Här firar jag med mamma och pappa

En sen men väldigt trevlig kväll har vi hemma hos mig för att fira det faktum att jag blivit ett år äldre. Presenter, vin, godis och anekdoter. Kul!

Ännu en N

Så har ett till ex av N producerats, med stora vedermödor, lagom till söndag. I detta nummer: det rena bränslets smutsiga resa till svenska E85-pumpar.
Denna julstress ligger som en tung filt över redaktionen. Thank God it's Friday.

Kreativt kaos på arbetet

Kreativt kaos. Eller i varje fall kaos. Jul- och nyårsplaneringen är i full sving. Enda fördelen: man hinner inte fundera på eländet.

Tisdagsafton med filosofisk final

Av princip försöker jag att inte jobba hemma, men just nu - eller kanske snarare just i höst - har det ändå blivit en del sådant helt enkelt för att det finns en hel del att göra (delvis också för att man får lugn och ro hemma, men det hör inte hit). Principen är enkel - arbetsgivaren betalar mig inte för det jag gör på min fritid. Så icke heller även om jag på mina lediga timmar packar upp datorn och skriver en artikel, eller vad det nu kan vara.
Men vad som borde vara en ren omdisposition av arbetstiden - jobbar jag en timme hemma så jobbar jag en timme mindre på jobbet - blir alltsom oftast istället gratisjobb hemma, de få gånger det sker. Kanske är det helt ok. Jag vet jag jag måste hinna med under åtta timmar på redaktionen, och hinner jag inte med alla uppgifter så gör jag det vid nån annan tidpunkt.
Ta ikväll till exempel. Jag hade tänkt att jobba någon timme, men en kompis sover över så vi satt och glodde på en usel Bruce Willis-rulle istället. Då inträffar det konstiga: jag drabbas av lite smådåligt samvete för att jag inte jobbat gratis.
Man kan ställa sig två frågor. 1) Om det nu är så, varför jobbar jag inte mer när jag är på jobbet? Svaret: Jo, men eftersom antalet arbetsuppgifter är oändligt - det ska ju göras nya tidningar hela tiden - så skulle jag i så fall behöva jobba oändligt mycket. Och det går ju inte. 2) Varför drabbas jag av dåligt samvete för att jag inte gör något gratis? Svaret där är naturligtvis: Genom att inte beta av mera av den oändliga arbetshögen hemma istället för på jobbet blir jag skyldig mig själv tid. Det jag nu inte gjorde hemma tvingas jag göra på jobbet imorgon istället. Då får jag alltså en ännu större andel av den oändliga högen jobb att klara av på en utmätt tid (åtta timmar) vilket gör allting stressigare.
Allt tycks koka ner till: Är det rätt att jobba gratis hemma för att minska arbetsbelastningen när jag väl jobbar?
Jo, det är det väl. Om det nu verkligen blev en omdisposition av tid, vilket det inte tycks bli, just eftersom det istället tenderar att bli gratisjobb. Då är vi tillbaka på ruta ett. Och så länge jag bara drabbas av dåligt samvete gentemot mig själv är det trots allt ingen fara.

Jaha, så var det utrett. Varför skrev jag egentligen allt detta?

FN-skyddad skogsstämning

Kan rekommendera ett sväng till Skogskyrkogården, strax söder om Globen längs Nynäshamnsvägen, väster sida när man kommer norrifrån. Skogskyrkogården, som tydligen är upptagen på Unescos Världsarvslista, gör sig mycket bra i vintermörkret. Bland gravarna mellan träden brinner lyktor och här och var ser man skuggor av människor gå omkring och tända fler. Nu, i början av december, finns det ju ingen snö, så då blir det desto mörkare.

Mer info:
Karta
Unesco
Stockholms kyrkogårdsförvaltning
Wikipedia

En nästan likadan

Den här Camaron står i samma garage där min bil står och två platser bredvid den plats jag hyrde två år sen. En, på det hela taget, helt meningslös iakttagelse, men ändå. Röd är inte fel det heller.

Saturday night dinner

La Famiglia, Stockholm, kl 18.27, lordag den 1 december. En utmärkt italienare, dessutom bara runt knuten.

Mamma på utflykt undan vintern

Mamma Kia ringde nyss och berättade att hon stod på stranden i Florida i sommarkläder kl 8 på morgonen lokal tid. Hon befinner sig här på konferens. Dumt nog bestämde de sig för att åka upp till New York några dagar efteråt, istället för att stanna kvar i Florida. Inget bra tilltag, det är snö i New York. Men Florida håller ställningarna, man blir avis. Enda trösten är att jag själv eventuellt, till och med troligen, är där om ett par månader!

För mycket tid

Den här då: nån har lagt en rad servetter i trapphuset och skrivit "Ostädat!". Vet inte vad man ska säga.

Julgodispynt

Stockholm 25 november 2007.

1-1

Darrigt utfall på Sverige-Lettland hittills, en match vi ser på ett schapp på Götgatan. Hamburgertallrik och öl. Sven och Jonas.

Var finns kreativiteten?

Femtielfte koppen kaffe och en seg dag. Inget av dignitet tycks finnas som kan omvandlas till en hyfsad aktualitetsartikel till helgen. Dessutom vill inte en rad andra utlagda jobb lossna. Suck. Beger mig alltså ut till kaffemaskinen och kollar i Fortune istallet. Kanske hittar man ett eller annat uppslag.
Usch vilken trist blogg det här är nu...

Vinter-Stockholm är också vackert

De av denna bloggs förvisso sannolikt få regelbundna läsare som inte redan visste vad jag tycker om vintern, kan härmed sluta fundera på det: Om vintern tycker jag inte. Möjligen undantaget en och annan helg i en skidbacke, vilket är kul.

Med det sagt så är Stockholm, där jag bor sedan tio år, faktiskt rätt fin även nu. De här bilderna togs igår, den 17 november.


Fartyget Mälardrottningen, med det alternativa namnet Lady Hutton på akterspegeln, förtöjt vid Riddarholmen.


Riddarholmen, Stockholm.





Ragnar Östbergs stadshus till höger. I fjärran syns Högalidskyrkans två torn på Södermalm.

Skoj och lek i stan

På väg hem genom Vasaparken upptäcker jag att dom byggt en stor lekplats på en stor orange gummikulle. Komplett med studsmattor, rutschbana och klätternät. Jag står där och studsar ett tag i kvällsmörkret, väldigt kul. Det händer grejer i stan minsann.

Kaffe, leverpastej och danskt val

En tung och grå söndag som den här gäller det att ligga i för att inte deppa ihop. Jag driver i vanliga fall en egen intern kampanj mot fika, eftersom fikandet inte sällan innebär att man äter mat man annars inte skulle ätit och blir lite fetare än man annars skulle blivit. Förutsättningarna för fikat är heller inte alltid de bästa. När man springer på en person man försummat alltför länge och letar efter snabbaste sättet att döva det dåliga samvetet, då kommer det: Ska vi ta en fika?

Men det finns alltså undantag. Idag är en sådan dag. Lätt bakis från igår, har jag gått en sväng bort mot Norrtull och nu hamnat på ett fik mitt emot Vasaparken. Lätt slitna möbler, lågmält sorl, dämpad belysning från kristallkronor. Hötorgskonst på gulmålade väggar. Här sitter jag med min kaffe, pastejmacka och Fokus och läser eftervalsanalysen om det danska valet och tjuvlyssnar på vad de andra fikamänniskorna pratar om. Undrar hur många som har dåligt samvete för att de träffas så sällan.

Nu måste jag hämta mer kaffe.