Ett sött hotell & en sen middag

CAMPECHE. Har hamnat på ett av de finaste hotell jag bott på, Hotel Castelmar i Campeche, sydöstra Mexico. Detta efter två försenade flyg och tajt med tid vid bytet i Mexico City. Men det gick och väskan hann med också.

Nu är klockan över midnatt men jag är ju hungrig så jag har gått över gatan till ett ställe och beställt en tonfisksallad. Tog pasta först men den var slut. De har servetthållare från SCA här.

Campeche är som Visby, en ringmur runt alltihop. Det blir mindre tid här än jag tänkt eftersom jag bokade flygen men imorron fm ska jag ta en titt runt.

Med gott om tid och en öl

Är på Acapulcos internationella flygplats med en timme och tio minuter till 6.40-flighten till Mexico City. Har aldrig varit med om en så tom flygplats, särskilt inte en internationell. Har sett kanske femton resenärer. Bromma framstår som knökfull i jämförelse. Jag har gått igenom butiksutbudet, samma saker de säljer på stranden, druckit en Sol, ätit en glass och nu hamnat på Henry J Bean's Bar & Grill på övre planet. Här är fem personer i den väl tilltagna restaurangen förutom bartendern och jag. Dricker nu en Sol till, vad ska man göra liksom, och funderar på att läsa ett kapitel till i min bok. Men jag försöker hålla igen för att den inte ska ta slut innan semestern gör det. Har iofs Steinbecks Burning Bright nedtryckt i väskan också om jag inte minns fel.

Hänger sista kvällen vid stans torg

Sista kvällen i Acapulco. Jag går ut på gatan och flaggar ner en buss. Enkelt system - ska du med väntar du tills bussen kommer, vinkar, chauffören stannar och du kliver på vid den ständigt öppna främre dörren och betalar. Väl inne är det lika enkelt: i vissa bussar täcks nästan hela vindrutan av en spegel, där föraren ser bakåt i bussen. Ser han att någon ställer sig upp och går mot bakre dörren så stannar han. Hållplats eller inte.


Inne i en av Acapulcos stadsbussar.

Bussen tar mig till Zolaco, Acapulcos gamla torg, tio minuter bort västerut (se kartan nedan). Där är det fullt av folk. Stället lever upp på kvällen. Upplyst med gatlyktor kring planteringarna som omgärdas av låga järnsmidesstaket. Musik, ballongförsäljare, småungar. Folk sitter under trädgrenarna och diskuterar, håller handen, grälar, spanar, äter, umgås. I bortre änden spelar några clowner en teaterpjäs. De drar en ansenlig publik, säkert hundrafemtio personer som skrattar åt skämt jag inte begriper.

Några meter bort står en sidodörr öppen till stans lilla katedral och jag går in. Där pågår mässa, och prästens maningar blandar sig med clownernas gyckel utanför. Kyrkan är målad i vitt, blått och guld. Rakt upp i innertaket, en blå kupol med änglar.

Bortom kyrkan pågår kommers på en bakgata. Ett tio-femtontal kvinnor på tottoaren, upplysta av glödlampor på stolpar, ropar ut sina jordbruksprodukter som ligger på bord framför dem. Stapelvaran kokt majskolv på pinne finns överallt.

Tillbaka vid torget några minuter senare slår jag mig ner vid en uteservering med vita plaststolar och bord med formgjuten duk i mörk plast. Vid stället bredvid är en sångerska i full färd med att framföra en Abbacover, Chiquitita, falskt. Jag beställer hamburgare och öl. Min Corona flaska kommer med glas med is och limejuice i, samt en rand grovt salt uppe längs kanten. Av princip är jag emot att späda ut öl, men drinken blir enormt god och syrligt svalkande i den ljumma kvällen.

Det kommer en liten regnskur, några stillsamma droppar. En kvinna i ett gäng medelålders amerikaner ett par bord bort drabbas av panik och skriker "it's raining, it's raining" och en karl börjar dra i ett parasoll för att få skydd. Alla andra sitter kvar vid sina bord. Efter några minuter upphör regnet.

In på serveringen vandrar en mager lätt ihopsjunken man. Han är klädd i en beige skjorta som är vidöppen, skjorts och jympadojor med vita tubsockar. Han spanar sig lite trevande omkring och sätter sig sedan vid ett bord och beställer in en drink, ingen mat. Han är inte mexikan, det ser man, han är helt blek i hyn och har blont, yvigt hår. Han kan vara runt 45-50, kanske äldre, knappast yngre. Jag funderar på var han hör hemma. Av klädseln att döma kan han lika gärna vara en uteliggare som samlat ihop till en drink. Jag behöver inte vänta länge.
- Do you speak english, undrar han efter några minuter.
Det visar sig att han är kanadensare, från Vancouver. Han har semestrat i Acapulco sedan 1975.
- Då var allt väldigt annorlunda. Ta priserna, för motsvarande 5 dollar kunde du få ett bra hotellrum, säger han.

Snart dyker hans mexikanska kompisar upp, en 25-30-årig kille med sin flickvän. Killen har med sig en huvudbonad i skinn, en sorts hjälm, med en dödskalle längst fram.
Jag frågar hur de känner varann, men får svar på en annan fråga.
- Han är dansare, han dansar Aztekdanser alldeles här borta vid kyrkan, säger kanadensaren, som jag har för mig heter Mike.

Efter ett tag betalar jag min del av notan, går och flaggar ner en buss och åker längs viken tillbaka till mitt rum. Chauffören kör rally och övervarvar sin dieselmotor.

Det blev en halvdag bad extra

Jahapp, insåg just att jag lyckats boka ett kvällsflyg istället för, som jag trodde, ett morgonflyg från Acapulco till Campeche på andra sidan landet. Det får det negativa med sig att jag bara får en halvdag där, innan jag sätter mig på en buss till Cancun, istället för två halvdagar (alltså i princip en heldag). Men det positiva är förstås att jag slipper gå upp så förbannat tidigt imorgon (ca kl 4) och att jag får en dryg halvdag bad extra i Acapulco, om jag vill. Allt har nåt gott med sig.

Nu ska jag duscha av mig saltvattnet och sen dra in till Acapulcos city för middag. Har tänkt mig ikring samma ställe där jag käkade frukost häromdagen, torget Zolaco. Det finns även en gammal katedral där man kan glana på (fast som vanligt når den väl knappast upp till Linköpingsdomkyrkostandard).

Foto: kustvägen i Acapulco

Surfar med mobilen på det trådläsa nätet hos grannhotellet, Fiestaamericana. Kan alltså kosta på mig att dra iväg en bild, eftersom det är gratis: så här ser det ut längs kustvägen genom Acapulco. Gatan verkar uppkallad efter nån som hette Aleman. Bakom palmerna ligger stranden. Ska läsa min bok och ladda mobilen ett tag, sen gå ner dit.

Kallt rum i varm stad

Ac:n stod på för fullt i natt och gick inte att stänga av på hostelet, som heter K3, så jag fick ligga helt still så kroppsvärmen inte försvann under lakanet. Nu har tjejen i receptionen lovat mig en filt.

Tips: K3 Youyh Hostel, som har både dorms och separata rum, ligger vid en av de bästa beacherna ungefär mitt inne i viken. Det första stället med bra utsikt jag bodde på, Oviedo, ligger västerut vid Acapulcos stadskärna, ca 15-20 min från stranden (man måste bla passera en färjeterminal). Trots allt rekommenderar jag Oviedo av de här två ställena - lägre pris, lugnare, utsikten förstås och mera genuin känsla.

Analys: Segt för Acapulcos nöjesliv

Har ägnat en dryg timme åt att studera Acapulcos lokala nöjesliv. Det inskränkte sig till ett par pilsner vid ett ställe med sjörövartema och undersysselsatt personal, som stod och snurrade serveringsbrickorna på ett finger vid baren för att se vem som kunde snurra längst. Gästerna var relativt lätträknade, min bedömning är att stället var till 20% fullsatt när jag var där. Kanske i ett försök att locka fler, höjdes musiken vid det helt tomma dansgolvet så att gästernas inre organ vibrerade till Michael Jackson och gamla Dusty Springfield-hits.

Den hårt trafikerade strandgatan som löper genom hela Acapulco har mestadels restauranger, affärer och enstaka bensinstationer på ena sidan och hotell, barer och diskon på den andra. Bakom hotell och diskon, i nivåskillnad från gatan, ligger beachen.

Min exkursion till sjörövarhaket, ett av dessa restaurangdiskon, komplett med en rigg, dödskallar och vad som ska föreställa gamla romfat, kanske inskränker sig till en promille av vad stan har att erbjuda. Det duger knappast som underlag för någon djupare analys. Men om man ändå gör en sån, så kan man göra ett par iakttagelser: 1. det är förvånansvärt få personer ute, och 2. förvånansvärt få amerikanska ungdomar. I alla fall än så länge (ca 23 lokal tid nu). Istället är de flesta av allt att döma mexikaner, i alla åldrar. Stället ligger ju i Mexico så det är kanske inte konstigt i sig, men min bild av Acapulco som Nordamerikas Gran Canaria håller inte riktigt.

Undet spanjorernas storhetstid var det här en knutpunkt i Manillarutten, där kulturella influenser från Asien blandades med mexikansk tequila och nordamerikansk rikedom. Förvisso vacker där den ligger i sin romantiska vik, har kanske Acapulco sina bästa dagar som ungdomligt partytillhåll bakom sig. Det är en lätt bedagad skönhet som tronar på bergssidorna runtom.

Eller, så gick jag bara till ett sunkigt ställe utan drag, det är ju en möjlighet. I vilket fall är klimatet inget att klaga på. Väl förbi kl 22 visar termometern stadigt på 27 grader.

Gonatt.

En dag på Acapulcobeachen

Har gått och satt mig i skuggan med en Corona efter några timmar på stranden. Det fläktar en fin bris så det är inte för varmt. Där jag satt, ett parti med kraftig lutning ner mot vattnet, blev det väldigt höga vågor, från nån storm vid Nya Zeeland eller så. Suget när de drar in och ut är väldigt starkt, jag tippade omkull och skrapade armen i sanden en gång. Som på Kuba, där en våg slog mig i huvet så jag fick näsblod. Allt ska man va med om.

Kvaliteten på beachen är däremot inte den bästa jag varit med om. Sanden är halvgrov på sina ställen och de kunde gärna anstränga sig mer för att hålla rent. Stranden, eller stränderna snarare, kantas av hotell som har sina egna avspärrningar. Det går visserligen att gå mellan hotellet och vattnet, men för att komma åt barer och restauranger måste man ta sig förbi repen och in på hotellområdet. Baren där jag sitter nu är en av få jag sett som inte tillhör ett hotell. Och jag är helt ensam här.

Men uppsidan är att allt är vansinnigt vackert, det är bilder vart man ser. Nu är jag inte här så länge, men det skulle va kul att utforska de övre delarna av Acapulco, där staden sträcker sig uppåt bergssidorna som omgärdar Acapulcoviken åt tre håll och stegvis övergår i en grön skogsmatta.

För övrigt har jag sett förvånansvärt få amerikanska springbreak-ungdomar här. Var håller de hus? Bakis allihop?

Frulle och promis i Acapulco

Sitter och dricker morgonkaffe på ett hak, klockan är strax efter nio. Har beställt in frulle. En annan i 55-årsåldern fick just in sina amerikanska pannkakor.

Få turister, två, tre mexikaner tar också sitt morgonkaffe här. En sitter och läser tidningen några bord bort, Nacional.

Vaknade vid sju precis när solen steg upp över Acapulcoviken. Fint.

Ska gå en runda bort mot småbåtshamnen, därefter åter hostelet. Ska byta boende till imorgon, ehuru utsikten är god så ligger det här lite avigt till. Det nya jag bokat ligger precis vid beachen. Får bli en taxi dit runt lunch.

Sa jag utsikt?

ACAPULCO. Tar tillbaka det där med bra utsikt från Volvobussen som jag skrev tidigare. Här är en bild från mitt hotellrum i Acapulco. Det är vad jag kallar utsikt. Har nog inte varit med om bättre. De spelar samba utanför. Nu ska jag ut och hoppa i vattnet!

• Fler bilder på FB - klicka här
  

Utsikten fin ner mot Acapulco

För att vara motorväg är den här väldigt tjusig. Vägen slingrar sig genom en låg skogsbeklädd bergskedja ned mot kusten. Ena minuten går det uppför, nästa ner och det slår lock för öronen. Inte mycket bebyggelse, inga städer.

Alldeles nyss vid en vägtull kom en tjänsteman på och skulle göra rutinkontroll. Folk tog fram sina biljetter men den enda han kollade som jag såg var en ung tjej, som fick visa id. Konstigt.

Det tar ca fem timmar till Acapulco med den här rutten, jag borde vara där om 2 timmar. Har sett två Hollywoodfilmer. Ska läsa lite nu. Bok: The Death of Dalziel, av Reginald Hill. Rolig brittisk krimstory.

Volvo = lyx

Vi åker Volvobuss till Acapulco. Den har tv, blå säten, två dass och nedfällbara stöd för benen. Och då valde jag ändå inte lyxigaste biljetten, Diamant. Jag har sett att vissa bussbolag gör reklam för att de erbjuder Volvo årsmodell 09.

Mest mexikaner ombord, mycket medelklass, välklätt och tyst i kabinen. Nu backar vi ut från perrongen.

Lämnar Mexico C - Acapulco nästa

Är på Södra busstationen, Autobus terminal del sur, och har just köpt en biljett med bolaget Estrella del oro och ätit en frukostburgare. I guideboken står det att det kan vara kaotiskt på terminalen och att biljetterna ska bokas i förväg. Men här är ordning och reda och biljetter fanns kvar. Bussen går om en halvtimme, man får checka in väskan som på flyget.

En megastad i ruiner

Här stod ett imperium
under niohundra år
TEOTIHUACÁN. Fem mil norr om Mexico City med buss, genom slitna industrikvarter och dammiga kåkstäder som klättrar uppåt sidorna av höga kullar, ligger Teotihuacán, en gigantisk 2300 år gammal stad som de grävt fram. Den domineras helt av två pyramider, Sol- och Månpyramiden, varav den största har ungefär en lika stor bas som Cheops i Egypten, om än inte lika hög. Man har en grym utsikt däruppifrån och fick ett fett motionspass samtidigt.

Jag är inte den som frossar i gamla tempel och ruiner i onödan, men det här är faktiskt sevärt. Otroliga dimensioner på allting. Huvudgatan, "De dödas aveny", sträcker 4 kilometer. Forskarna har tydligen inte lyckats ta reda på särskilt mycket av vad det var för folk som dök upp runt 300 fKr, byggde denna gigantiska stadsstat som fick inflytande långt ner i Centralamerika - och sedan övergav alltihop helt plötsligt 900 år senare, ca 600 eKr. Tydligen uppstod en kraftig brand då.

För ett par år sedan var jag i tempelstaden Angkor i Kambodja. Huvudtemplet Angkor Wat är förstås maffigt eftersom det är helt bevarat och utan tvekan värt ett besök, men Teotihuacán smäller faktiskt nästan lika högt.

Jag slås särskilt av en sak: som alltid när det gäller stora byggen, oavsett en pyramid eller Öresundsbron, så måste någon ha lagt den första stenen och tagit det första spadtaget. Någon gång, för 2300 år sedan, så stod ett gäng byggarbetare, blängde misstroget på det brunbrända gräset och konstaterade att, helvete vilket slit det kommer att bli att få upp den här pyramiden. Vems idé var det? Jaja, bara att köra igång, vi börjar exakt här. I min guidebok står det att stan kan ha huserat upp till 250 000 människor när det begav sig. Fatta vilken enorm latrin de måste ha behövt.

• Wikipedia: Läs mer om Teotihuacán här
• Så ser stället ut från satellit
  

Hur som helst, Teotihuacán dräller av nasare numera som försöker kränga på en lergökar och hemgjorda smycken. Utbudet överstiger vida efterfrågan och när man sagt "no gracias" 50 gånger och den 51:a säljaren approcherar så blir det lite jobbigt. Guider finns också men dem struntade jag i.

Man kan säkert köpa en busstur dit från Mexico City, men man kan också ta t-banan till Norra bussterminalen, Autobus del Norte, och åka därifrån vilket jag gjorde. Norte är avgjort den största bussterminal jag sett, med säkert 40 bussbolag i olika bås.

Imorgon blir det sol och bad hoppas jag.

Och just precis nu brakar åskan loss över Mexico City samtidigt som mörkret faller.

Semestern tar form på skärmen

Har ägnat en hel del timmar under kvällen till att styra upp semestern (samt smutta på en Indio Cerveza), i varje fall första delen av den. Det är svårt att kombinera målen att se så mycket som möjligt och samtidigt inte stressa till det. Dessutom krånglar Mexicanas flygbokningssajt har jag märkt.

Den ursprungliga planen var att åka buss landvägen till Yucatan, men det skippar jag. För att få lite sol & bad åker jag istället med buss till Acapulco den 20 feb, där jag fixat boende. Inte så värst dyrt men svårt att hitta de bra lägena vid beachen. Kan vara kul att se stället, det lär vara bra hålligång. USA har ju Spring break, det vet man ju hur det brukar gå till.

Tre nätter där, sedan med ett tidigt morgonflyg till Campeche på Yucatan. En trevlig liten kuststad som står uppsatt på Unescos Världsarvslista och som man egentligen borde ägna mer tid kanske. Men planen är istället att ta en eftermiddagsbuss den 24 till Cancun, varifrån man sedan kan lalla nedåt kusten och ta det lugnt. Längre än så vet jag inte. Skönt att ha så här mycket klart iaf, det tar rätt lång tid att fixa allt.



Enligt tesen att inte stressa så har jag förlängt hotellet i Mexico City en natt. Imorgon ska jag åka och kolla på Teotihuacan (se bilden, som jag lånat från nätet nånstans), en mäktig ruinstad några mil norr om Mexico City. Såvitt jag förstår vet man rätt lite om vilka som en gång bebodde den och varför de så plötligt gav sig av. Det går arrangerade bussturer dit men jag har inte bokat nån utan räknar med att nyttja kollektivtrafiken (t-bana + buss).

Tjenamors.

• Wikipedia: Läs mer om Teotihuacan