ÅRETS (KANSKE) SISTA TUR: Lövskär

LÖVSKÄR. Sitter i båten den 29 september förtöjd vid Lövskär, strax syd om Nämdö. Det duggregnar och är alldeles kolsvart ute. Vinden har mojnat och värmen i båten är just nu 15 grader, tack vare två oljelampor och ett gäng värmeljus. Dessutom har jag värmaren också, den har ännu inte dragit igång. Gör väl det om någon timme kan jag tänka mig.

Två andra motorbåtar ligger en bit bort i viken. Det var hyfsat blåsigt på vägen hit över Nämdöfjärden, hela båten blev översprejad av vatten i vågorna. Men det gick stabilt. Någon grillning blev det inte pga vädret, men jag har i alla fall gjort korvgryta. Förträffligt gott.

Det tynger sinnet en smula att detta kan vara årets sista skärgårdstur med egen båt. Hur väl minns jag inte de första turerna i maj i år, då andra sommaren med båten just var på väg att börja. Det känns som alldeles nyss som vi var på Grönskär och klättrade upp i fyren där på Internationella fyrdagen, trots att det var den 19 augusti, över en månad sedan. Helgen vid vid Stora Alskär med pappa känns inte heller så länge sedan, då vi besökte Sandhamn. Men det är snart en månad sedan. För att inte tala om i juli, då vi bland annat tog oss ner till fantastiska Huvudskär och hade ett par fantastiska dagar med bad, klippor och sol. Det blev flera besök på Sandhamn i sommar förresten, jag var där redan den 17 maj, vilket du kan läsa om här.

Nu väntar dock det mörka elände som ingen människa, nästan, blir glad av. Båten ska få ligga i sjön ännu åtminstone en vecka eller två, men sedan när oktober drar sig mot sitt slut så får kanske även jag inse att sommaren faktiskt är över, även den här gången.

Men, tröst i bedrövelsen, det kommer en ny.

SKÄRGÅRD: 70 distansminuter med sol & bad

Solnedgång över Huvudskär. Mellan åttio och hundra båtar trängdes den här kvällen.

SKÄRGÅRDSSOMMAR: Fem
perfekta dagar med öliv & bad
Partypråm på Utö, åska över Björkskär, toppväder vid Huvudskär och bad vid Biskopsön. Det är sammanfattningen av våra fem skärgårdsdagar den här veckan. Se rutten här, 70 distansminuter allt som allt.

Åska strax norr om Björkskär.

Vi avgick i söndags från hemmahamnen på Ingarö och gick söderut med destination Utö. Vi tog den inre leden och passerade Nämdö och Ornö och la till vid Utös västsida innanför St Persholmen. Där hamnar man mitt i smeten och har nära till butik, en rad krogar, cykeluthyrning, Ica och bageri. Precis vid tilläggningen kom två tropiska åskskurar. Dagen efter på Utö hyrde vi cyklar och förpassade oss landvägen till det idylliska Båtshaket på Ålö där vi lunchade. Vi hann också med någon timme på sandstranden på sydöstra Ålö, där det var svinkallt i vattnet men sol och sparsamt med folk.

Utö är förstås en partyö och med smockfullt av båtar i gästhamnen gäller det att inte ha för höga krav på tystnad. Därtill låg en partypråm ankrad i viken där det hölls disko andra natten. Bisarrt nog kuskar denna pråm runt i skärgården med bogserbåt och allt och kan dyka upp lite här och var.

04.40. Soluppgång över Huvudskär.

Efter två nätter kastade vi loss och rundade Utös nordspets riktning österut mot Huvudskär. Stora vågor och åskväder gjorde att vi la till vid Björkskär halvvägs till Huvudskär några timmar och åt lunch och väntade ut en regnskur. Åskan mullrade fint men passerade norröver.

Fyren på Huvudskär.

När vi la till vid Huvudskär trodde jag att det knappast skulle komma flera båtar – nordsidan var ganska svår att lägga till vid redan som det var. Bergskilar är ett måste. Det blev promenad runt ön, koll på fyren och grillning på klippan. Lite lurig vind gjorde att ja la ut två ankare. Dagen därpå bjöd på ännu bättre väder. Antalet båtar formligen exploderade och en strid ström seglade under hela dagen in och ankrade upp på alla möjliga och omöjliga vis. Vi räknade till åttio båtar som vi kunde se från en och samma punkt. Det blev i alla fall, trots invasionen, en natt till på Huvudskär, denna mäktiga yttersta utpost i skärgården där det fiskats i femhundra år. Klipphällarna på ostsidan är stora som dansgolv och sluttar sakta ned i Östersjön. Den kan jämföras med Bullerö, Bruno Liljefors gamla ö en bit norrut där jag var förra sommaren (läs här och här).


Hemresan gjorde vi norrut upp genom det yttre havsbandet med stopp vid en fin vik på norra sidan av Biskopsön, som ägts av både grundaren av Handelsbanken såväl som av gamle Marcus Wallenberg, enligt min skärgårdsbok. Nu kontrolleras den via en stiftelse av Scania. Öns inre är ganska svårgenomtränglig med smala stigar. Bergen är höga, men vattnet i viken är grund och värmen kom upp i 18 grader, den högsta temperatur jag mätt upp hittills i sommar, så jag passade på att bada tre gånger.

Därifrån hem norrut via Nämdöfjärden.

Så nu är det snart dags för nya skärgårdsäventyr igen.