Här är tåget som går i tid
KYOTO. Med snabbtåget Shinkansen tar man sig till Kyoto på under tre timmar. Förresten – det går att säga exakt på minuten hur lång tid det tar, alltid, för japanska tåg går och kommer enigt tidtabellen. Punkt. Det står på biljetten var på plattformen man ska stå för att hamna närmast rätt vagn och vips så står rätt vagn där. Samma minut som står på biljetten, då går tåget. SJ och SL borde åka hit och kolla. Särskilt som de har snö i delar av Japan också.
Koyto var kejserlig huvudstad före Tokyo och den beskrivs av Lonely Planet av något av ett måste, delvis av kulturella skäl, när man är i Japan. Bra mycket mindre än många andra städer, knappt 2 miljoner, vilket kan vara skönt som omväxling.
Hittills har jag bara hunnit gå en sväng i kvarteret där mitt hostel ligger, vid floden i östra Kyoto. På den korta tiden hinner jag ändå märka att Kyoto känns mera "japanskt" i ett traditionell avseende. Formen på husen, sådana saker. Staden hyser även nånstans runt 2000 tempel. Jag måste väl se några av dem men dessvärre brukar jag rätt snabbt hamna i läget att "har man sett ett tempel har man sett dem alla". Ett hann jag med redan ikväll, det ligger alldeles här bredvid.
Och så, på väg till en restaurang, står tre färgglatt klädda, eleganta, vitmålade kvinnor vid en gatukorsning. De är geishor, eller kanske maikor (geishor under upplärning). Geisha en uråldrig kvinnlig japansk konstart som handlar om underhållning. Geishorna lever i ett geisha-hus och lärs upp i traditionell japansk dans, sång, musik och annan underhållning. På sätt och vis har de till uppgift att bevara och visa upp traditionell japansk kultur antar jag att man kan säga.
Enligt, återigen, Lonely Planet som ibland förvisso har fel ska man vara glad om man får se några geishor, yrket är tydligen på utdöende. En japansk karl i 50-årsåldern får syn på dem samtidigt som jag. Han kastar en blick på mig och ser att jag drar upp kameran. Kan han kan jag, tänker han typ och halar snabbt upp sin pocketkamera och börjar fota i halvmörkret.
