NYHETER: dansk muslimattack nyhet i Australien

The Australian gör en hyfsat stor grej (knapp helsida, broadsheet) om den nya attacken mot den danska tecknaren som ritade Mohammed-karikatyrerna som Jyllands Posten publicerade 2006. Utöver nyhetsartikel kör tidningen även en "editorial" på sid 13. Relativt stort utrymme tycker jag, men så är The Australian också i princip enda rikstidning (Sydney Morning Herald) är sannolikt den mest lästa i den här regionen).

The Australian toppar annars med en story om försöker från premiärminister Kevin Rudd (som talar flytande svenska enligt mina källor) att sätta stopp för överdrivet höga direktörslöner, ett ämne som känns bekant. Vinkeln är dock dyster för Rudd: "PM's pay crackdown softened".

Det är också bråk kring hur nya styrelseledamöter i börsbolagen utses, eller snarare att platser i styrelserna lämnas tomma. Diskussionen hänger också i hop med lönenivåerna till vd:ar, som enligt en kommission ökat 250 % sedan 1993. Snittlönen för de 20 bäst betalda australiensiska börs-vd:arna ligger på 10 miljoner AU-dollar (drygt 60 miljoner SEK) per år.

Det står också på förstasidan om regeringen Rudds misslyckade försök att få ner hemlösheten och att översvämningar hotar staden Coonamble i New South Wales efter kraftiga regn.

Slut på dagens nyhetskrönika.

After work i Darling Harbour

En hel dags jobb - tåg till Blacktown 45 min bort på förmiddagen och tvåtimmarsintervju i skrapa på eftermiddagen - calls for an after work-pilsner tycker jag. Som skyskrapan råkar ligga precis ovanför Darling Harbour i Sydney är det dit jag traskat för att ta en pilsner. Ska snart vandra hemåt för att packa och se vad tjejerna gör och nån sorts middag.

Det var molnigt i morse, till och med ett lätt duggregn strax före 11 i industriförorten Blacktown men nu har det ordnat upp sig, solen lyser och det är kanske 30 grader.

Imorgon - flyg till Fiji. Hade gärna rest runt nån månad till i Australien - har inte sett mycket av the outback - men Sydney, ehuru trevlig stad, känns lagom att lämna nu.

Idag var för övrigt första dagen med jobb för många Sydneybor och det känns lite att stan är på väg till vardag efter ett par veckors sommarsemester och jul- och nyårsfest. Fast det är nog bara tills man går till närmsta bar, backpackerhak eller strand, då är det party igen. Det är lätt att ha roligt här. Tycker jag utnyttjat tiden bra - 80% fritid, 20% jobb, koncentrerat till de sista dagarna. Eller kanske snarare 90-10... Men man får räkna in tid att skriva ut saker också, det har jag mestadels framför mig.

Banne mig om jag inte ska ha en pilsner till. För de ölintresserade kan jag nämna att jag mest kört Tooeys New och Victoria Bitter, VB, där VB är den marginellt vassare. Ljusa lager båda, då vet man oftast vad man får.

I Sydney Opera House

Ny ska vi lyssna på en tjomme som heter Andrew Bird i operahuset i Sydney. Känns kul att sitta här även om jag inte har en aning om vem denne Bird är. 57 aussie-dollar kostar kalaset. Igår var det enl uppg en hyllningskonsert till Cat Stevens som var dubbelt så dyr.

En opera & en plånbok mindre

Idag har vi hittills ägnat ett inte oansenligt mått av tid åt administration kring en bortsupen plånbok (inte min).

I övrigt har vi frukostfikat hos kubanerna, men deras trådlösa kubanska internet visade sig undermåligt så jag gick till det alltid lika stabila McDonald's för att skicka ett par jobbmejl, kolla adresser etc.

Imorgon måndag är tanken att jag först ska ta tåget (tänkte hyrbil igen först men jag tror jag lägger ner det) till Blacktown 45 min bort och sedan taxi från stationen för att göra en intervju. Sedan, åter i Sydney, försöker jag styra upp två andra möten under eftermiddagen med olika svenskar. Vi får se hur det går. I lördags jobbade jag också (svenska företagare i Manly) så jag tycker jag har varit rätt duktig hittills. Återstår förstås att se vad det blir av alltihop.

Ikväll, som grand finale, ska vi på konsert i operahuset för att höra på den omvittnat usla akustiken, eller om det nu bara är ett illasinnat rykte. Vem det är som står för underhållningen har jag hört men glömt.

Sedan på tisdag: avfärd till Fiji, där det tydligen var en sorts statskupp förra året förresten. Borde läsa på lite där. Ärligt talat börjar jag känna att det räcker med Sydney för den här gången, ska bli skönt med lite variation.

Over'n out.

Dagen efter & första dagen

COOGEE BEACH. Vi har gått hela jäkla vägen från Bondi Beach till Coogee Beach, längs trappor och gångpromenader som klänger sig fast på kustlinjen. Bondi beach är ju känd men jag är inte särskilt imponerad - rätt liten, mycket folk, och med en illa planerad ful bilparkering mitt emellan stranden och resten av samhället. Det pågår en privatfest på klubben Bondi Icebergs där nån sorts kändis troligen ska finnas - pressfotograferna häckade utanför. Jag orkade inte fråga vem de spanade efter.

Nu tar vi en bärs på Coogee Beach Hotel, här är full fart redan (kl kvart i åtta) efter denna megapromenad. Som om gårdagen aldrig existerat. Hej&hå.

Fikar i King's Cross

Vi sitter småsega på ett kubanskt fik vid Sydneys forna red light district Kings Cross. Utanför på trottoaren sitter ett skönt gäng och för oväsen. Jag har förgäves försökt avgöra vilket kön personen till höger i bild har, vi tror det är en man fast med bröst. Eller om det är en oerhört maskulin kvinna. Svår nöt.

Coco Cubano, som stället heter, är i vilket fall kasst på mat - min pasta var halvkall. Che Guevara & Castro på väggarna, trevligt.

Nu ska vi ev åka ut till Bondi beach.

PARTY: Nyår i Sydney

Gott Nytt År!

Hej alla bloggläsare & GOTT NYTT ÅR! Det nya året har för vår del inneburit party (bilden) och en långpromenad genom ett sommarvarmt Sydney från ett höghus där vi var på partaj igår och hem. Därefter några timmars sömn, så nu börjar det sakta ordna upp sig igen. Just nu har vi frukost här och Alex spelar låtar från sin Iphone.

Hamnade som sagt på cocktailparty uppe i en takvåning med utsikt över Darling Harbour. Bron såg vi inte därifrån men det var fyrverkerier ändå så det räckte. Det var Eleonores kompis Mias farsa tydligen som hade stället. Mycket uppklädda människor.

Bilden nedan är inte från något nyårsparty utan från thaiholken i Darlinghurst där vi köpte hämtmiddag igår.

Vet inte vad man gör av den här dagen men en idé är en långpromis.

NEWCASTLE: Finare hamnstad än väntat

Hunter Street, Newcastle, Australien.

Erik besöker ännu en hamnstad

NEWCASTLE. Till min lista av besökta hamnstäder kan jag addera Newcastle, 15 mil norr om Sydney, som har vad som enligt guideboken (Rough Guides) är världens största kolexporthamn. Som varandes en gammal industristad kan man tro att husen skulle vara sotiga, gatorna slitna, och människorna både och. Men icke, vilket i och för sig sägs vara resultatet av ett rätt omfattande upprustningsarbete. Newcastle är helt enkelt en förtjusande stad, med runt 250 000 invånare, och mycket väl värd ett besök. Kol och andra handelsvaror är fortfarande viktiga för Newcastle, men stålproduktionen upphörde år 2000, enligt vad jag läst, så man gissar att de försöker jacka upp inkomsterna från turismen.

Söder om flodbanken sträcker stadskärnan ut sig, på andra sidan järnvägsstationen och, bortom den, de gamla hamnmagasinen som byggts om till hippa restauranger, boutiquer och ölcaféer. Länge Hunter Street, shoppinggatan i Newcastle, vandrar en blandning av lokalinvånare och turister (har hört en hel del amerikaner) fram och tillbaka. Norr om flodbanken breder hamnen ut sig och på redden utanför inloppet ligger en armada av lastfartyg och väntar på att lasta eller lossa. På kullarna inåt landet sträcker sig villor som, på toppen, måste ha en strålande utsikt över oceanen.

Dessutom är det här jag hittills gjort i princip all min shopping: ett par Timberland-dojor på rea, ett par sommarbrallor som går att matcha med min kavaj hoppas jag, en röd rea-skjorta och en dito svart.

Nu ska jag ta min blå hyr-Toyota (automatväxel tackolov, så man kan koncentrera sig på att köra på "rätt" sida av vägen) och kolla runt resten av staden. Om någon timme kör jag söderut mot Sydney igen, kanske med några stopp längs vägen. Den gamla Pacific Highway, som gär närmare havet än den nya, ska vara vacker att köra enligt boken.

Här är de tre förstenade systrarna

LEURA, BLUE MOUNTAINS. Jag har kört mina första mil vänstertrafik i en blå Toyota Corolla med plastig inredning som jag & A hyrde i Sydney i morse. Nu sitter vi på ett thaihak i Leura, uppe i vad som kallas Blue Mountains, ett par timmars körning från stan. Det är en serie raviner, runt en kilometer djup som mest gissar jag, som är grönklädda av djungel och där vandringsleder ringlar sig runt längs bergssidorna. Rent geologiskt gissar jag att stället har en del gemensamt med Grand Canyon men det har jag inga belägg för egentligen. Men de liknar varann, fast det är grönt här, det är det inte i G C.

De tre bergstopparna på bilden, The Three Sisters, tycks vara regionens främsta turistmål. Om jag läste rätt på en skylt där så sträcker de sig 900 meter från dalbotten.

Jag inser för övrigt att jag behöver nya skor, mina slitna gympisar är på väg att duka under. Och de håller definitivt inte måttet på nyårsfesten som vi tydligen ska på, nåt sorts cocktailparty.

Imorgon funderar jag på att behålla bilen och köra till Newcastle, grundad från början för att hantera de allra värsta straffångarna. Men det är som sagt också en stor kolhamn.

Hoppas nu man kan handla skor där, det är lite prio på skorna.

Blue Mountains kan hur som helst rekommenderas, helst ska man nog hänga där iaf ett par dar och åka runt.

Nu kommer vår thaikyckling.

SYDNEY: En majestätisk kust

På utflykt med buss 325
i Sydneys fashionablare delar
WATSON BAY, SYDNEY. Tar man buss, om jag minns rätt, 325 från Circular Quay österut åker man genom, enligt guideboken, Australiens dyraste områden, Sydneys svar på Djursholm antar jag man kan säga. När bussen nåt slutstationen, en smal två-tre hundra meter bred landremsa med Oceanen på ena sidan och Sydneys skyline skymtande på den andra, finner man sig snart stående vid klipporna vid Watson Bay (bilden ovan, fast inte min – snodd från internet). Hundra meter stuprätt ner i havet, där höjden gör att vågskvalpet bara hörs avlägset. Se karta – klicka. Där har jag varit idag, efter en förmiddag då jag även försökte planera morgondagens utflykt som jag har tänkt ska gå till Blue Mountains tiotalet mil västerut från Sydney.

Men åter till Watson Bay – precis där man kliver av bussen är en ny trappa på väg att byggas som leder tio-femton meter upp till klippavsatsen. En skylt annonserar att bygget är en del av regeringens stimulansprogram för ekonomin, ett exempel så konkret som något på hur Australien satt fart på ekonomin och nu är i princip ute ur recession och krympande BNP, vilket man egentligen aldrig haft annat än under en enstaka månad. Jag är kanske knäpp, men sådant tycker jag är intressant när jag reser.

Tjejerna har shoppat idag gissar jag, det är julrea här just nu. Jag ska inte ha något så jag har heller inte tillbringat en minut i något varuhus hittills, annat än 45 minuter igår då jag väntade på att A och E skulle prova kläder. Det var helt ok, jag stod och läste min bok som en orörlig stenstod vid rulltrappan, men därvid fick det räcka tyckte jag. Det kommer ju fler jular och fler reor.

Mer läsning om Sydney och Blue Mountains samt, helt kort, om mig själv kan man läsa på bloggen http://klifgoesdownunder.blogspot.com/ (bilden) som min kompis Malin och hennes kollegor har på gång. Det var dem vi råkade springa på igår på en Starbucks i Sydney, vilket jag tror att jag nämnde i nåt tidigare inlägg. Eller så gjorde jag inte det, men så var det i alla fall.

Nu när klockan är ca 18.45 här ska jag ta mig åter från Mc Donald's (som har gratis internet – har även betalat räkningar) vid Circular Quay, där färjorna lägger till (jag tog färjan åter från Watson Bay) och tillbaka till E:s lägenhet. Eventuellt blir det hyrbil i morgon och/eller övermorgon, jag har ringt och kollat upp lite priser. Är lite sugen på att köra norrut till Newcastle som påstås ha världens största exporthamn för kol. En anledning så god som någon att åka dit.



PS nyss ringde mor och mormor via Skype och vi hade en kortare videokonferens från ena sida jorden till den andra via internet. Quite amazing, really. Så här såg det ut.

Åter i Sydney: Operahus by night

SYDNEY. Klockan är 21.15 nät Manlyfärjan nu lägger till i Sydney igen. Vi har softat och druckit lite rödvin och ätit ost hos J:s pappa som firar födelsedag i stan. Nu: en pilsner i Sydney.

Manly Wharf

SJÖFART: På färjan till Manly

MANLY. Världen är liten: helt plötsligt springer vi på min kompis M och hennes två kollegor inne på en Starbucks. Jag visste iofs att de var i sran, de ska vidare norrut med nattbuss därifrån vi just kom, Byron Bay.

Nu är E och A och jag på färjan till Manly som vi ska kolla in. Båtturen tar en knapp halvtimme, under vilken man har en strålande utsikt över Sydney, operahuset och Harbour Bridge, bland annat. Själva färjeterminalen och hela arrangemanget påminner annars en del om Star Ferriers i en annan gammal brittisk kolloni, Hong Kong.

Nu slår de back uppe på bryggan.

VÄDER: Regn i Sydney - hela helgen

SYDNEY. Åter efter en veckas sol, bad, fest, jul, mer sol och skoj. Sydney välkomnar oss med regn, samma igår enligt en annan kompis som just landat här och nu hävdar vår taxtchaffis, som ståtar med ett stort helskägg och pratar konstig dialekt även för att vara australiensare, att det ska vara samma väder hela helgen. Som jag tror jag redan skrivit är det nästan skönt efter all sol. Förresten, vid närmare eftertanke är chaffisen nog inte australiensare, skägget känns aningen muslimskt. Jag satsar på Pakistan.

Åter till Sydney

PALLINA AIRPORT. Lämnar Byron Bay efter tre kanondagar. Min plan att
hyra bil & köra till Sydney har ställts in så nu går Jetstars
Sydneyfligt om fem min som vi alla ska med. Varmaste julen hittills,
känner mig tillfälligt mätt på sol. Satsar ev på jobba några tim i
skuggan på nåt café imorgon.

Läser grym bok av Jeffery Archer, The Fourth Estate.

Over and out.

--
___________________
BERGIN MEDIA
erikbergin.se

erik.bergin@gmail.com
Mob: +46 70 565 0021
Phone: +46 8 55922655
Skype: erikbergin
erikbergin.blogspot.com