Ösregn och stormvarning över Grinda

Det blev värdshuset trots allt. Klockan är nu tio över elva och jag kom just åter till stugan - dyngsur om jeansen. Men det gör mig inget. Och min regnhatt som jag gjorde av en Åhlénspåse fungerar över förväntan (på allmän begäran publicerar jag här ett foto av den). Regnet öser ner. Det har hållit på sedan 18-tiden. Därtill blåser det, så regnet kommer från sidan. Man kan inte undvika att tycka att det blir lite mysigt, trots allt, i varje fall sedan man kommit in i den varma stugan och öppnat en liten - alltför liten - flaska rödvin man införskaffat på båten.

SHMI har stormvarning, eller i varje fall något därikring, över mellersta Östersjön, läste jag just på institutets sajt.

Jag valde för övrigt tonfisk på värdshuset. Den var dyr, god men inte riktigt värd priset. Sedan när jag skulle gå regnade det så mycket att jag valde att ta en öl i baren. Efter den hittade jag en bok på värdshuset om Stockholms skärgård, från Arholma i norr till Landsort i söder, tror jag det var, som var så intressant att den tarvade en öl till.
Det påstås till exempel i den att Strindberg när han för första gången kom ut i skärgården blev så hänryckt att han la sig på en klippa och grät. Det regnade kanske inte den gången. Inte heller visste jag att han residerat på Sandhamn, om jag nu minns rätt, efter att han förvisats från sitt Kymmendö efter att ha skrivit Hemsöborna.

Jag drar mig till minnes åren då vi hade båt. Längesen nu. Det sändes på den tiden från Sveriges Radio ett program runt midnatt där någon författare eller annan uppläsare berättade en rysare, en skräckhistoria. Ganska banala verk säkert, men där man låg i ett läckande ekskrov i mörkret, med bara den där rösten och regnet smattrande mot däcket, blev det ändå intensivt. Hördes inte tysta steg från klipphällen? Vad var det för skugga som avtecknade sig mot månen där uppe? Kalla Kårar hette programmet (sändes 1985, går tydligen i repris vid 4-tiden nu).

Jag har altid tyckt sedan dess att skärgården vore en perfekt miljö för en skräckroman. Tänk er något i stil med: Värme och sol, ett gäng anländer i båt till en ö. Skratt och fest. Men hallå: är det inte ett periskop ute på fjärden. Nja, kanske inte... Ett moln tornar upp sig. En man ses stå och bevaka på avstånd. Plötsligt borta. Mörkret faller. Någon ska gå till skogs. En åskknall. Regn. Varför kommer hon inte tillbaka? Någon som vet vart hon gick? Mörkret faller snabbt. Plötsligt: ett skrik från skogen.

Nånting sånt. Fast det skulle förstås behövas en mera intrikat story. Och jag tror faktiskt att de...

Vänta, jag ska bara kolla om jag låste stugdörren. Tyckte jag hörde något där ute. Ett ögonbl

Nu blir det två nätter på Grinda

GRINDA. Båtturen hit tar ca två och en halv timme. Precis lagom, jag sitter på akterdäck och studerar öar, båtar, sommarvisten och fjärdar nästan hela tiden. Det är värsta höststämningen i skärgården: dovgrå himmel, vinden som susar i löven som i sin tur dalar till marken. Vitt skum på vågtopparna. En regnskur faller över fjärden strax innan Västan angör Grinda södra brygga, kl 17.25. Men imorgon ska det bli bättre.

Det bor en tysk familj i stugan bredvid. Han, hon, unge. De går fram och tillbaka i regnklädder och bär på en hink i blå plast. De hälsar knappt. Annat är det med en amerikan ombord på båten. Jag står och plåtar vid relingen när han kommer fram och knackar mig på axeln.
- Hey, it was a very big spider up there, säger han varnande och pekar uppåt överbyggnaden på fartyget där det sitter en högtalare som ropar ut nästa angöring.
- Oh really?
- Yeah, I sat and watched it just a moment ago.
Jag upplyser honom inte om att svenska spindlar vanligtvis är rätt harmlösa, borde jag kanske ha gjort.

Receptionen är stängd när jag kommer fram, några andra väntar också och har ringt på tjejen som kommer farande på fyrhjuling.
- Jag har hyrt en stuga, säger jag.
- Jaha, är det Erik? Du är incheckad och klar. Nyckeln sitter i dörren.
Lommar i väg genom björkskogen och tänker att det är typiskt storstadsbor att vänta sig att det ska fyllas nån jäkla lapp och lallas med kreditkort. Nyckeln i dörren liksom. Så nära Stockholm men ändå så långt bort.

Stugan har två rum och kök, plats för fyra. Ingen mikro, så min middag som jag så fiffigt packade ner får jag gasa på i en kastrull. Eller så går jag till värdshuset 0,6 kilometer bort.
- Det är öppet ikväll. Det är full rulle, säger kvinnan på fyrhjuling och bommar expeditionen igen.
Så det blir kanske värdshus istället för kastrullkrångel. Men innan dess sätter jag mig på min veranda och öppnar en pilsner, som jag också påpassligt packat ner, och skriver det här. Totalt lugn i sinnet. Och 3G-nät finns det också, kan man tänka sig.

19.02: Nu kommer precis en regnskur. Kanske får bli kastrullen trots allt.

• Karta: Här ligger Grinda
• Så tar du dig hit: Waxholmsbolaget (OBS flera rederier kör till Grinda, bla Strömma/Cinderellabåtarna)
  

Äntligen - skärgården

Nu har jag hyrt en stuga på Grinda två nätter. Klev just på Västan nere vid strömkajen, vi lägger precis ut. Jag har pratat om i hundra år om att man borde ut i skärgården, nu äntligen blir det av. Hoppas hinna med en till tur i sommar. Vädret är inte på topp - molnigt och rätt kvavt. Men som alla gamla båtmänniskor vet: det blir alltid bättre utåt kusten.