Om öl (och en del annat)

På allmän begäran publicerar jag här några rader om öl. Denna
gulglimrande brygd finns i rik tillgång i Nordamerika, liksom
annorstädes. Hittills har vårt intag mestadels begränsat sig till
Budweiser (som just blivit uppköpt) och Samuel Adams. Rolling Rock har
också förekommit samt ett par mindre spridda marken. Det finns tex ett
sydstatsöl som heter Dixie. Därtill har vi vid några tillfällen
förfallit till att beställa typ Heineken, men det känns risigt. Desto
mer imponerande är då snarare vår konsumtion av whiskey, nu senast JB
och Jack Daniels. Ain't it sweet or what.

Tycker annars att Budweiser inte är så kass som vissa vill göra
gällande. Särskilt inte om det är varmt ute.

För övrigt: tack för inbjudan Anna, kommer gärna till Alby!

Just nu: solar på en strand vid Mexikanska golfen, nordvästra Florida.
Siktar på körning till Tampa senare idag.

On our way back to Miami

NICEVILLE, FLORIDA. Vi har fått ett rum med två dubbelsängar i Niceville, tror jag det hette, liten håla med en väldig massa snabbmatkedjor i nordvästra Florida. Efter besöket på plantagen har vi kört i sträck och korsat de korta landstyckena av Alabama och Mississippi (delstaten) som vätter mot Mexikanska golfen och nu alltså hamnat här. Jag, Per och Jonas kollar på Cops, eller en liknande högkvalitativ tv-produktion medan vi tar ett par pilsner och Jonas och jag kollar mejl. Alex är lite pömsig och har somnat.

Målet imorgon: kolla n Tampa på västsidan av Florida. Dit bör det vara cirka fyra, fem timmars körning.

• Karta: Niceville, Florida
  

BILDEXTRA: New Orleans efter Katrina

Det här är kusliga bilder: kilometer efter kilometer, kvarter efter kvarter av öde hus, tomma på liv sedan översvämningarna i New Orleans efter Katrina augusti 2005. Stans befolkning är alltjämt kraftigt reducerad efter katastrofen för snart tre år sedan. Vattnet nådde ofta över taket på husen. På vissa ställen står husvagnar uppställda framför villorna, där familjer försöker reparera sina liv. Åter andra kvarter är helt öde och igenvuxna.


Superdome. Här i jättearenan mitt i New Orleans sökte 25 000 människor skydd medan stan fylldes med vatten. Under sex dagar tvingades de överleva i byggnaden i värmen, utan elektricitet och fungerande toaletter. Superdome återinvigdes först ett år senare.


Familjer splittrades och återförenades i bästa fall långt senare efter Katrina. "Lisa + Donnie R OK" har någon skrivit på den här väggen.


Notera den vita sektionen till vänster: här, liksom på flera andra ställen, brast New Orleans skyddsvallar som håller vattnet borta.


Ett shoppingcentrum står helt öde efter Katrina, liksom en skola, sjukhus, bensinstationer och kontor.


Här har ingen bott sedan augusti 2005.


Markeringen indikerar när huset besiktigades av militär och polis efter katastrofen. Vissa märken sitter på taket, eftersom hela huset stod under vatten när trupper besökte kvarteret under översvämningen. I tre veckor stod vattnet kvar innan det pumpades undan helt.

Besök i en svunnen epok

Jag besöker sockerrörsplanagen Oak Alley utanför New Orleans. Ekallén är helt sjukt magnifik.

Vi har besökt den gamla sockerplantagen Oak Alley längs Mississippi strax väster om New Orleans. Här skördade slavar sockerrör fram till 1865 när sydstaterna förlorade inbördeskriget.
Den stora behållningen är den mäktiga ekallén längs entrén som leder ner mot flodbanken där hjulångare lastade grödorna. Socker här nere i södern, bomull längre norrut.

Uppdatering 3: New Orleans efter Katrina

Här bor vi: Burgundy/St Peter's Street, New Orleans. Och där står Alex.

NEW ORLEANS: Har man flyt eller vad? Vi bor i en lägenhet med klassisk New Orleans-balkong i övre delen av French Quarter. Hyran är löjligt låg – det är ju off season – och vi har en bar tvärs över gatan och en liten deli en gata ner är man kan köpa mackor och pilsner. Som jag tror att jag redan skrivit har vi åkt en tur med Natchez, hjulångaren, på Mississippi idag. Samma tur som förra gången, med den skillnaden att det var ett jazzband som spelade då. Sen var vädret sämre oxå. Idag är det sjukt varmt: torr, het luft som är rejält pressande. Jag gillar det dock, de andra verkar tycka det är några grader för hög temp. Det blev en pärs när vi satte av inåt stan på måndagförmiddagen för att ta en titt på Supedome, den gigantiska arenan där folk tog skydd undan Katrina. Den var mäktig att se, så stor att jag behövt ett 10 mm-objektiv till kameran för att få in hela på en bild.

Från floden kan man se de yttre delarna av kvarteret Lower 9th Ward, som drabbades mycket hårt av Katrina. Man ser tydligt hur mängder av hus ligger under vattennivån och översvämmades helt när vallarna brast hösten 2005. Stora delar av 9th Ward ligger ännu öde.

Precis nyss kom vi åter från en tre timmars bussrundtur genom New Orleans i Katrinas spår. Det är faktiskt helt otroligt vilka skador orkanen orsakade. Man fattar inte vidden av katastrofen förrän man åkt kvarter efter kvarter, kilometer efter kilometer med öde hus. Dödsmärkta, där familjer upplevt sorger och glädje, och som nu bara står tomt efter tre veckor i två-tre meters saltvatten från Mexikanska golfen hösten 2005. Som busschauffören säger: Det ni ser är döda amerikanska drömmar. Avgjort den bästa bussrundtur jag tagit.

Nu är det tisdageftermiddag och jag sitter på en trottoar med en Budwiser och skriver. Det känns lite som att vara utrikeskorre. Vi har bunkrat Bud och Jack Daniels på rummet och ska ut och äta senare. Imorgon kan det bli en tur ut i Louisianas wetlands, The Bayou. Mississippideltat.

Uppdatering 2: Alabama

Här handlar vi kvällskäk på Checkers i en obefintlig håla i Alabama.

ALABAMA: Kontrasten kan knappast bli större: Savannah enda dagen och en håla som heter Nothan, om jag minns rätt, i Alabama den andra. Kompakt bibelbälte. Vi bodde på ett motell – klassiker där man ställer bilen utanför dörren – bredvid en sopkontainer den andra. Fullt med kryp, tillochmed en ödla, på rummet. Trots allt en upplevelse på nåt vis.
Det andra stället vi stannade vid var en babtistkyrka in the middle of nowhere på alabamska landsbygden. Tyvärr var mässan orecis slut och alla – alla vita i välbärgade fordon – höll på att lämna stället. Vi fyra vandrade runt i en öde nybyggd kyrka och tog bilder. En man, kanske en pastor, kom fram och bjöd in oss:
”Glad to see you, glad to see you!” gastade han innan han försvann bort i kyrkobyggnaden.
Även om vi missade själva gudstjänsten så känns det som en upplevelse. Man får en inblick i vad söndagarna i kyrkan betyder för amerikaner i bibelbältet. Halleluljah.

Uppdatering 1: Savannah, Georgia

SAVANNAH, GEORGIA. Guideboken skriver något i stil med: ”American towns don't come much more beautiful than Savannah”. Av det lilla jag hann se av den här stan idag – vi kom rätt sent – känner jag att den är lika fantastisk som när jag var här i slutet av 1990-talet. Självklart gör hela historien kring Midnight in the Garden Of Good And Evil hela miljön särskilt laddad även om det var ett tag sedan händelserna utspelade sig. (Jag köpte en ny version av boken i en souvernirhandel för 16 dollar.) Och det förutsätter ju förstås att man läst boken, eller i varje fall sett filmen. Men Savannah, med sitt inslag av Deep South, voodoo, konservatism och mentalitet går förstås hem hos vem som helst.

Vi har hamnat på ett plejs som heter 17Hundred90, tror jag, och som står med i guideboken. Jag lyckades på något vis navigera hit oss med guidebokens usla karta. Längst ner finns en bar och en restaurang.

Det är lika bra att skriva att jag blev stoppad av polisen i Florida när jag körde på en motorvägspåfart: glömde väjningsplikten. Alex skriver ändå det på sin förbannade blogg.
Polisen: Vet du varför jag stoppade dig?
Jag: Ja, jag kom för nära vid påfarten.
Polisen: Just det. Vet du vad en triangel betyder?
jag: Ja, väja.
Polisen: Just det, väja! VÄJA!

Sen fick vi åka ändå när bylingen insåg att vi var vilsna européer.

Superdome i värmen

Vi har kollat in Superdome, arenan som folk flydde till när stan
översvämmades och anarki utbröt. Det är jäkligt varmt och vi har gått
in på ett fik och köpt vatten.

Åter i jazzens huvudstad

NEW ORLEANS. Vi har sån tur att när vi kliver ur bilen mitt i franska
kvarteren så står det en snubbe och röker på en trappa till ett sånt
där klassiskt New Orleans-hus med järnbalkong. Raskt hyr vi en hel
lägenhet av honom för fånigt lite pengar.

Vi var ute igårkväll och kollade lite på Mississippi, åt jambalaya och
drack öl på balkongen. Stan är som jag minns den - fast när jag var
här senast var det Mardi Gras. Och Katrina hade ännu inte inträffat.

Från motorvägen ser man förstörda hus som står orörda trots att det
gått över två år sedan katastrofen. Nöjesparken Six Flags siluett står
som ett mörkt skelett mot himlen och i turistbroschyrerna marknadsförs
en särskild 'Katrina tour' som visar var vallarna brast, bland annat.
Det är sorgligt alltihop.

Nu har vi just vaknat. Det behövs frukost. Sen blir det nog en tur på
Mississippi med Natchez, hjulångaren.

Dothan, Alabama

Här hamnade vi inatt. Inget vidare rum - kackerlackor och små ödlor i rummen. Nu vidare västerut mot New Orleans via Mississippi.

Mercer House, Savannah

Blir sugen på att läsa boken igen.

Webb-TV: Här hoppar Per på stranden

Kl 9.00: Morgondopp

Bad i morgonstund. Hej vad man piggnar till.

Alex o jag var nere o badade kl 9 på morgonen. Nu käkar vi frukost på beachen. Nästan vindstilla o mäktiga vågor, gissar att det är gammal sjö som kommit över Atlanten från nåt oväder i Afrika.

Way off in Florida

Florida Sunset. Vi stannade här på väg norrut. På andra sidan vattnet syns södra delarna av Melbourne. Går man ur bilen här blir man myggbiten. (Klicka för större bilder.)

MELBOURNE BEACH, Florida. Efter bad i Fort Lauderdale har vi fräst på i vår usla Toyota 4Runner (en servicelampa lyser på panelen, förarstolen är suveränt obekväm och farthållaren funkar inte) och har hamnat cirka åtta-tio mil söder om Cape Canaveral och NASA:s rymdjippo. Vi körde de sista milen ute på den smala landtungan utanför själva fastlandet som egentligen följer större delen av Floridas östkust. Där fanns just inte mycket mer att se än den solnedgång som är på bild här ovanför. Månen blev det också en fin bild av.

Stället heter Melbourne, eller egentligen Melbourne Beach, eftersom vi är kvar ute på landtungan. Där trängs gated communities bredvid varandra mil efter mil, omgärdade av murar av grönska som stänger ute all insyn. Här skulle jag inte trivas. Välstädat, välordnat, någon enstaka bil och inte en synlig människa, i varje fall inte på kvällen då vi kom. Stället vi hittat, en hel lägenhet med kök, havsutsikt, kök och kyl/frys, skulle däremot funka perfekt för ett halvårs vistelse. 90 dollar plus skatt.

Lite oklart vad vi gör imorgon. Ingen är superintresserad av Cape Canaveral, men vi ska i alla fall stanna till där. Gissar att det blir ett par timmar. Vädret avgör delvis, men en variant är att man sedan eldar på norrut in i Georgia och mot Savannah. Tror vi kör dit i vilket fall. Det ska verkligen bli kul att återse denna Söderns pärla, med sin mystik, konservatism och historia.

I sammanhanget måste jag passa på att rekommendera boken (eller för den delen filmen med samma namn från 1997, regisserad av Clint Eastwood) Midnight in the Garden of Good And Evil. Svårslagen läsning.


Skylten: Oceanfront, Tuskaway Shores. Middag på Tropics Bistro.


Rummet som jag och Jonas ockuperat. Till höger: en avspärrning på beachen skyddar ägg som sköldpaddorna lagt i sanden. När de kläckts gissar vi att de kravlar ner till havet.


Utsikten från vardagsrumsfönstret: månen i sydost.

Kanonväder i södra Florida

FORT LAUDERDALE. Det blir varmare och varmare och allt bättre väder. Nu har vi parkerat bilen vid stranden i Fort Lauderdale, ett par mil norr om Miami. Sjukt varmt vatten. Vi tvingas sitta delvis i skuggan av en palm för att palla. Bilen går bra. Ska fortsätta norrut om nån timme.