Det är sant som jag läst att Bullerö är en av mellersta Stockholms skärgårds absoluta pärlor. Jag är mycket glad att jag åkte hit. En serie stigar tar besökaren över mer eller mindre hela den vildvuxna och kuperade ön, inklusive drömska lövsalar, karga klippor och förstås den pitoreska hamnviken med "byn", vilken består av fyra hus varav två är vandrarhem, ett är en öppen vilostuga för utslitna resenärer och ett disponeras av tillsyningsmannen. På ön strövar vilda och hyfsat tama får som går runt och bräker och som man kan klappa. Vägar saknas.
Just nu lyser fullmånen över viken. Jag har grillat korv, idag igen, läst, badat, promenerat och oljat trädetaljer på båten. Imorgon - är det söndag då verkligen? - bär det av inåt Ingarö igen, för den här semesterns sista båtresa. Deprimerande. Måtte det bli många till. Detta, gott folk, är att leva.
