BYGGNADER: Tågmonument och japanskt finlir

Hur tänkte de här?

En nybyggd tågstation brukar ju inte ranka högt på en turists att göra-lista, men då har ni inte sett Kyotos. Maken till imposant byggnad får man leta efter. Det bombastiska skrället i stål, glas och sten invigdes relativt nyligen och fick förstås blandade reaktioner. Jag kan förstå det. Det är en best på bortåt 15 våningar eller så som förutom en helvetisk massa tåglinjer och deras perronger och biljettkontor, även rymmer shoppingarkader i flera lager, fler restauranger än man hinner äta sig igenom på en månad, en utsiktsplats med helikopterplatta och ett virrvarr av rulltrappor. Allt i en imponerande rymd.

Man fattar hur står byggnaden är när man åker med alla rulltrapporna som drar iväg upp i evigheten åt höger från huvudentrén sett. Längst upp är man säkert 80-100 meter över marken och har god utsikt över Kyoto. Därefter kan man virra sig in bland shopping, spelhallar och restauranger och ta sig ut i en gångtunnel som löper alldeles under innertaket av terminalen (!) där man kan se ner på folket som springer på väg till perrongerna långt där nere. Coolt, men absolut helt meningslöst. Arkitekten måste ha rökt på.

Så här ser det ut – på bild, kameran gör inte rättvisa åt stället. Notera hur små människorna där nere är jämfört med bygganden:

Uppe på "taket". Långt där nere finns själva terminalen.

Utsikt över Kyoto från tågstationens tak.

...men här var det finare

Det här (bilden ovan och nedåt) är ett kvarter där jag ägnade förmiddagen och som i varje fall känns traditionellt japanskt. Det "traditionella japanska" i Japan bombades ju till stor del till grus i slutet av WWII så man får vara glad för det som finns. Promenaden finns med i Lonely Planet och rekommenderas som den man bör gå om man bara har en enda dag i Kyoto.

Bland annat går man förbi en rad buddhistiska tempel och en park som måste vara jättefin när körsbärsträden blommar. Det gör de tyvärr inte än, men det börjar komma gröna skott på sina håll. Våren på g!

Geishor dagtid i turistkvarteren.

Allt är otroligt fixat i Japan. Den här bilden gör inte rättvisa åt pyntet och trädgårdskonsten.

Traditionellt japanskt hus med väggar av papper.

Porten till ett tempel där det pågick bönestund. Alltså, "huset" på bilden är inget hus utan bara en gigantisk portal, templet (templen faktiskt, det är flera stycken) ligger på en kulle ovanför.

JORBÄVNING: Medan jag sov

Det har inträffat en jordbävning på 6,9 söderut i Japan nära ön Okinawa i natt. Vi, jag och två brittiska tjejer jag delar rum med, märkte i varje fall ingenting. Däremot läser jag att de utfärdat en tsunamivarning för säkerhets skull.

Okinawa ligger långt ute i havet sydväst om Japans huvudö. Se markeringen A på kartan.

JAPAN: Från snabbtåg till uråldrig kultur

Här är tåget som går i tid

KYOTO. Med snabbtåget Shinkansen tar man sig till Kyoto på under tre timmar. Förresten – det går att säga exakt på minuten hur lång tid det tar, alltid, för japanska tåg går och kommer enigt tidtabellen. Punkt. Det står på biljetten var på plattformen man ska stå för att hamna närmast rätt vagn och vips så står rätt vagn där. Samma minut som står på biljetten, då går tåget. SJ och SL borde åka hit och kolla. Särskilt som de har snö i delar av Japan också.

Koyto var kejserlig huvudstad före Tokyo och den beskrivs av Lonely Planet av något av ett måste, delvis av kulturella skäl, när man är i Japan. Bra mycket mindre än många andra städer, knappt 2 miljoner, vilket kan vara skönt som omväxling.

Hittills har jag bara hunnit gå en sväng i kvarteret där mitt hostel ligger, vid floden i östra Kyoto. På den korta tiden hinner jag ändå märka att Kyoto känns mera "japanskt" i ett traditionell avseende. Formen på husen, sådana saker. Staden hyser även nånstans runt 2000 tempel. Jag måste väl se några av dem men dessvärre brukar jag rätt snabbt hamna i läget att "har man sett ett tempel har man sett dem alla". Ett hann jag med redan ikväll, det ligger alldeles här bredvid.

Och så, på väg till en restaurang, står tre färgglatt klädda, eleganta, vitmålade kvinnor vid en gatukorsning. De är geishor, eller kanske maikor (geishor under upplärning). Geisha en uråldrig kvinnlig japansk konstart som handlar om underhållning. Geishorna lever i ett geisha-hus och lärs upp i traditionell japansk dans, sång, musik och annan underhållning. På sätt och vis har de till uppgift att bevara och visa upp traditionell japansk kultur antar jag att man kan säga.

Enligt, återigen, Lonely Planet som ibland förvisso har fel ska man vara glad om man får se några geishor, yrket är tydligen på utdöende. En japansk karl i 50-årsåldern får syn på dem samtidigt som jag. Han kastar en blick på mig och ser att jag drar upp kameran. Kan han kan jag, tänker han typ och halar snabbt upp sin pocketkamera och börjar fota i halvmörkret.

TSUKIJI: Himmelrike för sushiälskare

Världens färskaste sushi

05.30, TSUKIJI FISH MARKET, TOKYO. Jag tar det första tåget som går ner till kajen i centrala Tokyo, där den gigantiska fisk-, kött och grönsaksmarknaden Tsukiji ligger. Allt i ett: hamn, logistikcentrum, auktionshall, grossister, detaljister, frystransporthub – och, förstås, världens kanske färskaste sushifrukost. Det är ett fantastiskt nöje att vandra omkring därinne mellan borden med tonfisk, räkor, musslor, rom, bläckfisk, ål, bento, män och kvinnor som rensar, skär, filéear, säljer, köper, förhandlar, läser tidningen, tar en cigg och, mitt i alltihop, små truckar som far omkring i vansinnig fart med frusna tonfiskar på flaket som man får se upp för. Jag faschineras alltid av marknadsplatser eftersom så mycket händer på en gång. Det krävs en ofantlig logistikoperation att hantera så mycket som 2000 kubikmeter (!) marina produkter – varje dag. I sitt slag påstås Tsukiji vara den största marknaden i världen.

Detta var dagens huvudattraktion och eftersom den krävde tidig uppgång så är jag lite trött nu. Har sett och gjort lite annat också – inklusive köpt biljett med supersnabbtåget shinkansen till Kyoto imorgon – men det orkar jag inte skriva om.

Har däremot skrivit en text om Tsukiji som härmed är till salu (inklusive ett stort gäng bilder). Ingressen är den här:

TOKYO. Sushi-fans som har nyfikenheten kvar att vilja veta varifrån allt kommer har ett himmelrike i den gigantiska fiskmarknaden Tsukiji mitt i Tokyo. Här finns allt på en gång – den färska fångsten som auktioneras ut, grossistledet, exporten, detaljhandeln. Och, förstås, sushin.

Vem hörs mest...

Har just jobbat klart, nu läggdax. Under tiden har ett antal, tre fyra kanske, amerikaner kommit in i mitt billiga hotells minimala kafeteria. Det är några för många tydligen. Nyss var det lugnt, nu plötsligt hörs dessa amerikaner tusen decibel högre än tio av oss andra. Här bredvid är de inne på en diskussion om Vietnam nu, den orkar jag inte höra igen. Gonatt.

STÄDER: Vilken är mest överskattad?

ROLIG BONUSLÄSNING på SvD Resor: Vilken är världens mest överskattade stad? Läs och se här.

ELEKTRONIK: Sverige håller måttet på priser

Köp inte kameran i Japan

Nu ikväll gjorde jag en liten prisjämförelse för pocketkameror. Den här under, Sony DSC-TX7, är helt ny på marknaden – jag hittade den häromdagen i Sonys showroom i Ginza i centrala Tokyo. Idag gick jag och letade upp den i en butik som säljer tax-free till turister. Det finns ett område här i närheten som i guideböcker kallas Electronic City (bilden ovan), rader av elektronikbutiker där de dessutom pratar lite engelska. Där, efter att försäljaren prutat lite själv, kunde jag få den för 42 000 yen. Omräknat till kronor blir det 3 300 SEK. Ett bra pris visserligen, men på prisjämförelsesajten Pricerunner finns den för bara några hundralappar mer, runt 3 500-3 700.

Jag har skrivit det tidigare på den här bloggen och konstaterar samma sak: elektronik blir sällan så billigt som på internet i Sverige. Bättre då att lägga energi på att hitta exotiska tillverkare som inte finns i Sverige (vilket jag också skrivit om). Det återstår att se hur priserna är i Kina förstås, får återkomma om det.

• Fler Tokyobilder - klicka här!

På ämnet prylar kan man notera också att iPhone, som alla älskar hemma i Sverige, inte alls verkar vara någon storsäljare i iallafall Tokyo. Japanerna är helt inne på sina vikbara mobiler. Jag antar att ett sådant tangentbord passar bättre när man ska hantera några tusen japanska tecken istället för vårat simpla alfabet. Jag har studerat kidsen i t-banan här, de är ruggigt snabba på att sms:a. Tvivlar på att nån jag känner med iPhone kommer upp i ens halva hastigheten.

För min egen del saknar jag min försvunna Nokia E71 (snyft). Får nog bli en likadan när jag kommer hem, eller kanske efterföljaren E72.

SAAB: Räddningen klar (eller?!)

Som Saab-ägare kan jag inte låta bli att glädjas åt nyheten att Trollhättans seglivade biltillverkare lyckats med konststycket att överleva trots att den, numera, tidigare ägaren GM redan bestämt sig för att lägga ner. Festligt. Lyckats med att överleva ett tag till, är kanske säkrast att lägga till.

Jag jobbar lite idag igen, ifall någon undrar varför jag sitter och bloggar om Saab när jag är i Tokyo. Nyheterna liksom bara ramlar över en så fort man startar datorn.

TOKYO: Tillbaka till framtiden

Hade tänkt skriva ett fantastiskt trevligt inlägg om en futuristisk ö i Tokyo Bay, en rakt igenom konstgjord ö som de faktiskt lyckats få till riktigt, ja om inte trevligt så i alla fall exotiskt och spännande. Aldrig har min känsla av att vara på väg in i framtiden, ombord på någon rymdbas eller så, varit så stark som när den förarlösa upphöjda spårvägen Yurikamome Line susar iväg från Shimbashi i södra Tokyo mellan skraporna över till den av människan skapade förorten där ute i vattnet.

Där besökte jag sjöfartsmuseet – bisarrt välordnad utställning med sektioner om bland annat hur man driver ett fartyg – komplett med monter om valfångst (Japan är nästan ensamt i världen om att fånga de utrotningshotade djuren). Tyvärr var Toyotas stora show room och framtidsmuseet därute stängda, ett litet misslyckande.

Men nu blir det inget sådant inlägg – jag har faktiskt suttit och jobbat i fem, sex timmar ikväll och ska nu sova. Så är det med den saken. Grattis mig. Kastar i alla fall in en tjusig bild från det förarlösa tåget.

TOKYO: Lunch bland Tokyoborna

Min första heldag i Tokyo. Intrycken är typ lika intensiva som i Indien men av ett annat slag. Nu ikväll gick jag (tills det blev för kallt) norrut i centrala Tokyo och överväldigades av allt ljus, ljud, spelhallar, gigantiska reklamskyltar, att allt är så rent och av att så många tokyobor går omkring med munskydd. Jag frågade min ex-korsare Noriko om det, hon hade ingen aning men trodde att de är rädda för svininfluensa. Den trodde jag i min tur att alla hade glömt.

Jag lunchade med Noriko, hennes 18 månaders son Noah och hennes kompis Mimiko (se bild). Noriko och Mimiko pluggade på samma universitet i North Carolina, USA, för tolv år sen, så det är ett tag sen vi sågs. Jag tyckte de såg exakt likadana ut nu som då och konstaterade att jag själv däremot fått lite gråa hår.

Kollade även in det område i centrala Tokyo som heter Ginza, stans kanske exklusivaste shoppingkvarter. Köpte inte en enda pryl, men det är ändå en sevärdhet. Där ligger bland annat Sony Building med Sonys show room där du visar upp både de senaste och kommande produkter. Man blir svårt prylsugen, jag stod och fingrade på en ny kamera i en halvtimme men satte tackolov stopp för mig själv innan jag hann få fram plånboken.

Så mycket mer har jag inte hunnit, delvis beroende på att jag fick ta t-banan till hotellet när det blev för kallt att gå. Det visade sig inte vara det lättaste. Det finns liksom parallella tåg- och t-banesystem, så precis när jag har fått grepp om ett av dem hamnar jag i ett annat med delvis helt andra stationer. Jag kom till slut iväg med ett tåg som inte var t-bana utan gick ovan jord, men det tog mig i alla fall till en plats hyfsat nära dit jag skulle. Det får väl bli godkänt på det.

Imorgon, eller övermorgon, ska jag till stans fiskmarknad, den typ största i världen eller nåt sånt. Man ska vara där vid 5-tiden på morgonen när de kommer in med fångsten så det gäller att slita sig upp i tid. Har även kollat biljetter till Shinkansen, snabbtåget de har här. Tanken är att ta det till Kyoto om några dagar.

また近いうちに！

Tomomi, Noriko och lille Noah.

Ginza, centrala Tokyo.

Spelgalna japaner sitter i rader i en spelhall med fullständigt vansinnig volym. Ginza, Tokyo.

Jag (som inte syns), Noriko, Noah och Tomomi på japansk lunchrestaurang, en sån där man sitter på golvet.

Tokyo by night.

Tokyos parallella t-banesystem, eller vad det nu är. Jag förstår att jag är vid den röda pilen, resten begriper jag inte.

SNÖ: Vilket elände

Roade mig just med att gå in på sj.se och sl.se och läsa om alla inställda tåg. Helt otroligt vilken lista, särskilt SJ:s. Det är väl korkat att sitta i Tokyo, där allt funkar prickfritt, och påpeka för svenska läsare att deras tåg inte går, men jag kunde liksom inte hålla mig.

Så, här är hela listan:

Inställda tåg

Uppdaterad 12.25 22 februari

Samtliga tåg som går via Hallsberg, med avgångstid innan kl. 22.00, är inställda.

Inställda tåg Stockholm-Göteborg

Tåg 401 avgångstid klockan 06.00 från Stockholm
Tåg 421 avgångstid klockan 06.10 från Stockholm
Tåg 163 avgångstid klockan 07.07 från Stockholm
Tåg 423 Avgångstid klockan 05.26 från Gävle
Tåg 425 Avgångstid klockan 08.10 från Stockholm
Tåg 167 Avgångstid klockan 09.07 från Stockholm
Tåg 427 Avgångstid klockan 09.14 från Stockholm
Tåg 429 Avgångstid klockan 10.10 från Stockholm
Tåg 629 Avgångstid klockan 10.25 från Stockholm
Tåg 171 Avgångstid klockan 11.07 från Stockholm
Tåg 443 avgångstid klockan 17.10 från Stockholm
Tåg 405 avgångstid klockan 17.36 från Stockholm
Tåg 449 avgångstid klockan 20.10 från Stockholm

Tåg Göteborg- Stockholm

Tåg 420 avgångstid klockan 05.07 från Göteborg
Tåg 402 avgångstid klockan 05.54 från Göteborg
Tåg 400 avgångstid klockan 06.00 från Göteborg
Tåg 164 avgångstid klockan 06.02 från Göteborg
Tåg 422 avgångstid klockan 06.42 från Göteborg
Tåg 424 avgångstid klockan 07.42 från Göteborg
Tåg 168 avgångstid klockan 08.02 från Göteborg
Tåg 426 avgångstid klockan 08.42 från Göteborg
Tåg 428 avgångstid klockan 09.42 från Göteborg
Tåg 172 avgångstid klockan 10.02 från Göteborg
Tåg 430 avgångstid klockan 10.42 från Göteborg
Tåg 674 avgångstid klockan 11.07 från Göteborg
Tåg 406 avgångstid klockan 16.12 från Göteborg
Tåg 444 avgångstid klockan 17.42 från Göteborg
Tåg 450 avgångstid klockan 20.42 från Göteborg

Stockholm - Karlstad

Tåg 451 avgångstid klockan 06.15 från Stockholm
Tåg 625 avgångstid klockan 08.29 från Stockholm
Tåg 629 avgångstid klockan 10.25 från Stockholm
Tåg 455 avgångstid klockan 14.15 från Stockholm

Karlstad - Stockholm

Tåg 622 avgångstid klockan 06.00 från Karlstad
Tåg 452 avgångstid klockan 06.39 från Karlstad
Tåg 626 avgångstid klockan 08.22 från Karlstad
Tåg 630 avgångstid klockan 10.26 från Karlstad
Tåg 456 avgångstid klockan 13.15 från Karlstad

Stockholm - Gävle

Tåg 442 avgångstid klockan 20.00 från Stockholm
Tåg 622 avgångstid klockan 06.00 från Karlstad

Göteborg - Halmstad

Tåg 445 avgångstid klockan 21.32 från Göteborg

Stockholm - Uddevalla

Tåg 473 avgångstid klockan 16.51 Stockholm

Stockholm - Malmö

Tåg 503 avgångstid klockan 17.06 från Stockholm
Tåg 531 avgångstid klockan 11.21 från Stockholm
Tåg 539 avgångstid klockan 15.21från Stockholm

Malmö - Stockholm

Tåg 536 avgångstid klockan 12.14 från Malmö
Tåg 540 avgångstid klockan 14.14 från Malmö
Tåg 544 avgångstid klockan 16.11 från Malmö

Sundsvall - Stockholm

Tåg 571 avgångstid klockan 10.08 från Sundsvall
Tåg 583 avgångstid klockan 16.08 från Sundsvall

Stockholm - Sundsvall

Tåg 576 avgångstid klockan 14.30 från Stockholm
Tåg 582 avgångstid klockan 17.21 från Stockholm

Eskilstuna - Arboga - Eskilstuna

Samtliga tåg är inställda

Sala - Västerås - Norrköping/Linköping - Västerås - Sala

Samtliga tåg är inställda

Norrköping - Nyköping

Tåg 8834 avgångstid klockan 14.15 från Norrköping
Tåg 8840 avgångstid klockan 16.15 från Norrköping
Tåg 8842 avgångstid klockan 18.36 från Norrköping

Nyköping - Norrköping

Tåg 8835 avgångstid klockan 15.02 från Nyköping
Tåg 8841 avgångstid klockan 17.03 från Nyköping

JAPAN: By Night

日本へようこそ！
(Välkommen till Japan!)

TOKYO. Är i Japan. Det känns konstigt, inte minst för att Tokyo utgör en fantastiskt stor skillnad mot allt jag sett hittills under de senaste två månaderna. Under en kort sekund fick jag samma känsla som när jag skulle landa i Sydney för två månader sedan, att "oj, vad långt hemifrån jag är". Men det går snabbt över.

Bilden här ovan visar Tokyos t-banesystem. Jag är nånstans ganska i mitten vid en station som heter Jinbocho, i alla fall uttalas den så. Denna röra av linjer är det första man får ge sig i kast med när man gått igenom passkontrollen. Innan jag kom in på t-banekartan här ovan var jag tvungen att åka med ett flygplanståg – på kartan ser det ut som en enda station att åka, vilket väl inte kan ta så lång tid tänkte jag, men det tog en timme och var säkert 20 stopp som inte stod med på kartan. Det hade i så fall blivit en fasligt stor karta.

Nu på kvällen är det nästan helt tomt på gatorna här bredvid. Har inte sett något om den omtalade trängseln i Tokyo än, men så har jag ju bara varit här i några timmar också. På hotellet kallade de mig "Erik-San" när jag kom.

Nu har jag varit och ätit på mitt livs första japanska restaurang, fast inte sushi idag. Var rätt hungrig. Stället jag bor på, fullt med västerlänningar, ligger ganska mitt i Tokyo såvitt jag kan bedöma. Gångavstånd till flera av de grejor man ska se. Imorgon, måndag är det väl, ska jag träffa min ex-kursare Noriko som jag ska pumpa på info om vad man ska göra här. Har en del tvätt oxå så den ska jag ta hand om, samt kolla tider och biljetter får ett par tåg till andra städer jag tänkt åka till.

Vädret: Värmen är över även för mig. När jag kom var det hyggligt, 12-15 grader kanske, men nu känns det snarare som 5.

En Googlesökning på Tokyovädret ger 4 grader nu på kvällen. Jag måste nog investera i en billig tröja.

Valutan: 1 000 yen = 90 SEK.

Filmen: Har Tokoyfilmen Lost in Translation (Bill Murray & Scarlett Johansson) i datorn, ska baske mig kolla på den för att komma i stämning tror jag. Rekommenderas om ni inte sett den.

TELEFONI: Glöm det

RING INTE: En uppmaning har inkommit om att jag ska skriva att det inte är någon idé att ringa eller sms:a vare sig på min svenska mobil, som jag inte har kvar, eller den australiensiska, som bara tycks funka i Australien och Nya Zeeland. Så nu vet alla det. Rekommenderar istället Skype eller mejl fram till slutet av mars då jag planeras vara hemma igen. (Uppriktigt sagt är det väldigt skönt att slippa mobilen, men det vågar man väl knappast säga.)

MAT: Drängmätt på gratiskäk

Jösses Amalia: är man mätt eller är man mätt? Jag gick ner till restaurangen i den marmorglansiga foajén för att se om det skulle gå att få sig en kvällsmacka. En japansk tjej står och hälsar i entrén och frågar efter rumsnumret som jag ger henne. Hon typ: "Jaså är det du". Jag får ett bord och hon säger att det är självbetjäning där borta vid buffén och att allt är gratis, eftersom jag ju inte hamnat här av egen fri vilja.

Går bort och hittar en salladsbuffé. Där finns kall korv-sallad, pasta, ett krus senap, dressingar, tilltugg, bönor, grönsaker och mycket annat. Det fortsätter strax bredvid med kärl med varm och kryddig potatissallad, vad som ser ut som olika indiska kött- och kycklingrätter och ris. Så plötsligt, där bakom, uppenbarar sig ett helt rum med mat: flera kärl med stuvningar, grytor, röror, en kock som står och serverar ägghalvor och friterad kyckling (konstig kombination), på andra sidan ännu en kock som jag inte vet vad han gör och fler tunnor med mat. Någon kommer med ett fat sushi nånstansifrån.

Vid det laget är man i panic mode. Det är då man upptäcker dessertavdelningen. Där står ett bord med tiotalet tårtor, chokladfontän, bryléer, patéer, småkakor, tre sorters glass, ett fruktbord med annanas, drakfrukt, melon och annat som jag inte vet vad det är, olika små bakelser, strössel, vit och svart choklad.

Jag tror jag går och hämtar gratistallrikar fem gånger och måste absolut ha gått upp femton kilo på kuppen. Nu sova, för det blir en tidig morgon om jag ska hinna med den här nya flygtiden.

MALAYSIA: En gratis lyxnatt

Här bor jag inatt - flyget försenat
KUALA LUMPUR INTERNATIONAL AIRPORT. Allt ska man vara med om. Flyget från Kuala Lumpur är försenat sju timmar, orsak okänd, så nu har Malaysia Airlines fixat in mig på Pan Pacific Hotel. Det måste vara något av det lyxigaste som finns i kategorin flygplatshotell. Smaka på ordet: flygplatshotell. Det känns inte jättefestligt. Men här kan man spegla sig i marmorgolvet där nere (se bild) och de kör gästerna i en liten golfbil den korta biten från flygplatsen. Undrar om de bjuder på middag också, ska kolla det. Har i alla fall försett mig med en Carlsberg pilsner ur hotellbaren som jag icke tänker betala för.

Jag flög strax före kl 23 från Bombay igår och kom fram i Kuala Lumpur i morse runt 7 lokal tid. La mig på en soffa i en öde del av Kuala Lumpurs hypermoderna flygplats – komplett med inbyggd mini-regnskog inklusive vattenfall (se bild), wi-fi, förarlösa tåg mellan de två terminalerna och bisarrt många restauranger och affärer – och sov faktiskt riktigt bra i ett par timmar. Därefter skulle jag hänga på flygplatsen tills nästa kvällsflyg, det som nu är inställt, gick strax före midnatt. Det låter som en trist väntan men var faktiskt helt ok – jag satt och jobbade sju-åtta timmar idag och har nästan skrivit klart ett jobb om skeppskyrkogården i Chittagong. Men när jag gick för att rutinkontrollera avgången och gaten så stod det alltså "delayed" och jag tvingades gå igenom passkontrollen för att ta mig till hotellet.

Malaysia är å andra sidan ett under av smidighet när det gäller immigrationen – man får fylla i en lapp visserligen men ingen ställer några frågor och idag var det ingen som helst kö.

Nu ska jag ta bada och sedan kolla tv och käka något. Internetkabel har de på rummet dessutom så jag hinner jobba lite även ikväll, så mycket mer finns väl inte att göra här.

"Regnskogen" på Kuala Lumpurs flygplats.

Utsikt från mitt rum.

Här ska jag sova.