Det blev en halvdag bad extra

Jahapp, insåg just att jag lyckats boka ett kvällsflyg istället för, som jag trodde, ett morgonflyg från Acapulco till Campeche på andra sidan landet. Det får det negativa med sig att jag bara får en halvdag där, innan jag sätter mig på en buss till Cancun, istället för två halvdagar (alltså i princip en heldag). Men det positiva är förstås att jag slipper gå upp så förbannat tidigt imorgon (ca kl 4) och att jag får en dryg halvdag bad extra i Acapulco, om jag vill. Allt har nåt gott med sig.

Nu ska jag duscha av mig saltvattnet och sen dra in till Acapulcos city för middag. Har tänkt mig ikring samma ställe där jag käkade frukost häromdagen, torget Zolaco. Det finns även en gammal katedral där man kan glana på (fast som vanligt når den väl knappast upp till Linköpingsdomkyrkostandard).

Foto: kustvägen i Acapulco

Surfar med mobilen på det trådläsa nätet hos grannhotellet, Fiestaamericana. Kan alltså kosta på mig att dra iväg en bild, eftersom det är gratis: så här ser det ut längs kustvägen genom Acapulco. Gatan verkar uppkallad efter nån som hette Aleman. Bakom palmerna ligger stranden. Ska läsa min bok och ladda mobilen ett tag, sen gå ner dit.

Kallt rum i varm stad

Ac:n stod på för fullt i natt och gick inte att stänga av på hostelet, som heter K3, så jag fick ligga helt still så kroppsvärmen inte försvann under lakanet. Nu har tjejen i receptionen lovat mig en filt.

Tips: K3 Youyh Hostel, som har både dorms och separata rum, ligger vid en av de bästa beacherna ungefär mitt inne i viken. Det första stället med bra utsikt jag bodde på, Oviedo, ligger västerut vid Acapulcos stadskärna, ca 15-20 min från stranden (man måste bla passera en färjeterminal). Trots allt rekommenderar jag Oviedo av de här två ställena - lägre pris, lugnare, utsikten förstås och mera genuin känsla.

Analys: Segt för Acapulcos nöjesliv

Har ägnat en dryg timme åt att studera Acapulcos lokala nöjesliv. Det inskränkte sig till ett par pilsner vid ett ställe med sjörövartema och undersysselsatt personal, som stod och snurrade serveringsbrickorna på ett finger vid baren för att se vem som kunde snurra längst. Gästerna var relativt lätträknade, min bedömning är att stället var till 20% fullsatt när jag var där. Kanske i ett försök att locka fler, höjdes musiken vid det helt tomma dansgolvet så att gästernas inre organ vibrerade till Michael Jackson och gamla Dusty Springfield-hits.

Den hårt trafikerade strandgatan som löper genom hela Acapulco har mestadels restauranger, affärer och enstaka bensinstationer på ena sidan och hotell, barer och diskon på den andra. Bakom hotell och diskon, i nivåskillnad från gatan, ligger beachen.

Min exkursion till sjörövarhaket, ett av dessa restaurangdiskon, komplett med en rigg, dödskallar och vad som ska föreställa gamla romfat, kanske inskränker sig till en promille av vad stan har att erbjuda. Det duger knappast som underlag för någon djupare analys. Men om man ändå gör en sån, så kan man göra ett par iakttagelser: 1. det är förvånansvärt få personer ute, och 2. förvånansvärt få amerikanska ungdomar. I alla fall än så länge (ca 23 lokal tid nu). Istället är de flesta av allt att döma mexikaner, i alla åldrar. Stället ligger ju i Mexico så det är kanske inte konstigt i sig, men min bild av Acapulco som Nordamerikas Gran Canaria håller inte riktigt.

Undet spanjorernas storhetstid var det här en knutpunkt i Manillarutten, där kulturella influenser från Asien blandades med mexikansk tequila och nordamerikansk rikedom. Förvisso vacker där den ligger i sin romantiska vik, har kanske Acapulco sina bästa dagar som ungdomligt partytillhåll bakom sig. Det är en lätt bedagad skönhet som tronar på bergssidorna runtom.

Eller, så gick jag bara till ett sunkigt ställe utan drag, det är ju en möjlighet. I vilket fall är klimatet inget att klaga på. Väl förbi kl 22 visar termometern stadigt på 27 grader.

Gonatt.

En dag på Acapulcobeachen

Har gått och satt mig i skuggan med en Corona efter några timmar på stranden. Det fläktar en fin bris så det är inte för varmt. Där jag satt, ett parti med kraftig lutning ner mot vattnet, blev det väldigt höga vågor, från nån storm vid Nya Zeeland eller så. Suget när de drar in och ut är väldigt starkt, jag tippade omkull och skrapade armen i sanden en gång. Som på Kuba, där en våg slog mig i huvet så jag fick näsblod. Allt ska man va med om.

Kvaliteten på beachen är däremot inte den bästa jag varit med om. Sanden är halvgrov på sina ställen och de kunde gärna anstränga sig mer för att hålla rent. Stranden, eller stränderna snarare, kantas av hotell som har sina egna avspärrningar. Det går visserligen att gå mellan hotellet och vattnet, men för att komma åt barer och restauranger måste man ta sig förbi repen och in på hotellområdet. Baren där jag sitter nu är en av få jag sett som inte tillhör ett hotell. Och jag är helt ensam här.

Men uppsidan är att allt är vansinnigt vackert, det är bilder vart man ser. Nu är jag inte här så länge, men det skulle va kul att utforska de övre delarna av Acapulco, där staden sträcker sig uppåt bergssidorna som omgärdar Acapulcoviken åt tre håll och stegvis övergår i en grön skogsmatta.

För övrigt har jag sett förvånansvärt få amerikanska springbreak-ungdomar här. Var håller de hus? Bakis allihop?

Frulle och promis i Acapulco

Sitter och dricker morgonkaffe på ett hak, klockan är strax efter nio. Har beställt in frulle. En annan i 55-årsåldern fick just in sina amerikanska pannkakor.

Få turister, två, tre mexikaner tar också sitt morgonkaffe här. En sitter och läser tidningen några bord bort, Nacional.

Vaknade vid sju precis när solen steg upp över Acapulcoviken. Fint.

Ska gå en runda bort mot småbåtshamnen, därefter åter hostelet. Ska byta boende till imorgon, ehuru utsikten är god så ligger det här lite avigt till. Det nya jag bokat ligger precis vid beachen. Får bli en taxi dit runt lunch.

Sa jag utsikt?

ACAPULCO. Tar tillbaka det där med bra utsikt från Volvobussen som jag skrev tidigare. Här är en bild från mitt hotellrum i Acapulco. Det är vad jag kallar utsikt. Har nog inte varit med om bättre. De spelar samba utanför. Nu ska jag ut och hoppa i vattnet!

• Fler bilder på FB - klicka här
  

Utsikten fin ner mot Acapulco

För att vara motorväg är den här väldigt tjusig. Vägen slingrar sig genom en låg skogsbeklädd bergskedja ned mot kusten. Ena minuten går det uppför, nästa ner och det slår lock för öronen. Inte mycket bebyggelse, inga städer.

Alldeles nyss vid en vägtull kom en tjänsteman på och skulle göra rutinkontroll. Folk tog fram sina biljetter men den enda han kollade som jag såg var en ung tjej, som fick visa id. Konstigt.

Det tar ca fem timmar till Acapulco med den här rutten, jag borde vara där om 2 timmar. Har sett två Hollywoodfilmer. Ska läsa lite nu. Bok: The Death of Dalziel, av Reginald Hill. Rolig brittisk krimstory.

Volvo = lyx

Vi åker Volvobuss till Acapulco. Den har tv, blå säten, två dass och nedfällbara stöd för benen. Och då valde jag ändå inte lyxigaste biljetten, Diamant. Jag har sett att vissa bussbolag gör reklam för att de erbjuder Volvo årsmodell 09.

Mest mexikaner ombord, mycket medelklass, välklätt och tyst i kabinen. Nu backar vi ut från perrongen.

Lämnar Mexico C - Acapulco nästa

Är på Södra busstationen, Autobus terminal del sur, och har just köpt en biljett med bolaget Estrella del oro och ätit en frukostburgare. I guideboken står det att det kan vara kaotiskt på terminalen och att biljetterna ska bokas i förväg. Men här är ordning och reda och biljetter fanns kvar. Bussen går om en halvtimme, man får checka in väskan som på flyget.

En megastad i ruiner

Här stod ett imperium
under niohundra år
TEOTIHUACÁN. Fem mil norr om Mexico City med buss, genom slitna industrikvarter och dammiga kåkstäder som klättrar uppåt sidorna av höga kullar, ligger Teotihuacán, en gigantisk 2300 år gammal stad som de grävt fram. Den domineras helt av två pyramider, Sol- och Månpyramiden, varav den största har ungefär en lika stor bas som Cheops i Egypten, om än inte lika hög. Man har en grym utsikt däruppifrån och fick ett fett motionspass samtidigt.

Jag är inte den som frossar i gamla tempel och ruiner i onödan, men det här är faktiskt sevärt. Otroliga dimensioner på allting. Huvudgatan, "De dödas aveny", sträcker 4 kilometer. Forskarna har tydligen inte lyckats ta reda på särskilt mycket av vad det var för folk som dök upp runt 300 fKr, byggde denna gigantiska stadsstat som fick inflytande långt ner i Centralamerika - och sedan övergav alltihop helt plötsligt 900 år senare, ca 600 eKr. Tydligen uppstod en kraftig brand då.

För ett par år sedan var jag i tempelstaden Angkor i Kambodja. Huvudtemplet Angkor Wat är förstås maffigt eftersom det är helt bevarat och utan tvekan värt ett besök, men Teotihuacán smäller faktiskt nästan lika högt.

Jag slås särskilt av en sak: som alltid när det gäller stora byggen, oavsett en pyramid eller Öresundsbron, så måste någon ha lagt den första stenen och tagit det första spadtaget. Någon gång, för 2300 år sedan, så stod ett gäng byggarbetare, blängde misstroget på det brunbrända gräset och konstaterade att, helvete vilket slit det kommer att bli att få upp den här pyramiden. Vems idé var det? Jaja, bara att köra igång, vi börjar exakt här. I min guidebok står det att stan kan ha huserat upp till 250 000 människor när det begav sig. Fatta vilken enorm latrin de måste ha behövt.

• Wikipedia: Läs mer om Teotihuacán här
• Så ser stället ut från satellit
  

Hur som helst, Teotihuacán dräller av nasare numera som försöker kränga på en lergökar och hemgjorda smycken. Utbudet överstiger vida efterfrågan och när man sagt "no gracias" 50 gånger och den 51:a säljaren approcherar så blir det lite jobbigt. Guider finns också men dem struntade jag i.

Man kan säkert köpa en busstur dit från Mexico City, men man kan också ta t-banan till Norra bussterminalen, Autobus del Norte, och åka därifrån vilket jag gjorde. Norte är avgjort den största bussterminal jag sett, med säkert 40 bussbolag i olika bås.

Imorgon blir det sol och bad hoppas jag.

Och just precis nu brakar åskan loss över Mexico City samtidigt som mörkret faller.

Semestern tar form på skärmen

Har ägnat en hel del timmar under kvällen till att styra upp semestern (samt smutta på en Indio Cerveza), i varje fall första delen av den. Det är svårt att kombinera målen att se så mycket som möjligt och samtidigt inte stressa till det. Dessutom krånglar Mexicanas flygbokningssajt har jag märkt.

Den ursprungliga planen var att åka buss landvägen till Yucatan, men det skippar jag. För att få lite sol & bad åker jag istället med buss till Acapulco den 20 feb, där jag fixat boende. Inte så värst dyrt men svårt att hitta de bra lägena vid beachen. Kan vara kul att se stället, det lär vara bra hålligång. USA har ju Spring break, det vet man ju hur det brukar gå till.

Tre nätter där, sedan med ett tidigt morgonflyg till Campeche på Yucatan. En trevlig liten kuststad som står uppsatt på Unescos Världsarvslista och som man egentligen borde ägna mer tid kanske. Men planen är istället att ta en eftermiddagsbuss den 24 till Cancun, varifrån man sedan kan lalla nedåt kusten och ta det lugnt. Längre än så vet jag inte. Skönt att ha så här mycket klart iaf, det tar rätt lång tid att fixa allt.



Enligt tesen att inte stressa så har jag förlängt hotellet i Mexico City en natt. Imorgon ska jag åka och kolla på Teotihuacan (se bilden, som jag lånat från nätet nånstans), en mäktig ruinstad några mil norr om Mexico City. Såvitt jag förstår vet man rätt lite om vilka som en gång bebodde den och varför de så plötligt gav sig av. Det går arrangerade bussturer dit men jag har inte bokat nån utan räknar med att nyttja kollektivtrafiken (t-bana + buss).

Tjenamors.

• Wikipedia: Läs mer om Teotihuacan
  

Värmen pressar i Mexico City

Har varit ute och gått i parken Bosque de Chapultepec, kollat in finkvarteret Polanco, åkt varm t-bana och tagit kort på Mexokobörsen, Bolsa de Valores (vänster). Man skulle kanske kunna säga utan att överdriva att börskrapan andas en aning hybris, där den ligger längs huvudavenyn Paseo de la Reforma.

Det känns som det är varmare idag, hetare liksom, eller så är det mer avgaser i luften. Poliser står i varannan korsning och dirigerar trafiken med visselpipa och adderar till kaoset. Här en kvinnlig trafikpolis med batong och allt.

Jag var rätt slut och gick åter till hotellet på em för att vila nån timme. Nu har jag varit ute, käkat en burgare och tagit en plsner. Jag ska ägna kvällen åt att kolla lite buss- och flygtider igen.

Städtjejen kom tidigare och ringde på och bäddade sängen. Lite lyxigt med hotell är de städar och fixar, det är man inte alldeles van vid.

I Bosque de Chapultepec sprang jag på några indianer som sysselsatte sig med en helt livsfarlig ritual uppe på en hög stång, säkert 40 meter. Se bilden till vänster.

Journalistik: Mex-pressen gör ett stort nummer av den senaste sammandrabbningen mellan polisen och knarkligorna, som smugglar kokain från Colombia norrut genom Mexiko mot den stora marknaden i USA. Sju förmodade ligamedlemmar sköts till döds på öppen gata i staden Reynosa i nordöstra Mexico, strax söder om gränsen till USA. Tabloiden El Gráfico kör en närbild på ettan med en av de skjutna samt bannern "SILENCIADO" (ungefär "tystade"). Det är kriminaljournalistik det.

Tips: Gott om mexikanska bussar och flyg

Roade mig med att kolla busstider (vad skulle man göra utan sin minidator) från Mexico City till Veracruz, om det nu är dit jag ska. Det är gott om bussar generellt, alla jag pratat med menar att Mexico är ett mkt bussvänligt land. Turlistan här ovan kommer från sajten ticketbus.com.mx som finns i engelsk version. En annan bra sajt att känna till är den här som listar flera olika bolag och vart de kör.

Obs att $-tecknet inte betyder US-dollar här utan mexikanska peso. Det kan vara lite förvirrande.

Flyg finns det också gott om och ska man en bra bit och har tajt med tid är det ett bra alternativ för priserna verkar vara låga. Kolla gärna in About.coms Mexikoguide för flyg för en lista över bolagen (inkl det jag skrev om tidigare som gått i konkurs). För en uppfattning om vilka inrikes rutter som finns, kolla exempelvis Aeromexicos ruttkarta.

• Mer läsning: Finanskrisen fäller Mexikoflyg
• Flightglobal.com: Aeromexico utökar med nya plan
  

Aztekruiner och långpromenad

Visa större karta

MEXICO CITY, dag 1. Har gått, gått och gått idag. Kände mig rätt pigg i morse trots allt och förkylningen är på väg bort. Men jag tror att jag känner av att Mexico City ligger på ganska hög höjd, luften är tunnare. Och den som finns innehåller en hel del avgaser.

Men jag måste säga att jag är positivt överraskad av stan så här långt. Den är inte så tätt befolkad som man skulle kunna tro med en metropol med 20 miljoner, den har en och annan skyskrapa, fin arkitektur, slitna gränder, breda avenyer och små caféer man kan sitta vid och kontemplera. Den har lite av Paris, lite av New York, en del av Stockholm och en del, särskilt vad gäller storleken, med exempelvis Manilla. Jag hade väntat mig mer Manillakänsla över Mexico City men så är det inte. Framför allt är det väldigt rent här. Och klimatet är bra, svalt på förmiddagen, sen stiger tempen uppåt 30 grader framåt kl 14.


En vakt på häst passerar i skuggan i parken Alameda.

Jag började med att traska rätt över den stora avenyn som korsar Mexico City, Paseo de la Reforma, och in i Zona Rosa som är lite som Södermalm. Där käkade jag en ceasarsallad till frukost. Genom att gena genom Rosa så går det att komma ut på den pampiga la Reforma längre österut, följer man sedan den kommer man såsmåningom till en park, Alameda, omgiven av en del museer och annat. Hela området kallas Centro Historico, vilket antyder lite vad det handlar om. Jag är ju inte mycket för museer generellt men jag gick in på ett av konstmuseerna (delvis för att låna muggen) där de har en del stora sk muralmålningar som täcker hela väggar. Det var en måleristil som praktiserades av framförallt tre stora mexikanska konstnärer i början av 1900-talet och som skulle beskriva Mexikos själ och politiska och tekniska utveckling. Stilen påminner en hel del om nationalistik kommunistisk propagandakonst från ungefär samma tid, om ni sett sådan. Rätt intressant.

Lilla bilden vänster: två studenter, de var tydligen kusiner, kom fram och ville göra en liten intervju på engelska med mig. De hade tre frågor: varifrån jag kom, om jag kände till Valentine's Day och vad jag tyckte om mexikaner.


Strax öster om Alameda ligger ett gigantiskt torg, Zócalo, måste vara ett av de största i världen, vars ena sida flankeras helt av Nationalpalatset, en gigantisk byggnad. som också är museum om jag fattade rätt. Orkade inte gå in där. Längs en annan sida ligger den stora katedralen som de skryter med. Som vanligt är den inte mycket att ha jämfört med domkyrkan i Linköping.


Palacio Nacional vid torget Zócalo, Mexico City.

Strax bortom katedralen och palatset ligger Templo Mayor, ruinerna av ett utgävt aztektempel som var en del av aztekernas mäktiga stad som låg här före spanjorerna och Hernan Cortes ankomst 1519. Aztekerna byggde ett nytt Templo Mayor vart 52a år, genom att helt enkelt bygga ett nytt ovanpå det gamla (se lilla bilden höger). Man kan spåra sju tempel i olika etapper. Det var intressant, men det är trots allt mest ruiner som återstår och i den värmen som var då så hade jag lite svårt att gå igång på det faktiskt. Men jag har fyllt kulturkvoten för idag i alla fall.


Jag utforskar Templo Mayor i värmen och solen.

Den lilla spanska jag kan har jag använt med förvånansvärt gott resultat. Beställt mat, frågat om pris på Ray Bans (1000 peso, 600-700 kr) och annat. Det verkar som att om man anstränger sig med spanskan så uppskattar de det. Inte så konstigt, det är väl likadant hemma.

Till middagen, pasta blev det, drack jag Bohemia Clasica, oväntad god och inte blaskig. Nu sitter jag på hotellet med en Indio, heller inte dum.

Jag känner att jag vill ha mer tid i Mexico City. Det blir troligen ett par dagar på slutet också, men det finns mycket att se. Alldeles här bredvid ligger en stor park i olika sektioner man rekommenderas att kolla in, flera områden söderut ska också vara trevliga och fem mil norrut finns en annan ruinstad, mycket större än Templo Mayor, som heter Teotihuacan och rymmr flera stora pyramider s0m nästan kan mäta sig med Cheops i Egypten. Får se, men möjligen blir det en fjärde natt här även om det är lite dyrt.

Nu ska jag slappa i en timme till eller två, sen får det bli nån sorts middag.

O jädrar, vilket långt inlägg det blev.