Kväll i Kambodja

Phnom Penh. Man ska ha ett foto till visumansökan när man åker in i Kambodja. Det har såklart inte Erik. När det problemet är löst för en us-dollar extra kommer en snubbe fram och erbjuder sig att köra mig till mitt hostel på sin mc för tre dollar. Färden går genom ett svagt upplyst Phnom Penh som tycks befolkat av skuggor och där vi då och då möter en hoj på vår sida av vägen. Men alla kör lugnt och fint. Min chaufför har hjälmen liggande praktiskt i korgen där framme och berättar att han träffar sin familj, som bor långt bort, varje nyår.
Det är en svårslagen kontrast att flyga från det ultramoderna Singapore till Kambodja, ett av världens fattigaste länder. Man ser det redan vid inflygningen kvällstid - det är nästan helt svart där nere.
Nyss satt jag i lobbyn till där jag ska bo och pratade med nästa gäng svenska tjejer, denna gång från Skövde. De hade redan varit vid Angkor Wat, dit jag ska, och tipsar om bussen (det går dyr båt också). De hade inte så mycket mer att berätta utan försjönk snabbt i en Bridget Jones-film på en platt-tv på väggen.
Mitt rum är sjukt välstädat av en liten glad kambodjan som heter Joy och som även bar in min rygga från moppen. Det fick han en dollar för. Själv har jag fått mig en Angkor-pilsner för en dollar. Vad deras egen valuta heter har jag nästan glömt, än mindre betalat något med. En hund ylar ute och klockan är halv tolv.