Tar bilen in till macken en sväng och vägen är så mörk att jag får krypköra vissa stäckor i regnet för att se vägen. (Kan ha med mitt 1975 års halvljus att göra.) En buss åker framför när jag ska tillbaka så jag missar infarten och kör ända ut till bryggan vid Björkvik, eller vad det heter, innan jag fattar att jag är fel. Chevan tar mig åter på ren vilja.
Men det är ändå, tänker jag, sånt här som får en att uppskatta den svenska sommaren när den väl är här. Utan motgångar, resonerar man lite snusförnuftigt, fattar man inte vad framgång är.
Nu ska jag sova.
Solnedgång vid Björkviks brygga. 
