BLOGGEN HAR FLYTTAT

Denna sida uppdateras inte längre. Min reseblogg En Resande Reporters Äventyr har fått en ny form och ny adress: erikbergin.com

torsdag 25 februari 2010

TSUKIJI: Himmelrike för sushiälskare


Världens färskaste sushi
05.30, TSUKIJI FISH MARKET, TOKYO.
Jag tar det första tåget som går ner till kajen i centrala Tokyo, där den gigantiska fisk-, kött och grönsaksmarknaden Tsukiji ligger. Allt i ett: hamn, logistikcentrum, auktionshall, grossister, detaljister, frystransporthub – och, förstås, världens kanske färskaste sushifrukost. Det är ett fantastiskt nöje att vandra omkring därinne mellan borden med tonfisk, räkor, musslor, rom, bläckfisk, ål, bento, män och kvinnor som rensar, skär, filéear, säljer, köper, förhandlar, läser tidningen, tar en cigg och, mitt i alltihop, små truckar som far omkring i vansinnig fart med frusna tonfiskar på flaket som man får se upp för. Jag faschineras alltid av marknadsplatser eftersom så mycket händer på en gång. Det krävs en ofantlig logistikoperation att hantera så mycket som 2000 kubikmeter (!) marina produkter – varje dag. I sitt slag påstås Tsukiji vara den största marknaden i världen.

Detta var dagens huvudattraktion och eftersom den krävde tidig uppgång så är jag lite trött nu. Har sett och gjort lite annat också – inklusive köpt biljett med supersnabbtåget shinkansen till Kyoto imorgon – men det orkar jag inte skriva om.

Har däremot skrivit en text om Tsukiji som härmed är till salu (inklusive ett stort gäng bilder). Ingressen är den här:
TOKYO. Sushi-fans som har nyfikenheten kvar att vilja veta varifrån allt kommer har ett himmelrike i den gigantiska fiskmarknaden Tsukiji mitt i Tokyo. Här finns allt på en gång – den färska fångsten som auktioneras ut, grossistledet, exporten, detaljhandeln. Och, förstås, sushin.

onsdag 24 februari 2010

Vem hörs mest...

Har just jobbat klart, nu läggdax. Under tiden har ett antal, tre fyra kanske, amerikaner kommit in i mitt billiga hotells minimala kafeteria. Det är några för många tydligen. Nyss var det lugnt, nu plötsligt hörs dessa amerikaner tusen decibel högre än tio av oss andra. Här bredvid är de inne på en diskussion om Vietnam nu, den orkar jag inte höra igen. Gonatt.

STÄDER: Vilken är mest överskattad?

ROLIG BONUSLÄSNING på SvD Resor: Vilken är världens mest överskattade stad? Läs och se här.

ELEKTRONIK: Sverige håller måttet på priser


Köp inte kameran i Japan
Nu ikväll gjorde jag en liten prisjämförelse för pocketkameror. Den här under, Sony DSC-TX7, är helt ny på marknaden – jag hittade den häromdagen i Sonys showroom i Ginza i centrala Tokyo. Idag gick jag och letade upp den i en butik som säljer tax-free till turister. Det finns ett område här i närheten som i guideböcker kallas Electronic City (bilden ovan), rader av elektronikbutiker där de dessutom pratar lite engelska. Där, efter att försäljaren prutat lite själv, kunde jag få den för 42 000 yen. Omräknat till kronor blir det 3 300 SEK. Ett bra pris visserligen, men på prisjämförelsesajten Pricerunner finns den för bara några hundralappar mer, runt 3 500-3 700.



Jag har skrivit det tidigare på den här bloggen och konstaterar samma sak: elektronik blir sällan så billigt som på internet i Sverige. Bättre då att lägga energi på att hitta exotiska tillverkare som inte finns i Sverige (vilket jag också skrivit om). Det återstår att se hur priserna är i Kina förstås, får återkomma om det.

På ämnet prylar kan man notera också att iPhone, som alla älskar hemma i Sverige, inte alls verkar vara någon storsäljare i iallafall Tokyo. Japanerna är helt inne på sina vikbara mobiler. Jag antar att ett sådant tangentbord passar bättre när man ska hantera några tusen japanska tecken istället för vårat simpla alfabet. Jag har studerat kidsen i t-banan här, de är ruggigt snabba på att sms:a. Tvivlar på att nån jag känner med iPhone kommer upp i ens halva hastigheten.

För min egen del saknar jag min försvunna Nokia E71 (snyft). Får nog bli en likadan när jag kommer hem, eller kanske efterföljaren E72.

SAAB: Räddningen klar (eller?!)


Som Saab-ägare kan jag inte låta bli att glädjas åt nyheten att Trollhättans seglivade biltillverkare lyckats med konststycket att överleva trots att den, numera, tidigare ägaren GM redan bestämt sig för att lägga ner. Festligt. Lyckats med att överleva ett tag till, är kanske säkrast att lägga till.
Jag jobbar lite idag igen, ifall någon undrar varför jag sitter och bloggar om Saab när jag är i Tokyo. Nyheterna liksom bara ramlar över en så fort man startar datorn.

tisdag 23 februari 2010

TOKYO: Tillbaka till framtiden


Hade tänkt skriva ett fantastiskt trevligt inlägg om en futuristisk ö i Tokyo Bay, en rakt igenom konstgjord ö som de faktiskt lyckats få till riktigt, ja om inte trevligt så i alla fall exotiskt och spännande. Aldrig har min känsla av att vara på väg in i framtiden, ombord på någon rymdbas eller så, varit så stark som när den förarlösa upphöjda spårvägen Yurikamome Line susar iväg från Shimbashi i södra Tokyo mellan skraporna över till den av människan skapade förorten där ute i vattnet.

Där besökte jag sjöfartsmuseet – bisarrt välordnad utställning med sektioner om bland annat hur man driver ett fartyg – komplett med monter om valfångst (Japan är nästan ensamt i världen om att fånga de utrotningshotade djuren). Tyvärr var Toyotas stora show room och framtidsmuseet därute stängda, ett litet misslyckande.

Men nu blir det inget sådant inlägg – jag har faktiskt suttit och jobbat i fem, sex timmar ikväll och ska nu sova. Så är det med den saken. Grattis mig. Kastar i alla fall in en tjusig bild från det förarlösa tåget.

måndag 22 februari 2010

TOKYO: Lunch bland Tokyoborna

Min första heldag i Tokyo. Intrycken är typ lika intensiva som i Indien men av ett annat slag. Nu ikväll gick jag (tills det blev för kallt) norrut i centrala Tokyo och överväldigades av allt ljus, ljud, spelhallar, gigantiska reklamskyltar, att allt är så rent och av att så många tokyobor går omkring med munskydd. Jag frågade min ex-korsare Noriko om det, hon hade ingen aning men trodde att de är rädda för svininfluensa. Den trodde jag i min tur att alla hade glömt.


Jag lunchade med Noriko, hennes 18 månaders son Noah och hennes kompis Mimiko (se bild). Noriko och Mimiko pluggade på samma universitet i North Carolina, USA, för tolv år sen, så det är ett tag sen vi sågs. Jag tyckte de såg exakt likadana ut nu som då och konstaterade att jag själv däremot fått lite gråa hår.


Kollade även in det område i centrala Tokyo som heter Ginza, stans kanske exklusivaste shoppingkvarter. Köpte inte en enda pryl, men det är ändå en sevärdhet. Där ligger bland annat Sony Building med Sonys show room där du visar upp både de senaste och kommande produkter. Man blir svårt prylsugen, jag stod och fingrade på en ny kamera i en halvtimme men satte tackolov stopp för mig själv innan jag hann få fram plånboken.


Så mycket mer har jag inte hunnit, delvis beroende på att jag fick ta t-banan till hotellet när det blev för kallt att gå. Det visade sig inte vara det lättaste. Det finns liksom parallella tåg- och t-banesystem, så precis när jag har fått grepp om ett av dem hamnar jag i ett annat med delvis helt andra stationer. Jag kom till slut iväg med ett tåg som inte var t-bana utan gick ovan jord, men det tog mig i alla fall till en plats hyfsat nära dit jag skulle. Det får väl bli godkänt på det.


Imorgon, eller övermorgon, ska jag till stans fiskmarknad, den typ största i världen eller nåt sånt. Man ska vara där vid 5-tiden på morgonen när de kommer in med fångsten så det gäller att slita sig upp i tid. Har även kollat biljetter till Shinkansen, snabbtåget de har här. Tanken är att ta det till Kyoto om några dagar.


また近いうちに!


Tomomi, Noriko och lille Noah.

Ginza, centrala Tokyo.

Spelgalna japaner sitter i rader i en spelhall med fullständigt vansinnig volym. Ginza, Tokyo.


Jag (som inte syns), Noriko, Noah och Tomomi på japansk lunchrestaurang, en sån där man sitter på golvet.

Tokyo by night.

Tokyos parallella t-banesystem, eller vad det nu är. Jag förstår att jag är vid den röda pilen, resten begriper jag inte.

SNÖ: Vilket elände



Roade mig just med att gå in på sj.se och sl.se och läsa om alla inställda tåg. Helt otroligt vilken lista, särskilt SJ:s. Det är väl korkat att sitta i Tokyo, där allt funkar prickfritt, och påpeka för svenska läsare att deras tåg inte går, men jag kunde liksom inte hålla mig.

Så, här är hela listan:

Inställda tåg

Uppdaterad 12.25 22 februari

Samtliga tåg som går via Hallsberg, med avgångstid innan kl. 22.00, är inställda.

Inställda tåg Stockholm-Göteborg


Tåg 401 avgångstid klockan 06.00 från Stockholm
Tåg 421 avgångstid klockan 06.10 från Stockholm
Tåg 163 avgångstid klockan 07.07 från Stockholm
Tåg 423 Avgångstid klockan 05.26 från Gävle
Tåg 425 Avgångstid klockan 08.10 från Stockholm
Tåg 167 Avgångstid klockan 09.07 från Stockholm
Tåg 427 Avgångstid klockan 09.14 från Stockholm
Tåg 429 Avgångstid klockan 10.10 från Stockholm
Tåg 629 Avgångstid klockan 10.25 från Stockholm
Tåg 171 Avgångstid klockan 11.07 från Stockholm
Tåg 443 avgångstid klockan 17.10 från Stockholm
Tåg 405 avgångstid klockan 17.36 från Stockholm
Tåg 449 avgångstid klockan 20.10 från Stockholm

Tåg Göteborg- Stockholm


Tåg 420 avgångstid klockan 05.07 från Göteborg
Tåg 402 avgångstid klockan 05.54 från Göteborg
Tåg 400 avgångstid klockan 06.00 från Göteborg
Tåg 164 avgångstid klockan 06.02 från Göteborg
Tåg 422 avgångstid klockan 06.42 från Göteborg
Tåg 424 avgångstid klockan 07.42 från Göteborg
Tåg 168 avgångstid klockan 08.02 från Göteborg
Tåg 426 avgångstid klockan 08.42 från Göteborg
Tåg 428 avgångstid klockan 09.42 från Göteborg
Tåg 172 avgångstid klockan 10.02 från Göteborg
Tåg 430 avgångstid klockan 10.42 från Göteborg
Tåg 674 avgångstid klockan 11.07 från Göteborg
Tåg 406 avgångstid klockan 16.12 från Göteborg
Tåg 444 avgångstid klockan 17.42 från Göteborg
Tåg 450 avgångstid klockan 20.42 från Göteborg

Stockholm - Karlstad


Tåg 451 avgångstid klockan 06.15 från Stockholm
Tåg 625 avgångstid klockan 08.29 från Stockholm
Tåg 629 avgångstid klockan 10.25 från Stockholm
Tåg 455 avgångstid klockan 14.15 från Stockholm

Karlstad - Stockholm


Tåg 622 avgångstid klockan 06.00 från Karlstad
Tåg 452 avgångstid klockan 06.39 från Karlstad
Tåg 626 avgångstid klockan 08.22 från Karlstad
Tåg 630 avgångstid klockan 10.26 från Karlstad
Tåg 456 avgångstid klockan 13.15 från Karlstad

Stockholm - Gävle


Tåg 442 avgångstid klockan 20.00 från Stockholm
Tåg 622 avgångstid klockan 06.00 från Karlstad

Göteborg - Halmstad


Tåg 445 avgångstid klockan 21.32 från Göteborg

Stockholm - Uddevalla


Tåg 473 avgångstid klockan 16.51 Stockholm

Stockholm - Malmö


Tåg 503 avgångstid klockan 17.06 från Stockholm
Tåg 531 avgångstid klockan 11.21 från Stockholm
Tåg 539 avgångstid klockan 15.21från Stockholm

Malmö - Stockholm


Tåg 536 avgångstid klockan 12.14 från Malmö
Tåg 540 avgångstid klockan 14.14 från Malmö
Tåg 544 avgångstid klockan 16.11 från Malmö

Sundsvall - Stockholm


Tåg 571 avgångstid klockan 10.08 från Sundsvall
Tåg 583 avgångstid klockan 16.08 från Sundsvall

Stockholm - Sundsvall


Tåg 576 avgångstid klockan 14.30 från Stockholm
Tåg 582 avgångstid klockan 17.21 från Stockholm

Eskilstuna - Arboga - Eskilstuna


Samtliga tåg är inställda

Sala - Västerås - Norrköping/Linköping - Västerås - Sala


Samtliga tåg är inställda

Norrköping - Nyköping


Tåg 8834 avgångstid klockan 14.15 från Norrköping
Tåg 8840 avgångstid klockan 16.15 från Norrköping
Tåg 8842 avgångstid klockan 18.36 från Norrköping

Nyköping - Norrköping


Tåg 8835 avgångstid klockan 15.02 från Nyköping
Tåg 8841 avgångstid klockan 17.03 från Nyköping

söndag 21 februari 2010

JAPAN: By Night


日本へようこそ!
(Välkommen till Japan!)
TOKYO. Är i Japan. Det känns konstigt, inte minst för att Tokyo utgör en fantastiskt stor skillnad mot allt jag sett hittills under de senaste två månaderna. Under en kort sekund fick jag samma känsla som när jag skulle landa i Sydney för två månader sedan, att "oj, vad långt hemifrån jag är". Men det går snabbt över.

Bilden här ovan visar Tokyos t-banesystem. Jag är nånstans ganska i mitten vid en station som heter Jinbocho, i alla fall uttalas den så. Denna röra av linjer är det första man får ge sig i kast med när man gått igenom passkontrollen. Innan jag kom in på t-banekartan här ovan var jag tvungen att åka med ett flygplanståg – på kartan ser det ut som en enda station att åka, vilket väl inte kan ta så lång tid tänkte jag, men det tog en timme och var säkert 20 stopp som inte stod med på kartan. Det hade i så fall blivit en fasligt stor karta.

Nu på kvällen är det nästan helt tomt på gatorna här bredvid. Har inte sett något om den omtalade trängseln i Tokyo än, men så har jag ju bara varit här i några timmar också. På hotellet kallade de mig "Erik-San" när jag kom.

Nu har jag varit och ätit på mitt livs första japanska restaurang, fast inte sushi idag. Var rätt hungrig. Stället jag bor på, fullt med västerlänningar, ligger ganska mitt i Tokyo såvitt jag kan bedöma. Gångavstånd till flera av de grejor man ska se. Imorgon, måndag är det väl, ska jag träffa min ex-kursare Noriko som jag ska pumpa på info om vad man ska göra här. Har en del tvätt oxå så den ska jag ta hand om, samt kolla tider och biljetter får ett par tåg till andra städer jag tänkt åka till.

Vädret: Värmen är över även för mig. När jag kom var det hyggligt, 12-15 grader kanske, men nu känns det snarare som 5.
En Googlesökning på Tokyovädret ger 4 grader nu på kvällen. Jag måste nog investera i en billig tröja.


Filmen: Har Tokoyfilmen Lost in Translation (Bill Murray & Scarlett Johansson) i datorn, ska baske mig kolla på den för att komma i stämning tror jag. Rekommenderas om ni inte sett den.


lördag 20 februari 2010

TELEFONI: Glöm det

RING INTE: En uppmaning har inkommit om att jag ska skriva att det inte är någon idé att ringa eller sms:a vare sig på min svenska mobil, som jag inte har kvar, eller den australiensiska, som bara tycks funka i Australien och Nya Zeeland. Så nu vet alla det. Rekommenderar istället Skype eller mejl fram till slutet av mars då jag planeras vara hemma igen. (Uppriktigt sagt är det väldigt skönt att slippa mobilen, men det vågar man väl knappast säga.)

MAT: Drängmätt på gratiskäk

Jösses Amalia: är man mätt eller är man mätt? Jag gick ner till restaurangen i den marmorglansiga foajén för att se om det skulle gå att få sig en kvällsmacka. En japansk tjej står och hälsar i entrén och frågar efter rumsnumret som jag ger henne. Hon typ: "Jaså är det du". Jag får ett bord och hon säger att det är självbetjäning där borta vid buffén och att allt är gratis, eftersom jag ju inte hamnat här av egen fri vilja.

Går bort och hittar en salladsbuffé. Där finns kall korv-sallad, pasta, ett krus senap, dressingar, tilltugg, bönor, grönsaker och mycket annat. Det fortsätter strax bredvid med kärl med varm och kryddig potatissallad, vad som ser ut som olika indiska kött- och kycklingrätter och ris. Så plötsligt, där bakom, uppenbarar sig ett helt rum med mat: flera kärl med stuvningar, grytor, röror, en kock som står och serverar ägghalvor och friterad kyckling (konstig kombination), på andra sidan ännu en kock som jag inte vet vad han gör och fler tunnor med mat. Någon kommer med ett fat sushi nånstansifrån.

Vid det laget är man i panic mode. Det är då man upptäcker dessertavdelningen. Där står ett bord med tiotalet tårtor, chokladfontän, bryléer, patéer, småkakor, tre sorters glass, ett fruktbord med annanas, drakfrukt, melon och annat som jag inte vet vad det är, olika små bakelser, strössel, vit och svart choklad.

Jag tror jag går och hämtar gratistallrikar fem gånger och måste absolut ha gått upp femton kilo på kuppen. Nu sova, för det blir en tidig morgon om jag ska hinna med den här nya flygtiden.

MALAYSIA: En gratis lyxnatt


Här bor jag inatt - flyget försenat
KUALA LUMPUR INTERNATIONAL AIRPORT. Allt ska man vara med om. Flyget från Kuala Lumpur är försenat sju timmar, orsak okänd, så nu har Malaysia Airlines fixat in mig på Pan Pacific Hotel. Det måste vara något av det lyxigaste som finns i kategorin flygplatshotell. Smaka på ordet: flygplatshotell. Det känns inte jättefestligt. Men här kan man spegla sig i marmorgolvet där nere (se bild) och de kör gästerna i en liten golfbil den korta biten från flygplatsen. Undrar om de bjuder på middag också, ska kolla det. Har i alla fall försett mig med en Carlsberg pilsner ur hotellbaren som jag icke tänker betala för.

Jag flög strax före kl 23 från Bombay igår och kom fram i Kuala Lumpur i morse runt 7 lokal tid. La mig på en soffa i en öde del av Kuala Lumpurs hypermoderna flygplats – komplett med inbyggd mini-regnskog inklusive vattenfall (se bild), wi-fi, förarlösa tåg mellan de två terminalerna och bisarrt många restauranger och affärer – och sov faktiskt riktigt bra i ett par timmar. Därefter skulle jag hänga på flygplatsen tills nästa kvällsflyg, det som nu är inställt, gick strax före midnatt. Det låter som en trist väntan men var faktiskt helt ok – jag satt och jobbade sju-åtta timmar idag och har nästan skrivit klart ett jobb om skeppskyrkogården i Chittagong. Men när jag gick för att rutinkontrollera avgången och gaten så stod det alltså "delayed" och jag tvingades gå igenom passkontrollen för att ta mig till hotellet.

Malaysia är å andra sidan ett under av smidighet när det gäller immigrationen – man får fylla i en lapp visserligen men ingen ställer några frågor och idag var det ingen som helst kö.

Nu ska jag ta bada och sedan kolla tv och käka något. Internetkabel har de på rummet dessutom så jag hinner jobba lite även ikväll, så mycket mer finns väl inte att göra här.

"Regnskogen" på Kuala Lumpurs flygplats.

Utsikt från mitt rum.

Här ska jag sova.

torsdag 18 februari 2010

NÄSTA ETAPP: 2/3 av resan bakom mig


Bombay-utsikt från Trident Hotel.
Bye, bye incredible India
Min sista heldag i Bombay och Indien. Fantastiskt väder, kommer nog att bli 30-32 grader idag tror jag. Sol. Använder hotellets dator för att dubbelkolla biljettbokningar och mitt boende i Tokyo. Nu ska jag vandra nedåt strandpromenaden till ett fik som jag vet ligger där och sätta mig och läsa på om Japan och Tokyo.

Jag har planerat att ge Tokyo ganska mycket tid, dels för att jag träffar en gammal kursare där som jag hoppas kan visa mig runt – kanske kan jag även bo hos henne och hennes familj – dels för att jag tänkt försöka jobba en del. Vi får se hur det går, men intressant ska det bli. Det enda jag inte ser fram emot är vädret – betydligt kallare i Japan enligt den meteorologiska vetenskapen.

33% AV RESAN KVAR: Den här resan går nu in på sin sista månad. Känns konstigt – tiden har gått sjukt fort. Man blir lite sentimental rent av. Den första delen bestod av ett block, kan man säga, med Australien, Fiji och Nya Zeeland. Australien och Fiji är jag mycket nöjd med, i NZ blev det en del jobb gjort vilket var bra men jag hann inte se allt. Men trots en viss tidsbrist där så rankar jag Australien högre på popularitetsskalan. Skulle iofs vara kul att åka skidor i NZ på vintern. Vädret då för tre-fyra veckor sedan lämnade däremot en del i övrigt att önska.

Del två har alltså varit Bangladesh och Indien. Båda otroliga ställen som jag verkligen rekommenderar, även om Bangladesh absolut inte är något turistland (ännu). Det kräver en ganska erfaren och självständig resenär skulle jag tro. En kort sammanfattning av Indien måste bli: Fantastiskt! Har redan en plan att göra en separat, rejäl Indienresa vid tillfälle och då åka in via Bombay (Mumbai) för att lättare nå de södra delarna. Där har vi inte varit alls. Calcutta och förstås Varanasi kan också rekommenderas, fast av olika skäl. Delhi, denna gigantiska metropol med sina kraftiga kontraster – rikedom, politiskt center och samtidigt kåkstäder och 150 000 gatubarn – är inte fel som inreseport om man ska hålla sig i norr, men tiden vi spenderade där räcker bra.

OM INDIEN OCH TERRORN: Det är ingen nyhet för alla som läst en tidning senaste veckan, men terrorn präglar Indien just nu. Varenda tidning och tv-kanal rapporterar om utredningen av bombdådet i Pune, med tio döda det senaste jag läste, och de planerade säkerhetssamtalen med Pakistan den 25 feb. Säkerhetsapparaten man måste acceptera vid hotell, offentliga byggnader, metro och andra ställen kan vara lite omständlig. Det krånglet är förstås lätt att köpa – bättre att säkerheten är hög än att den inte finns (vilket det också finns exempel på). Jag tror inte att UD avråder från resor till Indien, men med det här Pune-dådet i färskt minne är det ändå värt att betänka att terrordåd är ett reellt hot i Indien, nu som tidigare. Jag skulle inte avråda någon från att åka hit av det skälet, men man bör vara lite vaksam på vart man går och vad som händer runt omkring.

Viktigt om resa till Nepal
RESTIPS INDIEN-NEPAL: Enligt en säker uppgift som jag inte hunnit kolla upp och bekräfta har Indien nyligen infört en spärr som gör att personer som passerar gränsen mot Nepal inte kan återvända in i Indien förrän efter en ganska lång tidsperiod, ett antal dagar. Detta oavsett om du har "double entry"-visum. Det gör att du riskerar bli stående på fel sida gränsen om du tänkt göra en kort avstickare in i Nepal. Jag har inga andra detaljer för tillfället, som antal dagar, orsak eller om "gränsspärren" bara gäller Nepal eller hela Indien (vilket verkar otroligt).

onsdag 17 februari 2010

BOMBAY: Stad att tycka om

Utanfor lyxhotellet Taj Mahal igar. Vakter kollar under bilar med speglar, som pa film, efter jakt pa bomber vid hotellet, sarskilt efter senaste bomben i Pune. Taj Mahal drabbades av terror for ett par ar sedan.
Bombay i terroristjakt
BOMBAY. Två timmars flygning från New Delhi tar oss till Bombay (Mumbai), för nyhetsjunkies känd för inte minst det dramatiska terrordådet för ett par år sedan på lyxhotellen Taj Mahal och Oberio, samt vid ett judiskt center och en järnvägsstation. Terroristerna kom med båt och intog platserna ovan, tände eld i hotellen, sprängde granater och sköt ihjäl gäster. Och det var bara ett av flera dåd som skakat staden med jämna mellanrum sedan 1990-talet. Dessutom den senaste nu i Pune, som inte ligger särskilt långt bort, med nio omkomna.

Bombay är ännu en megastad med 16 miljoner invånare, en jättehamn som står för hälften av Indiens export och import, som är centrum för den indiska filmindustrin – den största i världen. Bombay genererar en tredjedel av Indiens skatteintäkter. Allt enligt The Rough Guide.

Ändå tvekar inte En Resande Reporters Äventyr att ge den nytillverkade utmärkelsen "Städer vi gillar 2010" till Bombay. Efter en eftermiddag längs strandpromenaden, stilla spatserande genom parken i Bombays södra del där kidsen spelar cricket och hänfört beundrande av de pampiga kyrko-, universitets- och domstolsbyggnaderna som känns mer brittiskt europeiska än indiska – vilket inte är så konstigt eftersom britterna lämnade 1941 – samt en pizzamiddag med utsikt över viken, står det klart att Bombay är fasligt trevlig. Min plan är att, när jag återvänder till Indien, flyga in via Bombay istället för den betydligt mera återhållsamma Delhi.

En drink på en av Taj Mahals overkligt lyxiga barinteriörer är också ett måste, även om en simpel människa och lumpemn backpacker som mig inte riktigt hör hemma där. Men det låtsades den väluppfostrade butlern inte om.

Men det här är samtidigt bara ena sidan av en stad som lider av kraftig överbefolkning, även om den inte märks i centrum där det är lagom med människor. Hälften, 7-8 miljoner, beräknas leva i slum och fattigdom. Tågen i stan är de mest frekventerade i världen, enligt samma guidebok. Som på många andra platser i Indien hinner inte infrastrukturen med den kraftigt ökande befolkningen från landsbygden. Samma fenomen som i princip alla världens megastäder i tredje världen lider av (Manilla, Shanghai, Jakarta med flera).

Apropå guideböcker så har jag köpt en sådan för Japan nu, Lonely Planet tyvärr för jag har inte hittat favoriten Rough Guides Japanbok varken i Delhi, Bombay eller någon annanstans i Indien. Tror jag letade i Calcutta också. Ur denna ska jag nu extrahera ett lämpligt hostel eller billigt hotell att boka upp. Om två dagar flyger jag till Tokyo.

– Kl 22.09, 16 feb 2010.

Inne i Taj Mahal.
Bombay-taxi.

Cricket-match i parken.

Fint gammalt hus i Bombay.

Strandpromenaden.

TOKROLIG EPISOD: Indien


Små tokiga eposider tenderar att gå förlorade när man kommit hem från en resa och ska återberätta vad man varit med om. Därför försöker jag skriva ner ett par då och då så de bevaras för eftervärlden.
---


I Calcutta åt jag något tokigt, troligen en sallad, så magen kom lite ur fas och blev ganska så, ja, lös helt enkelt. Detta var jobbigt inte minst i Varanasi där antalet offentliga toaletter är lätta att räkna. För att inte tala om muggar som har toasits och/eller papper.
Vid flygplatsen i Delhi finns ett apotek och eftersom det i Sverige inköpta och av Läkemedelsverket vederbörligen granskade Imodium inte hjälpte mot den här typen av exotiska åkommor så klev jag in och frågade apotekaren på flygplatsen om han möjligen hade något mot "stomach disorder".
– Lös?, frågade han.
– Ja just det.
Han gick bort till högra vägen som var belamrad av plastlådor av typen man fryser in matrester i. Han drog ut en låda som var fylld med olika kartor med piller, letade lite och kom tillbaka med en stor karta som visade sig innehålla blå-vita ampuller och en lite mindre karta med tegelröda tabletter.
– Ät de här, sa han.
Det fanns ingen kartong eller bruksanvisning.
– Ta den här, sa han och pekade på den stora kartan, före maten och den andra efter maten.
– Jaha, vad kostar de?
– 140 rupees (ca 20 SEK).
På flygplanet, där man fick en trekantsmacka med kycklinggegga och Pepsi, testade jag. En blå-vit ampull före mackan och en tegeltablett efter colan.
Efter att ha kört samma dos vid eftermiddagens pizzachock inklusive en Kingfisher pilsner känns magen nu mer eller mindre normal igen.
Vad det var jag åt har jag fortfarande ingen aning om. Men det verkar som indierna kan det här med magsjuka. Och hur man blir av med den.
Annons
Annons

Hitta din biljett enkelt - sök flyg via kartan

Klicka på din avreseort, leta fram din destination och klicka på "Show Flights".
Här är alla platser dit jag rest