En vardaglig incident

Vi har haft tva stromavbrott pa lika manga dagar i Saigon. Det forsta kom strax efter att jag kommit hit, runt midnatt. Olyckligtvis har mitt rum inget fonster med dagsljus. Det blir nattsvart. Jag letar fram min halogenficklampa.

Som ordningsam svensk ar man van vid att tidningarna hemma gor i alla fall en sida nar strommen gar i en storstad. Sa svensken, denna mansklighetens riktkarl, gar resolut ner till lobbyn for att ta reda pa vad som star pa. Dar nere har vietnameserna redan tant ljus och sitter och myser.
- Det finns ingen strom, papekar jag inte utan skarpa i tonen.
- Det hander varje dag, fnissar personalen tillbaka.
Det andra kom i morse. Jag sket i alltihop och gick ut istallet for att promenera runt stan. Pa trottoarerna holl folk och labbade med bensin i pet-flaskor for att fa igang ett inte oansenligt antal elverk utanfor sina affarer, vars smattrande adderade angenamt till den redan massiva ljudbilden.
- Strommen kommer ater kl 4, konstaterade en barkille neutralt.

Studenten Chu, eller hur det nu stavas, pluggar management pa gymnasiet. Han ar i 19-20-arsaldern och kommer fram med en av sina skolbocker och vill ova sin engelska.Han ar bekymrad infor framtiden:
- Jag vill studera utomlands och starta eget foretag, sager han. Men jag far inget visum. Och det ar sa mycket byrakrati kring att starta foretag i Vietnam, man ska fylla i en massa papper till myndigheterna och presentera sin affarsplan. Men myndigheterna sager bara att den inte ar bra.
Jag foreslar att han ska fixa ett kvalls- och helgjobb hos nagot hotell dar han traffar engelsksprakiga turister. Pa det sattet kan han ova upp spraket. Han ska fundera pa det.
Jag jamfor med mig, som svensk, som kan aka till i princip vilket land som helst i varlden. For Vietnam till exempel behovs inte ens visum. Inte till USA heller, dit Chu helst vill. Han ser lite nedslagen ut nar han inser den stora skillnaden.

Startar inte.

Hittar kyrkan mitt i stan och tanker att dar ska jag ga in och svalka mig lite. Men det pagar en ceremoni dar inne, en tant viftar ivag mig. Troligen ar det ett brollop, for utanfor har nagra killar pyntat en bil med blommor, likt en svensk brollopskortege. Bilen ar en skinande blank och renoverad Chevrolet, eventuellt en 55:a, nagot av hojdpunkten inom amerikansk bilindustri (med undantag av 75:ans Camaro mojligen).
Det ar bara ett problem: bilhelvetet startar inte.
Tva eller tre kostymkladda killar star lutade i varmen under den oppna huven och stirrar oforetagsamt ner i motorn. En ringer i mobilen med stressad blick.
Det ar typiskt. Forst kommer amerikanerna hit och krigar. Sedan lamnar de efter sig sadan har skit.