ELCHE/TORREVEJA/SANTIAGO DE LA RIBERA. Pisa har sitt lutande torn, San Fransisco har Golden Gate, Sydney operahuset och Paris Eiffeltornet. Det är när man betat av de där vanliga sevärdheterna (Pisa har jag iofs inte varit i än) som det är dags att ta till det tunga artilleriet. Har för mig att jag läst nånstans att världens största varmkorv finns i Kalifornien. Det vore nåt. I väntan på den finns dock en hel del andra godsaker.
Så, ladies and gentlemen, jag ger er: Elche, staden med Europas (om inte världens) största palmträdodling. Den finns här i södra Spanien, en helt ordinär stad vars "chief industry" som det står i guideboken är en gigantisk ansamling palmer. De är överallt i city och marknadsförs på skyltar, kartor och med vandringsleder. Mer bilder är på gång på bloggen (skriver detta på iPhone) men tänker man en ordinär svensk björkbacke eller grandunge av hyfsad storlek och sen byter ut allt mot palmer så hamnar man nära.
Elche i övrigt får jag känslan är rätt halvseg, stora delar av stan ser ut som den var byggd på 1980-talet och så värst mycket annat att se tror jag inte finns. Det var kanske därför morerna, som ligger bakom även palmskrällen som så mycket annat härikring, tog till det tricket. ("Tusan grabbar, den här stan Elche vi har byggt är inte för festlig. Vad säger ni om att vi tar och tokplanterar palmer överallt, skulle inte det va nåt?")
Har också kollat in Torreveja, i ett sorts studiesyfte. Det är en av de, misstänker jag, tyngsta fästena för utsocknes inflyttade här på spanska Rivieran, närmare bestämt skandinaver, britter och säkerligen en och annan oljestinn ryss som köpt sig sommarbostäder och gått i frivillig exil. Ett rätt deprimerande ställe om du frågar mig, men det fyller förstås en funktion och spanjorerna borde vara glada att ha denna köpstarka målgrupp här nu mitt i krisen. Frågan är om de köper så mycket mer än vatten på flaska, pilsner och pina colada dock.
Men där är jag inte nu. Nu ligger jag på en lugn strand vid Santiago de la ribera, några mil söderut vid en stor lagun vars grunda vatten blir varmt tidigt på våren. Här tycks de flesta vara spanjorer så här års, fast jag hörde ett ungt svenskt par nyss en bit bort. Klockan är sju på kvällen men det är fortfarande varmt på ryggen av solen. En svag bris, några spanska ungar som leker på en brygga, ett sjok fritidsbåtar som kluckar på svaj ute i bukten. Fridfullt, kan det sammanfattas.
Låg och läste nån timme ("Dödgrävarns dotter", Joyce Carol Oates, sv övers), blev trött och somnade 20-30 minuter. Nu ska jag gå bortåt mitt hotell och leta ett middagshak. Mors.
