KINA: Kommunisterna samlas till rådslag

PEKING. Jag dimper ned mitt i ett Peking som står nervöst på tå inför kommunistpartiets årskongress som börjar på fredag. På Himmelska fridens torg, där bussen passerade in från flygplatsen, stod en svart kravallpolisbuss med galler för fönstren uppställd och hela stan är översållad med poliser – förvisso hjälpsamma, märkte jag när jag frågade efter vägen – som bevakar gathörn och officiella byggnader. Den som vill veta mer om uppladdningen kan bland annat läsa den här storyn från AP (klicka). Det är ett viktigt partimöte eftersom delvis nya inslag i politiken väntas krävas för att få bukt med de allt större ekonomiska klyftorna mellan rika storstadsbor och de hundratals miljoner fattiga som bor på landsbygden i Kina, har jag läst på.

Själv gick jag av vid fel t-banestation och hittade inte rätt gata. Att få en kinesisk taxichaffis att fatta gatans namn med vårt barbariska västerländska alfabet kan man glömma. Men så kom en västerlänning gående på trottoaren som jag raskt approcherade. Han visade sig vara amerikansk bankir som bor i Hong Kong men som är i Peking en gång i veckan i jobbet. Partikongressen kände han inte alls till när jag upplyste honom, men han är till en åttondel svensk och hans fru, sa han, har varit i Sverige. Kinesiska pratar han också, så med hjälp av vakterna utanför hans bank fick vi rätsida på adressen och den utskriven med kinesiska tecken. Ett bra trick för övrigt, att be någon skriva adresser på det inhemska språket. Har räddat mig i bland annat Bangkok tidigare.

Apropå säkerhet i det här landet så har partiet blockerat vissa sajter på internet som man anser kan skada riket och leda till uppror, eller vad det nu är för skäl de åberopar. Detta visste jag förstås om sedan tidigare, men det känns plötsligt lite konstigt att inte kunna gå in på vare sig Facebook eller ens min egen blogg. Just det, En Resande Reporters Äventyr är tydligen ett hot mot Folkrepubliken Kinas inre angelägenheter (även om det snarare förstås är hela Googles bloggtjänst som är blockerad). Gmail fungerar däremot så jag mejlar det här inlägget utan att veta hur det ser ut på sajten.

I mitt hostel kom en katt in nyss och la sig tillrätta i mitt skåp. Skickar med en bild på den också så får vi se om det passerar censuren.    

Nu är jag i starkt behov av 1) en dusch och 2) mat – Air Chinas flygmat kan man leva utan och nåt annat har jag inte fått i mig. Frukost hann jag inte med eftersom flyget gick kl 9 och jag gick upp vid 5 i Tokyo. Så så mycket mer att tillföra har jag inte just nu. Jo förresten – vädret: inte alls så kallt som jag trodde. Promenaden hit där jag bor mitt i Peking, som blev längre än det var tänkt, var riktigt behaglig. Ha! Små skvättar av snö ser man här och där så det borde vara kring nollan.

BILDEXTRA: Vårtecken i Tokyo

Titta, det blommar!

IMPERIAL GARDEN, TOKYO. Så fick jag se dem i alla fall, körsbärsblommorna som landet är så känt för. Bland annat. Det tjatas om dessa blommor i hela guideboken. Om det nu är rätt sorts blommor, det kanske nån vänlig läsare kan upplysa om. Min kunskap om sådant som växer lämnar en del i övrigt.

Men i vilket fall, blommar gör det. Frågan är om det kommer av sig nu, för en kallfront har dragit in över Tokyo så det är säkert åtta-tio grader kallare mot när jag kom då det var sol. Man fick raska på idag ute på stan för att hålla ångan och värmen uppe. Här är jag i Imperial Garden där kejsaren bor. In till hans gemak kommer man inte men parken är fin att gå runt i.

En hel del japaner tog sig ut i parken för att fotografera prakten. Även om det bara var enstaka träd som blommade, men det ser man ju inte om man beskär bilden ordentligt...

Pietetsfullt ansade tallträd.

...och så ett annat Tokyo

Jag brukar alltid försöka se något som inte står i guideboken. Här tog jag Tozai Line till Nishi-Funabashi så långt till ändstationen österut mot havet som man kommer, en halvtimme kanske. Käkade sen lunch på det här stället under en bro. Det här är också Tokyo: en grå förort, dit inga turister kommer och japaner lever sitt vardagsliv, långt från ljus, höghus och glamour inne i Tokyo city. Jag tycker sådant är intressant att uppleva som en sociologisk studie.

Här fick man alkoholfri ölsmakande saft i flaskan och sprit i ett glas, så fick man hålla i flaskan i glaset, så – pang! – blev det bärs.

Biff med lök och äggula. Långt ifrån den sämsta maten jag ätit. Och härute i förorten har priserna plötsligt fallit 50%.

Tågstationen i Nishi-Funabashi, östra Tokyos utkanter.

BERGIN MEDIA: Ny pigg förstasida på sajten

Har ägnat en timme åt att uppdatera Bergin Medias hemsida erikbergin.se – samtidigt som jag läppjat på en Yebisu japansk pilsner – med hjälp av en svajig bredbandsuppkoppling. Nervöst, men nu ser det lite roligare ut för de potentiella kunder som till äventyrs ger sig in där. Försöker hålla en skönt tacky stil i sidredigeringen, det ska finnas mycket att kolla på. Överlastat, för att inte säga en aning plottrigt. Tycker jag lyckats bra.

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av The Wire. Imorgon är det sista dagen i Tokyo, därefter inleds slutdistansen av den här resan med ett morgonflyg till Peking den 3 mars. Vad journalistik anbelangar förresten så är ett jobb redan bokat i Shanghai. Det gäller att ligga i.

KOBE: På plats-rapport efter japanska & chilenska skalven

KOBE. För två dygn sedan skakades japanska ön Okinawa av ett jordskalv som mätte 6,9 på Richterskalan. Strax därefter kom skalvet i Chile, som inledningsvis gav tsunamivarningar i Japan. Men någon tsunami fanns inte i tankarna hos de japanska familjer som valde att söndagspromenera i Kobes hamnkvarter.

I japanska hamn- och kuststaden Kobe på söndagen rådde som vanligt hektisk helgshopping runt järnvägsstationens samling av megavaruhus. Längs kajen nere vid vattnet promenerade söndagslediga familjer omkring i de områden som så svårt drabbades av jordbävningen 1995 då drygt 6000 människor omkom.

Skalvet i Chile några timmar tidigare, som inledningsvis gav varningar om en eventuell tsunami under helgen, tycktes få reflektera över.

Kobe har förstås vanan inne, om inte av jättevågor så av skalv. Jordbävningen 1995 välte motorvägar över ända, sänkte byggnader och förstörde över tio mil kaj i Kobes hamn, där ett stycke jordbävningsdrabbad cementkaj finns kvar än i dag för att påminna om förödelsen. Hamnområdet inringas av stängbara tsunami-portar. De stod öppna på söndagen.

Det jämfört med Chile betydligt mindre skalvet alldeles under ön Okinawa söder om Japans fastland tidigt på lördagen gav även det en rutinmässig tsunamivarning som sedan drogs åter.

Nyheten om Okinawas skalv på lördagen hamnade i en spalt med liten rubrik på förstasidan av Japan Times på söndagen.

Japanska meteorologi- och jordbävningscentret hade på söndagskvällen ingen varning utfärdad för de delar som vätter mot den chilenska kusten. Den enda varningen för tillfället är istället utfördad för de norra delarna – om hagel och storm.

Erik Bergin

MAT-BILDER: På allmän uppmaning

Här är bilder på mat i Japan

Det har inkommit uppmaning om att publicera fler bilder på mat. Sagt och gjort:

Vanlig syn utanför japanska restauranger: maträtter i plast. Jag går inte riktigt igång på det.

Noriko och Noah vid en traditionell japansk lunch med bento-fisk. Mycket gott.

Space bread. Rymdbröd alltså. Finns att köpa på framtidsmuseet i Tokyo.

Inte det minsta japanskt: här ballade jag ur och beställde biff med löksås. Men bärsen är blaskigt japansk.

Finns i mängder: japanska bakverk. Mmmm...

Delikatess (inte i plast) utanför traditionell japanskt tehus i Kyoto.

Japansk middag bestående av fisk (kan vara bento igen) och ris. Det var aningen torrt för min smak och inte den delikatess jag hoppats på.

Middagsmacka. Inget att kommentera egentligen.

Höjdpunkten: bättre blir det inte – sushifrukost på gigantiska Tsukiji Fish Market klockan 7 på morgonen. Sushin ligger upplagd på bladet till höger. Turistpris dock: 200 SEK. Men det var det värt.

DAGENS SEVÄRDHETER: Vigsel och Kobe

Här kan vi bevittna vad jag tror är en traditionell japansk vigsel. Bruden är damen i vitt (bilderna nedan) som med hela processionen är på väg in i ett tempel där en sorts vigselförrättare väntar. Jag kan ha fel här, men det kändes som en vigsel när jag stod och såg på. Svårt att tänka mig vad det annars skulle vara.

Hon i vitt ska giftas bort. Japanerna runtom plåtade lika mycket som jag.

Här ser man hur de går in i templet, ett av flera på området.

Utöver det har jag varit i Kobe, staden som 1995 drabbades av en kraftig jordbävning som dödade drygt 6000 och välte motorvägar och hus över ända (lilla bilden).

Allt är förstås uppbyggt nu, 15 år senare, men de har sparat en liten del av hamnen (bilden ovan) där man kan se hur förödelsen just där såg ut.

Stan är annars en storstad i miniformat tycker jag: mängdes av varuhus, två tågstationer, t-banelinjer, höghus – och ett så pass kompakt centrum att man kan traska rakt igenom på en timme.

Vid shinkansen-tågstationen finns ett väldigt fint europeiskt kvarter som faktiskt är sevärt. Inte för att det känns som Japan ett smack, men kanske just därför är det roligt att gå runt där. I övrigt tycker jag att Kobe gör sig bra som en dagstur. Från Kyoto tar den en knapp timme med JR-lines regionaltåg (ca 80 kr).

Imorgon åter Tokyo.

Gonatt.

TIPS: Kontanter i Japan

Så behåller du din

likviditet i Japan

RESETIPS: Det kan vara svårt att hitta en bankomat (ATM) i japanska städer som accepterar utländska bankkort. Både Kyoto och Kobe, där jag kollat senaste dagarna, har gott om bankomater men de flesta totalnekar utländska kort. Vissa godtar Citibank men de flesta bara japanska kort. Till dem du inte kan använda som turist hör de bankomater som finns i livsmedelsbutiker som AM/PM och Lawson, som jag testat idag.

Behöver du absolut ha tag på en bankomat är ett tips att sikta på närmaste postkontor. De ligger inte sällan intill tågstationerna och kan ibland ha en hel rad bankomater av typen som syns på bilden här ovanför. Den liknar någon antik analog datamaskin från 1970 men ger faktiskt pengar.

Ett annat sätt att hålla sig likvid är även att ha med en packe US-dollar. Möjlighet att växla finns till exempel ofta hos boknings- och turistinformationskontor på tågstationer.

Alla bankomater har inte heller signalordet "ATM" sittande på en skylt utanför utan istället en räcka japanska tecken. Det är alltså värt att verkligen kolla runt i kring dig när du går på stan och inte bara spana efter ATM.

BYGGNADER: Tågmonument och japanskt finlir

Hur tänkte de här?

En nybyggd tågstation brukar ju inte ranka högt på en turists att göra-lista, men då har ni inte sett Kyotos. Maken till imposant byggnad får man leta efter. Det bombastiska skrället i stål, glas och sten invigdes relativt nyligen och fick förstås blandade reaktioner. Jag kan förstå det. Det är en best på bortåt 15 våningar eller så som förutom en helvetisk massa tåglinjer och deras perronger och biljettkontor, även rymmer shoppingarkader i flera lager, fler restauranger än man hinner äta sig igenom på en månad, en utsiktsplats med helikopterplatta och ett virrvarr av rulltrappor. Allt i en imponerande rymd.

Man fattar hur står byggnaden är när man åker med alla rulltrapporna som drar iväg upp i evigheten åt höger från huvudentrén sett. Längst upp är man säkert 80-100 meter över marken och har god utsikt över Kyoto. Därefter kan man virra sig in bland shopping, spelhallar och restauranger och ta sig ut i en gångtunnel som löper alldeles under innertaket av terminalen (!) där man kan se ner på folket som springer på väg till perrongerna långt där nere. Coolt, men absolut helt meningslöst. Arkitekten måste ha rökt på.

Så här ser det ut – på bild, kameran gör inte rättvisa åt stället. Notera hur små människorna där nere är jämfört med bygganden:

Uppe på "taket". Långt där nere finns själva terminalen.

Utsikt över Kyoto från tågstationens tak.

...men här var det finare

Det här (bilden ovan och nedåt) är ett kvarter där jag ägnade förmiddagen och som i varje fall känns traditionellt japanskt. Det "traditionella japanska" i Japan bombades ju till stor del till grus i slutet av WWII så man får vara glad för det som finns. Promenaden finns med i Lonely Planet och rekommenderas som den man bör gå om man bara har en enda dag i Kyoto.

Bland annat går man förbi en rad buddhistiska tempel och en park som måste vara jättefin när körsbärsträden blommar. Det gör de tyvärr inte än, men det börjar komma gröna skott på sina håll. Våren på g!

Geishor dagtid i turistkvarteren.

Allt är otroligt fixat i Japan. Den här bilden gör inte rättvisa åt pyntet och trädgårdskonsten.

Traditionellt japanskt hus med väggar av papper.

Porten till ett tempel där det pågick bönestund. Alltså, "huset" på bilden är inget hus utan bara en gigantisk portal, templet (templen faktiskt, det är flera stycken) ligger på en kulle ovanför.

JORBÄVNING: Medan jag sov

Det har inträffat en jordbävning på 6,9 söderut i Japan nära ön Okinawa i natt. Vi, jag och två brittiska tjejer jag delar rum med, märkte i varje fall ingenting. Däremot läser jag att de utfärdat en tsunamivarning för säkerhets skull.

Okinawa ligger långt ute i havet sydväst om Japans huvudö. Se markeringen A på kartan.

JAPAN: Från snabbtåg till uråldrig kultur

Här är tåget som går i tid

KYOTO. Med snabbtåget Shinkansen tar man sig till Kyoto på under tre timmar. Förresten – det går att säga exakt på minuten hur lång tid det tar, alltid, för japanska tåg går och kommer enigt tidtabellen. Punkt. Det står på biljetten var på plattformen man ska stå för att hamna närmast rätt vagn och vips så står rätt vagn där. Samma minut som står på biljetten, då går tåget. SJ och SL borde åka hit och kolla. Särskilt som de har snö i delar av Japan också.

Koyto var kejserlig huvudstad före Tokyo och den beskrivs av Lonely Planet av något av ett måste, delvis av kulturella skäl, när man är i Japan. Bra mycket mindre än många andra städer, knappt 2 miljoner, vilket kan vara skönt som omväxling.

Hittills har jag bara hunnit gå en sväng i kvarteret där mitt hostel ligger, vid floden i östra Kyoto. På den korta tiden hinner jag ändå märka att Kyoto känns mera "japanskt" i ett traditionell avseende. Formen på husen, sådana saker. Staden hyser även nånstans runt 2000 tempel. Jag måste väl se några av dem men dessvärre brukar jag rätt snabbt hamna i läget att "har man sett ett tempel har man sett dem alla". Ett hann jag med redan ikväll, det ligger alldeles här bredvid.

Och så, på väg till en restaurang, står tre färgglatt klädda, eleganta, vitmålade kvinnor vid en gatukorsning. De är geishor, eller kanske maikor (geishor under upplärning). Geisha en uråldrig kvinnlig japansk konstart som handlar om underhållning. Geishorna lever i ett geisha-hus och lärs upp i traditionell japansk dans, sång, musik och annan underhållning. På sätt och vis har de till uppgift att bevara och visa upp traditionell japansk kultur antar jag att man kan säga.

Enligt, återigen, Lonely Planet som ibland förvisso har fel ska man vara glad om man får se några geishor, yrket är tydligen på utdöende. En japansk karl i 50-årsåldern får syn på dem samtidigt som jag. Han kastar en blick på mig och ser att jag drar upp kameran. Kan han kan jag, tänker han typ och halar snabbt upp sin pocketkamera och börjar fota i halvmörkret.

TSUKIJI: Himmelrike för sushiälskare

Världens färskaste sushi

05.30, TSUKIJI FISH MARKET, TOKYO. Jag tar det första tåget som går ner till kajen i centrala Tokyo, där den gigantiska fisk-, kött och grönsaksmarknaden Tsukiji ligger. Allt i ett: hamn, logistikcentrum, auktionshall, grossister, detaljister, frystransporthub – och, förstås, världens kanske färskaste sushifrukost. Det är ett fantastiskt nöje att vandra omkring därinne mellan borden med tonfisk, räkor, musslor, rom, bläckfisk, ål, bento, män och kvinnor som rensar, skär, filéear, säljer, köper, förhandlar, läser tidningen, tar en cigg och, mitt i alltihop, små truckar som far omkring i vansinnig fart med frusna tonfiskar på flaket som man får se upp för. Jag faschineras alltid av marknadsplatser eftersom så mycket händer på en gång. Det krävs en ofantlig logistikoperation att hantera så mycket som 2000 kubikmeter (!) marina produkter – varje dag. I sitt slag påstås Tsukiji vara den största marknaden i världen.

Detta var dagens huvudattraktion och eftersom den krävde tidig uppgång så är jag lite trött nu. Har sett och gjort lite annat också – inklusive köpt biljett med supersnabbtåget shinkansen till Kyoto imorgon – men det orkar jag inte skriva om.

Har däremot skrivit en text om Tsukiji som härmed är till salu (inklusive ett stort gäng bilder). Ingressen är den här:

TOKYO. Sushi-fans som har nyfikenheten kvar att vilja veta varifrån allt kommer har ett himmelrike i den gigantiska fiskmarknaden Tsukiji mitt i Tokyo. Här finns allt på en gång – den färska fångsten som auktioneras ut, grossistledet, exporten, detaljhandeln. Och, förstås, sushin.

Vem hörs mest...

Har just jobbat klart, nu läggdax. Under tiden har ett antal, tre fyra kanske, amerikaner kommit in i mitt billiga hotells minimala kafeteria. Det är några för många tydligen. Nyss var det lugnt, nu plötsligt hörs dessa amerikaner tusen decibel högre än tio av oss andra. Här bredvid är de inne på en diskussion om Vietnam nu, den orkar jag inte höra igen. Gonatt.

STÄDER: Vilken är mest överskattad?

ROLIG BONUSLÄSNING på SvD Resor: Vilken är världens mest överskattade stad? Läs och se här.

ELEKTRONIK: Sverige håller måttet på priser

Köp inte kameran i Japan

Nu ikväll gjorde jag en liten prisjämförelse för pocketkameror. Den här under, Sony DSC-TX7, är helt ny på marknaden – jag hittade den häromdagen i Sonys showroom i Ginza i centrala Tokyo. Idag gick jag och letade upp den i en butik som säljer tax-free till turister. Det finns ett område här i närheten som i guideböcker kallas Electronic City (bilden ovan), rader av elektronikbutiker där de dessutom pratar lite engelska. Där, efter att försäljaren prutat lite själv, kunde jag få den för 42 000 yen. Omräknat till kronor blir det 3 300 SEK. Ett bra pris visserligen, men på prisjämförelsesajten Pricerunner finns den för bara några hundralappar mer, runt 3 500-3 700.

Jag har skrivit det tidigare på den här bloggen och konstaterar samma sak: elektronik blir sällan så billigt som på internet i Sverige. Bättre då att lägga energi på att hitta exotiska tillverkare som inte finns i Sverige (vilket jag också skrivit om). Det återstår att se hur priserna är i Kina förstås, får återkomma om det.

• Fler Tokyobilder - klicka här!

På ämnet prylar kan man notera också att iPhone, som alla älskar hemma i Sverige, inte alls verkar vara någon storsäljare i iallafall Tokyo. Japanerna är helt inne på sina vikbara mobiler. Jag antar att ett sådant tangentbord passar bättre när man ska hantera några tusen japanska tecken istället för vårat simpla alfabet. Jag har studerat kidsen i t-banan här, de är ruggigt snabba på att sms:a. Tvivlar på att nån jag känner med iPhone kommer upp i ens halva hastigheten.

För min egen del saknar jag min försvunna Nokia E71 (snyft). Får nog bli en likadan när jag kommer hem, eller kanske efterföljaren E72.

SAAB: Räddningen klar (eller?!)

Som Saab-ägare kan jag inte låta bli att glädjas åt nyheten att Trollhättans seglivade biltillverkare lyckats med konststycket att överleva trots att den, numera, tidigare ägaren GM redan bestämt sig för att lägga ner. Festligt. Lyckats med att överleva ett tag till, är kanske säkrast att lägga till.

Jag jobbar lite idag igen, ifall någon undrar varför jag sitter och bloggar om Saab när jag är i Tokyo. Nyheterna liksom bara ramlar över en så fort man startar datorn.