Ett väldigt fint exemplar

En Camaro -77, stående på Torsgatan, Stockholm. Två år yngre än min alltså. Det konstiga är att bilregistret påstår att den är uttagen i trafik februari -08. Det kan ju förklara skicket förstås, men man undrar ju var den hållit hus i alla år.

DC3:a över Kungsholmen

En gammal McDonnell Douglas DC3 har just lyft från Bromma och passerar Kungsholmen i östlig riktning med sitt karaktäristiska ljud från de två maskinerna. Syns mest som en liten prick på bilden. Har hört det här planet förut, det måste vara några entusiaster som driver det.

Uppdatering: Maskinen är troligen den gamla Fridtjof Viking. Se denna film från sommaren 2007.

When the Levees Broke: New Orleans efter Katrina

Foto: HBO

Strax efter Katrina började regissören Spike Lee göra en dokumentär om New Orleans och den katastrof som orkanen innebar för Mexikanska golfkusten, då i augusti 2005. Det resulterade i "When the Levees Broke", ett fyra timmar långt mästerverk om brustna drömmar, havererade räddningsinsatser, en inkompetent federal regering, rasskillnader och undermåliga flodvallar.

Jag har just sett färdigt pjäsen, som sändes på HBO i USA i fyra delar 2006, tror jag det var. Fantastiskt bra. Alla som har minsta intresse i hur dagens USA fungerar, eller inte fungerar, måste se den.

Strömlösheten förföljer mig

Nu sitter jag i en strömlös lägenhet på Kungsholmen. Min lägenhet alltså. Låg och läste och - flopp! - så blev det mörkt ungefär samtidigt som det började åska och regna helvetiskt utanför. Det är sommarens andra elavbrott jag hamnar i - i Sverige. Hade jag bott i Saigon eller Manila hade jag inte blivit förvånad. Men Stockholm liksom. Jaja. Lika bra att gå ut med paraply, här går ju inte att ta sig för så mycket just nu.

Och jäklar vad det regnar.

Storm i Florida

Myndigheter varnar för stormen Fay, som kan bli en orkan. Just nu drar den in över Florida. Men allmänheten tar det tydligen lugnt.

• Läs mer på SvD.se.

Sista semesterdagen i Rålis

Jobb imorgon och jag väljer att tillbringa sista semesterdagen i parken, Rålis. I värsta fall kan det vara årets sista dag överhuvudtaget i Rålis, men så illa ska det väl inte behöva vara.

Semestern är jag nöjd med, tur är det. Enda felet att den gick för snabbt. Så många höjdpunkter att de är svåra att rangordna: New Orleans, Savannah, Hasselö, ölkvällarna på Mosebacke. Den fina försommaren inte att förglömma heller, med bad i Saltis, picnic och grillkvällar.

Något mer dopp ska det bli i år i varje fall, lovar jag mig själv. Hade åkt och badat idag om inte bilen varit på service. Risig tajming.

Här är Sverges mest idylliska restaurang

Vid restaurang Sjökanten, Hasselö, Tjust skärgård, sitter du och äter mitt i det gröna bland oljefat, sjöbodar och värsta Saltkråkankulisserna.

HASSELÖ/SLADÖ. Har tillbringat dagen på Hasselö, där jag hängde en hel del som barn när vi hade båt i Västervik. Det är så vackert här att man blir gråtfärdig. Flakmoppar och någon enstaka fyrhjulig mc enda transportmedlen. Plus cykel. Man angör bryggan på Hasselö där det finns en liten badstrand, kiosk och, numera, cykeluthyrning (se bild nedan till vänster), en mindre krog och it-stuga. På min tid fanns bara strand, dass och kiosken, där de sålde Hasselömackor (knäckebröd och rökt strömming tror jag det var).

Sen tar man landsvägen i sydostlig riktning mot Sladö. Strax innan man kommer dit ligger Sjökanten där, en skylt står vid vägen. Fast själva restaurangen ser man inte, bara en lada. Jag tittar noga, cyklar ner, sen upp igen och tror jag kommit fel. Tar en titt till och får syn på en karl (han på moppen här ovanför).
"Den där restaurangen, var är den?"
"Det är den här vägen ner", säger han och pekar nedåt vattnet. Därnere finns ett mindre uthus, ett par sjöbodar och några bord i gröngräset. Det är restaurangen. Jag äter rökt lax (se foto nedan).

Kvinnan som serverar berättar att restaurangen funnits i fyra år och att den drivs av de som bor på den närmaste gården. Man går/cyklar genom deras trädgård för att komma dit.
"Det har vuxit, vi började med att bara servera luncher", säger hon och anger mellan raderna en allmän upptrappning av turismen på Hasselö (vandrarhemmet är också nyöppnat, där har jag för mig det låg en samlingsgård tidigare). Man hoppas att det inte blir alltför exploaterat, den här nivån känns lagom.

Vidare ut mot Sladö. Landsvägen vindlar sig fram genom grönskan och passerar några gårdar med namn som Agnesgården, Skeppargården och Isaksgården (se foto nedan). Där har de legat i säkert femhundra år, på den tiden då handelsflottan angjorde Sladö och Hasselö (en liten å skiljer de två öarna från varann) på sin väg till och från Västervik. Bortom den sista gården, Isaksgården, tar en vidsträckt kohage vid. Därute, vid spetsen på hagen, når man Sladö udde. Därutanför finns bara havet. Hittar en sten formad som en liggfotölj. Jag sätter mig där och lyssnar på klucket från vågorna någa meter bort. Somnar nästan.

Nu passerar vi precis Spårösund med fartyget, Freden, på väg in mot Västervik. Det var här jag badade i förmiddags (se tidigare inlägg).

Övervägde ett tag at t stanna övernatt på vandrarhemmet på Hasselö, det når man genom att gå trehundra meter norrut på Hasselö sett från bryggan. Två saker avgjorde mot det: vädret försämras, just nu börjar det regna. Jag har inte lust med en regnnatt till på en skärgårdsö. Sen dräller det av tyskar och andra turister, men särskilt tyskar, och jag känner mig inte på humör att umgås med dem. En dagstur var precis lagom.

• Karta: Hasselö och Sladö

• Så tar du dig hit: Båtar avgår från Skeppsbron i Västervik enligt tidtabell. Fråga efter den i turistbyrån i Västervik, där de också har nummer till vandrarhem och andra bomöjligheter. Turistbyrån ligger i det gamla vita badhuset vid bron, nära slottsruinen.

Tjust yttre skärgård. Kolla öarna här eller googla på Tjust.

Sitter på båten till Hasselö

Hann precis med kvart över tolv-turen med Freden till Hasselö. 80 kr enkel resa. Vi lägger till vid Lysingsbadet nu. Jag får se om jag stannar över natt till söndag på ön eller tar den sena båten hem. Onödigt att planera för mycket. Just nu är det sol och säkert 25 grader.

På båten berättar de om vad vi passerar. Man får tex veta att Västerviks hamn specialiserat sig på virkesimport från Ryssland.

Bad på militärt område

SPÅRÖSUND. Nu sitter jag , eller halvligger egentligen, på en solig brygga vid Spårösund, militärens gamla sommarläger. Det är helt tomt nu. Vägbommen står öppen och inte en människa syns till. Jag har badat! Ett snabbdopp visserligen, det var inte dödsvarmt.

Det här är ungefär så långt ut i skärgården man kan komma med bil. Man kör Skyttevägen, tror jag den heter, ut från östra Västervik, sedan in på den smala Grönövägen och tar av mot Grönö och Spårösund. Mitt emot här på andra sidan sundet, och på bilden ovan, är båken, det gamla sjömärket, på Spårö.

Det var så molnigt i morse att jag struntade i båtturen till Hasselö. Dumt kanske, men jag var trött också, kollade på film till kl 2. Nu hänger jag här någon timme, sedan blir det återfärd mot Stockholmm som det ser ut nu. Om jag inte väljer att stanna en natt till förstås, vi får se. Jag säger det igen: vädret får avgöra.

(Nu kom en passagerarbåt förbi och drog upp ett jäkla svall. Alla tog upp sina kameror och plåtade den stilige karln som låg där på bryggan i badbyxor med en minilaptop.)

PS Kollade just vädret och det visas sol både idag och söndag för Västervik. Kanske blir en natt till ändå.

Västervik på väg att varva ner

Erik vid Skanvik på Gränsö strax utanför Västervik. Formidabelt klippbad med obruten horisont.

VÄSTERVIK. Tanken var att jag skulle köra i maklig takt upp till Stockholm eftermiddag. Nu blev det inte riktigt så, jag körde en runda via sommarstaden Västervik istället och orkade liksom inte rikigt fortsätta efter det. Så nu sitter jag på ett hotellrum vid torget och ska ut och käka snart och ta en pilsner.

Västervik håller på att varna ner efter sommaren 2008. Lite sorgligt. Det är en del båtar i gästhamnen, men långt ifrån fullt. Var ute vid Skanvik, klippbadet. Inte en själ. Fast vid Gränsö slott var det någon sorts jippo, ev bröllop, och längs uteserveringarna inne vid Fiskartorget hänger ännu en hel del folk. Hoppas man kan hitta ett hyfsat fullsatt ställe.

Det går båtar ut till Hasselö, så eventuellt tar jag en förmiddagsrunda dit på lördag. Vädret får avgöra.

Här bredvid syns skutan Vega förtöjd vid fiskehamnen.

Man minns de roliga somrarna här för runt 14-15 å sedan. Som det tältades och dracks öl borta på ängen vid Notviken. Det var tider det.

Kollade i telefonkatalogen efter en tidigare klasskompis från plugget i Linköping som jag minns kom från Västervik. Hittade inte henne men sannolikt hennes syrra, Linda. Där ser man.

Nu: mat.

• Karta: Västervik
  

BILDEXTRA: Fler USA-bilder

Klicka på albumet i spalten till höger.

Eller klicka här för att komma direkt till albumet 2008 Southern U.S. Summer Tour!

Här partas det med ett gäng kollegor

Vi hamnade på Mosebacke och Södra Teatern på Södermalm ikväll, jag och ett ett stort gäng journalister som i en eller annan mån hade koppling till SvD. Såg här såg det ut. Några turister fick ta bilden.

Nu har jag för övrigt hyrt en bil i tre dygn, med den underliggande planen att den ska ta mig bort från det svajiga väder som för tillfället belägrar hufvudstaden. Vi får se hur det går. Turen går i varje fall söderut i morgon, torsdag. Första destinationen är Linköping, med Halmstad som trolig andra anhalt.

I'll keep y'all posted.

Vid Nacka mot Stockholm

Jag tog tio över två-båten och är snart inne i Stockholm nu. En söt tjej som hade hand om receptionen idag ute på Grinda förklarade att strömmen gått på hela ön, även kringliggande öar eftersom de väl delar samma kabel. Men hon var inte ledsen för det.
"Vi har haft jättebra väder i två veckor", sa hon.
Jotack.
De bor i en liten stuga tillsammans, de som jobbar där.
"Bra sommarjobb, om det är soligt", konstaterade jag.
"Ja, vi får ju massor gratis här. Fast jag har ju lägenhet inne i Stockholm också."

Jag har faktiskt blivit mer sugen på skärgården, trots det här fiaskot. Nu har jag settdet när det är som sämst, eller nära sämst i alla fall. Nästa gång kan det bara bli bättre.

Nu drar kaptenen av på varvtalet, vi seglar förbi de yttre delarna av Djurgårn. Dags packa ihop datorn.

Parodi på svensk sommar

Det här börjar bli till ett dåligt skämt. Satt uppe och skrev och grejade rätt sent igår. När jag var uppe vid fyratiden hade det slutat regna. När jag vaknar idag, också rätt sent, har det börjat igen. Nu är det mera det där gnetande ursvenska regnet mot kompakt grå himmel, inte gårdagens skyfall. Därutöver har strömmen gått i stugan, så allt ligger i halvmörker och min mat i kylen blir ljummen. Tur jag inte hann gå till handelsboden och köpa mjölk. Mina jeans har torkat, men de lär bli blöta igen så fort jag går ut.

Så här sitter jag nu och knappar på batterier. Var det så här Strindberg hade det i sin lilla stuga? Det var det säkert ibland. Fast han hade inte tillgång till SMHI:s prognoser, det har jag. Den lovar bättre väder först i morgon. Men det bättre vädret har jag nästan hellre i Stockholm, måste ändå vara inne i stan på eftermiddagen. Jag ska kolla när nästa båt går för en regndag till, utan ström, har jag ingen lust med.

Ösregn och stormvarning över Grinda

Det blev värdshuset trots allt. Klockan är nu tio över elva och jag kom just åter till stugan - dyngsur om jeansen. Men det gör mig inget. Och min regnhatt som jag gjorde av en Åhlénspåse fungerar över förväntan (på allmän begäran publicerar jag här ett foto av den). Regnet öser ner. Det har hållit på sedan 18-tiden. Därtill blåser det, så regnet kommer från sidan. Man kan inte undvika att tycka att det blir lite mysigt, trots allt, i varje fall sedan man kommit in i den varma stugan och öppnat en liten - alltför liten - flaska rödvin man införskaffat på båten.

SHMI har stormvarning, eller i varje fall något därikring, över mellersta Östersjön, läste jag just på institutets sajt.

Jag valde för övrigt tonfisk på värdshuset. Den var dyr, god men inte riktigt värd priset. Sedan när jag skulle gå regnade det så mycket att jag valde att ta en öl i baren. Efter den hittade jag en bok på värdshuset om Stockholms skärgård, från Arholma i norr till Landsort i söder, tror jag det var, som var så intressant att den tarvade en öl till.
Det påstås till exempel i den att Strindberg när han för första gången kom ut i skärgården blev så hänryckt att han la sig på en klippa och grät. Det regnade kanske inte den gången. Inte heller visste jag att han residerat på Sandhamn, om jag nu minns rätt, efter att han förvisats från sitt Kymmendö efter att ha skrivit Hemsöborna.

Jag drar mig till minnes åren då vi hade båt. Längesen nu. Det sändes på den tiden från Sveriges Radio ett program runt midnatt där någon författare eller annan uppläsare berättade en rysare, en skräckhistoria. Ganska banala verk säkert, men där man låg i ett läckande ekskrov i mörkret, med bara den där rösten och regnet smattrande mot däcket, blev det ändå intensivt. Hördes inte tysta steg från klipphällen? Vad var det för skugga som avtecknade sig mot månen där uppe? Kalla Kårar hette programmet (sändes 1985, går tydligen i repris vid 4-tiden nu).

Jag har altid tyckt sedan dess att skärgården vore en perfekt miljö för en skräckroman. Tänk er något i stil med: Värme och sol, ett gäng anländer i båt till en ö. Skratt och fest. Men hallå: är det inte ett periskop ute på fjärden. Nja, kanske inte... Ett moln tornar upp sig. En man ses stå och bevaka på avstånd. Plötsligt borta. Mörkret faller. Någon ska gå till skogs. En åskknall. Regn. Varför kommer hon inte tillbaka? Någon som vet vart hon gick? Mörkret faller snabbt. Plötsligt: ett skrik från skogen.

Nånting sånt. Fast det skulle förstås behövas en mera intrikat story. Och jag tror faktiskt att de...

Vänta, jag ska bara kolla om jag låste stugdörren. Tyckte jag hörde något där ute. Ett ögonbl