Om öl

Det har inkommit önskemål om mer info angående vilken öl som bloggredaktionen finner värd att inmundiga. Jag ska försöka vara lite utförligare på den punkten. Generellt kan man säga att utbudet domineras av Corona och Sol, somär rätt lika varandra. Coronan funkar mkt bra ihop med limejuice och is, även om det känns tveksamt att späda ut öl. Denna mänsklighetens välsignelse. En annan fin variant är den något mörkare och mustigare Bohemia som börjar bli något av en favorit. Rekommenderas.

Så, nu ska jag gå och äta frulle. Därefter funderar jag på att gå och shoppa en snorkel samt en rymligare handbagageväska för att kunna hembringa en annan av Mexicos dryckesmässiga egenheter: tequila.

Stekigt i Playa del Carmen

PLAYA DEL CARMEN. Har hamnat på kanonställe vid Playan, 50 meter från beachen. Billigt dubbelrum med ac och fläkt för ca 450 peso natten. Hård konkurrens gör att priserna här tydligen är låga. Här kan jag tänka mig att hänga några dar och göra dagsutflykter. Bland annat till ett Mayaställe som heter Chicken Itza, typ, som man tydligen bör se.

Bilden: pool på innergården.

Mexikanska peson på all-time-low

Nya dystra tillväxtsiffror från finanskrisens USA sänker den mexikanska peson till rekordlåg nivå mot dollarn, läser jag just, på rädslan att USA:s grnne och största handelspartner dras med i lågkonjunkturen. Den svenska kronan har stärkt mot peson sedan jag åkte hit. 1 peso är nu värd 59 öre.

• Fler resebilder från Mexico - klicka här (FB)!

Nu ska jag äta frukost, sedan efter lunch blir det förflyttning till Playa del Carmen ett par mil söderut. Hejsan!

USA varnar för resor till norra Mexico

Det pågående narkotikakriget mellan mexikansk militär och polis, och olika kriminella gäng har krävt över tusen dödsoffer i år. Nu går USA ut med en varning för resor till Mexico. Varningen gäller specifikt norra Mexico och gränsen mot USA, där särskilt staden Ciudad Juarez är extra våldsdrabbad.

USA gör bedömningen att Mexico och Pakistan just nu löper störst risk för sammanbrott på grund av narkotikaligornas stora inflytande. Men Mexicos president Felipe Calderon förnekar i en intervju med Associated Press att ligor skulle ha kontroll över någon del av landet.

Mexico förstärker nu närvaron av federal polis och militär i den våldsdrabbade Ciudad Juarez med ytterligare 5 000 personer, rapporterar Reuters. Staden ligger nära El Paso, Texas, och invånarna har tvingats uppleva 250 mord bara under februari i år.

Vid beachen i Puerto Morelos

Fiskeflottan vid Puerto Morelos, Mexico.


Det gamla fyrhuset, som havererade vid en orkan för en del år sedan.


Fyren vid Puerto Morelos.

PUERTO MORELOS. Bor fantastiskt fint vid stranden vid den lilla "fiskebyn", som det står i guideboken, Puerto Morelos två-tre mil söder om Cancun. Azurblått vatten nedanför. Fiskarna har nog mestadels börjat köra turister på snorklings- och dykturer ut till revet någon sjömil utanför. Nu tar jag en öl här i väntan på att The English Bookshop ska öppna för kvällen (!) vid byns centrum, en gatukorsning med en lekplats bredvid. Här är rätt gott om turister, det är enda nackdelen. Två nätter här, sen ner till Tulum. Exakt hur rutten ser ut de närmaste dagarna är icke spikad.

Snart på buss igen

Vid bussterminalen i Comanche. Jag har en bussbiljett by the size of ett A4-papper. Molnigt i morse men nu är det soligt och fint. Lagom varmt, bra bussväder. Avgång om 20 min.

Campeche - lite som Söderköping

Gemyt. Det tror jag är ordet för att kortast beskriva Campeche. De som besökt den östgötska pärlan Söderköping anar vartåt det barkar. Fast Sörping har färre kolonialbyggnader. Och så muren som i Visby då.

Väldigt trevligt iaf och tyst, rent, propert och förmodligen rätt tråkigt i längden. Det är fartgupp runt i hela Campeche stad (även delstaten heter samma sak) så bilarna liksom smyger fram. Jag sitter vid en hotellrestaurang (bilden) vid stans lilla katedral och har tre timmar innan jag ska checka ut och sätta mig på en buss i fem timmar till Cancun.

Ett sött hotell & en sen middag

CAMPECHE. Har hamnat på ett av de finaste hotell jag bott på, Hotel Castelmar i Campeche, sydöstra Mexico. Detta efter två försenade flyg och tajt med tid vid bytet i Mexico City. Men det gick och väskan hann med också.

Nu är klockan över midnatt men jag är ju hungrig så jag har gått över gatan till ett ställe och beställt en tonfisksallad. Tog pasta först men den var slut. De har servetthållare från SCA här.

Campeche är som Visby, en ringmur runt alltihop. Det blir mindre tid här än jag tänkt eftersom jag bokade flygen men imorron fm ska jag ta en titt runt.

Med gott om tid och en öl

Är på Acapulcos internationella flygplats med en timme och tio minuter till 6.40-flighten till Mexico City. Har aldrig varit med om en så tom flygplats, särskilt inte en internationell. Har sett kanske femton resenärer. Bromma framstår som knökfull i jämförelse. Jag har gått igenom butiksutbudet, samma saker de säljer på stranden, druckit en Sol, ätit en glass och nu hamnat på Henry J Bean's Bar & Grill på övre planet. Här är fem personer i den väl tilltagna restaurangen förutom bartendern och jag. Dricker nu en Sol till, vad ska man göra liksom, och funderar på att läsa ett kapitel till i min bok. Men jag försöker hålla igen för att den inte ska ta slut innan semestern gör det. Har iofs Steinbecks Burning Bright nedtryckt i väskan också om jag inte minns fel.

Hänger sista kvällen vid stans torg

Sista kvällen i Acapulco. Jag går ut på gatan och flaggar ner en buss. Enkelt system - ska du med väntar du tills bussen kommer, vinkar, chauffören stannar och du kliver på vid den ständigt öppna främre dörren och betalar. Väl inne är det lika enkelt: i vissa bussar täcks nästan hela vindrutan av en spegel, där föraren ser bakåt i bussen. Ser han att någon ställer sig upp och går mot bakre dörren så stannar han. Hållplats eller inte.


Inne i en av Acapulcos stadsbussar.

Bussen tar mig till Zolaco, Acapulcos gamla torg, tio minuter bort västerut (se kartan nedan). Där är det fullt av folk. Stället lever upp på kvällen. Upplyst med gatlyktor kring planteringarna som omgärdas av låga järnsmidesstaket. Musik, ballongförsäljare, småungar. Folk sitter under trädgrenarna och diskuterar, håller handen, grälar, spanar, äter, umgås. I bortre änden spelar några clowner en teaterpjäs. De drar en ansenlig publik, säkert hundrafemtio personer som skrattar åt skämt jag inte begriper.

Några meter bort står en sidodörr öppen till stans lilla katedral och jag går in. Där pågår mässa, och prästens maningar blandar sig med clownernas gyckel utanför. Kyrkan är målad i vitt, blått och guld. Rakt upp i innertaket, en blå kupol med änglar.

Bortom kyrkan pågår kommers på en bakgata. Ett tio-femtontal kvinnor på tottoaren, upplysta av glödlampor på stolpar, ropar ut sina jordbruksprodukter som ligger på bord framför dem. Stapelvaran kokt majskolv på pinne finns överallt.

Tillbaka vid torget några minuter senare slår jag mig ner vid en uteservering med vita plaststolar och bord med formgjuten duk i mörk plast. Vid stället bredvid är en sångerska i full färd med att framföra en Abbacover, Chiquitita, falskt. Jag beställer hamburgare och öl. Min Corona flaska kommer med glas med is och limejuice i, samt en rand grovt salt uppe längs kanten. Av princip är jag emot att späda ut öl, men drinken blir enormt god och syrligt svalkande i den ljumma kvällen.

Det kommer en liten regnskur, några stillsamma droppar. En kvinna i ett gäng medelålders amerikaner ett par bord bort drabbas av panik och skriker "it's raining, it's raining" och en karl börjar dra i ett parasoll för att få skydd. Alla andra sitter kvar vid sina bord. Efter några minuter upphör regnet.

In på serveringen vandrar en mager lätt ihopsjunken man. Han är klädd i en beige skjorta som är vidöppen, skjorts och jympadojor med vita tubsockar. Han spanar sig lite trevande omkring och sätter sig sedan vid ett bord och beställer in en drink, ingen mat. Han är inte mexikan, det ser man, han är helt blek i hyn och har blont, yvigt hår. Han kan vara runt 45-50, kanske äldre, knappast yngre. Jag funderar på var han hör hemma. Av klädseln att döma kan han lika gärna vara en uteliggare som samlat ihop till en drink. Jag behöver inte vänta länge.
- Do you speak english, undrar han efter några minuter.
Det visar sig att han är kanadensare, från Vancouver. Han har semestrat i Acapulco sedan 1975.
- Då var allt väldigt annorlunda. Ta priserna, för motsvarande 5 dollar kunde du få ett bra hotellrum, säger han.

Snart dyker hans mexikanska kompisar upp, en 25-30-årig kille med sin flickvän. Killen har med sig en huvudbonad i skinn, en sorts hjälm, med en dödskalle längst fram.
Jag frågar hur de känner varann, men får svar på en annan fråga.
- Han är dansare, han dansar Aztekdanser alldeles här borta vid kyrkan, säger kanadensaren, som jag har för mig heter Mike.

Efter ett tag betalar jag min del av notan, går och flaggar ner en buss och åker längs viken tillbaka till mitt rum. Chauffören kör rally och övervarvar sin dieselmotor.

Det blev en halvdag bad extra

Jahapp, insåg just att jag lyckats boka ett kvällsflyg istället för, som jag trodde, ett morgonflyg från Acapulco till Campeche på andra sidan landet. Det får det negativa med sig att jag bara får en halvdag där, innan jag sätter mig på en buss till Cancun, istället för två halvdagar (alltså i princip en heldag). Men det positiva är förstås att jag slipper gå upp så förbannat tidigt imorgon (ca kl 4) och att jag får en dryg halvdag bad extra i Acapulco, om jag vill. Allt har nåt gott med sig.

Nu ska jag duscha av mig saltvattnet och sen dra in till Acapulcos city för middag. Har tänkt mig ikring samma ställe där jag käkade frukost häromdagen, torget Zolaco. Det finns även en gammal katedral där man kan glana på (fast som vanligt når den väl knappast upp till Linköpingsdomkyrkostandard).

Foto: kustvägen i Acapulco

Surfar med mobilen på det trådläsa nätet hos grannhotellet, Fiestaamericana. Kan alltså kosta på mig att dra iväg en bild, eftersom det är gratis: så här ser det ut längs kustvägen genom Acapulco. Gatan verkar uppkallad efter nån som hette Aleman. Bakom palmerna ligger stranden. Ska läsa min bok och ladda mobilen ett tag, sen gå ner dit.

Kallt rum i varm stad

Ac:n stod på för fullt i natt och gick inte att stänga av på hostelet, som heter K3, så jag fick ligga helt still så kroppsvärmen inte försvann under lakanet. Nu har tjejen i receptionen lovat mig en filt.

Tips: K3 Youyh Hostel, som har både dorms och separata rum, ligger vid en av de bästa beacherna ungefär mitt inne i viken. Det första stället med bra utsikt jag bodde på, Oviedo, ligger västerut vid Acapulcos stadskärna, ca 15-20 min från stranden (man måste bla passera en färjeterminal). Trots allt rekommenderar jag Oviedo av de här två ställena - lägre pris, lugnare, utsikten förstås och mera genuin känsla.

Analys: Segt för Acapulcos nöjesliv

Har ägnat en dryg timme åt att studera Acapulcos lokala nöjesliv. Det inskränkte sig till ett par pilsner vid ett ställe med sjörövartema och undersysselsatt personal, som stod och snurrade serveringsbrickorna på ett finger vid baren för att se vem som kunde snurra längst. Gästerna var relativt lätträknade, min bedömning är att stället var till 20% fullsatt när jag var där. Kanske i ett försök att locka fler, höjdes musiken vid det helt tomma dansgolvet så att gästernas inre organ vibrerade till Michael Jackson och gamla Dusty Springfield-hits.

Den hårt trafikerade strandgatan som löper genom hela Acapulco har mestadels restauranger, affärer och enstaka bensinstationer på ena sidan och hotell, barer och diskon på den andra. Bakom hotell och diskon, i nivåskillnad från gatan, ligger beachen.

Min exkursion till sjörövarhaket, ett av dessa restaurangdiskon, komplett med en rigg, dödskallar och vad som ska föreställa gamla romfat, kanske inskränker sig till en promille av vad stan har att erbjuda. Det duger knappast som underlag för någon djupare analys. Men om man ändå gör en sån, så kan man göra ett par iakttagelser: 1. det är förvånansvärt få personer ute, och 2. förvånansvärt få amerikanska ungdomar. I alla fall än så länge (ca 23 lokal tid nu). Istället är de flesta av allt att döma mexikaner, i alla åldrar. Stället ligger ju i Mexico så det är kanske inte konstigt i sig, men min bild av Acapulco som Nordamerikas Gran Canaria håller inte riktigt.

Undet spanjorernas storhetstid var det här en knutpunkt i Manillarutten, där kulturella influenser från Asien blandades med mexikansk tequila och nordamerikansk rikedom. Förvisso vacker där den ligger i sin romantiska vik, har kanske Acapulco sina bästa dagar som ungdomligt partytillhåll bakom sig. Det är en lätt bedagad skönhet som tronar på bergssidorna runtom.

Eller, så gick jag bara till ett sunkigt ställe utan drag, det är ju en möjlighet. I vilket fall är klimatet inget att klaga på. Väl förbi kl 22 visar termometern stadigt på 27 grader.

Gonatt.

En dag på Acapulcobeachen

Har gått och satt mig i skuggan med en Corona efter några timmar på stranden. Det fläktar en fin bris så det är inte för varmt. Där jag satt, ett parti med kraftig lutning ner mot vattnet, blev det väldigt höga vågor, från nån storm vid Nya Zeeland eller så. Suget när de drar in och ut är väldigt starkt, jag tippade omkull och skrapade armen i sanden en gång. Som på Kuba, där en våg slog mig i huvet så jag fick näsblod. Allt ska man va med om.

Kvaliteten på beachen är däremot inte den bästa jag varit med om. Sanden är halvgrov på sina ställen och de kunde gärna anstränga sig mer för att hålla rent. Stranden, eller stränderna snarare, kantas av hotell som har sina egna avspärrningar. Det går visserligen att gå mellan hotellet och vattnet, men för att komma åt barer och restauranger måste man ta sig förbi repen och in på hotellområdet. Baren där jag sitter nu är en av få jag sett som inte tillhör ett hotell. Och jag är helt ensam här.

Men uppsidan är att allt är vansinnigt vackert, det är bilder vart man ser. Nu är jag inte här så länge, men det skulle va kul att utforska de övre delarna av Acapulco, där staden sträcker sig uppåt bergssidorna som omgärdar Acapulcoviken åt tre håll och stegvis övergår i en grön skogsmatta.

För övrigt har jag sett förvånansvärt få amerikanska springbreak-ungdomar här. Var håller de hus? Bakis allihop?

Frulle och promis i Acapulco

Sitter och dricker morgonkaffe på ett hak, klockan är strax efter nio. Har beställt in frulle. En annan i 55-årsåldern fick just in sina amerikanska pannkakor.

Få turister, två, tre mexikaner tar också sitt morgonkaffe här. En sitter och läser tidningen några bord bort, Nacional.

Vaknade vid sju precis när solen steg upp över Acapulcoviken. Fint.

Ska gå en runda bort mot småbåtshamnen, därefter åter hostelet. Ska byta boende till imorgon, ehuru utsikten är god så ligger det här lite avigt till. Det nya jag bokat ligger precis vid beachen. Får bli en taxi dit runt lunch.

Sa jag utsikt?

ACAPULCO. Tar tillbaka det där med bra utsikt från Volvobussen som jag skrev tidigare. Här är en bild från mitt hotellrum i Acapulco. Det är vad jag kallar utsikt. Har nog inte varit med om bättre. De spelar samba utanför. Nu ska jag ut och hoppa i vattnet!

• Fler bilder på FB - klicka här
  

Utsikten fin ner mot Acapulco

För att vara motorväg är den här väldigt tjusig. Vägen slingrar sig genom en låg skogsbeklädd bergskedja ned mot kusten. Ena minuten går det uppför, nästa ner och det slår lock för öronen. Inte mycket bebyggelse, inga städer.

Alldeles nyss vid en vägtull kom en tjänsteman på och skulle göra rutinkontroll. Folk tog fram sina biljetter men den enda han kollade som jag såg var en ung tjej, som fick visa id. Konstigt.

Det tar ca fem timmar till Acapulco med den här rutten, jag borde vara där om 2 timmar. Har sett två Hollywoodfilmer. Ska läsa lite nu. Bok: The Death of Dalziel, av Reginald Hill. Rolig brittisk krimstory.

Volvo = lyx

Vi åker Volvobuss till Acapulco. Den har tv, blå säten, två dass och nedfällbara stöd för benen. Och då valde jag ändå inte lyxigaste biljetten, Diamant. Jag har sett att vissa bussbolag gör reklam för att de erbjuder Volvo årsmodell 09.

Mest mexikaner ombord, mycket medelklass, välklätt och tyst i kabinen. Nu backar vi ut från perrongen.

Lämnar Mexico C - Acapulco nästa

Är på Södra busstationen, Autobus terminal del sur, och har just köpt en biljett med bolaget Estrella del oro och ätit en frukostburgare. I guideboken står det att det kan vara kaotiskt på terminalen och att biljetterna ska bokas i förväg. Men här är ordning och reda och biljetter fanns kvar. Bussen går om en halvtimme, man får checka in väskan som på flyget.

En megastad i ruiner

Här stod ett imperium
under niohundra år
TEOTIHUACÁN. Fem mil norr om Mexico City med buss, genom slitna industrikvarter och dammiga kåkstäder som klättrar uppåt sidorna av höga kullar, ligger Teotihuacán, en gigantisk 2300 år gammal stad som de grävt fram. Den domineras helt av två pyramider, Sol- och Månpyramiden, varav den största har ungefär en lika stor bas som Cheops i Egypten, om än inte lika hög. Man har en grym utsikt däruppifrån och fick ett fett motionspass samtidigt.

Jag är inte den som frossar i gamla tempel och ruiner i onödan, men det här är faktiskt sevärt. Otroliga dimensioner på allting. Huvudgatan, "De dödas aveny", sträcker 4 kilometer. Forskarna har tydligen inte lyckats ta reda på särskilt mycket av vad det var för folk som dök upp runt 300 fKr, byggde denna gigantiska stadsstat som fick inflytande långt ner i Centralamerika - och sedan övergav alltihop helt plötsligt 900 år senare, ca 600 eKr. Tydligen uppstod en kraftig brand då.

För ett par år sedan var jag i tempelstaden Angkor i Kambodja. Huvudtemplet Angkor Wat är förstås maffigt eftersom det är helt bevarat och utan tvekan värt ett besök, men Teotihuacán smäller faktiskt nästan lika högt.

Jag slås särskilt av en sak: som alltid när det gäller stora byggen, oavsett en pyramid eller Öresundsbron, så måste någon ha lagt den första stenen och tagit det första spadtaget. Någon gång, för 2300 år sedan, så stod ett gäng byggarbetare, blängde misstroget på det brunbrända gräset och konstaterade att, helvete vilket slit det kommer att bli att få upp den här pyramiden. Vems idé var det? Jaja, bara att köra igång, vi börjar exakt här. I min guidebok står det att stan kan ha huserat upp till 250 000 människor när det begav sig. Fatta vilken enorm latrin de måste ha behövt.

• Wikipedia: Läs mer om Teotihuacán här
• Så ser stället ut från satellit
  

Hur som helst, Teotihuacán dräller av nasare numera som försöker kränga på en lergökar och hemgjorda smycken. Utbudet överstiger vida efterfrågan och när man sagt "no gracias" 50 gånger och den 51:a säljaren approcherar så blir det lite jobbigt. Guider finns också men dem struntade jag i.

Man kan säkert köpa en busstur dit från Mexico City, men man kan också ta t-banan till Norra bussterminalen, Autobus del Norte, och åka därifrån vilket jag gjorde. Norte är avgjort den största bussterminal jag sett, med säkert 40 bussbolag i olika bås.

Imorgon blir det sol och bad hoppas jag.

Och just precis nu brakar åskan loss över Mexico City samtidigt som mörkret faller.

Semestern tar form på skärmen

Har ägnat en hel del timmar under kvällen till att styra upp semestern (samt smutta på en Indio Cerveza), i varje fall första delen av den. Det är svårt att kombinera målen att se så mycket som möjligt och samtidigt inte stressa till det. Dessutom krånglar Mexicanas flygbokningssajt har jag märkt.

Den ursprungliga planen var att åka buss landvägen till Yucatan, men det skippar jag. För att få lite sol & bad åker jag istället med buss till Acapulco den 20 feb, där jag fixat boende. Inte så värst dyrt men svårt att hitta de bra lägena vid beachen. Kan vara kul att se stället, det lär vara bra hålligång. USA har ju Spring break, det vet man ju hur det brukar gå till.

Tre nätter där, sedan med ett tidigt morgonflyg till Campeche på Yucatan. En trevlig liten kuststad som står uppsatt på Unescos Världsarvslista och som man egentligen borde ägna mer tid kanske. Men planen är istället att ta en eftermiddagsbuss den 24 till Cancun, varifrån man sedan kan lalla nedåt kusten och ta det lugnt. Längre än så vet jag inte. Skönt att ha så här mycket klart iaf, det tar rätt lång tid att fixa allt.



Enligt tesen att inte stressa så har jag förlängt hotellet i Mexico City en natt. Imorgon ska jag åka och kolla på Teotihuacan (se bilden, som jag lånat från nätet nånstans), en mäktig ruinstad några mil norr om Mexico City. Såvitt jag förstår vet man rätt lite om vilka som en gång bebodde den och varför de så plötligt gav sig av. Det går arrangerade bussturer dit men jag har inte bokat nån utan räknar med att nyttja kollektivtrafiken (t-bana + buss).

Tjenamors.

• Wikipedia: Läs mer om Teotihuacan
  

Värmen pressar i Mexico City

Har varit ute och gått i parken Bosque de Chapultepec, kollat in finkvarteret Polanco, åkt varm t-bana och tagit kort på Mexokobörsen, Bolsa de Valores (vänster). Man skulle kanske kunna säga utan att överdriva att börskrapan andas en aning hybris, där den ligger längs huvudavenyn Paseo de la Reforma.

Det känns som det är varmare idag, hetare liksom, eller så är det mer avgaser i luften. Poliser står i varannan korsning och dirigerar trafiken med visselpipa och adderar till kaoset. Här en kvinnlig trafikpolis med batong och allt.

Jag var rätt slut och gick åter till hotellet på em för att vila nån timme. Nu har jag varit ute, käkat en burgare och tagit en plsner. Jag ska ägna kvällen åt att kolla lite buss- och flygtider igen.

Städtjejen kom tidigare och ringde på och bäddade sängen. Lite lyxigt med hotell är de städar och fixar, det är man inte alldeles van vid.

I Bosque de Chapultepec sprang jag på några indianer som sysselsatte sig med en helt livsfarlig ritual uppe på en hög stång, säkert 40 meter. Se bilden till vänster.

Journalistik: Mex-pressen gör ett stort nummer av den senaste sammandrabbningen mellan polisen och knarkligorna, som smugglar kokain från Colombia norrut genom Mexiko mot den stora marknaden i USA. Sju förmodade ligamedlemmar sköts till döds på öppen gata i staden Reynosa i nordöstra Mexico, strax söder om gränsen till USA. Tabloiden El Gráfico kör en närbild på ettan med en av de skjutna samt bannern "SILENCIADO" (ungefär "tystade"). Det är kriminaljournalistik det.

Tips: Gott om mexikanska bussar och flyg

Roade mig med att kolla busstider (vad skulle man göra utan sin minidator) från Mexico City till Veracruz, om det nu är dit jag ska. Det är gott om bussar generellt, alla jag pratat med menar att Mexico är ett mkt bussvänligt land. Turlistan här ovan kommer från sajten ticketbus.com.mx som finns i engelsk version. En annan bra sajt att känna till är den här som listar flera olika bolag och vart de kör.

Obs att $-tecknet inte betyder US-dollar här utan mexikanska peso. Det kan vara lite förvirrande.

Flyg finns det också gott om och ska man en bra bit och har tajt med tid är det ett bra alternativ för priserna verkar vara låga. Kolla gärna in About.coms Mexikoguide för flyg för en lista över bolagen (inkl det jag skrev om tidigare som gått i konkurs). För en uppfattning om vilka inrikes rutter som finns, kolla exempelvis Aeromexicos ruttkarta.

• Mer läsning: Finanskrisen fäller Mexikoflyg
• Flightglobal.com: Aeromexico utökar med nya plan
  

Aztekruiner och långpromenad

Visa större karta

MEXICO CITY, dag 1. Har gått, gått och gått idag. Kände mig rätt pigg i morse trots allt och förkylningen är på väg bort. Men jag tror att jag känner av att Mexico City ligger på ganska hög höjd, luften är tunnare. Och den som finns innehåller en hel del avgaser.

Men jag måste säga att jag är positivt överraskad av stan så här långt. Den är inte så tätt befolkad som man skulle kunna tro med en metropol med 20 miljoner, den har en och annan skyskrapa, fin arkitektur, slitna gränder, breda avenyer och små caféer man kan sitta vid och kontemplera. Den har lite av Paris, lite av New York, en del av Stockholm och en del, särskilt vad gäller storleken, med exempelvis Manilla. Jag hade väntat mig mer Manillakänsla över Mexico City men så är det inte. Framför allt är det väldigt rent här. Och klimatet är bra, svalt på förmiddagen, sen stiger tempen uppåt 30 grader framåt kl 14.


En vakt på häst passerar i skuggan i parken Alameda.

Jag började med att traska rätt över den stora avenyn som korsar Mexico City, Paseo de la Reforma, och in i Zona Rosa som är lite som Södermalm. Där käkade jag en ceasarsallad till frukost. Genom att gena genom Rosa så går det att komma ut på den pampiga la Reforma längre österut, följer man sedan den kommer man såsmåningom till en park, Alameda, omgiven av en del museer och annat. Hela området kallas Centro Historico, vilket antyder lite vad det handlar om. Jag är ju inte mycket för museer generellt men jag gick in på ett av konstmuseerna (delvis för att låna muggen) där de har en del stora sk muralmålningar som täcker hela väggar. Det var en måleristil som praktiserades av framförallt tre stora mexikanska konstnärer i början av 1900-talet och som skulle beskriva Mexikos själ och politiska och tekniska utveckling. Stilen påminner en hel del om nationalistik kommunistisk propagandakonst från ungefär samma tid, om ni sett sådan. Rätt intressant.

Lilla bilden vänster: två studenter, de var tydligen kusiner, kom fram och ville göra en liten intervju på engelska med mig. De hade tre frågor: varifrån jag kom, om jag kände till Valentine's Day och vad jag tyckte om mexikaner.


Strax öster om Alameda ligger ett gigantiskt torg, Zócalo, måste vara ett av de största i världen, vars ena sida flankeras helt av Nationalpalatset, en gigantisk byggnad. som också är museum om jag fattade rätt. Orkade inte gå in där. Längs en annan sida ligger den stora katedralen som de skryter med. Som vanligt är den inte mycket att ha jämfört med domkyrkan i Linköping.


Palacio Nacional vid torget Zócalo, Mexico City.

Strax bortom katedralen och palatset ligger Templo Mayor, ruinerna av ett utgävt aztektempel som var en del av aztekernas mäktiga stad som låg här före spanjorerna och Hernan Cortes ankomst 1519. Aztekerna byggde ett nytt Templo Mayor vart 52a år, genom att helt enkelt bygga ett nytt ovanpå det gamla (se lilla bilden höger). Man kan spåra sju tempel i olika etapper. Det var intressant, men det är trots allt mest ruiner som återstår och i den värmen som var då så hade jag lite svårt att gå igång på det faktiskt. Men jag har fyllt kulturkvoten för idag i alla fall.


Jag utforskar Templo Mayor i värmen och solen.

Den lilla spanska jag kan har jag använt med förvånansvärt gott resultat. Beställt mat, frågat om pris på Ray Bans (1000 peso, 600-700 kr) och annat. Det verkar som att om man anstränger sig med spanskan så uppskattar de det. Inte så konstigt, det är väl likadant hemma.

Till middagen, pasta blev det, drack jag Bohemia Clasica, oväntad god och inte blaskig. Nu sitter jag på hotellet med en Indio, heller inte dum.

Jag känner att jag vill ha mer tid i Mexico City. Det blir troligen ett par dagar på slutet också, men det finns mycket att se. Alldeles här bredvid ligger en stor park i olika sektioner man rekommenderas att kolla in, flera områden söderut ska också vara trevliga och fem mil norrut finns en annan ruinstad, mycket större än Templo Mayor, som heter Teotihuacan och rymmr flera stora pyramider s0m nästan kan mäta sig med Cheops i Egypten. Får se, men möjligen blir det en fjärde natt här även om det är lite dyrt.

Nu ska jag slappa i en timme till eller två, sen får det bli nån sorts middag.

O jädrar, vilket långt inlägg det blev.

Kambodja: Pol Pots hantlangare inför rätta

Röda khmerernas tortyrfängelse Toul Sleng, Phnom Penh, Kambodja. Foto: Erik Bergin

Jag läser att rättegången mot de av Röda Khmererna som ännu är i livet har inletts i Kambodja. Det är glädjande nyheter. Regmen under några år på 1970-talet är sannolikt en av de värsta hittills.

SvD.se rapporterar:

Norng Chan Phals pappa greps och fördes bort 1978, när Norng Chan Phal var 7 år gammal. Ett halvår senare greps också hans mor och 7-åringen och hans bror tvingades följa med henne in i fängelset. Mamman stängdes in i en cell medan Norng Chan Phal och hans bror fick bo i fängelseköket och hjälpa till med trädgårdsarbete.

– Jag såg min mamma titta på oss genom fönstret. Sedan såg jag henne aldrig mer, säger Norng Chan Phal som pratade med flera medier på en presskonferens inför rättegången.

• Läs mer om rättegången
• Kolla mina resebilder från Kambodja

Om visumprogram till USA på nätet

USA har infört en elektronisk variant av den blankett, I-94W, man alltid fyller i på planet som turist. Programmet kallas Visa Wavier Program och innebär att man redan är registrerad i systemet när man kommer till Immigration vid flygplatsen. Det har sagts, och står även på den information jag fick i New York, att den elektroniska blanketten är obligatorisk (from den 12 januari 2009). Detta stämmer dock inte, jag fyllde i min vanliga pappersvariant på planet och kom in utan problem. Men möjligen sparar man lite tid vid ankomsten, även om jag tror att det är marginellt. Man ligger kvar i systemet i två år efter att man blivit godkänd. Vissa uppgifter är samtidigt resespecifika och måste uppdateras inför varje resa för att ansökan ska vara aktuell, som jag fattar det.

Jag gjorde ansökan nu på min resedator och svaret kom direkt (se bilden). Det var ju bra.

• Adressen för att nå den elektoniska I-94W är https://esta.cbp.dhs.gov

En sliten Erik framme i Mexico City

MEXICO CITY. Det var kul att se lite av New York, men stoppet där gör att hitresan har varat i 25-26 timmar nu. Man är ju inte helt pigg. När jag är seg och dimper ner på nåt ställe infinner sig ibland känslan: vad tusan gör jag här? Just nu vet jag - sova. Ska bara skriva färdigt.

Jag har förlängt hotellet med en dag så jag är tre nätter i Mexico City innan jag ger mig av. Första anhalten blir sannolikt med buss mot kusten till mexicanska golfen, möjligen hamnstaden Veracruz. Men innan dess ska jag förstås kolla in det här stället först.

Bor i fånigt stort rum, i dyraste laget. Jag har ett litet kök, tv såklart, soffa, två sängar, matbord, stort badrum och en massa garderober. Man kanske skulle laga lite tacomiddag en kväll och bjuda in hela hotellkorridoren? Utsikt mot ett p-garage. Har inte ens funderat på att packa upp ryggan, inte ikväll iaf. Kväll förresten, klockan är 02.30 lokal tid.

Inga problem med något hittills. Tog en flygplatstaxi till hotellet som var dyr, men han körde å andra sidan fort. Och till rätt adress. Jag kände inte att jag hade ork att deala med en chaffis som inte snackar engelska och ändå bara kör till det hotell han tycker man ska bo på.

Nu ser jag fram emot frukost imorgon. Och sovmogon. Nu, först, är det egentligen som den börjar: semestern. Aaahhh...

BILDEXTRA: Mini-turism i New York

Turism i rekordfart: på två timmar han jag se lite av Broadway, ana Brooklyn Bridge i fjärran och ta en titt på World Trade Center-bygget igen. Vet inte om jag tycker att det hänt så mycket sen senast, 2004. Då kunde man gå fram till kanten av gropen och se ner, det liknade mest ett dagbrott. Nu är det avspärrat. Här stod alltså de två WTC-tornen före 9/11. Det sitter bilder på nybygget där bakom, jag är inte så impnerad. Vidhåller att de borde bygga upp det två gamla tornen igen.


New York City. Nedre delen av Broadway i Greenwich village.


Cab ride. Senast jag var i New York, 2004, var det cash som gällde i taxibilarna. Men den här Fordhäcken som jag fick tag i tog både kort och hade internet. På skärmen kan man läsa nyheter och kolla Eyewitness News. Kvitto fick jag också, bara en sån sak.




New York by night. Planet har just lyft från Newark norrut, klockan är ca 18 lokal tid, och gör en kraftig babordsgir för att vända söderut mot Mexico. Närmast kameran är troligen snarare New Jersey, med Manhattan långt där bortom.

Jag fick en solig eftermiddag i New York

Jag vid fästet till Brooklyn Bridge, New York City.

På Burger King vid Liberty Street bredvid WTC.

Kanske en av Chryslers sista muskelbilar: nya versionen av Dodge Charger.

På snabbvisit i NYC
NEW YORK, NEW YORK. Med fem timmar mellan flygen på Newark tog jag en taxi in till Manhattan. Har gått en snabb runda i Greenwich Village, kollat WTC-arbetsplatsen och sitter nu på en Burger King nere på Liberty Street. Jag måste medge att jag blir sugen på en NYC-semester, nu när man väl är här. I bakgrunden på ena bilden här bredvid syns Brooklyn Bridge förresten.

Det är tydligen President's Day idag, massor av folk ute och klart, soligt och några grader kallt. New York från en av sina bättre sidor helt enkelt.

Det finns en ny webbsida där europeer kan registrera sig före hitresan vilket på något sätt ska underlätta vid Customs. Exakt hur vet jag inte, men jag fick information vid passkontrollen. Återkommer i ärendet.

Om några timmar: Mexico City.

Dag ett på semestern: på Arlanda

ARLANDA, TERMINAL 5. Jag vaknade, taxin kom i tid och jag har ätit en för dyr macka iv Gate 18. Inga missöden såhär långt. Nu på planet. Semesterkänslan har inte hunnit infinna sig än, det har varit så mycket att göra. Men det ska det nog bli ändring på snart.

Se upp med kostnaden för mobilsurf

Mobil kostnadschock hotar
Telefonräkningen kan bli en lagom festlig överraskning när man kommer hem från en semester utomlands. I alla fall om man gör det all världens teleoperatörer försöker få oss att göra, använder mobilen till att surfa på internet och skicka bilder. Jag kollade just upp de så kallade datapriserna, priser för datatrafik i mobilnäten, för Mexiko hos operatören Tre som jag har. Bilden här ovanför är från prislistan, där det framgår att kostnaden i Mexiko, som hör till zon 4, är 120 kronor per MB. Priset i Sverige står inte med just här, men det är väsentligt lägre och ingår ibland i abonnemangen utan särskild kostnad (så kallad flat rate).

Vanliga samtal och sms är däremot inte speciellt dyra ens i Mexiko. Ett vanligt kort mejl blir inte heller speciellt dyrt att skicka, eftersom det innehåller så lite data. Värre blir det om du börjar surfa runt på nätet eller skicka bilder, eller i värsta fall en filmsnutt, via ett utländskt mobilnät. En bild på 2 MB kostar i så fall 240 kronor att få hem.

Tricket för att komma undan datakostnaden helt utomlands är att skaffa sig en telefon som har w-lan, alltså kan koppla upp sig mot vanliga trådlösa datanätverk (vänstra bilden). Det kan min Nokia E71 och många andra. Nätverk finns numera på varje bättre hotell och backpacker-hostel, ofta även på caféer och McDonalds. (Det händer inte sällan att tidningsfotografer hamnar på en McDonalds för att kunna få iväg sina bilder hem till redaktionen, efter att den vanliga uppkopplingen havererat av någon anledning.) Ett alternativ är förstås att släpa med sig sin minidator (Asus EEE till höger) på resan och surfa på den på samma sätt.

• Inför din resa: Läs Post- och Telestyrelsens (PTS) tips om mobilen utomlands
  
• Mer på bloggen: Test av minidatorn Asus EEE
• Fler inlägg om teknik
  

Här är några (få) ställen att se i Mexiko

Visa större karta

Det kom ett önskemål om att jag ska lägga upp resrutten för Mexiko här, eller i varje fall några platser dit jag eventuellt ska. Jag vet som vanligt inte själv exakt vart jag ska, men här är i alla fall några ställen där jag sannolikt hamnar kommande tre veckor.

MEXICO CITY: Det är här jag landar. En av världens största städer med drygt 19 miljoner invånare i hela regionen vid senaste befolkningsräkningen 2005.

CANCUN: Yucatanhalvöns främsta semesterresmål och av många ansett som en dyr turistfälla. Blir troligen inte länge här. Mexikos eget Las Palmas. Men söderut längs kusten finns flera mindre fiskebyar och bra beacher, och inåt landet hittar man en massa Mayatempel.


ACAPULCO: Klassisk resort vid Stilla Havs-kusten i väster (bilden ovan). De har byggt en snabb motorväg mellan Acapulco och Mexico City. Sannolikt nedlusat med turister, inte minst just nu när det sammanfaller med Spring Break i USA. Har också fått tips om andra bra, mindre ställen längs kusten.

TEOTIHUACAN: En gammal indianstad i ruiner strax norr om Mexico City (bilden till vänster). Ska vara en lagom dagstur.

VERACRUZ: Platsen där Hernan Cortez en gång klev i land, i alla fall var det i närheten, har numera utvecklat sig till en av Mexikos största hamnstäder.

CIUDAD DEL CARMEN: En kuststad som ligger bra till om man tar sig landvägen från Mexico City nordost mot Yucatan. Kan tänka mig att jag stannar till här. Vattnet ser vackert blått ut på satellitfotot i alla fall (bild höger).

Förutom detta så finns det förstås hur mycket som helst att se i resten av Mexiko hoppas jag. Man vet aldrig vart man hamnar, det är finessen med att resa runt.

• Se även: Hotell bokat i Mexico City
  

Nostalgi-TV: Kolla in Kust och Hav

Hittade en prima nostalgitripp på Youtube: ett gammalt avsnitt av SVT:s sedan länge nedlagda sjöfartsdokumentärserie Kust och Hav från mitten av 80-talet som någon suttit och laddat upp. Det här avsnittet handlar om färjetrafiken i Östersjön, intressant och fina bilder om inte annat. Programmet är uppdelat i fyra separata filer – klicka och kolla.

• Till Youtube-sökningen på "kust och hav"
• ...eller klicka här: del 1, del 2, del 3, del 4