Pengar var det ja

Loggade just in på min internetbank och kan konstatera att jag tagit ut dollar i diverse ATM för motsvarande 8709 kronor. Mesta av det: mat, dryck och andra nöjen. Hmm. Nog för att dollarn är billig men det kostar ändå att åka på semester.

Gått en lång runda söderut längs Miami Beach, är svintrött och nästan lite snurrig i värmen. Ska hoppa i poolen tror jag, sen blir det nog en pilsner.

Beachdag efter sen utekväll igår

Jag, Alex, Per och Jonas igår. Vem bruden till höger är har vi ingen aning om, men hon ville vara med på bild.

Vi var på coolaste stället igår: Nobu, fashionabelt sushihak med disko på en innergård med flera barer, pooler, liggfåtöljer och en massa snygga människor. Alex tjatade in oss. Det blev sent. Så det är slapp beachdag idag. Varmt och sol.


Idag: beachen. Igår: party.

Tankar öl - Alex duschar

Back in Miami

Här åker vi träskbåt i Everglades. Var bra drag i den när han blåste på.

Har lamnat ater bilen, handlat JB och Budweiser. Varmt som i en
masugn. Nu ska vi sitta vid poolen, ta en pilsner och softa lite innan
det blir middag. Vi ar lite sega allihop. Men det kan nog andra sig.

Mitt i Disneys konstgjorda rike

Vi har kollat in Celebration, Disneys konstgjorda stad som invigdes
1994 strax sydväst om Orlando, granne med Disney World. Värsta gated
communityn. Perfekta gator, dockhus i rader. Små högtalare i buskarna
spelar låg musik. Människorna som bor där köper inte bara ett hem: de
investerar i en livsstil. Själv skulle jag inte stå ut en dag.

Massivt nyhetspådrag där när vi kommer dit. Tampas fotbollslag, Tampa Bay Buccaneers, är på träningsläger och har tagit in på Celebrations stadshotell, meddelar en polis. Fem, sex ob-bussar från lika många tv-kanaler har riggat upp där utanför vid det konstgjorda torget vid den konstgjorda sjön. Stekvarmt. Vi äter lunch. Alex köper glass.

Efter en rejäl felkörning - vi hade för dålig karta - på en timme är vi äntligen på väg mot Miami via Florida turnpike. Betalväg, så vi girar nog av vid kusten och kör interstate sista biten. Blir senare ankomst än vi tänkt.

Har förlängt bilhyran till imorgon också. Orkar vi så blir det koll på
alligatorer i Everglades.

Delfinchock

Vi har sett delfiner vid stranden.

Runt sex timmar bakom ratten

CLEARWATER, FLORIDA. Kraftfull körning idag, ett åttatimmarspass (Jonas körde sista biten) som tagit oss från Niceville, eller om det kanske hette Viewcrest, i nordvästra Florida ner till Clearwater, strax väster om Tampa. Enligt Google Maps ska sträckan - den sträcka vi valde, bör tilläggas - gå på strax under nio timmar. Verkar rimligt, men det var ändå segare än vi trodde.

Men oj vilka trevliga samhällen man kör förbi längs väg 98 vid Mexikanska golfen, kuststräckan i det som kallas "Panhandle" strax innan landmassan svänger av nedåt Floridahalvön. Lugna, vackra och otroligt välskötta småstäder där jag lätt skulle kunna hänga en månad eller så. De känns inte alls "amerikanska" i ordet sämsta bemärkelse (det finns förstås bra bemärkelser också) utan snarare sydeuropeiska i sina färgkombinationer och sin planering. Se bild. Trots att den vägen gjorde att vi kom bra mycket senare hit än vi trodde så är jag glad att vi körde så och inte tog den alltid lika trista Interstaten.

Eventuellt förlänger vi bilhyran en dag till. I så fall kan vi ägna ett par timmar till bad på fredag här i Clearwater, ett trevligt upperclassigt ställe som ligger precis vid Golfen. Går inte förlängningen igenom så måste vi dra härifrån runt halv två för att klara återlämnningen av kärran i Miami. I vilket fall skiter vi nog i Tampa - har inte läst på så noga men jag gissar att det är en hamnstad framför allt som inte har så värst mycket att erbjuda i övrigt. Men det är en gissning förstås.

Just nu är jag jäkligt seg efter sex timmars körning och bara en sallad i magen. Ska bli skönt sova.

• Karta: från Niceville till Clearwater
  

Om öl (och en del annat)

På allmän begäran publicerar jag här några rader om öl. Denna
gulglimrande brygd finns i rik tillgång i Nordamerika, liksom
annorstädes. Hittills har vårt intag mestadels begränsat sig till
Budweiser (som just blivit uppköpt) och Samuel Adams. Rolling Rock har
också förekommit samt ett par mindre spridda marken. Det finns tex ett
sydstatsöl som heter Dixie. Därtill har vi vid några tillfällen
förfallit till att beställa typ Heineken, men det känns risigt. Desto
mer imponerande är då snarare vår konsumtion av whiskey, nu senast JB
och Jack Daniels. Ain't it sweet or what.

Tycker annars att Budweiser inte är så kass som vissa vill göra
gällande. Särskilt inte om det är varmt ute.

För övrigt: tack för inbjudan Anna, kommer gärna till Alby!

Just nu: solar på en strand vid Mexikanska golfen, nordvästra Florida.
Siktar på körning till Tampa senare idag.

On our way back to Miami

NICEVILLE, FLORIDA. Vi har fått ett rum med två dubbelsängar i Niceville, tror jag det hette, liten håla med en väldig massa snabbmatkedjor i nordvästra Florida. Efter besöket på plantagen har vi kört i sträck och korsat de korta landstyckena av Alabama och Mississippi (delstaten) som vätter mot Mexikanska golfen och nu alltså hamnat här. Jag, Per och Jonas kollar på Cops, eller en liknande högkvalitativ tv-produktion medan vi tar ett par pilsner och Jonas och jag kollar mejl. Alex är lite pömsig och har somnat.

Målet imorgon: kolla n Tampa på västsidan av Florida. Dit bör det vara cirka fyra, fem timmars körning.

• Karta: Niceville, Florida
  

BILDEXTRA: New Orleans efter Katrina

Det här är kusliga bilder: kilometer efter kilometer, kvarter efter kvarter av öde hus, tomma på liv sedan översvämningarna i New Orleans efter Katrina augusti 2005. Stans befolkning är alltjämt kraftigt reducerad efter katastrofen för snart tre år sedan. Vattnet nådde ofta över taket på husen. På vissa ställen står husvagnar uppställda framför villorna, där familjer försöker reparera sina liv. Åter andra kvarter är helt öde och igenvuxna.


Superdome. Här i jättearenan mitt i New Orleans sökte 25 000 människor skydd medan stan fylldes med vatten. Under sex dagar tvingades de överleva i byggnaden i värmen, utan elektricitet och fungerande toaletter. Superdome återinvigdes först ett år senare.


Familjer splittrades och återförenades i bästa fall långt senare efter Katrina. "Lisa + Donnie R OK" har någon skrivit på den här väggen.


Notera den vita sektionen till vänster: här, liksom på flera andra ställen, brast New Orleans skyddsvallar som håller vattnet borta.


Ett shoppingcentrum står helt öde efter Katrina, liksom en skola, sjukhus, bensinstationer och kontor.


Här har ingen bott sedan augusti 2005.


Markeringen indikerar när huset besiktigades av militär och polis efter katastrofen. Vissa märken sitter på taket, eftersom hela huset stod under vatten när trupper besökte kvarteret under översvämningen. I tre veckor stod vattnet kvar innan det pumpades undan helt.

Besök i en svunnen epok

Jag besöker sockerrörsplanagen Oak Alley utanför New Orleans. Ekallén är helt sjukt magnifik.

Vi har besökt den gamla sockerplantagen Oak Alley längs Mississippi strax väster om New Orleans. Här skördade slavar sockerrör fram till 1865 när sydstaterna förlorade inbördeskriget.
Den stora behållningen är den mäktiga ekallén längs entrén som leder ner mot flodbanken där hjulångare lastade grödorna. Socker här nere i södern, bomull längre norrut.

Uppdatering 3: New Orleans efter Katrina

Här bor vi: Burgundy/St Peter's Street, New Orleans. Och där står Alex.

NEW ORLEANS: Har man flyt eller vad? Vi bor i en lägenhet med klassisk New Orleans-balkong i övre delen av French Quarter. Hyran är löjligt låg – det är ju off season – och vi har en bar tvärs över gatan och en liten deli en gata ner är man kan köpa mackor och pilsner. Som jag tror att jag redan skrivit har vi åkt en tur med Natchez, hjulångaren, på Mississippi idag. Samma tur som förra gången, med den skillnaden att det var ett jazzband som spelade då. Sen var vädret sämre oxå. Idag är det sjukt varmt: torr, het luft som är rejält pressande. Jag gillar det dock, de andra verkar tycka det är några grader för hög temp. Det blev en pärs när vi satte av inåt stan på måndagförmiddagen för att ta en titt på Supedome, den gigantiska arenan där folk tog skydd undan Katrina. Den var mäktig att se, så stor att jag behövt ett 10 mm-objektiv till kameran för att få in hela på en bild.

Från floden kan man se de yttre delarna av kvarteret Lower 9th Ward, som drabbades mycket hårt av Katrina. Man ser tydligt hur mängder av hus ligger under vattennivån och översvämmades helt när vallarna brast hösten 2005. Stora delar av 9th Ward ligger ännu öde.

Precis nyss kom vi åter från en tre timmars bussrundtur genom New Orleans i Katrinas spår. Det är faktiskt helt otroligt vilka skador orkanen orsakade. Man fattar inte vidden av katastrofen förrän man åkt kvarter efter kvarter, kilometer efter kilometer med öde hus. Dödsmärkta, där familjer upplevt sorger och glädje, och som nu bara står tomt efter tre veckor i två-tre meters saltvatten från Mexikanska golfen hösten 2005. Som busschauffören säger: Det ni ser är döda amerikanska drömmar. Avgjort den bästa bussrundtur jag tagit.

Nu är det tisdageftermiddag och jag sitter på en trottoar med en Budwiser och skriver. Det känns lite som att vara utrikeskorre. Vi har bunkrat Bud och Jack Daniels på rummet och ska ut och äta senare. Imorgon kan det bli en tur ut i Louisianas wetlands, The Bayou. Mississippideltat.

Uppdatering 2: Alabama

Här handlar vi kvällskäk på Checkers i en obefintlig håla i Alabama.

ALABAMA: Kontrasten kan knappast bli större: Savannah enda dagen och en håla som heter Nothan, om jag minns rätt, i Alabama den andra. Kompakt bibelbälte. Vi bodde på ett motell – klassiker där man ställer bilen utanför dörren – bredvid en sopkontainer den andra. Fullt med kryp, tillochmed en ödla, på rummet. Trots allt en upplevelse på nåt vis.
Det andra stället vi stannade vid var en babtistkyrka in the middle of nowhere på alabamska landsbygden. Tyvärr var mässan orecis slut och alla – alla vita i välbärgade fordon – höll på att lämna stället. Vi fyra vandrade runt i en öde nybyggd kyrka och tog bilder. En man, kanske en pastor, kom fram och bjöd in oss:
”Glad to see you, glad to see you!” gastade han innan han försvann bort i kyrkobyggnaden.
Även om vi missade själva gudstjänsten så känns det som en upplevelse. Man får en inblick i vad söndagarna i kyrkan betyder för amerikaner i bibelbältet. Halleluljah.

Uppdatering 1: Savannah, Georgia

SAVANNAH, GEORGIA. Guideboken skriver något i stil med: ”American towns don't come much more beautiful than Savannah”. Av det lilla jag hann se av den här stan idag – vi kom rätt sent – känner jag att den är lika fantastisk som när jag var här i slutet av 1990-talet. Självklart gör hela historien kring Midnight in the Garden Of Good And Evil hela miljön särskilt laddad även om det var ett tag sedan händelserna utspelade sig. (Jag köpte en ny version av boken i en souvernirhandel för 16 dollar.) Och det förutsätter ju förstås att man läst boken, eller i varje fall sett filmen. Men Savannah, med sitt inslag av Deep South, voodoo, konservatism och mentalitet går förstås hem hos vem som helst.

Vi har hamnat på ett plejs som heter 17Hundred90, tror jag, och som står med i guideboken. Jag lyckades på något vis navigera hit oss med guidebokens usla karta. Längst ner finns en bar och en restaurang.

Det är lika bra att skriva att jag blev stoppad av polisen i Florida när jag körde på en motorvägspåfart: glömde väjningsplikten. Alex skriver ändå det på sin förbannade blogg.
Polisen: Vet du varför jag stoppade dig?
Jag: Ja, jag kom för nära vid påfarten.
Polisen: Just det. Vet du vad en triangel betyder?
jag: Ja, väja.
Polisen: Just det, väja! VÄJA!

Sen fick vi åka ändå när bylingen insåg att vi var vilsna européer.