BÅTWEEKEND: Bullerö tur & retur

Tankning vid Bullandö.

Det blev iallafall bad vid Nämdö
Det artade sig till en helt ok helg bland Stockholms öar, även om planen som den såg ut från början gick i sank: det var för blåsigt för att lägga till vid Bullerö, som jag skrev i förra inlägget, i alla fall om man är ensam ombord. Då krävs hyfsat vindstilla för att det ska funka, såvida man inte lägger till vid en brygga.

Men efter en kväll, natt och morgon – inklusive svinkallt morgonbad – vid norra Nämdö artade sig vädret och jag stävade norrut för att tanka vid Bullandö marina och därefter gå Strömma kanal hem till Ingarö. Har inte gått den förut - det är illa smalt och fartbegränsning på fem knop, en dålig fart som gör båten svårstyrd. Det vore enklare att blåsa igenom i 20. Testade toppfarten också, 31,5. Vid Strömma blev det lunch vid sjökrogen förresten, köttbullar och mos.

Helgrutten.

Har i varje fall fått öva tilläggningar en hel del. Inget större missöde än så länge. Har införskaffat en vhf-radio som det dock återstår att montera. En del pill med det, inklusive att begripa sig på hur tidigare ägare utformat elsystemet i båten.

Jaha, det blev ett inlägg bestående av diverser oväsentligheter det här, men man får se det som en sorts loggbok. Borde kanske starta en särskild båtblogg...

Lite nya bilder i Äventyr i Stockholms skärgård-albumet för den som är intresserad.

Skepp o hoj tills nästa helg.

VÄDER: Hej då, kajak

Solen gömde sig: Sjön får vänta

Tv-meteorologerna borde sitta i krismöte för på tv häromdagen sa de att det skulle vara sol och 20 grader varmt idag. Pyttsan, det hänger tunga moln här ovanför och känns mest höst i luften. Därmed går min planerade kajaktur i sank: hade tänkt hyra kajak vid Pampas och paddla runt Drottningholm idag. Trist att det inte blir av, men det kommer väl flera soldagar (får man hoppas).

Har tänkt ett bra tag att man borde utforska Mälaren mer när man nu bor i Stockholm, det här var ett första trevande steg i den riktningen. Kanske blir det en kajakvecka i sommar, vem vet. Idag, dock, får jag sysselsätta mig med mera triviala aktiviteter, som att städa, fixa bokföringen och planera semestern. Inte fel det heller iochförsig.

SPANIEN: En bra dagskörning längs sydkusten

Med kunglig utsikt vid havet

GARRUCHA. Det blir bara bättre och bättre: nu har jag hamnat i kustbyn Garrucha med balkong ut mot beachen för mindre pengar än gårdagens rum, då jag bara såg stranden från sidan.

KARTA: Garrucha - här är jag just nu

Visa större karta

Sedan morgonens dopp har jag förflyttat mig 20-talet mil söderut, fast först efter att ha snurrat runt och kollat in en hel del småstäder och byar, en helt övergiven by som låsts igen av myndigheterna (se bild nedan), och en del tjusiga kuststräckor. Norrifrån, de sista sex-sju milen fram till en stad som heter Vera körde jag en betalmotorväg som hade lett mig ner till Alméria om jag fortsatt. Jag svängde dock av vid Vera eftersom jag ville kolla in ställena längs kusten. Ett av dem, Garrucha, är där jag nu är och stannar för natten. Imorgon fortsätter jag några mil västerut längs kusten innan jag svänger norr ut till Clintans västernstad strax norr om Alméria, och därefter tar en nordligare rutt norr om Sierra Nevada-bergen riktning mot Granada. Hittills har rutten hållit väldigt bra, jag är nöjd med planeringen.

En notering: Det förvånar mig en aning att de här små kustställena är så pass välmående och ordnade. Spanska rivieran hör förstås till de mer exploaterade kuststräckorna, men även de platser som inte är profilerade som skandinaviska och brittiska tillflyktsorter utan mer spanska till karaktären är väldigt pietetsfullt uppstyrda – fina hamnar, noggrant lagda stenplattor på torgen, stort utbud av barer, boutiquer med mera. Man undrar lite vad folk lever av. Men det klart – avstånden här är inte stora, på en timme eller mindre är du i Alméria eller någon annan relativ storstad.

Här i Gucherra har de just byggt ut hamnen till exempel, det som återstår är att få ordning på vågbrytaren utanför. Det går tydligen si och så med den finansieringen, enligt föreståndaren för mitt hostal: "De väntar väl på pengar, det är nog därför den inte är klar", säger han.

Nu: ett dopp och en timmes läsning på beachen innan det är dags för middag och kanske, kanske en Cruzcampo eller två.

Torget vid en osannolik liten by nära La Uníon, strax söder om lagunen där jag bodde förra natten, precis bredvid en motorväg. Känslan var en övergiven gammal gruvarbetarstad, vilket det mycket väl kan vara, fast den inte alls är övergiven. Nästan inget folk på gatorna, men husen är bebodda.

Landsvägen söderut från Cartagena.

En övergiven by: klocktornet till vänster har inte förkunnat någon gudstjänst på decennier. Byn har låsts av myndigheterna, muren runt byn är igenmurad och har en stängd port.

Icke färdigbyggt sommarboende: kilometer efter kilometer av sådana ghär bostadslängor ser man längs spanska sydkusten. Ofta är de bebodda, men en hel del är nybyggda eller inte färdiga ännu och står där som spökstäder. Vid den här "sommarstaden" såg jag tre personer under 15 minuter, en mamma, pappa och deras lilla barnvagnsunge. Kan inte vara för festligt, såvida de inte bara var på genomresa.

UT PÅ SJÖN: En skymt av delfiner

Börjar tröttna på bussar...

Är seg efter en hela dag på sjön, i sjön och i solen. Desto retligare då när jag märker att det busspass jag köpt, med bussarnas Ryanair, Nakedbus.com, liksom inte går att använda för att boka en resa. Jag har passet, ett bokningsnummer – men ingenstans att boka. Boka enkelresor går förstås, vilket jag gjort nu i ren ilska över systemets oförträfflighet, men att mitt pass då?! Har mejlat kundtjänst, en rent principiell åtgärd för jag förväntar mig knappast någon upprättelse.

För övrigt är det som alltid när man reser runt att man underskattar tiden själva resandet tar. Nu tex på torsdag morgon ska jag ned till Hamilton, som stan heter, vilket innebär bussbyte i Auckland. Framme kl 2 och då har ju den dan mer eller mindre gått. Får se, jag kanske struntar i allt vad bussar heter och hyr en bil istället.

I övrigt har vi kollat in delfiner idag – roligt. Ett par svenska tjejer var med på samma båt som jag hängde lite med.

Jag har simmat med delfiner. Det låter bättre än det var, jag såg två delfiner tre-fyra meter ner i det blå vattnet i kanske fem sekunder. Men en svensk tjej som var med på båten kom alldeles inpå och blev typ påsimmad. De här är helt vilda och, som kapten på båten sa, de måste inte vara här – ofta kan de vara långt bort och leta mat. Lite coolt är det ändå.

Det här nätet tyckte fartygschefen själv var väldigt roligt. Sjöälv ifrågasätter jag nöjet att utsättas för en störtsjö saltvatten när han kör båten framåt samtidigt som man hänger där nere. Men det var praktiskt när man skulle i och leta delfiner, särskilt som en hel del miffon inte verkar veta hur man simmar med simfötter.

Japp, ett berg med ett hål som vi åkte igenom med turbåten.

Closing in...

Detta är den största ön i Bay of Islands, där jag är nu. Vi fick en timmespromenadtid där så jag klättrade upp till toppen. Glömt vad den heter nu, men det var väldigt tjusigt. Massa får och grönt, lite Irland över det.

PAIHIA: Vattensport och delfiner

Norrut i Scaniabuss
PAIHIA. Medelst en ny och fin Scaniabuss (chaffisen var väldigt rädd om bussen, man fick inte dricka cola eller äta i den) har jag fraktat mig till Paihia (lyckas aldrig lära mig vad det heter, fick mumla nåt i stil med "Pwaibhiha..." till chauffören när han undrade vart jag skulle) i norra Nya Zeeland (se karta). Två nätter är bokade på ett hostel men det lär nog bli tre, fast det hänger på vädret: enligt en tysk tant som jag bokade en delfin- och badtur med i Bay of Islands imorgon så blir det regn på onsdag. Möjligen tar jag då istället en dagstur ytterligare lite norrut till Nintey Mile Beach, som inte alls är 90 miles men kanske 50 i alla fall. Det ska tydligen vara sevärt.

Det inkommer klagomål från läsekretsen på att jag planerar för lite när jag reser men det vill jag härmed dementera. Jag planerar lagom, planerade till exempel att jobba i tre-fyra dagar i Auckland och det har jag gjort. Däremellan har jag läst lite broschyrer etc så jag vet ungefär vart jag ska: efter den här rutten blir det troligen de vulkaniska områdena strax söder om Auckland, kanske på dagsstopp om det går att lösa, därefter Wellington. Sydön får jag se hur mycket jag hinner med av, men jag vill i alla fall åka över sundet och finns tid så ska jag till Christchurch. Jag har fem resor kvar på mitt buss pass, så är de slut så så hoppas jag kunna hitta ett billigt inrikesflyg åter till Auckland. Se där en plan som heter duga. Man ska inte överjobba planeringen, det är en bra regel.

På bussen hamnade jag bredvid en dansk dam i 55-årsåldern som är ute och reser tre månader. Hon hade hunnit med Chile, Tahiti (som var svindyrt) och nu Nya Zeeland. Hon var mycket glad över att få prata danska i nån timme.

Som sagt, det blir en delfintur imorgon, båten går halv 9 tror jag. Man går från hostelet till bryggan på 7 min typ. Matsäck får man ta med själv, så det är inte som i Carins där de bjöd på värsta buffén. Men de har en "delfingaranti" så jag har höga förhoppningar på det. Annars verkar de utöva varenda vattensport som mänskligheten känner här, och ytterligare några, det är bara att välja. Man kan bland annat flyga helikopter över skärgårn. Jag nöjer mig nog med delfinerna om jag får några på kroken.

Stränderna här är inte så vita som i Fiji och Byron Bay för övrigt, så nu vet ni det. Det är inte lika varmt heller så jag är lagom badsugen. 25-27 plus kanske, växlande molnighet. Har köpt lite mat och ett sexpack kalla som jag ska intaga här framåt aftonen.

Apropå öl så blev jag nästan sugen på den här lådan Carlsberg där man kan vinna en vecka lyxkryss med den där båten på "valfri plats i Stilla Havet" står det. En weekend i Fiji går också att vinna. Men det måste vara nån hake, man ska skriva en slogan om biran på fem ord eller så. Hatar sånt, kommer aldrig på nåt bra. Det borde vara som att sätta en rubbe men det är det inte. Så det blev ett lokalt öl istället och ingen lyxbåt.

Bilden här ovan föreställer Auckland från deras Harbour Bridge. Häromdagen var jag uppe i tornet, till höger i bild, vilket faktiskt var värt pengarna. Bättre än Petronas i Kuala Lumpur, men sämre än WTC och Empire State i New York och Eiffel. Från Aucklands Sky Tower kan man bland annat se Harbour Bridge, så blir det liksom rundgång mellan bilderna. Så här såg det ut:

Dags att unna sig lite vardagslyx

Ska lyxa till det idag: har bokat massagetid på Centralbadet och ska dit och bada och sitta och pysa nån timme innan nu i eftermiddag. Det behövs efter de här dagarna av middagar, fest, firande och mycket sittande framför alla dramatiska nyheter på tv:n.

Bilden: Mitt spa-ställe i Manilla.

Det här med badlyxen påminner mig om Manilla, Filippinerna, tidigare i år. Det är ju en av världens stökigaste städer med urusel luftkvalitet, därför var effekten så mycket större när jag gick till ett spa-ställe där mitt i röran, i ett gammalt hus med så obskyrt yttre att jag inte hittade plejset först. Dessutom badade jag ångbad i Budapest i år också, men då smällde Manilla faktiskt högre i jämförelse. Det kom folk och bjöd på te och grejor. Ska bli intressant att se vad Centralbadet har i jämförelse.

Min nya  nyhets- favorit Apropå nyheter: min senaste favorit bland nyhetssajter – Skynews.com. Den brittiska tv-kanalen är nästan lika vass på nätet som i tv:n.

• Inlägget från februari i år: Manilla visar sig från sin bästa sida
  

Första badet i Saltsjöbaden

Tillbaka på det gamla stället vid Saltsjöbaden, Erstaviksbadet tror jag det heter. Man kör till höger vid korsningen där man kommer till huvudorten i Saltis om man kör vänster. Där är vi nu och köper dricka.