Väldigt trevligt iaf och tyst, rent, propert och förmodligen rätt tråkigt i längden. Det är fartgupp runt i hela Campeche stad (även delstaten heter samma sak) så bilarna liksom smyger fram. Jag sitter vid en hotellrestaurang (bilden) vid stans lilla katedral och har tre timmar innan jag ska checka ut och sätta mig på en buss i fem timmar till Cancun.
Nu är klockan över midnatt men jag är ju hungrig så jag har gått över gatan till ett ställe och beställt en tonfisksallad. Tog pasta först men den var slut. De har servetthållare från SCA här.
Campeche är som Visby, en ringmur runt alltihop. Det blir mindre tid här än jag tänkt eftersom jag bokade flygen men imorron fm ska jag ta en titt runt.
Tillbaka vid torget några minuter senare slår jag mig ner vid en uteservering med vita plaststolar och bord med formgjuten duk i mörk plast. Vid stället bredvid är en sångerska i full färd med att framföra en Abbacover, Chiquitita, falskt. Jag beställer hamburgare och öl. Min Corona flaska kommer med glas med is och limejuice i, samt en rand grovt salt uppe längs kanten. Av princip är jag emot att späda ut öl, men drinken blir enormt god och syrligt svalkande i den ljumma kvällen.
Tips: K3 Youyh Hostel, som har både dorms och separata rum, ligger vid en av de bästa beacherna ungefär mitt inne i viken. Det första stället med bra utsikt jag bodde på, Oviedo, ligger västerut vid Acapulcos stadskärna, ca 15-20 min från stranden (man måste bla passera en färjeterminal). Trots allt rekommenderar jag Oviedo av de här två ställena - lägre pris, lugnare, utsikten förstås och mera genuin känsla.
Den hårt trafikerade strandgatan som löper genom hela Acapulco har mestadels restauranger, affärer och enstaka bensinstationer på ena sidan och hotell, barer och diskon på den andra. Bakom hotell och diskon, i nivåskillnad från gatan, ligger beachen.
Min exkursion till sjörövarhaket, ett av dessa restaurangdiskon, komplett med en rigg, dödskallar och vad som ska föreställa gamla romfat, kanske inskränker sig till en promille av vad stan har att erbjuda. Det duger knappast som underlag för någon djupare analys. Men om man ändå gör en sån, så kan man göra ett par iakttagelser: 1. det är förvånansvärt få personer ute, och 2. förvånansvärt få amerikanska ungdomar. I alla fall än så länge (ca 23 lokal tid nu). Istället är de flesta av allt att döma mexikaner, i alla åldrar. Stället ligger ju i Mexico så det är kanske inte konstigt i sig, men min bild av Acapulco som Nordamerikas Gran Canaria håller inte riktigt.
Undet spanjorernas storhetstid var det här en knutpunkt i Manillarutten, där kulturella influenser från Asien blandades med mexikansk tequila och nordamerikansk rikedom. Förvisso vacker där den ligger i sin romantiska vik, har kanske Acapulco sina bästa dagar som ungdomligt partytillhåll bakom sig. Det är en lätt bedagad skönhet som tronar på bergssidorna runtom.
Eller, så gick jag bara till ett sunkigt ställe utan drag, det är ju en möjlighet. I vilket fall är klimatet inget att klaga på. Väl förbi kl 22 visar termometern stadigt på 27 grader.
Gonatt.
Kvaliteten på beachen är däremot inte den bästa jag varit med om. Sanden är halvgrov på sina ställen och de kunde gärna anstränga sig mer för att hålla rent. Stranden, eller stränderna snarare, kantas av hotell som har sina egna avspärrningar. Det går visserligen att gå mellan hotellet och vattnet, men för att komma åt barer och restauranger måste man ta sig förbi repen och in på hotellområdet. Baren där jag sitter nu är en av få jag sett som inte tillhör ett hotell. Och jag är helt ensam här.
Men uppsidan är att allt är vansinnigt vackert, det är bilder vart man ser. Nu är jag inte här så länge, men det skulle va kul att utforska de övre delarna av Acapulco, där staden sträcker sig uppåt bergssidorna som omgärdar Acapulcoviken åt tre håll och stegvis övergår i en grön skogsmatta.
För övrigt har jag sett förvånansvärt få amerikanska springbreak-ungdomar här. Var håller de hus? Bakis allihop?
Få turister, två, tre mexikaner tar också sitt morgonkaffe här. En sitter och läser tidningen några bord bort, Nacional.
Vaknade vid sju precis när solen steg upp över Acapulcoviken. Fint.
Ska gå en runda bort mot småbåtshamnen, därefter åter hostelet. Ska byta boende till imorgon, ehuru utsikten är god så ligger det här lite avigt till. Det nya jag bokat ligger precis vid beachen. Får bli en taxi dit runt lunch.
ACAPULCO. Tar tillbaka det där med bra utsikt från Volvobussen som jag skrev tidigare. Här är en bild från mitt hotellrum i Acapulco. Det är vad jag kallar utsikt. Har nog inte varit med om bättre. De spelar samba utanför. Nu ska jag ut och hoppa i vattnet!
Alldeles nyss vid en vägtull kom en tjänsteman på och skulle göra rutinkontroll. Folk tog fram sina biljetter men den enda han kollade som jag såg var en ung tjej, som fick visa id. Konstigt.
Det tar ca fem timmar till Acapulco med den här rutten, jag borde vara där om 2 timmar. Har sett två Hollywoodfilmer. Ska läsa lite nu. Bok: The Death of Dalziel, av Reginald Hill. Rolig brittisk krimstory.
Mest mexikaner ombord, mycket medelklass, välklätt och tyst i kabinen. Nu backar vi ut från perrongen.
Jag är inte den som frossar i gamla tempel och ruiner i onödan, men det här är faktiskt sevärt. Otroliga dimensioner på allting. Huvudgatan, "De dödas aveny", sträcker 4 kilometer. Forskarna har tydligen inte lyckats ta reda på särskilt mycket av vad det var för folk som dök upp runt 300 fKr, byggde denna gigantiska stadsstat som fick inflytande långt ner i Centralamerika - och sedan övergav alltihop helt plötsligt 900 år senare, ca 600 eKr. Tydligen uppstod en kraftig brand då.
För ett par år sedan var jag i tempelstaden Angkor i Kambodja. Huvudtemplet Angkor Wat är förstås maffigt eftersom det är helt bevarat och utan tvekan värt ett besök, men Teotihuacán smäller faktiskt nästan lika högt.
