STUART, FLORIDA. Vi har hamnat på ett motell i Stuart, några mil norr om fashionabla Palm Beach, där ingen villa går loss på mindre än, uppskattningsvis, 20 miljoner. Dollar. Vi passerade förbi dessa lätt bisarra boningar, inklusive Donald Trumps slott, och undrade vem som egentligen trivs med att bo där. Husen har inte ens trottoarer utanför garageportarna och de har inte ens beachen tillgänglig från tomten, den ligger på andra sidan vägen. Enda trösten är att de här miljon- eller miljardkåkarna inte är ägarnas enda bostad. Som det står i Lonely Planet-guideboken: detta är de obscent rika.
Men åter till igår - vi tillbringade vår första dag i Miami Beach med att traska längs Ocean Drive och kolla in art deco-hotellen, som ligger på rad som monument över en svunnen tid för Amerika. Kanske hade de och Miami sin höjdpunkt under det glada 50-talet med ständigt solsken och tillväxt, men de flesta av dem har i varje all renoverats fint och detaljrikt.
Sedan, i morse, hämtade vi ut vår suv-hyrbil och mecklade oss norrut. Lunchade och kollade båtar i Fort Lauderdale, vidare norrut längs kusten förbi Palm Beach som sagt, därefter till en håla med 20 000 invånare som verkar betydligt större än så, Stuart, där vi nu är. Det var förvånansvärt svårt att hitta motell här, det vi hamnade på ligg visserligen granne med ett annat, men det var förs efter ett par mils letande som vi stötte på det. Middag blev det på ett thaihak med bra mat (varken pizza, vitt bröd eller friterade grejor...).
Jag har inte hittat rätt sorts sladd ännu så jag kan inte ladda ned bilder i Ipaden, men jag bifogar i alla fall ett par kort i från Miami Beach. Inklusive en exteriör från Jerry's Famous Deli på Collins Avenue i Miami Beach, där vi delade på en Banana Split igår kväll. No visit in Miami is complete without Jerry's.
Imorgon: norrut mot Cape Canaveral. Rock on.
En av många art deco-byggnader i Miami Beach.
Miami Beach.
