Hunter Street, Newcastle, Australien.
Erik besöker ännu en hamnstad
NEWCASTLE. Till min lista av besökta hamnstäder kan jag addera Newcastle, 15 mil norr om Sydney, som har vad som enligt guideboken (Rough Guides) är världens största kolexporthamn. Som varandes en gammal industristad kan man tro att husen skulle vara sotiga, gatorna slitna, och människorna både och. Men icke, vilket i och för sig sägs vara resultatet av ett rätt omfattande upprustningsarbete. Newcastle är helt enkelt en förtjusande stad, med runt 250 000 invånare, och mycket väl värd ett besök. Kol och andra handelsvaror är fortfarande viktiga för Newcastle, men stålproduktionen upphörde år 2000, enligt vad jag läst, så man gissar att de försöker jacka upp inkomsterna från turismen.
Söder om flodbanken sträcker stadskärnan ut sig, på andra sidan järnvägsstationen och, bortom den, de gamla hamnmagasinen som byggts om till hippa restauranger, boutiquer och ölcaféer. Länge Hunter Street, shoppinggatan i Newcastle, vandrar en blandning av lokalinvånare och turister (har hört en hel del amerikaner) fram och tillbaka. Norr om flodbanken breder hamnen ut sig och på redden utanför inloppet ligger en armada av lastfartyg och väntar på att lasta eller lossa. På kullarna inåt landet sträcker sig villor som, på toppen, måste ha en strålande utsikt över oceanen.
Dessutom är det här jag hittills gjort i princip all min shopping: ett par Timberland-dojor på rea, ett par sommarbrallor som går att matcha med min kavaj hoppas jag, en röd rea-skjorta och en dito svart.
Nu ska jag ta min blå hyr-Toyota (automatväxel tackolov, så man kan koncentrera sig på att köra på "rätt" sida av vägen) och kolla runt resten av staden. Om någon timme kör jag söderut mot Sydney igen, kanske med några stopp längs vägen. Den gamla Pacific Highway, som gär närmare havet än den nya, ska vara vacker att köra enligt boken.
