MANILLA. Första intrycket av den här megastan är: sliten. Jag har inte sett ett enda nybygge eller ren yta än, men jag har bara varit här i tre-fyra timmar förvisso. Även New York är ju sliten och välanvänd fast ändå charmig, så det finns hopp.

Luften däremot är den sämsta jag varit med om. Hornsgatan, som det klagas på, måste vara ett sanatorium i jämförelse. Tackolov fläktar det lite och är molnigt, annars vore det typ outhärdligt. Luften är packad med avgaser och har en svag söt ton av sopor. Tror tillomed Bangkok var bättre.

Inga problem på flygplatsen, rätt nedgången den också. Jag hade med us-dollar och växlade in en del av det till filippinska peso i en banklucka vid bagagebandet. Fick en gigantisk bibba sedlar och förväntade mig att bli rånad per omgående men det gick bra. Det var väldigt gott om beväpnade vakter vid flygplatsen så där är man nog safe oavsett sedelbunt.

Vakterna finns förresten överallt och förstärker känslan av potentiell kriminalitet ihop med de slitna fasaderna. De grabbar som vaktar bankerna är beväpnade med nåt som liknar avsågade hagelgevär, vilket säkert kan vara precis vad det är. Utanför hotellen nöjer de sig med revolver a la Jesse James.

Fast filippinarna är hjälpsamma, har jag redan märkt. De frågar om man vill ha taxi som på alla andra ställen men visar en också till rätt hotell tex. Jag gick in i fel först, det var lite dåligt skyltat. Och när jag på en Mcdonalds välte ut en cola i grenen kom det snabbt en betjänt med en ny.

Bor på nåt halvsunkhotell som heter Las Palmas, av alla namn, i distriktet Malate ett par gator från Manillabukten.

Delade taxi in till stan med en schweizare vars namn jag glömt men som varit här i tre månader tidigare för att jobba som datatekniker i en organisation som tar hand om gatubarn. Vi bytte nummer, ska kanske ut och ta en pilsner sedan. För övrigt har jag just öppnat en blaskig San miguel ur min minibar.