BELFAST, NORDIRLAND. Igår och idag, måndag, har Orange-ordern haft sin årliga marsch i Belfast. Tåget ska passera förbi ett andra varv där jag sitter nu, utanför City Hall, om någon timme.
Vi var alldeles nyss uppe i ett protestantiskt bostads- och affärsområde i utkanten av centrala Belfast. Politiska muralmålningar finns vid varje gatuhörn och vid den minnesplats som markerar ett IRA-bombdåd 1975 i en pub med flera dödsoffer låg nyutlagda hyllningskransar.
Medan centrala Belfast runt shoppinggatorna, med nästan alla butiker och restauranger stängda idag under firandet, och kvarteren runt stadshuset är i fint skick, sjunker standarden rejält bara femton minuters promenad in i de politiskt uppdelade områdena. En anställd på turistbyrån markerade stadens inofficiella politiska och religiösa karta: L för protestanterna och R för republikaner. Kartan blev full av L och R ibland bara med en ensam gata emellan.
"Tidigare", sa han och ritade en prick nära en av stadens broar med L och R på varsin sida om ena brofästet, "jobbade jag här nere Då hände det att man blev attackerad av respektive gruppering beroende på vilken sida av bron man gick på."
Igår söndag tändes eldar runt om i staden som en del i traditionen. Men tiderna är inte vad de har varit enligt en taxichaffis som kör oss åter till centrum.
"Det är inte alls lika mycket i år, jag vet inte vad det beror på. Tidigare var det folkfest och eldar överallt. Fråga mig nästa år vad det beror på."
Många har blivit arbetslösa i lågkonjunkturens Belfast, en stor arbetsgivare är tydligen en tillverkare av anläggningsmaskiner, tidigare Caterpillar.
"A lot of people have been laid off", säger chaffisen på svårbegriplig irländsk dialekt.
Om det gör att risken ökar för oroligheter eller uppblossande sekteristiskt våld är svårt att säga. Nyligen startades en mordbrand, rapporterar Belfast Telegraph, och risken för en republikansk motattack har legat som en dov bakgrund till helgens firande, kallat "Orangefest" i en ansträngning att avpolitisera alltihop. Poliserna, som finns överallt, åker runt i bepansrade Land Rovers och bär skyddsvästar. På ett plank står skällsord mot Gerry Adams. Och det var inte många år sedan som en IRA-falang sköt ihjäl några pizzabud, som ett bevis på att Irländska Republikanska Armén inte är helt uträknad.
"Nej det är de inte. Men det är mycket bättre nu sedan allt skjutande och bomber upphört. Det händer ju fortfarande men inte alls lika mycket. Belfast är en bra stad. Jag har två små ungar som växer upp i det här", säger chaffisen, själv född i Belfast i samma område som han nu bor i.
Nordirland: Så började konflikten (Wikipedia)
