Den första är den här musik-/videospelaren, stor som ett kreditkort. Radio och inspelning har den också, samt kan visa textdokument på skärmen. Skärmen är förresten riktigt bra - sitter du på en buss med apparaten ett par decimeter från nästan är det (nästan) som att kolla på en tv, låt vara en sämre tv. Vad jag kan bedöma presterar den bra ljud.
Det roliga med utländska grejor är ju inte priserna - tror det är svårt att hitta lägre än på internet i Sverige faktiskt - utan att nosa upp okända tillverkare som inte letat sig till Europa. Den här prylen kommer från det helt okända UB och hela instruktionsboken samt bolagets sajt är på kinesiska så där får man inte mycket hjälp. Pris i Taiwan: ca 650 skr. Fast då fick jag köpa nya hörlurar istället för de kinesiska för ett par hundra. Och en ny förvaringspåse, för den som följde med luktade bensin. Med minneskort mäktar manicken 6 gig, så det ryms en hel del.
Sedan då, på flyget hem, bläddrade jag
fram den här solcellsladdren för 59 euro i KLM:s shoppingkatalog. Jag har inte testat den i skarpt läge ännu, gissar att den behöver ganska mycket direkt solljus utomhus för att leverera på allvar. Och på planet gick det inte att testa, så det var en liten chansning. Men jag kunde inte motstå den och man vet ju aldrig när man hamnar ute i bushen någonstans utan elektricitet. Bra för miljön är den också. Dessutom heter den Solar Monkey, bara en sån sak. Men så var det det där med internet igen - om jag köpt den online istället för i luften hade jag sparat 9 euro.
I Filippinerna köpte jag även fem par jeans, för typ 150 skr/st, och en del andra kläder. Jag konstaterar att jag måste rensa ur min garderob rejält endera dagen, men det är en annan historia.
