Stället där man börjar gå, Jinshanling, ligger ca tre timmar bort med buss, en buss som hämtar en en mil bort längs muren. En tuff promenad där en hel del kalorier går åt. Men som sagt – värt varenda sekund. Rent synintrycksmässigt, om det finns ett sådant ord, överträffas muren för min egen del enbart av fartygsskroten Chittagong i Bangladesh (fast särskilt vackert var det förstås inte där).
Nu ska jag, en amerikan, en australiensare och en rumän, tror jag han är, iväg och käka Pekinganka. Det blir spännande.
