BANGLADESH: Skeppskyrkogården blir giftfri

En tidigare norsk tanker inför skrotning i Chittagong. Foto: Erik Bergin

Nu ska den smutsiga 
skeppsskroten renas
Bangladeshs högsta domstol slår fast att utländska rederier som väljer att skrota gamla fartyg på den ökända skeppskyrkogården i Chittagong i Bangladesh måste garantera att fartygen är fria från gifter innan de strandas och huggs ner. Denna omdebatterade fråga har jag rapporterat om tidigare på bloggen och i SvD.

Skeppskyrkogården
i Chittagong fotograferad
från satellit. Foto: Google

Alla skepp som skrotas ska nu ha ett certifikat från ursprungslandet som garanterar att de är giftfria. Ett beslut om det togs i början av året av regeringen i Bangladesh. Men strax därefter tvingades regeringen backa från beslutet efter det att tiotusentals arbetare vid skrotningsbolagen i Chittagong, i sydöstra Bangladesh, gick ut i ilskna demonstrationer mot beslutet – trots att det bland annat var deras arbetsförhållanden som beslutet skulle förbättra. 

Företrädare för skrotningsbranschen menade också att krav på giftfria fartyg hotade hela industrin, som förser landet med merparten av dess stålimport. 

Miljöorganisationer gläds nu samtidigt åt domstolens beslut om att återigen kräva renhetscertifikat från rederierna.

– Detta är mänsklighetens seger över de råa pengarna och muskelstyrkan, sade Rizwana Hasan från en förening för landets miljöjurister, enligt TT-AFP.

Bortåt 200 skepp importeras och skrotas i Bangladesh varje år, många av dem stora oljetankers som strandas för full maskin på en hårt nedsmutsad strand strax norr om centrala Chittagong.

• Läs mer om skrotningsindustrin i Bangladesh: Tidigare inlägg om Chittagong 
• Foto: Se mina bilder från Bangladesh

BANGLADESH: Textilarbetare i löneprotester

Helgen har varit orolig i Dhaka, Bangladeshs huvudstad, där textilarbetare protesterat mot regeringens höjning av minimilönerna, som arbetarna menar är för liten. Polisen sköt gummikulor mot demonstranter som i sin tur kastade sten. Över 20 000 textilarbetare beräknas ha deltagit i demonstrationerna. En stor del av texilfabrikerna ligger i norra Dhaka. Textilarbetarnas protester fortsatte på söndagen för tredje dagen i rad.

Efter höjningen tjänar en arbetare 3000 taka, runt 320 kronor, i minimilön per månad. Facket menar att det fortfarande är en "oförskämt låg" lön, rapporterar nyhetsbyrån AFP.

Textilindustrin är en av landets viktigaste ekonomiska sektorer. Bland andra svenska HM, Ikea och flera andra klädkedjor gör inköp från Bangladesh. Flera klädkedjor, däribland svenska, har i ett brev för något halvår sedan uppmanat regeringen att höja lönerna.

• Alla mina inlägg om och från Bangladesh

BANGLADESH: Tuffa protester mot regeringen

Generalstrejk skapar

tvärstopp i Dhaka

I den första generalstrejken i Bangladesh på tre år använde polis tårgas och grep över 200 personer på söndagen i försöken att skingra tusentals anti-regeringsdemonstranter i Dhaka, med 13 miljoner invånare. Det även under normala omständigheter kaotiska huvudstaden drabbades av tvärstopp på vissa håll vilket, paradoxalt nog, skapade en aning andrum i den vanligtvis ihopkorkade trafiken. 12 000 poliser användes i insatsen och transporter i hela landet lamslogs.

Demonstrationerna är ett bakslag för den sittande regeringen, som hittills varit förskonad från de strejker som tidigare varit vanliga i Bangladesh, och som kompletterats av att oppositionen ofta bojkottar parlamentet för att skapa en politisk kris.

Demonstrationerna i helgen initierades enligt nyhetsrapporterna mycket riktigt från oppositionspartiet Bangladesh National Party (BNP) som reaktion på oförmågan regeringspartiet Awami League att ordna basfunktioner som elektricitet, vatten och gas till befolkningen.

• Min tidigare inlägg om och från Bangladesh
• Läs rapporter om strejkerna från AFP och Reuters
• Se mina bilder från Dhaka och Chittagong – klicka HÄR eller på albumet till höger

Tomma gator i Dhaka på söndagen för omväxlings skull.

JOBB: Sista kraftansträngning

Mellan mitt bloggande om Israels galna attack i morse mot hjälpsändningen till Gaza så sitter jag och försöker jobba lite själv också idag. Det handlar om insäljning av ett antal jobb som blivit liggande sedan min tremånadersresa tidigare i år.

Bland är det ett reportage från Bangladesh, som bland annat tar upp landets problem med att få investeringar så att levnadsstandarden kan höjas, de livsfarliga arbetsvillkoren vid skeppskyrkogården i Chittagong med mera. Mängder med bilder finns.

Dessutom har ett ganska lättsmält resereportage från världens största fisk- och skalgjursmarknad i Tokyo, Tsukiji Fish Market, blivit liggande till vilket det finns rätt bra bilder.

När man ändå är igång kan man kasta in en trevlig artikel om att öluffa i Fiji med familjen. Paradisiska bilder.

Så det är detta jag pysslar med idag. Nu efter lunch gick jag visst ner i matkoma dock, så jag borde ta mig ut på en promenad för att få lite luft, så får vi se om krafterna återvänder.

CHITTAGONG: Mer fartygsskrotning hos SVT

Gripande tv från Chittagong

SVT:s Utbildningsradion (UR) sände i måndags ett fantastiskt reportage från den livsfarliga fartygsskrotningen i Chittagong, Bangladesh. Mycket bra tv, som dessutom går att se i efterhand på nätet. Se inslaget – klicka här!

• Mina tidigare inlägg från och om Chittagong och Bangladesh
• Se bilderna från Bangladesh här

BANGLADESH: Ljusnande framtid – men långsamt

Redaktör? Nytt reportage till salu!

Bangladesh: känt för arsenikförgiftat vatten, översvämningar, en miserabelt dålig sanitär situation, inbördeskrig och brist på investeringar och livsmedel. Men tecken finns på en vändning. Textilindustrin har skapat många jobb och nu planeras stora infrastrukturprojekt i landet, en omöjlighet för bara ett par år sedan.

"Bangladesh är inte längre lika beroende av bistånd som det var tidigare", säger Sveriges avgående Bangladeshambassadör Britt Hagström till Bergin Media.

SvD 19 april: Här skrotas fartygen – helt för hand Läs mitt reportage från Chittagong, Bangladesh

• Reportage till salu om landet som inte lämnar någon oberörd – läs mer på Bergin Media.

• Se mina bilder från Bangladesh – klicka här

CHITTAGONG: Reportage i tidningen idag

SvD den 19 april - klicka bilden för större version.

Chittagong-skepp i SvD

Till slut fick SvD in mitt reportage från Chittagongs skeppskyrkogård som blivit ställt, som det heter, ett antal gånger av askmoln, jordbävningar, kraschade presidentplan och annat elände. Sådan är journalistiken. Men idag kan man läsa min rapport på sid 14-15 i SvD.

• Läs artikeln på nätet: klicka här för sig 14 och här för sid 15

Rent hälsomässigt ser det nu aningen dystrare ut för arbetarna där än det gjorde i januari. Då fattade regeringen i Bangladesh beslut om att alla fartyg måste vara dokumenterat fria från asbest och andra gifter innan de skrotas. Skrotbranschen rasade och arbetarna, en aning paradoxalt, protesterade eftersom de är rädda att förlora jobben. Och för någon vecka sedan backade regeringen, så att det nu åter är tillåtet att hantera vilka gifter som helst där på stranden.

• Mina tidigare inlägg om Chittagong

Det tidigare norskägda tankfartyget BW Saga som finns i texten är inte med på bild i tidningen – men väl här:

• Vesseltracker: Mer info om BW Saga

BW Saga ägdes tidigare av det norska rederiet BW Gas, med undertiteln "The leading clean energy carrier", som kör olika typer av tankfartyg. När jag samlade information till artikeln ville jag ställa frågor till BW Gas om skrotningen av BW Saga i det smutsiga Chittagong, men varken vd eller informationschef valde att höra av sig.

TV: Intressant nog finns även filmer från ombord på BW Saga på Youtube. Klicka play:

• • •

Mer Bangladesh: Helt bortsett från skeppsskrotar och annat så tycks regeringen ha säkrat finansiering för bygget av en modern motorväg mellan Dhaka och Chittagong, enligt en artikel i Financial Express. Det är ett glädjande tecken – inte vägen i sig så mycket som att det kommer in pengar i landet. Brist på investeringar, särskilt till infrastrukturbyggen, är ett av Bangladesh största problem idag.

BANGLADESH: Aktuellt från skeppskyrkogården

Några bilder från Aktuellts inslag 6/4. Foto: SVT.

SVT har hittat till Bangladesh

Sveriges Televisions nyhetsprogram Aktuellt sände ett reportage från skeppskyrkogården i Chittagong, Bangladesh, i 21-sändningen idag tisdag (reportern själv släpptes dock inte in på själva stranden där fartygen står). I inslaget bekräftas det mesta av det jag såg på exakt samma plats för två månader sedan: livsfarliga arbetsvillkor och usel miljö. Jag tror dock att reportern missuppfattat hur fartygen egentligen kommer upp på stranden – de vinschas inte, det är de för tunga för, de körs istället upp för egen maskin vid högvatten så långt det går. Därefter vinschas del för del upp på stranden när de sågats itu.

Det är positivt att västmedier rapporterar därifrån, eftersom det ökar pressen både på skrotfirmor och på Bangladeshs regering att göra något åt branschen. Just nu råder högkonjunktur för skeppsskrotarna i Chittagong, bland annat beroende på förbudet mot enkelskroviga tankfartyg som håller på att träda i full kraft.

• Se hela Aktuellts inslag här (klicka på Aktuelltsändningen från den 6/4)
• Läs mina inlägg från Chittagong

Några fler bilder från Aktuellts inslag 6/4. Foto: SVT.

Några fler bilder från Aktuellts inslag 6/4. Foto: SVT.

Kommentera!

CHITTAGONG: Flera svenskar på plats

Jag har just nu kontakt med en annan svensk som är på plats i Chittagong, Bangladesh, för att försöka ta sig in och se fartygskyrkogårdarna där jag var för snart två månader sedan. Känns som igår. Har gett en del tips.

Den ultimata upplevelsen i sammanhanget borde rimligtvis vara att stå ombord på en tanker eller ett gammalt utdömt lastskepp när de vid högvatten kör rakt upp på stranden för full maskin. Gissar att det är svårslaget. Tricket är ju att få upp skeppen så nära fast mark som möjligt för att det ska gå lättare att sedan hugga sönder dem.

• Läs tidigare inläggen från Chittagong

ASIENRESAN: Det var bäst och sämst

Nya album – hundratals färska bilder

• Best of Japan
• Best of Bangladesh
• Best of Fiji
• Best of Australien

Mina bilder från Indien, Kina och Nya Zeeland är på gång.

BILDSPEL: Bästa bilderna från Bangladesh

Så blev mina tre Asienmånader

Resereflektion. Med några dagar att varva ner och ta det lugnt bakom mig så har intrycken från mina tre månader i Asien satt sig en del. Har också gått igenom en hel del av mina bilder – men Indien och Kina återstår – och uppdaterat fotoarkivet här med några Best of-album. Kolla spalten till höger, där mer är på väg.

Det är en rad länder som inbördes är väldigt olika som jag har besökt. Bäst och sämst är svårt att rangordna – det finns bra och mindre bra sevärdheter, personer, omgivningar och städer överallt. Men efter lite funderande har jag kommit till ungefär den här slutsatsen:

• Mest annorlunda: Bangladesh. Kaoset som råder i Dhaka är helt enkelt obeskrivligt, det måste upplevas. Staden, med 6-7 miljoner invånare, tycks vara på gränsen till sammanbrott. Islam adderar till det annorlunda från svensk horisont. Skeppskyrkogården i Chittagong (se Bangladesh-bilderna) är den konstigaste plats jag någonsin varit på. Samtidigt är landet fullt av väldigt vänliga människor.

• Indien hamnar på andra plats på annorlunda-listan. Detta gigantiska land med en otrolig bredd behöver få mer tid än jag hade att ge.

• Över förväntan: Australien. Den forna brittiska fångkollonin stod inte högt på min lista innan jag kom dit. Men det jag sett, östkusten, är över förväntan. Sydney är en väldigt trevlig och vacker stad – men det som sänker betyget är att den trots allt är väldigt europeisk. Den lägger helt enkelt för långt bort, ett dygn med flyg, för att i sig motivera resan. Resten av landet västerut skulle jag gärna utforska.

• Mest spännande: Kina. Inte för att kineserna är överväldigande trevliga eller att sevärdheterna slår allt annat, men det händer helt enkelt så otroligt mycket i Kina just nu att det petar upp landet som resedestination. Är man intresserad av samhällsbyggnad och internationell politik är det rätt ställe. Sedan är förstås till exempel Kinesiska muren, där jag gick en mil, en otrolig upplevelse.

• Närmast paradiset: Fiji. Söderhavet i prime time. Behöver man säga mer än hängmatta, azurblått vatten, vänliga människor och vyer bland öarna som får en att bara stirra fånigt leende mot horisonten. Det är en dröm att komma dit.

• Mest överskattat: Nya Zeeland. Det är kanske delvis ett orättvist betyg. Folk är trevliga och stället är fullt av aktiviteter som vattensport och bergsklättring med mera. Jag hade för lite tid att se sydön där bergen finns och drabbades av kass väder i nära en vecka. Men faktum kvarstår att det liknar Sverige en hel del och även hamnar lite i skuggan av Australien.

• Ordning och reda: Japan. Det räcker med att notera att tågen alltid går i tid, expediten bugar när man köper en chokladbit i kiosken och att det finns hur mycket som att se och göra –allt lätt tillgängligt med tåg som går i 300 km/h. Myten att Japan är dyrt är också just en myt, åtminstone numera. Även här skulle jag ha behövt mer tid än ett par veckor – Japan tål att utforskas mera.

Jaha, då är det väl bara att börja fundera på en ny resa då.

• Läs tidigare inlägg från Asien-resan.

SHIP-BREAKING: Bangladeshs storindustri

Här dör världens fartyg
CHITTAGONG SHIP-BREAKING BEACH. Det här är utan tvekan det märkligaste, coolaste, mest absurda och troligen miljövidrigaste ställe jag varit på. Från en plats längs den milslånga stranden – sedan länge förstörd av oljeutsläpp, asbest, tungmetaller och järnskrot – räknar jag till 20-talet fartyg som ligger uppdragna på den leriga havsbotten. De är alla i olika stadier av nedmontering.

Jag och min kontaktperson besöker tre "ship breaking yards", de metallföretag som ligger på en lång rad mellan stranden och huvudgatan några hundra meter upp i nordvästra Chittagong. Han har jobbat här tidigare, men bytt bransch. Han frågar på ytterligare två-tre ställen, men där släpps vi inte in. Jag får vänta i moppetaxin medan han pratar med personalen vid grindarna, när han vinkar kommer jag fram.
"Behåll kameran i väskan", säger min kontakt med låg röst. Vi går in genom en öppning i en mur och jag se med en gång ett cirka 200 meter långt tankfartyg snett till höger. Hela styrbordssidan är bortsliten. Plötsligt är hela horisonten full av fartyg och delar – motorer, gigantiska stycken av bordläggningen i stål som måste väga hundratals ton. Lång ut mellan fartygsskoven ser jag arbetare som drar vajrar och skär i stälet med skärbrännare.
Det är en sjukt surrealistisk syn, en som få västerlänningar, än mindre västerländska journalister, någonsin får se.
"Nu kan du fotografera", säger kontakten och börjar själv ta foton och filma med sin Nokia-mobil.

• Tidigare inlägg om skeppskyrkogården i Chittagong

Har i övrigt gått en rejäl promenad uppåt i Chittagongs centrum och, faktiskt, nedlåtit mig att äta på Kentucky Fried Chicken, KFC, den kanske uslaste snabbmatkedjan av alla. Men samtidigt den enda amerikanska fast food förutom Pizza Hut jag sett i Bangladesh. Tog en rickshaw åter till hotellet. Har tagit ca 300 bilder från skeppskyrkogården som jag ska gå igenom nu.

CHITTAGONG: Fartygsskrotarnas moder

CHITTAGONG. Det ar oerhort skont att kliva av taget i hamnstaden Chittagang efter sju timmar: sa mycket farre manniskor, sa mycket renare luft. Visst ar det kaos har med, med samma skrotiga bussar som tutar ideligen och rickshaws till forbannelse, men trycket ar valdigt mycket mindre - i den lilla del jag sett hittills - an i Dhaka som tycks vara nara sammanbrott. Fast Chittagong ar alls ingen idyll for det. Nar man gar ut fran tagstationen, passerar en liten parkering i grus och kliver upp pa huvudgatan Station Road mots man av ett stort antal uteliggare som kamperar langs trottoaren. Det stinker mansklig avforing och ar en rakt igenom sorglig syn.

Det forsta som hander annars ar att en kille pa hotellet borjar prata om "ship-breaking", regionens stora industri dar megafartyg kors rakt upp pa stranden nagon mil norrut harifran och huggs ner med mankraft under farliga arbetsforhallanden. Det var en av anledningarna att jag bestamde mig for att aka hit, men sedan har jag last att det ar mer eller mindre omojligt att komma dit - inte minst for en utlanning och dessutom utrustad med stor kamera. Nu menar den har snubben att han kan fixa nagon sorts tillgang sa man kan ta bilder, far se hur det blir med det.

Har kopt annu en skjorta. Kostnad: 20 SEK. Maste snart skicka hem en lada grejor. Har ocksa kopt en kvallsburgare av nagra grabbar i en kiosk vid trottoaren. Fint vader.

Dhaka ett shoppingmecka

Har shoppat idag: ett par skor, en skjorta och en bok. Total kostnad: 115 skr, alltihop inhandlat pa en trottoar i Dhaka city. Anda kunde jag prutat med pa skorna. Boken ar James Clavells "Tai-Pan", en del av hans romanserie om Hongkong genom arhundradena. Har last en senare, fristaende, del tidigare som heter "Noble House" - kan starkt rekommenderas om man vill ha en bild av hur britterna drev Hongkong som kolloni. Han ar en mkt bra storyteller.

Nu: dags for lite jobb. Ska ivag pa intervju, om man nu kan ta sig nanstans med taxi i det har kaoset.

DHAKA: Inte vackert men mycket att se

Middag: kottfarspaj. Fantastiskt god, ska kopa den imorron ocksa. Kostnad: 2,50 kr.

Buss i Dhaka.

Vanlig syn: tidningen sitter uppklistrad pa en vagg. Vad sager upplageavdelningen om det?

Kaos i en gatukorsning. Mycket bra underhallning.

Universitetet i Dhaka forskar pa gron energi. Bilden: solceller & solfangare.

Bussreparation pa trottoaren. Grabbarna till hoger bankar pa ett bromsbelagg, tror jag det var.

Institutionen for kommunikationsvetenskap, Dhaka University. Inte helt fardigbyggt.

Dhaka University.

Skolelever har jympa, bland annat hojdhopp.

Del av en central park i Dhaka. Stillastaende vatten och skrap. Precis bredvid ligger en kinarestaurang.

Del av universitetets idrottsanlaggning, som aldrig blivit klar. Och som troligen aldrig kommer att bli klar. Bakom till vanster finns en ode och tom simbassang.

DHAKA: I en helt annan del av världen

Här bygger de nya fartyg

- mitt i centrala Dhaka

Har gått, gått, gått och gått genom centrala Dhaka och gamla stan, åkt eka på floden, köpt en tågbiljett och stått i gatukorsningar och bara tittat. Den här stan slår det mesta – helst ville man ha en kamera på huvudet som tar bilder ideligen. Och en bandspelare som tar upp ljudet. Vilken intensitet! Och vilken extremt dålig luft, tror bara Manilla slår Dhaka vad gäller luftföroreningar av de storstäder jag varit i. Bangkok ligger eventuellt i samma grupp.

Trafikstockning i Dhakas Gamla stan.

Dhakas invånare är förstås fattiga över lag och det är en aning svårt att få grepp om hur stan egentligen fungerar. Vart ska alla människor? Var jobbar de? Och var bor de? Alla dessa gatustånd med skor, skjortor, morötter, väskor, bananer, äpplen, verktyg; vem köper allt? Män som sitter vid gatkanten och syr kläder, alla överfulla Tata-bussar som brölar omkring med uppskrapade sidor och förståss alla dessa, som det känns, miljontals rikshaws, cykeltaxi. Många har förstås kommit från landsbygden med sina få tillhörigheter och hopp om ett bättre liv, att kanske kunna spara ihop en slant och kunna skicka hem till resten av familjen. Och bland alla dessa vanliga Dhakabor ser man inte sällan affärsmän i kostym och laptop-väska och mobil i näven. Mellan alla söndriga, sorgliga bussar en och annan splirrans Toyota.

Jag ute i flodvimlet.

Gamla stan sträcker sig utmed floden Buriganga en kilometer eller två. På andra, södra, sidan ligger varven. Här skrotas, byggs och underhålls fartyg med handkraft. I verkstäder smids propellrar, målas ankarkättingar, böjs stålplåt och svetsas skrov. Metallen fraktas upp från de ökända skeppsskrotarna utmed kusten i Chittagong. Mellan verkstäderna – bostäder. På södra sidan bor de fattigaste av Dhakas invånare, men samtidigt har de jobb på varven. Jag guidas rung av två båt-snubbar jag träffar vis Sadargat, färjeterminalen.

Mitt mellan fartygsskrov, rostiga plåtar och lerig flodbank klampar vi rakt in i en statligt driven skola. Läraren, vars namn jag glömt, är glad över att få svenskt besök. Han hälsar och frågar varifrån jag kommer. Ungarna, kanske 30-40 stycken i årskurs 1-5, ska nödvändigtvis ta den ljushyade – trots en ansenlig solbränna – besökaren i hand. Jag plåtar dem och visar dem hur de ser ut på displayen. De har i alla fall lärt sig "Hello" allihop. (Bilden blev tydligen lite knas vid uppladdningen.)

South Asian Games, ett stort sportevenemang, pågår vid Nationalarenan mitt i Dhaka och kanske är det därför polisnärvarion är så hög. Utanför entrén hänger poliser och vanliga invånare och tittar på när ett pojklag övar fotboll. De där två flodroddbåtskillarna, som får väldigt bra betalt för sin sightseeing med deras mått mätt, tror sig bestämt veta att "Sweden is very good at football". Jovisst säger jag och kastar in "Zlatan" i diskussionen, men så långt sträcker sig inte deras sportsliga kunskaper. En pinsamhet inträffade igår, i samband med invigningen av sportspelen: hissen i ett av hotellen "överlastades" (är en teori, en annan att hissen inte underhållits sedan 1970 typ) med atleter från ett besökande land och brakade ner i källaren. Fyra-fem pers till sjukan. Flera av idrottarna verkar för övrigt bo på mitt hotell, Victory.

Det kräver energi att traska runt i Dhaka. Ständigt måste man ha koll på alla dessa cykeltaxis som ofta kommer bakifrån och vars förare inte alltid inser att fordonet är bredare än framhjulet. Risk finns att få en hjulbult från bakhjulet i låret. Bussarna tutar, allihop, men bromsar inte nödvändigtvis. I hela stan i dag har jag bara sett ett enda stoppljus igång. Det lyste ilsket rött, utan att trafiken saktade ner nämnvärt.

På kanske hundra män ute på stan går en, max en, kvinna. Dhaka är männens samhälle – vad gör kvinnorna undrar man?

Imorgon ska jag kolla in "Independence War Museum", ta en sväng förbi universitetet och även beta av en del andra sevärdheter i och kring centrala Dhaka. Ska också försöka boka upp en utflykt, det finns ett par researrangörer som rekommenderas. Om det funkar beror förstås på om de har nog med folk uppbokade – idag har jag bara sett västerlänningar, i alla fall ljushyade västerlänningar, vid ett enda tillfälle, utanför "PInk Palace" i Gaml Dhaka. Vet att samma sak hände i Filippinerna: skulle jag åka på båttur och kolla valar, eller vad det nu var, var jag tvungen att hyra en hel båt.

Annars: Inte helt enkelt att hitta internet, blir minimalt bloggat ett tag gissar jag.

BANGLADESH: Dag 1

Framme i Dhaka
DHAKA. Det var fullmåne över Bangladesh när vi – jag, en tyskfödd advokat bosatt i London och 150 bengaler – landade på Zia International i Dhaka två timmar försenade. Redan innan planet taxat en meter i Kuala Lumpur körde det ihop sig: först skulle de tanka kärran vilket tog tid. Sen kom nåt geni på att en av benglaerna på något vänster kommit ombord med felaktigt eller falskt pass varvid reglementet föreskriver att man inte får lyfta. De ropade ut i PA-systemet två gånger efter människan, vet inte om de fick tag på vederbörande men de blev i alla fall tvugna att riva ut väskan ur lastutrymmet. Drygt en timme efter utsatt tid rullade Air Asia-maskinen ut mot startbanan. Mig gjorde det inget, jag satt och sov vid mitt fönster.

Nu är jag i alla fall i Dhaka, i ett bra och bisarrt billigt hotell i förhållande till kvalitén – ca 200 spänn natten – längs VIP Road eller Inner Circular Road som jag tror den också kallas. Hade inte bokat något innan men det här står med i Lonely Planets listning över boende så eftersom det redan var mörkt när jag kom in i stan med taxin så körde jag på det. De billigaste ställena kan man lika gärna skippa, enligt Lonely Planet, eftersom de helt enkelt inte tar emot utlänningar. För kvinnor, liksom för par som inte är gifta, kan det också bli problem att få ett billigt rum, typ hostel. Som sagt, allt enligt guideboken som kan ha fel ibland.

Det närmaste jag kommer tidigare erfarenheter av städer i Dhaka-klass är Phom Penh i Kambodja. Undrar om den kanske är aningen fattigare ändå, där får man räkna med mc-taxi och grusvägar inne i stan, men annars är Dhaka inte långt efter. Gatorna är svagt upplysta, folk rör sig hela tiden på trottoarerna där det säljs mat, kläder, skor, cigaretter, frukt från stånd upplysta av stearinljus, men icke öl för det här är ett muslimskt land. Det diskuteras, läses tidningen och umgås i största allmänhet. Så mycket med än så har jag inte hunnit se idag.

Imorgon ska jag lämna in en rejäl påse tvätt och sedan ägna dagen åt att dels köpa en tågbiljett till Chittagong, har läst att man ska beställa i god tid, dels kolla in Gamla Dhaka som ska vara sevärt. Känns roligt att vara här även om jag inte kan räkna med att bli förstådd av så många eller komma i samspråk med västerlänningar – här är man mestadels ensam vit. Men det är mera spännande att resa här än i Nya Zeeland, det är som att en dimridå dras bort från ögonen i länder som bjuder sådana här kontraster. Det är ju det som är att resa egentligen.

AUSTRALIEN/ASIEN: Ny del i resan planerad

Indien adderas till min resplan
för Australien/Asien-trippen 2010
Har ägnat en hel del av denna måndag (förutom att ta en joggingtur samt researcha boende på Fiji) åt att kolla biljetter och datum till den del av resan som handlar om Dhaka och Bangladesh. Numera handlar den även om ett par veckor i Indien, sedan jag valt bort sol & bad i Malaysia, där jag redan varit, till förmån för ett nytt land. Fyllt i en indisk visumansökan har jag också gjort idag förresten, det var ingen barnlek.

Till Calcutta, Indien, räknar jag med att ta mig med buss från Dhaka, Bangladesh, en sträckning som tydligen går loss på drygt tolv timmar. Den öppnades med pomp och ståt så sent som 1999 i en ansträngning mellan de båda länderna att förbättra relationerna. Man undrar vad det är för grandios buss de kör där, har inte hunnit kolla upp det ännu. Säkert Volvo som överallt annars, såvida man köper de luxe-biljett.

Men hur som helst är jag mycket nöjd med rutten so far. Riktigt billiga flygbiljetter hittade jag också med Air Asia, ett bra bolag man kan lita på. Enda problemet är att jag får "backtracka" som det kallas, resa ungefär bakåt samma rutt fast omvänd färdriktning, till Kuala Lumpur, Malaysia, så som planen ser ut nu. Lite dumt, det vore smartare att åka direkt från Indien till Japan. Det kan gå att fixa, ska undersöka det. Kuala Lumpur är å andra sidan en hyfsat trevlig & billig stad. Se tidigare inlägg om Kuala Lumpur från 2007.

En snabb beräkning ger att jag besöker åtta länder under 90 dagar och alltså spenderar i snitt elva dagar i varje land. Samtidigt kan tiden i Malaysia räknas i timmar, ca 36-48, så de dagarna spenderas istället i Australien, Japan och Kina. En rätt bra fördelning tycker jag.

Kartan här nedanför är uppdaterad med de nya detaljerna, ta gärna en titt. Dra i kartan och använd zoom-funktionen i övre högra hörnet – eller klicka här för större karta. En del uppgifter finns också numera på Bergin Media.



View Erik's 2009-2010 Australia & Asia Tour in a larger map

RESA: Planeringen börjar ta form

Australia & Asia Tour 2009-2010
Idag bokade jag sex flighter på ett bräde: stommen i min tremånaders Australien- och Asienresa, som startar i mitten av december och avslutas i mars 2010. Se den klickbara, interaktiva kartan nedan för detaljer (eller klicka här).

Jag borde skriva ett inlägg enbart om att boka den här typen av multi-destinationsflygningar, det finns många sätt och knep, en del både bättre och sämre. De sex huvudflygningarna – i huvudsak mellan Australien, Fiji, Malaysia (dit jag inte tänkt åka från början), Japan och Kina – gick på strax över 17 000 kronor. Sedan tillkommer en del biljetter, men jag gissar ändå att totalkostnaden för flygningarna bör komma under 30 000 kronor. Asien har en del bra lågprisbolag som man bör kunna boka med kort varsel och för några hundralappar.

Återkommer med mera detaljer.

Erik's 2009-2010 Australia & Asia Tour (klicka för detaljer)

View Erik's 2009-2010 Austrlian & Asia Tour in a larger map

BILDEXTRA: Skeppsskroten boomar i krisen

Hit åker världens fartyg för att dö

Världens rederier har beställt stora mängder fartyg de senaste åren under högkonjunkturen vilket gör att antalet skepp nu, när det är kris, är på tok för stort. Det här skrev bland andra SvD Näringsliv om nyligen. Det skapar i sin tur paradoxalt nog högkonjunktur för en annan bransch: skeppsskroten.

Längst kusten norr om den ökända hamnen Chittagong i Bangladesh finns en av världens största skeppskyrkogårdar. Där körs fartygen för egen maskin upp på stränderna vid högvatten och skroven monteras ned med hjälp av vanlig mankraft och skärbrännare. Det är en ljusskygg affärsverksamhet som å ena sidan förser fattiga Bangladesh med viktig och billig import av stål, men å den andra sysselsätter uppskattningsvis 25 000 arbetare eller mer under arbetsförhållanden som bedöms som extremt svåra och farliga. Fartygen innehåller ofta kemikalier, tungmetaller och giftiga material som asbest och PCB som arbetare och miljö utsätts för.

Nu i augusti ligger till exempel det här fartyget, gastankern Margaret Hill, kvar med körförbud i Southampton eftersom brittiska miljömyndigheten misstänker att hon är på väg att köras dit för skrotning.

Relativt få fotografer besöker de farliga fartygsskrotarna i Bangladesh och landet har inget intresse av att visa upp dem för turister.

Men jag gick in på Google Maps, där satellitbilder som tycks tagna så sent som i år visar omfattningen av industrin: längs en strandremsa på någon dryg mil strax norr om Chittagong räknar jag till runt 60-talet fartyg, hela eller i olika stadier av nedmontering. Se bilderna här bredvid och klicka här för att komma direkt till kartan. Som spöklika skelett i stål och rost ligger de en gång stolta oceangående tank- och containerfartygen bredvid varandra, dömda till en långsam återvinningsdöd på stranden.

Sista resan: Här ligger fartyg uppkörda på stranden strax norr om Chittagong, Bangladesh, där de huggs upp till skrot. Foto: Google Maps

Enligt brittiska uppgifter förser skrotverksamheten Bangladesh med 80 procent av dess behov av stål för bland annat byggindustrin, metall som annars skulle behöva importeras dyrt.

I maj i år skrev 63 länder under ett nytt internationellt avtal vid en konferens i Hong Kong som reglerar vilken standard som ska hållas vid skeppsskrotarna. Uppenbarligen finns gott om fartyg att skrota ändå för de fattiga bengaliska arbetarna. Gissningsvis används denna billigare variant av skrotning inte minst av ljusskygga rederier som försöker hålla kostnaderna nere.

Arbetare vid skeppsskroten i Bangladesh. Foto: CBS 60 Minutes (från 2006)

• Fler bilder från skeppskyrkogården i Bangladesh på Google – klicka här.

Mer läsning:

• ABC från maj: Skrotbranschen boomar i krisen
• BBC: Gastankern hålls kvar i England
• CBS 60 Minutes: bilder från Chittagong, Bangladesh
• Wikipedia: Det här är Chittagong
• Wikitravel: Resetips för Chittagong
• Karta: Chittagong, Bangladesh (Google Maps)