TJÄNSTLEDIGT: Inte länge till

Det artade sig till en fin solig kväll i Stockholm och jag firar den, även den sista kvällen av min halvårslånga tjänstledighet, med att gå ner till Rålambshovsparken och köra en mini-picnic i kvällssolen. Ca 18 grader skulle jag gissa. Har gjort en mumsig sallad som jag nu ska aväta ihop med sista skvätten kinesiskt rödvin (av fabrikat "Great Wall", vad annars) som jag hembragte från Peking i mars.

När man nu kan sammanfatta ett halvår utan fast jobb, tre och en halv månad av resor i sex, sju länder där jag inte varit tidigare och med den här nya erfarenheten som frilansandet gett så kan jag för min del inte vara annat än nöjd. Har haft det mycket bra, och vore det inte för ekonomin så skulle jag lätt ta ett halvår till. Det finns så mycket kvar att se och uppleva. Varav en hel del förhoppningsvis kommer att rapporteras på den här bloggen framöver.

• Läs alla inlägg från mina resor Australien & Asien och 10 dagar i Spanien

CHITTAGONG: Flera svenskar på plats

Jag har just nu kontakt med en annan svensk som är på plats i Chittagong, Bangladesh, för att försöka ta sig in och se fartygskyrkogårdarna där jag var för snart två månader sedan. Känns som igår. Har gett en del tips.

Den ultimata upplevelsen i sammanhanget borde rimligtvis vara att stå ombord på en tanker eller ett gammalt utdömt lastskepp när de vid högvatten kör rakt upp på stranden för full maskin. Gissar att det är svårslaget. Tricket är ju att få upp skeppen så nära fast mark som möjligt för att det ska gå lättare att sedan hugga sönder dem.

• Läs tidigare inläggen från Chittagong

BILDSPECIAL: 400 Kinabilder i nytt album

HÄR ÄR MITT

KINA I BILDER

Peking, Shanghai och Nanjing – här är de bästa bilderna, inklusive Kinesiska muren, Mao-kult, Förbjudna staden, Himmelska fridens torg och från ett Shanghai som aldrig sover.

• Klicka HÄR eller i raden av album i högerspalten.

• Nu finns även resebilder från vackra Nya Zeeland!

ASIENRESAN: Det var bäst och sämst

Nya album – hundratals färska bilder

• Best of Japan
• Best of Bangladesh
• Best of Fiji
• Best of Australien

Mina bilder från Indien, Kina och Nya Zeeland är på gång.

BILDSPEL: Bästa bilderna från Bangladesh

Så blev mina tre Asienmånader

Resereflektion. Med några dagar att varva ner och ta det lugnt bakom mig så har intrycken från mina tre månader i Asien satt sig en del. Har också gått igenom en hel del av mina bilder – men Indien och Kina återstår – och uppdaterat fotoarkivet här med några Best of-album. Kolla spalten till höger, där mer är på väg.

Det är en rad länder som inbördes är väldigt olika som jag har besökt. Bäst och sämst är svårt att rangordna – det finns bra och mindre bra sevärdheter, personer, omgivningar och städer överallt. Men efter lite funderande har jag kommit till ungefär den här slutsatsen:

• Mest annorlunda: Bangladesh. Kaoset som råder i Dhaka är helt enkelt obeskrivligt, det måste upplevas. Staden, med 6-7 miljoner invånare, tycks vara på gränsen till sammanbrott. Islam adderar till det annorlunda från svensk horisont. Skeppskyrkogården i Chittagong (se Bangladesh-bilderna) är den konstigaste plats jag någonsin varit på. Samtidigt är landet fullt av väldigt vänliga människor.

• Indien hamnar på andra plats på annorlunda-listan. Detta gigantiska land med en otrolig bredd behöver få mer tid än jag hade att ge.

• Över förväntan: Australien. Den forna brittiska fångkollonin stod inte högt på min lista innan jag kom dit. Men det jag sett, östkusten, är över förväntan. Sydney är en väldigt trevlig och vacker stad – men det som sänker betyget är att den trots allt är väldigt europeisk. Den lägger helt enkelt för långt bort, ett dygn med flyg, för att i sig motivera resan. Resten av landet västerut skulle jag gärna utforska.

• Mest spännande: Kina. Inte för att kineserna är överväldigande trevliga eller att sevärdheterna slår allt annat, men det händer helt enkelt så otroligt mycket i Kina just nu att det petar upp landet som resedestination. Är man intresserad av samhällsbyggnad och internationell politik är det rätt ställe. Sedan är förstås till exempel Kinesiska muren, där jag gick en mil, en otrolig upplevelse.

• Närmast paradiset: Fiji. Söderhavet i prime time. Behöver man säga mer än hängmatta, azurblått vatten, vänliga människor och vyer bland öarna som får en att bara stirra fånigt leende mot horisonten. Det är en dröm att komma dit.

• Mest överskattat: Nya Zeeland. Det är kanske delvis ett orättvist betyg. Folk är trevliga och stället är fullt av aktiviteter som vattensport och bergsklättring med mera. Jag hade för lite tid att se sydön där bergen finns och drabbades av kass väder i nära en vecka. Men faktum kvarstår att det liknar Sverige en hel del och även hamnar lite i skuggan av Australien.

• Ordning och reda: Japan. Det räcker med att notera att tågen alltid går i tid, expediten bugar när man köper en chokladbit i kiosken och att det finns hur mycket som att se och göra –allt lätt tillgängligt med tåg som går i 300 km/h. Myten att Japan är dyrt är också just en myt, åtminstone numera. Även här skulle jag ha behövt mer tid än ett par veckor – Japan tål att utforskas mera.

Jaha, då är det väl bara att börja fundera på en ny resa då.

• Läs tidigare inlägg från Asien-resan.

HEMMA IGEN: Trött men glad

BEIJING INTERNATIONAL AIRPORT, GATE E36. Sitter och väntar på planet,
rätt seg. Det var St Patricks Day igår och vi åkte iväg ett glatt
gäng till en irländsk pub. Himla kul, då. Nu är jag lite matt dock.

Hade tänkt skriva längre inlägg med sammanfattning av resan här men
det gör jag hemifrån istället. Nu snart dags borda planet.

(9 timmar senare...)

STOCKHOLM ARLANDA. Lyckades packa ner min bok i bagaget så jag hade
inget att läsa på niotimmarsflyget utom ett ex av China Daily. Men
det gick bra ändå - jag har sett två usla filmer, gjort en massa SvD-
quiz på min nyinköpta Iphone och grejat lite med bilder i datorn.

Skriver detta på flyget egentligen. Det känns konstigt men rätt
skönt att snart vara hemma igen. När jag kollar på bilderna från
Australien och Fiji har jag svårt att fatta att det var tre månader
sen jag reste. Gösses vad tiden går snabbt.

Fortfarande lite seg sen igår men det har bättrat sig lite, jag sov
en del på planet.

Återkommer.

/Erik

KINA-ANALYS: Här byggs för framtiden

PEKING. Tar man tåget från Shanghai till Nanjing så pågår byggen längs med i princip hela den drygt två timmar långa sträckan. Banvallar, spår, på- och avfarter, stationsbyggnader, övergångar, hus, kontor, shoppingcenter. Det är som om man i Sverige skulle bygga hela längs hela sträckan Stockholm–Linköping – samtidigt.

Det är detta Kina handlar om just nu. Efter två veckor i landet fattar jag mycket mera av vad som pågår här. Det är en otrolig omvandling. Den som, vilket vi gjorde, promenerar en mil längs Kinesiska muren tror sig vara ute i den fria naturen, tio mil från Peking, blir brysk påmind om civilisationen när han eller hon plötsligt ser en motorväg med tillhörande betalstation mitt bland bergen i ingenmansland (bilden här bredvid). Detta är Kina år 2010: byggen, byggen, byggen.

Tågen ger ett bra exempel. För någon vecka sedan kom förslaget – från Kina förstås – att bygga en höghastighetsbana från London till Peking. Den skulle givetvis använda delvis befintliga installationer, som de franska snabbtågen och Transibiriska järnvägen, men ändå förstås innebära ett mångmiljardprojekt. Jag tvivlar inte på att linjen – London–Peking på två dygn – blir av. Första steget blir troligen en bana till New Delhi, Indien. Det är så Kina fungerar nu: det som och där det kan byggas, där bygger man. Kina, inte Japan, driver just nu världens snabbaste tåglinjer, hävdar i alla fall Kina självt. Den går mellan Wuhan och Gouangzhou i södra Kina och gör 350 kilometer i timmen, öppnad i december. Inom två år, till 2012, kommer Kina att öppna 42 (!) sådana linjer, enligt pressuppgifter. Vilken infrastruktursatsning i Sverige eller Europa kan matcha det? Stambanan på 1800-talet eller Baltzar von Platens Göta Kanal möjligen.

Det är de ökade kraven på en rättvisare fördelningspolitik i Kina, för att uttrycka det lite förenklat, som ligger bakom. De få rika i städerna blir allt rikare, de många fattiga på landsbygden blir allt, ja, i alla fall inte rika lika snabbt. De hamnar i bakvattnet, med risk för social oro som följd, vilket kommunistpartiet insett för längesedan. Det är en kvalificerad gissning att en strategi på hög partipolitisk nivå är att knyta samman landet mer och mer via effektiva transportvägar så att befolkningsrörelserna underlättas. För att det ska ske krävs fler insatser – avskaffande av det föråldrade hukou-systemet som hindrar landsortsbefolkningen att ta del av förmåner i städerna, möjlighet för städerna att ta emot fler människor, alternativt locka dessa att stanna där de är med reformer. etc. 

Frågan är förstås vart allt detta slutar – har Kina råd? Kommer den groteskt kraftfulla utbyggnaden av infrastruktur generera näär högre tillväxt? Vad händer i så fall med resten av ekonomin? Hur ser inflationen ut? Med allt fler rika kineser som klättrar på den sociala stegen, ökar då kraven på demokrati?

Dessa och fler frågor ska det bli intressant att följa kommande år. Tänker inte försöka besvara dem här såklart. Nu är det läggdax.

SISTA STOPPET: Åter Peking imorgon

Kombinerat sightseeing och shopping idag. Jag har varit och sett den mäktiga Yangtze-floden som passerar strax nordväxt om Nanjing centrum på sin väg ned mot Shanghai. När man ändå är där kollar man in Nanjing Yangtze River Bridge (南京长江大桥 som den heter på kinesiska), en nära sju kilometer lång gigantisk konstruktion som kinesiska konstruktörer byggde själva sedan Kina brutit med Ryssland på 1960-talet och ryssarna åkt hem till Moskva och tagit ritningarna med sig. Det är ett imponerande bygge, helt klart. Vid huvudfundamentet där själva bron börjar står statyer i klassisk proletärstil. Bron rymmer både bil- och tågtrafik i två plan. Läs mer om bron här. Man tar buss 67 från centrum tills man ser brofästet, där hoppar man av. Sedan får man traska en bra bit för att komma upp på själva bron. Jag gissar att vardera påfarten i sig är lätt en dryg kilometer.

Har också shoppat lite. Nu sitter jag med en Tsingtao pilsner och ska käka. Åter Peking imorgon, en åttatimmars tågresa (som inleds med en överfart över bron jag just skrev om). Finns långsammare tåg dock som tar elva-tolv timmar.

KINA: Bilarna du inte visste fanns

NANJING. Hamnade på en inofficiell bilmässa, utställning i alla fall, med nya kinesiska bilar som stod uppställda utanför ett varuhus nära minnesmuseet för Japans aggression mot Nanjing under kriget (rekommenderas starkt om du kommer till Nanjing). Jag lärde mig en hel om kinesisk bilindustri genom att gå runt där och plocka broschyrer. Här är ett litet urval av bilarna vi aldrig sett hemma.

Finansieringen av kinesiska Geelys köp av Volvo PV från Ford påstås vara klar – igen. Men Geely är ingen Kinas svar på Volvo. I alla fall inte i storstäderna. Under snart två veckor i Peking, Shanghai och Nanjing har jag sett en enda Geely (i Peking). Företaget Geely har andra märken också, men just Geely-bilar är lätträknade.

Värt att notera är också de kinesiska modeller som ser ut som kopior på Audi, Mercedes, BMW och andra västmodeller. Det kan de säkert vara i vissa fall, men det förekommer också att kinesiska bilföretag köper tekniken till en viss modell och sedan gör en inhemsk variant. Så är det med vissa Roewe-modeller, som kommer från brittiska Rover. Roewe tillverkas av Shanghai Automotive Industry Corporation, SAIC.

Chery har en lång rad modeller, bland annat minibussmärket Karry där vissa modeller kan tyckas ha likheter med franska Renaults bussar. Riich från Chery är småbilar som ser rätt aptitliga ut.

Ett par andra kinesiska tillverkare som är okända för många utanför Kina är Jac och Chana.

WORLD EXPO 2010: Har redan varit där

Idag har jag jobbat, var inne på mässområdet – det gigantiska mässområdet – till Världsutställningen 2010 i Shanghai. Den svenska paviljongen, fyra kuber vars innandöme just nu ser ut, och är, en byggarbetsplats ska rymma konferensrum, utställning, kontor och en luftig entré i en limträkonstruktion fick jag förklarat för mig av platschefen, arkitekten och två pr-tjejer (se bild) som gör själva utställningen. Mycket intressant. Dessutom har vi åkt runt på mässområdet och recenserat andra länders paviljonger – roligt. Än bombastiskt, än urflippat, än coolt. Nu är jag sugen på att åka på själva världsutställningen, som pågår ett halvår. Bårtåt hundra miljoner besökare är att vänta tydligen. Ska bli en story på detta är tanken.

Har också studerat Shanghai City Planning Museum där de har den största modellen av någonting jag sett någonsin. I det här fallet en gigantisk modell av just Shanghai som täcker ett helt fabriksgolv. Se bild.

Så mycket mer har jag inte hunnit med, förutom att jag förvillade mig bort med vilje i stans sydvästra delar. Mycket att titta på – inte minst där fantastiskt höga bostadshusen man ser både här och andra kinesiska storstäder (även i Japan i viss mån) och som blir väldigt dramatiska på kvällen mot en nattblå himmel. Se bild. Och visste ni att Shanghai har målet att 40 procent (!) av stan ska bestå av grönområden? Det är små parker överallt. En hittade jag idag som var väldigt fin, inringad av motorvägar...

Som bonus råkade jag gå förbi det bevarade huset där Mao höll sitt första möte med det nybildade kommunistpartiet. 

Mycket stadsplanering idag alltså, så så mycket mer har inte fått plats på schemat. Men all tillgänglig information tyder på att jag tar tåget till Nanjing i övermorgon, utsatt för en förfärlig aggression av japanerna under kriget. Därifrån åter Peking. Och därifrån, om en vecka, hem. Snyft. Just nu skulle jag vilja hänga här ett tag till och lära mig mandarin.

I'll be back.

• Mer om Shanghai World Expo 2010

• Mer om Nanjing (Nanking)

FOTOEXTRA: I väntan på världsutställningen

I maj arrangerar Shanghai 2010 års världsutställning, på ett gigantiskt område som löper ett par kilometer utmed båda sidor om floden i södra delen av stan. Jag gick förbi ena flodbanken idag, en enda stor byggarbetsplats nu. Kul att se. Imorgon hoppas jag kunna ta mig in på själva området där alla paviljongerna, inklusive Sveriges, just nu byggs. Förbereder ett inför-reportage om utställningen och Kina så jag hoppas det kan bli lite bra bilder för en gångs skull.

Världsutställningen är Big Business redan nu. Överallt ser man maskoten för utställningen, den blå lilla tomten på några av de här bilderna, och det säljs prylar med Kinas paviljong, Blåtomten, smycken och allsköns annan materia på temat. 

Åt en av godaste luncherna någonsin, ett kinesiskt snabbmathak. Se en av bilderna här. I övrigt har jag plåtat en hel del idag också – ett tag på förmiddagen snöade jag in på husväggar där folk hänger tvätt på tork. Väldigt fina bilder av det. Sedan, när jag tog mig över floden igen, blev det skyskrapor. Har man sett en skyskrapa har man sett dem alla, kanske ni säger, men det här är faktiskt något i hästväg som man också säger. Jag tror Shanghai slår allt jag sett när det gäller galna byggen på höjden. Det finns nog de städer som bygger högre (diverse arabstater), fler, bredare etc – men så här urflippat? Jag åkte upp i skrapan med det modesta namnet Shanghai World Financial Center (den som ser ut som en presentförpackning från Systembolaget, se bild). Därefter var jag så trött och sliten att jag åkte hem. 

Ska upp hyfsat tidigt imorgon, har jobb bokat till klockan 11.