Nyss hade vi filmkväll här nere i vestibulen på hostelets feta platt-tv. Filmen: The Killing Fields. Ska man se den - igen - någon gång så är det i så fall i Phnom Penh. Det var mest vi bleka krigsromantikeuropéer som tittade, fast några kambodjaner också. Antar att de också sett den tidigare.
Bör vara framme i Siem Reap ca kl 13 lokal tid imorgon om inte bussen pajar. Sen ska det bara hittas ett hostel. Kanadensarna, som flyger dit samtidigt, ska bo på nåt Bou Savy, ska hålla utkik efter det.
fredag 23 mars 2007
Zennström & Jolie regerar
En intressant detalj: de tycks vara stora fans av Skype här. Internet på datorerna härnere i receptionen är toksegt - ändå satt en engelsman där nyss och skypeade med en öronsnäcka kopplad till datorn i örat. Gissningsvis är internet minst lika pålitligt här som telenätet.
Och så är de tydligen heta på Angelina Jolie eftersom hon adopterade en liten kambodjan 2002. Sådant går hem.
Och så är de tydligen heta på Angelina Jolie eftersom hon adopterade en liten kambodjan 2002. Sådant går hem.
The Killing Fields
En skola i centrala Phnom Penh gjordes om till ett av flera tortyrfangelser av roda khmererna pa 1970-talet. Nu ar det ett en stor turistattraktion och det absolut vedervardigaste museum jag sett. I vissa skolsalar byggdes till minimala celler dar folk kedjades fast, andra fylldes med tortyrredskap. Lakare, larare, professorer och alla med nagon sorts utbildning hamnade dar. Familjer splittrades. Langa rader av bilder pa dessa fyller salarna idag.
Om man kan kalla det hojdpunkt under en dag vet jag inte, men man tanker till en del.
En annan sevardhet ar naturligtvis The Killing Fields, ett av flera platser kring och i Phnom Penh dar dodskallarna ligger pa langa rader. Just den attraktionen ar mindre an vad jag vantat mig och det kravs en del fantasi for att inse hur hemskt stallet egentligen ar, eller var. Nu ser sjalva massgravarna mest ut som sma gropar med vatten i botten.
Mycket av turismen har kretsar forstas kring krig och dod. Inte minst dagens forsta jippo - att skjuta skarpt pa en skjutbana. Jag och en kanadensare provade AK47 (Kalashnikov), en annan kanadensare och en amerikan som jag hangde med gick loss med varsitt handeldvapen.
Killarna som hade hand som skjutbanan var uppskattningsvis 16-18 ar.
Vet inte vad jag ska tycka om dessa turistattraktioner som bygger pa sa mycket elande.
3g-natet ligger nere sa jag kan inte posta nagra bilder forresten.
Jag, dessa tva kanadensare samt jankaren delade en kambodjansk taxi, ser ut som en thailandsk tuktuk fast med plats for fyra pers. Killen som korde drog oss ut pa en rundtur kring hela stan. Det ar obeskrivligt fattigt pa vissa hall. Vid ett stopp skulle vi ga in i en stor marknad med en massa krimgskrams, men vi drog ut i kvarteren bredvid istallet, dar folk salde gronsaker liggande pa filtar i lervalling. Nagra stora paradgator korsar stan, annars ar det smagator med ruckel till stor del. Antar utan att ha varit dar att man ser samma scener i fattiga delar av Afrika. Har ju varit pa Kuba innan, men det var inte alls lika illa.
Vi kollade aven in kungliga palatset, som jag inte tyckte var nat vidare. Till slut lyckades vi overtala chaufforen att ta oss ater till hostelet och skita i nationalmuseet fyllt med skulpturer.
Imorgon bitti tar jag bussen till Angkor Wat (ar radd att den gar sa tidigt som 7). Dar trorjag att det blir ett par tre dagar, innan jag tar mig an Vietnam. Ev maste jag ater till Phnom Penh for att hitta en Vietnam-buss, eller sa klipper jag ett flyg. Nagot oklart an.
Det ar varmt. Nu ar jag i stort behov av en dusch. Sedan tanker vi oss ut och ta en - just det - pilsner.
Om man kan kalla det hojdpunkt under en dag vet jag inte, men man tanker till en del.
En annan sevardhet ar naturligtvis The Killing Fields, ett av flera platser kring och i Phnom Penh dar dodskallarna ligger pa langa rader. Just den attraktionen ar mindre an vad jag vantat mig och det kravs en del fantasi for att inse hur hemskt stallet egentligen ar, eller var. Nu ser sjalva massgravarna mest ut som sma gropar med vatten i botten.
Mycket av turismen har kretsar forstas kring krig och dod. Inte minst dagens forsta jippo - att skjuta skarpt pa en skjutbana. Jag och en kanadensare provade AK47 (Kalashnikov), en annan kanadensare och en amerikan som jag hangde med gick loss med varsitt handeldvapen.
Killarna som hade hand som skjutbanan var uppskattningsvis 16-18 ar.
Vet inte vad jag ska tycka om dessa turistattraktioner som bygger pa sa mycket elande.
3g-natet ligger nere sa jag kan inte posta nagra bilder forresten.
Jag, dessa tva kanadensare samt jankaren delade en kambodjansk taxi, ser ut som en thailandsk tuktuk fast med plats for fyra pers. Killen som korde drog oss ut pa en rundtur kring hela stan. Det ar obeskrivligt fattigt pa vissa hall. Vid ett stopp skulle vi ga in i en stor marknad med en massa krimgskrams, men vi drog ut i kvarteren bredvid istallet, dar folk salde gronsaker liggande pa filtar i lervalling. Nagra stora paradgator korsar stan, annars ar det smagator med ruckel till stor del. Antar utan att ha varit dar att man ser samma scener i fattiga delar av Afrika. Har ju varit pa Kuba innan, men det var inte alls lika illa.
Vi kollade aven in kungliga palatset, som jag inte tyckte var nat vidare. Till slut lyckades vi overtala chaufforen att ta oss ater till hostelet och skita i nationalmuseet fyllt med skulpturer.
Imorgon bitti tar jag bussen till Angkor Wat (ar radd att den gar sa tidigt som 7). Dar trorjag att det blir ett par tre dagar, innan jag tar mig an Vietnam. Ev maste jag ater till Phnom Penh for att hitta en Vietnam-buss, eller sa klipper jag ett flyg. Nagot oklart an.
Det ar varmt. Nu ar jag i stort behov av en dusch. Sedan tanker vi oss ut och ta en - just det - pilsner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Här är alla platser dit jag rest
