SEVÄRDHETER: Se vilka vi helst besöker

Har du varit där?
Här är världens tre hetaste sevärdheter – i alla fall enligt tidningen Travel Leisure, som har hela listan från 1 till 30 över de mest besökta platserna. En kraftig övervikt i toppskiktet finns för USA i toppen, varför man kan misstänka en något skev värdering av resmålen.

• Läs hela listan – på svd.se 

LINKÖPING: Flygvapenmuseet – en historisk exposé

Flygande resa genom historien 
LINKÖPING. Till avdelningen kulturbegivenheter hör helgens besök vid Flygvapenmuséet på Malmslätt. Alla, inte bara personer intresserade av flygplan och gamla helikoptrar, bör besöka detta museala mästerverk. Decennium för decennium tas besökaren igenom kapprustningen efter freden 45, Tysklands delning, kalla kriget, ubåtsjakten i den svenska skärgården, murens fall 89 och östblockets implosion, med mera. Allt ackompangerat av de för tiden aktuella flygfarkosterna – och de tidstypiska svenska vardagsrummen och inredningstrenderna. Får inte missas.

En åldrad McDonnell Douglas DC3 står parkerad på gräset utanför museet.

Historiska bilder. Reagan möter Gorbatjov inför
Sovjetimperiets fall.

Tidstypiska detaljer ur svenska
hem. Här: en Saab-kudde. 

En avlagd Vertol-helikopter.

En helikopter-cockpit.

ZAMBIA: Så ska hotade lejon räddas

Här är dagens aktivitet: träffa lejon. Det är utan tvekan en speciell upplevelse att umgås så här nära med djur man egentligen vet är livsfarliga. Nu var de här två cirka 15 månader, tror jag det var, och långt ifrån fullvuxna. Men det råder ingen tvekan om att de var kapabla att orsaka fundamental skada, skulle de vara på det humöret. Fyra klor på baktassana, fem fram, av naturen speciellt utformade för att gripa tag i och slita loss köttstycken ur fällda byten. Huggtänderna passar bra att ta strupgrepp med. Eller, som guiden förklarar: Ibland hugger de i ryggen för att krossa ryggraden och förlama offret.

Nu är detta jippo faktiskt för lejonens eget bästa, får man hoppas i alla fall. Stammen minskar kraftigt i Afrika och organisationen som arrangerar det här evenemanget låter i själva verket lejon uppfödda i fångenskap återanpassas med hjälp av turister (och deras pengar: detta är inget lågprisnöje). "Walk with Lions" eller "Lion Encounter" marknadsförs grejen under, där själva promenaden i naturen, djurens naturliga miljö, syftar till att återanpassa dem. I nästa steg får de lära sig jaga antiloper med mera inom hägn, för att till slut placeras ut i det vilda. Samma program har tydligen använts i Zimbabwe hittills, men det är såvitt jag begriper oklart om metoden fungerar.

Det var bara jag och en tjej från Belgien, men som jobbar i Kongo, som var med den här eftmiddagspromenaden. Eller snarare, det var bara vi som var turister. En guide, skötare, en scout med gevär och tre volonärer - bland annat en dansk och en norsk tjej - höll oss och lejonen sällskap i skogen. Och, uppriktigt sagt, var lejonen - två systrar - inte så värst skräckinjagande, de verkade mest vilja sova och busa med varann.

Men vi fick dock förhållningsorder - den viktigaste: spring aldrig. Då är du ett byte.

Tidigare idag skulle jag ut och handla lite grejor, men så gick som sagt strömmen och bankomaten la av. Hinner nog med det jag ska innan planet går imorgon.

Planet ja. Detta var sista dagen på min semester. Behöver jag skriva att jag inte har någon direkt lust att åka hem? Fy vale vad tre veckor gick snabbt.

Men - snart är det dags att börja planer nästa resa, vart nu den ska gå. Och en sak är säker: Afrika har inte sett det sista av mig. Återkommer med fler resebilder med mera. Nu ska jag mysa med en Mosi pilsner och en JB.

GRANADA-BILDEXTRA: Fotbollsfest & förföriskt fort

Härifrån styrde sultanerna

Granada för 500 år sedan

Här kommer dagens field report, uppdelad i två delar:

1: ALHAMBRA. Har idag varit inne i Alhambras allra mest utsökta innersta, dit man får biljett med tidsstämpel i halvtimmesintervaller som visar när man får gå in: Nasrid-palatset. Av alla palats och andra fornlämningar man sett genom åren så hamnar det här i absoluta toppklass. Dels byggnaderna i sig, men det är inte det bästa. Istället är det helheten, skulle jag säga, med palatsrummen och dess detaljrika dekorationer, de utsökta trädgårdarna, utsikten från kullen ut över Granada och dammarna med det rinnande vattnet.

Alltihop gör Nasrid-palatset till en väldigt vacker, sällsam och avslappnande sevärdhet som alla borde se en gång i livet. Att gå runt där är lite som att gå in i en saga, lite Tusen och en natt, en brunn av berättelser, alla sorger och alla segrar som har utspelat sig under hundratals år mellan de där väggarna och som lämnat en förnimmelse, en känsla, kvar ända till våra dagar. I alla fall om man har lite fantasi.

Här kommer en del bilder inifrån Nasrid-palatset, de gör nog mer rättvisa åt det än mitt babbel. Och tänk på att det här är byggt för 500-600 hundra år sedan, det sätter det i lite bättre perspektiv (även om jag misstänker att en hel del fixats i efterhand med trädgårdar, plantering etc).

Särskilt taken i palatsets olika rum är slående: otroliga ornament i trä och sten.

Bilden över och under: detalj från en vägg, utkarvat i sten.

FOTBOLLSFESTEN

2: GRANADA VS. MADRID. På väg åter till hotellet från Alhambra hamnar jag i värsta fotbollsfesten: Granada vs. Madrid. Av firandet, tutandet, fyrverkeriskjutandet och uppsluppenheten att döma gick det Granadas väg ikväll.

DHAKA: Inte vackert men mycket att se

Middag: kottfarspaj. Fantastiskt god, ska kopa den imorron ocksa. Kostnad: 2,50 kr.

Buss i Dhaka.

Vanlig syn: tidningen sitter uppklistrad pa en vagg. Vad sager upplageavdelningen om det?

Kaos i en gatukorsning. Mycket bra underhallning.

Universitetet i Dhaka forskar pa gron energi. Bilden: solceller & solfangare.

Bussreparation pa trottoaren. Grabbarna till hoger bankar pa ett bromsbelagg, tror jag det var.

Institutionen for kommunikationsvetenskap, Dhaka University. Inte helt fardigbyggt.

Dhaka University.

Skolelever har jympa, bland annat hojdhopp.

Del av en central park i Dhaka. Stillastaende vatten och skrap. Precis bredvid ligger en kinarestaurang.

Del av universitetets idrottsanlaggning, som aldrig blivit klar. Och som troligen aldrig kommer att bli klar. Bakom till vanster finns en ode och tom simbassang.

RYMDRESOR: Branson lanserar nytt superskepp

Så ska de ta dig till stjärnorna

Här är brittiska miljardären Sir Richard Bransons nya superrymdskepp som ska öppna en ny marknad för kommersiella resor till rymden. Sedan föregångaren Space Ship One vann 10 miljoner US-dollar i pristävlingen Ansari X Prize för bästa rymdraket 2004 har Bransons rymdflygbolag Virgin Galactic arbetat vidare på en ny verison av den märkliga farkosten. Resultatet presenterades på måndagen av Branson själv och flygdesignern Burt Rutan.

"Vi har alla väntat tålmodigt på hur det nya skeppet ska se ut", konstaterade Peter Cheney, 63, en potentiell rymdturist från Seattle som var bland de första att sätta upp sig på listan när möjligheten till kommersiella rymsresor öppande sig.

SS2, som är byggt i kompositmaterial av låg vikt, dubblar kapaciteten jämfört med föregångaren SS1 och kan bära sex passagerare och två piloter. Tester av flygmaskinen inleds 2010 med målet att starta kommersiella uppskjutningar 2011 med bas vid en flygplats i New Mexico. En resa beräknas vara i 2,5 timmar. SS2 tas upp till marchhöjd av ett moderflygplan, varifrån rymdraketen sätter fart för egen maskin upp till maxhöjden på 110 kilometer. Vid topphöjden upplever passagerarna sex minuters tids tyngdlöshet, till det facila priset av 200 000 dollar, innan maskinen vänder och seglar nedåt i atmosfären som ett vanligt flygplan. (Se grafiken.)

Flera andra bolag är igång med utveckling av andra kommersiella rymdskepp men Bransons Virgin Galactic spås ha kommit längst i utvecklingen.

• Mer om Bransons nya rymdskepp (BBC)

EN LITEN DEL AV SVERIGE: Skokloster & Sigtuna

SKOKLOSTER/SIGTUNA. Drog med bilen på utflykt till slottet Skokloster (interiör till höger) och närbelägna Sigtuna. Det är fantastiskt vackert därikring - och då är ändå de här bilderna tagna med min relativt kassa mobilkamera. Man kör E4 norrut från Stockholm någon kvart och svänger sedan av mot Sigtuna, nästan i höjd med Upplands Väsby.

VIBY BY. De tre översta bilderna här nedanför är från Viby By i utkanten av Sigtuna. Det är som att gå in i 1700-talet, en kanske kilometerlång gammal landsväg i grus som löper genom byn med dess röda knuttimrade lador. Byn är intressant eftersom den aldrig skiftades, vilket skedde med de flesta bondbynarna i Sverige under 1700- och 1800-talet. Det där läste jag om i Lund på ekonomisk historia, byarnas tidigare struktur med husen samlade i mitten och tegarna stålande utåt i en smal solfjäder bedömdes oekonomiskt och husen spriddes ut för att möjliggöra effektivare landbruk. Men så skedde aldrig i Viby.

• Se info här om Viby By hos Statens fastighetsverk.

En gammal harv eller liknande står övergiven på ett fält i Viby By.

De röda ladorna står tätt i Viby By med landsvägen ringlande emellan sig.

Gärdsgårdar ringar in varje del av Viby.

Sigtuna. Idyll är bara förnamnet. Dagens dramatik inträffade vid ett kafé nere vid Mälaren i stan: en liten tjej, 8-10 år kanske, tappade sin mobil i plurret och började storgråta. Mamman tvärvägrade gå i och hämta den. Hade jag också gjort. Har ingen bild från den episoden.

Välkrattat i Skokloster. Slottet är öppet, i alla fall sommartid, och innehåller intressanta utställningar.

Här har vi en Svensk Damtidning, tror jag det var, från 1950. Det här uppslaget med modellen till vänster handlar om att uppnå idealmåtten för den tidens kvinnor: 89-60-90. Alltså i princip samma mått som idag, om jag fattat saken rätt. Komplett med diettips för "den alltför magra" och "den alltför feta".

Var det någon som trodde att det här med utseendefixering var en nymodighet?

Skokloster i gröngräset.

Bryggan nere vattnet vid Skokloster i norra delen av Mälaren.

• Karta: Här ligger Skokloster

View Larger Map

Aztekruiner och långpromenad

Visa större karta

MEXICO CITY, dag 1. Har gått, gått och gått idag. Kände mig rätt pigg i morse trots allt och förkylningen är på väg bort. Men jag tror att jag känner av att Mexico City ligger på ganska hög höjd, luften är tunnare. Och den som finns innehåller en hel del avgaser.

Men jag måste säga att jag är positivt överraskad av stan så här långt. Den är inte så tätt befolkad som man skulle kunna tro med en metropol med 20 miljoner, den har en och annan skyskrapa, fin arkitektur, slitna gränder, breda avenyer och små caféer man kan sitta vid och kontemplera. Den har lite av Paris, lite av New York, en del av Stockholm och en del, särskilt vad gäller storleken, med exempelvis Manilla. Jag hade väntat mig mer Manillakänsla över Mexico City men så är det inte. Framför allt är det väldigt rent här. Och klimatet är bra, svalt på förmiddagen, sen stiger tempen uppåt 30 grader framåt kl 14.


En vakt på häst passerar i skuggan i parken Alameda.

Jag började med att traska rätt över den stora avenyn som korsar Mexico City, Paseo de la Reforma, och in i Zona Rosa som är lite som Södermalm. Där käkade jag en ceasarsallad till frukost. Genom att gena genom Rosa så går det att komma ut på den pampiga la Reforma längre österut, följer man sedan den kommer man såsmåningom till en park, Alameda, omgiven av en del museer och annat. Hela området kallas Centro Historico, vilket antyder lite vad det handlar om. Jag är ju inte mycket för museer generellt men jag gick in på ett av konstmuseerna (delvis för att låna muggen) där de har en del stora sk muralmålningar som täcker hela väggar. Det var en måleristil som praktiserades av framförallt tre stora mexikanska konstnärer i början av 1900-talet och som skulle beskriva Mexikos själ och politiska och tekniska utveckling. Stilen påminner en hel del om nationalistik kommunistisk propagandakonst från ungefär samma tid, om ni sett sådan. Rätt intressant.

Lilla bilden vänster: två studenter, de var tydligen kusiner, kom fram och ville göra en liten intervju på engelska med mig. De hade tre frågor: varifrån jag kom, om jag kände till Valentine's Day och vad jag tyckte om mexikaner.


Strax öster om Alameda ligger ett gigantiskt torg, Zócalo, måste vara ett av de största i världen, vars ena sida flankeras helt av Nationalpalatset, en gigantisk byggnad. som också är museum om jag fattade rätt. Orkade inte gå in där. Längs en annan sida ligger den stora katedralen som de skryter med. Som vanligt är den inte mycket att ha jämfört med domkyrkan i Linköping.


Palacio Nacional vid torget Zócalo, Mexico City.

Strax bortom katedralen och palatset ligger Templo Mayor, ruinerna av ett utgävt aztektempel som var en del av aztekernas mäktiga stad som låg här före spanjorerna och Hernan Cortes ankomst 1519. Aztekerna byggde ett nytt Templo Mayor vart 52a år, genom att helt enkelt bygga ett nytt ovanpå det gamla (se lilla bilden höger). Man kan spåra sju tempel i olika etapper. Det var intressant, men det är trots allt mest ruiner som återstår och i den värmen som var då så hade jag lite svårt att gå igång på det faktiskt. Men jag har fyllt kulturkvoten för idag i alla fall.


Jag utforskar Templo Mayor i värmen och solen.

Den lilla spanska jag kan har jag använt med förvånansvärt gott resultat. Beställt mat, frågat om pris på Ray Bans (1000 peso, 600-700 kr) och annat. Det verkar som att om man anstränger sig med spanskan så uppskattar de det. Inte så konstigt, det är väl likadant hemma.

Till middagen, pasta blev det, drack jag Bohemia Clasica, oväntad god och inte blaskig. Nu sitter jag på hotellet med en Indio, heller inte dum.

Jag känner att jag vill ha mer tid i Mexico City. Det blir troligen ett par dagar på slutet också, men det finns mycket att se. Alldeles här bredvid ligger en stor park i olika sektioner man rekommenderas att kolla in, flera områden söderut ska också vara trevliga och fem mil norrut finns en annan ruinstad, mycket större än Templo Mayor, som heter Teotihuacan och rymmr flera stora pyramider s0m nästan kan mäta sig med Cheops i Egypten. Får se, men möjligen blir det en fjärde natt här även om det är lite dyrt.

Nu ska jag slappa i en timme till eller två, sen får det bli nån sorts middag.

O jädrar, vilket långt inlägg det blev.