Vid beachen i Puerto Morelos

Fiskeflottan vid Puerto Morelos, Mexico.


Det gamla fyrhuset, som havererade vid en orkan för en del år sedan.


Fyren vid Puerto Morelos.

PUERTO MORELOS. Bor fantastiskt fint vid stranden vid den lilla "fiskebyn", som det står i guideboken, Puerto Morelos två-tre mil söder om Cancun. Azurblått vatten nedanför. Fiskarna har nog mestadels börjat köra turister på snorklings- och dykturer ut till revet någon sjömil utanför. Nu tar jag en öl här i väntan på att The English Bookshop ska öppna för kvällen (!) vid byns centrum, en gatukorsning med en lekplats bredvid. Här är rätt gott om turister, det är enda nackdelen. Två nätter här, sen ner till Tulum. Exakt hur rutten ser ut de närmaste dagarna är icke spikad.

Snart på buss igen

Vid bussterminalen i Comanche. Jag har en bussbiljett by the size of ett A4-papper. Molnigt i morse men nu är det soligt och fint. Lagom varmt, bra bussväder. Avgång om 20 min.

Campeche - lite som Söderköping

Gemyt. Det tror jag är ordet för att kortast beskriva Campeche. De som besökt den östgötska pärlan Söderköping anar vartåt det barkar. Fast Sörping har färre kolonialbyggnader. Och så muren som i Visby då.

Väldigt trevligt iaf och tyst, rent, propert och förmodligen rätt tråkigt i längden. Det är fartgupp runt i hela Campeche stad (även delstaten heter samma sak) så bilarna liksom smyger fram. Jag sitter vid en hotellrestaurang (bilden) vid stans lilla katedral och har tre timmar innan jag ska checka ut och sätta mig på en buss i fem timmar till Cancun.

Ett sött hotell & en sen middag

CAMPECHE. Har hamnat på ett av de finaste hotell jag bott på, Hotel Castelmar i Campeche, sydöstra Mexico. Detta efter två försenade flyg och tajt med tid vid bytet i Mexico City. Men det gick och väskan hann med också.

Nu är klockan över midnatt men jag är ju hungrig så jag har gått över gatan till ett ställe och beställt en tonfisksallad. Tog pasta först men den var slut. De har servetthållare från SCA här.

Campeche är som Visby, en ringmur runt alltihop. Det blir mindre tid här än jag tänkt eftersom jag bokade flygen men imorron fm ska jag ta en titt runt.

Med gott om tid och en öl

Är på Acapulcos internationella flygplats med en timme och tio minuter till 6.40-flighten till Mexico City. Har aldrig varit med om en så tom flygplats, särskilt inte en internationell. Har sett kanske femton resenärer. Bromma framstår som knökfull i jämförelse. Jag har gått igenom butiksutbudet, samma saker de säljer på stranden, druckit en Sol, ätit en glass och nu hamnat på Henry J Bean's Bar & Grill på övre planet. Här är fem personer i den väl tilltagna restaurangen förutom bartendern och jag. Dricker nu en Sol till, vad ska man göra liksom, och funderar på att läsa ett kapitel till i min bok. Men jag försöker hålla igen för att den inte ska ta slut innan semestern gör det. Har iofs Steinbecks Burning Bright nedtryckt i väskan också om jag inte minns fel.

Hänger sista kvällen vid stans torg

Sista kvällen i Acapulco. Jag går ut på gatan och flaggar ner en buss. Enkelt system - ska du med väntar du tills bussen kommer, vinkar, chauffören stannar och du kliver på vid den ständigt öppna främre dörren och betalar. Väl inne är det lika enkelt: i vissa bussar täcks nästan hela vindrutan av en spegel, där föraren ser bakåt i bussen. Ser han att någon ställer sig upp och går mot bakre dörren så stannar han. Hållplats eller inte.


Inne i en av Acapulcos stadsbussar.

Bussen tar mig till Zolaco, Acapulcos gamla torg, tio minuter bort västerut (se kartan nedan). Där är det fullt av folk. Stället lever upp på kvällen. Upplyst med gatlyktor kring planteringarna som omgärdas av låga järnsmidesstaket. Musik, ballongförsäljare, småungar. Folk sitter under trädgrenarna och diskuterar, håller handen, grälar, spanar, äter, umgås. I bortre änden spelar några clowner en teaterpjäs. De drar en ansenlig publik, säkert hundrafemtio personer som skrattar åt skämt jag inte begriper.

Några meter bort står en sidodörr öppen till stans lilla katedral och jag går in. Där pågår mässa, och prästens maningar blandar sig med clownernas gyckel utanför. Kyrkan är målad i vitt, blått och guld. Rakt upp i innertaket, en blå kupol med änglar.

Bortom kyrkan pågår kommers på en bakgata. Ett tio-femtontal kvinnor på tottoaren, upplysta av glödlampor på stolpar, ropar ut sina jordbruksprodukter som ligger på bord framför dem. Stapelvaran kokt majskolv på pinne finns överallt.

Tillbaka vid torget några minuter senare slår jag mig ner vid en uteservering med vita plaststolar och bord med formgjuten duk i mörk plast. Vid stället bredvid är en sångerska i full färd med att framföra en Abbacover, Chiquitita, falskt. Jag beställer hamburgare och öl. Min Corona flaska kommer med glas med is och limejuice i, samt en rand grovt salt uppe längs kanten. Av princip är jag emot att späda ut öl, men drinken blir enormt god och syrligt svalkande i den ljumma kvällen.

Det kommer en liten regnskur, några stillsamma droppar. En kvinna i ett gäng medelålders amerikaner ett par bord bort drabbas av panik och skriker "it's raining, it's raining" och en karl börjar dra i ett parasoll för att få skydd. Alla andra sitter kvar vid sina bord. Efter några minuter upphör regnet.

In på serveringen vandrar en mager lätt ihopsjunken man. Han är klädd i en beige skjorta som är vidöppen, skjorts och jympadojor med vita tubsockar. Han spanar sig lite trevande omkring och sätter sig sedan vid ett bord och beställer in en drink, ingen mat. Han är inte mexikan, det ser man, han är helt blek i hyn och har blont, yvigt hår. Han kan vara runt 45-50, kanske äldre, knappast yngre. Jag funderar på var han hör hemma. Av klädseln att döma kan han lika gärna vara en uteliggare som samlat ihop till en drink. Jag behöver inte vänta länge.
- Do you speak english, undrar han efter några minuter.
Det visar sig att han är kanadensare, från Vancouver. Han har semestrat i Acapulco sedan 1975.
- Då var allt väldigt annorlunda. Ta priserna, för motsvarande 5 dollar kunde du få ett bra hotellrum, säger han.

Snart dyker hans mexikanska kompisar upp, en 25-30-årig kille med sin flickvän. Killen har med sig en huvudbonad i skinn, en sorts hjälm, med en dödskalle längst fram.
Jag frågar hur de känner varann, men får svar på en annan fråga.
- Han är dansare, han dansar Aztekdanser alldeles här borta vid kyrkan, säger kanadensaren, som jag har för mig heter Mike.

Efter ett tag betalar jag min del av notan, går och flaggar ner en buss och åker längs viken tillbaka till mitt rum. Chauffören kör rally och övervarvar sin dieselmotor.

Det blev en halvdag bad extra

Jahapp, insåg just att jag lyckats boka ett kvällsflyg istället för, som jag trodde, ett morgonflyg från Acapulco till Campeche på andra sidan landet. Det får det negativa med sig att jag bara får en halvdag där, innan jag sätter mig på en buss till Cancun, istället för två halvdagar (alltså i princip en heldag). Men det positiva är förstås att jag slipper gå upp så förbannat tidigt imorgon (ca kl 4) och att jag får en dryg halvdag bad extra i Acapulco, om jag vill. Allt har nåt gott med sig.

Nu ska jag duscha av mig saltvattnet och sen dra in till Acapulcos city för middag. Har tänkt mig ikring samma ställe där jag käkade frukost häromdagen, torget Zolaco. Det finns även en gammal katedral där man kan glana på (fast som vanligt når den väl knappast upp till Linköpingsdomkyrkostandard).

Foto: kustvägen i Acapulco

Surfar med mobilen på det trådläsa nätet hos grannhotellet, Fiestaamericana. Kan alltså kosta på mig att dra iväg en bild, eftersom det är gratis: så här ser det ut längs kustvägen genom Acapulco. Gatan verkar uppkallad efter nån som hette Aleman. Bakom palmerna ligger stranden. Ska läsa min bok och ladda mobilen ett tag, sen gå ner dit.

Kallt rum i varm stad

Ac:n stod på för fullt i natt och gick inte att stänga av på hostelet, som heter K3, så jag fick ligga helt still så kroppsvärmen inte försvann under lakanet. Nu har tjejen i receptionen lovat mig en filt.

Tips: K3 Youyh Hostel, som har både dorms och separata rum, ligger vid en av de bästa beacherna ungefär mitt inne i viken. Det första stället med bra utsikt jag bodde på, Oviedo, ligger västerut vid Acapulcos stadskärna, ca 15-20 min från stranden (man måste bla passera en färjeterminal). Trots allt rekommenderar jag Oviedo av de här två ställena - lägre pris, lugnare, utsikten förstås och mera genuin känsla.

Analys: Segt för Acapulcos nöjesliv

Har ägnat en dryg timme åt att studera Acapulcos lokala nöjesliv. Det inskränkte sig till ett par pilsner vid ett ställe med sjörövartema och undersysselsatt personal, som stod och snurrade serveringsbrickorna på ett finger vid baren för att se vem som kunde snurra längst. Gästerna var relativt lätträknade, min bedömning är att stället var till 20% fullsatt när jag var där. Kanske i ett försök att locka fler, höjdes musiken vid det helt tomma dansgolvet så att gästernas inre organ vibrerade till Michael Jackson och gamla Dusty Springfield-hits.

Den hårt trafikerade strandgatan som löper genom hela Acapulco har mestadels restauranger, affärer och enstaka bensinstationer på ena sidan och hotell, barer och diskon på den andra. Bakom hotell och diskon, i nivåskillnad från gatan, ligger beachen.

Min exkursion till sjörövarhaket, ett av dessa restaurangdiskon, komplett med en rigg, dödskallar och vad som ska föreställa gamla romfat, kanske inskränker sig till en promille av vad stan har att erbjuda. Det duger knappast som underlag för någon djupare analys. Men om man ändå gör en sån, så kan man göra ett par iakttagelser: 1. det är förvånansvärt få personer ute, och 2. förvånansvärt få amerikanska ungdomar. I alla fall än så länge (ca 23 lokal tid nu). Istället är de flesta av allt att döma mexikaner, i alla åldrar. Stället ligger ju i Mexico så det är kanske inte konstigt i sig, men min bild av Acapulco som Nordamerikas Gran Canaria håller inte riktigt.

Undet spanjorernas storhetstid var det här en knutpunkt i Manillarutten, där kulturella influenser från Asien blandades med mexikansk tequila och nordamerikansk rikedom. Förvisso vacker där den ligger i sin romantiska vik, har kanske Acapulco sina bästa dagar som ungdomligt partytillhåll bakom sig. Det är en lätt bedagad skönhet som tronar på bergssidorna runtom.

Eller, så gick jag bara till ett sunkigt ställe utan drag, det är ju en möjlighet. I vilket fall är klimatet inget att klaga på. Väl förbi kl 22 visar termometern stadigt på 27 grader.

Gonatt.

En dag på Acapulcobeachen

Har gått och satt mig i skuggan med en Corona efter några timmar på stranden. Det fläktar en fin bris så det är inte för varmt. Där jag satt, ett parti med kraftig lutning ner mot vattnet, blev det väldigt höga vågor, från nån storm vid Nya Zeeland eller så. Suget när de drar in och ut är väldigt starkt, jag tippade omkull och skrapade armen i sanden en gång. Som på Kuba, där en våg slog mig i huvet så jag fick näsblod. Allt ska man va med om.

Kvaliteten på beachen är däremot inte den bästa jag varit med om. Sanden är halvgrov på sina ställen och de kunde gärna anstränga sig mer för att hålla rent. Stranden, eller stränderna snarare, kantas av hotell som har sina egna avspärrningar. Det går visserligen att gå mellan hotellet och vattnet, men för att komma åt barer och restauranger måste man ta sig förbi repen och in på hotellområdet. Baren där jag sitter nu är en av få jag sett som inte tillhör ett hotell. Och jag är helt ensam här.

Men uppsidan är att allt är vansinnigt vackert, det är bilder vart man ser. Nu är jag inte här så länge, men det skulle va kul att utforska de övre delarna av Acapulco, där staden sträcker sig uppåt bergssidorna som omgärdar Acapulcoviken åt tre håll och stegvis övergår i en grön skogsmatta.

För övrigt har jag sett förvånansvärt få amerikanska springbreak-ungdomar här. Var håller de hus? Bakis allihop?

Frulle och promis i Acapulco

Sitter och dricker morgonkaffe på ett hak, klockan är strax efter nio. Har beställt in frulle. En annan i 55-årsåldern fick just in sina amerikanska pannkakor.

Få turister, två, tre mexikaner tar också sitt morgonkaffe här. En sitter och läser tidningen några bord bort, Nacional.

Vaknade vid sju precis när solen steg upp över Acapulcoviken. Fint.

Ska gå en runda bort mot småbåtshamnen, därefter åter hostelet. Ska byta boende till imorgon, ehuru utsikten är god så ligger det här lite avigt till. Det nya jag bokat ligger precis vid beachen. Får bli en taxi dit runt lunch.

Sa jag utsikt?

ACAPULCO. Tar tillbaka det där med bra utsikt från Volvobussen som jag skrev tidigare. Här är en bild från mitt hotellrum i Acapulco. Det är vad jag kallar utsikt. Har nog inte varit med om bättre. De spelar samba utanför. Nu ska jag ut och hoppa i vattnet!

• Fler bilder på FB - klicka här
  

Utsikten fin ner mot Acapulco

För att vara motorväg är den här väldigt tjusig. Vägen slingrar sig genom en låg skogsbeklädd bergskedja ned mot kusten. Ena minuten går det uppför, nästa ner och det slår lock för öronen. Inte mycket bebyggelse, inga städer.

Alldeles nyss vid en vägtull kom en tjänsteman på och skulle göra rutinkontroll. Folk tog fram sina biljetter men den enda han kollade som jag såg var en ung tjej, som fick visa id. Konstigt.

Det tar ca fem timmar till Acapulco med den här rutten, jag borde vara där om 2 timmar. Har sett två Hollywoodfilmer. Ska läsa lite nu. Bok: The Death of Dalziel, av Reginald Hill. Rolig brittisk krimstory.

Volvo = lyx

Vi åker Volvobuss till Acapulco. Den har tv, blå säten, två dass och nedfällbara stöd för benen. Och då valde jag ändå inte lyxigaste biljetten, Diamant. Jag har sett att vissa bussbolag gör reklam för att de erbjuder Volvo årsmodell 09.

Mest mexikaner ombord, mycket medelklass, välklätt och tyst i kabinen. Nu backar vi ut från perrongen.