Den hårt trafikerade strandgatan som löper genom hela Acapulco har mestadels restauranger, affärer och enstaka bensinstationer på ena sidan och hotell, barer och diskon på den andra. Bakom hotell och diskon, i nivåskillnad från gatan, ligger beachen.
Min exkursion till sjörövarhaket, ett av dessa restaurangdiskon, komplett med en rigg, dödskallar och vad som ska föreställa gamla romfat, kanske inskränker sig till en promille av vad stan har att erbjuda. Det duger knappast som underlag för någon djupare analys. Men om man ändå gör en sån, så kan man göra ett par iakttagelser: 1. det är förvånansvärt få personer ute, och 2. förvånansvärt få amerikanska ungdomar. I alla fall än så länge (ca 23 lokal tid nu). Istället är de flesta av allt att döma mexikaner, i alla åldrar. Stället ligger ju i Mexico så det är kanske inte konstigt i sig, men min bild av Acapulco som Nordamerikas Gran Canaria håller inte riktigt.
Undet spanjorernas storhetstid var det här en knutpunkt i Manillarutten, där kulturella influenser från Asien blandades med mexikansk tequila och nordamerikansk rikedom. Förvisso vacker där den ligger i sin romantiska vik, har kanske Acapulco sina bästa dagar som ungdomligt partytillhåll bakom sig. Det är en lätt bedagad skönhet som tronar på bergssidorna runtom.
Eller, så gick jag bara till ett sunkigt ställe utan drag, det är ju en möjlighet. I vilket fall är klimatet inget att klaga på. Väl förbi kl 22 visar termometern stadigt på 27 grader.
Gonatt.
1 kommentar:
Tjena! Låter som du hamnat i ett trevligt klimat. Här ligger tempen kring nollan och det snöar...
Schysst utsikt från hotellrummet!
/Per
Skicka en kommentar