BILDEXTRA: Vinterpalats i väntan på nattåget

Här kommer värsta fotochocken, men det är bara för att jag gick och köpte det där objektivet jag skrev om tidigare. Har plåtat otroliga mängder meningslösa bilder för att testa. Canon 15-85 mm med bildstabilisator – grym glugg. Det känns som en helt ny kamera trots att det är min gamla vanliga EOS 400D. Köper man en D7:a får man med det objektivet, men en sådan affär tillåter inte mina finanser just nu. Klarar mig bra med den här ett tag till.

Bilderna är i alla fall från Sommarpalatset, Pekings svar på Drottningholm. Eller Versailles om man vill. Mycket vackert ställe med en rad tempel vid kanten av en sjö. Just nu borde det väl snarast heta Vinterpalatset. Här firade kejsarna semester när det begav sig.

Läs mer om Sommarpalatset HÄR om du vill.

Vad gäller objektivet: fotogrejor i Kina, i alla fall i Peking, kan du oftast få för strax under det svenska priset exklusive moms, det är i alla fall vad jag sett hittills. Då kollade jag iochförsig på ett fetstort elektronikvaruhus som specialiserat sig på låga priser (man var tvungen att betala med cash till exempel, inget vanligt varuhus alltså). Hade jag gått på Pekings svar på NK så hade det inte varit någon poäng med att köpa det här alls. Min tidigare teori om att elektronik vanligtvis aldrig blir billigare än på internet i Sverige håller alltså på ett ungefär.

Nu sitter jag på hostelet med en Yanjina pilsner och väntar på att åka till tågstationen och checka in i vagnen. Tåget går 21.30 ikväll. Framme i Shanghai tio-tolv timmar senare. 

Ok, dags att njuta av lite bilder nu – jag ger er Vinterpalatset i Peking.

Kineserna är tydligen fototokiga: har aldrig sett en sådan ansamling av proffsfotoprylar i händerna på så många amatörer. Man ser gigantiska teleobjektiv för 20 000 spänn och så står de med stativ och tar kort på änderna ute på isen.

Gårdagens middag kom med på ett hörn. Jag fattade inte vad jag beställde för det var på kinesiska alltihop, men man fick in det där fatet med rått kött och lite annat och fick sedan fritera det själv i den mystiska mojängen till höger i bild. Helt ok.

Alldeles nyss: här håller grabbarna på och arrangerar fotostudio på utegården till hostelet i Peking. Fotografen är australiensare som jobbar halva tiden i Japan som modellfotograf. Han lärde sig japanska på ett åt. Snubben till höger av dem som blir som blir plåtade, båda amerikaner, håller på med en tv-dokumentär om Kinas relation till USA, klar i höst. Känns lite sent om du frågar mig, men i alla fall. 

KINA: Vinter i Peking – Shanghai nästa

Lämnar Peking ikväll med nattåget till Shanghai som tar tio-tolv timmar. Ska bli intressant. Det blir ett par dagar till i Peking mot slutet av Kinavistelsen – som man med fördel kan ägna åt den gigantiska Silk Market i östra Peking, ett gigantiskt varuhus fullt med plagiatgrejor. Även om man inte köper så mycket så är det en given sevärdhet.

Snön har lagt sig över Peking över natten. Jag som trodde jag skulle lyckas undvika vintern men med en dryg vecka kvar innan jag tar mark på Arlanda så sket det sig. Idag, innan tåget går ikväll, ska jag köpa ett nytt objektiv till kameran (se bild) och därefter gå och kolla på det forna kejserliga Sommarpalatset, som nu hastigt och lustigt förvandlats till ett Vinterpalats.

   

To be continued.

JOURNALISTIK: Rapport från Peking

Jag har gjort ett inhopp som korrespondent igen med en rapport från Peking i lördagens SvD Näringsliv om Kinas folkkongress, eller folkets nationalförsamling som den också kallas ibland, vars möte inleddes i fredags. Folkets förresten, det handlar i allt väsentligt om kommunistpartiets partipolitik. Läs här.

I övrigt finns fler exempel på fräscha och ännu ej publicerade storys på erikbergin.se.

 

KINA: En mil på muren

KINESISKA MUREN. En fantastisk upplevelse, något annat kan man inte säga. Otroligt vackert, även om det måste vara ännu mycket mer fantastiskt (och varmare...) på sommaren när allt är grönt. Vi har gått en mil på kinesiska muren idag, en sträcka där det är relativt få turister och å andra sidan en bit längre att åka från Peking.

Stället där man börjar gå, Jinshanling, ligger ca tre timmar bort med buss, en buss som hämtar en en mil bort längs muren. En tuff promenad där en hel del kalorier går åt. Men som sagt – värt varenda sekund. Rent synintrycksmässigt, om det finns ett sådant ord, överträffas muren för min egen del enbart av fartygsskroten Chittagong i Bangladesh (fast särskilt vackert var det förstås inte där).

Nu ska jag, en amerikan, en australiensare och en rumän, tror jag han är, iväg och käka Pekinganka. Det blir spännande.

KINA: Kolla in muren imorgon

Blir ett kort och koncist inlägg det här: Har traskat runt stora delar
av centrala Peking igår och idag och bland annat kollat Förbjudna
staden, Himmelska fridens torg (när det inte var avstängt), försökt
jämföra priser på elektrionik och fotogrejor, köpt en varmare jacka
samt, faktiskt, gjort ett snabbt jobb när jag ändå var igång. Nu
ikväll har jag bokat boende i Shanghai och imorse bokade jag en tripp
till Kinesiska muren som blir av imorgon (om jag vaknar i tid). Ska
bli spännande.

Det är den av kommunistpartiet kontrollerade årliga Folkets
nationalförsamling i Peking nu, inleddes idag, så runt Himmelska
fridens torg är det en oerhört polisbevakning. En del sevärdheter är
stängda av det skälet. Kastar in några bilder från bland annat
Himmelska fridens torg och The Forbidden City, kejsarens forna gemak
och maktboning.

KINA: Kommunisterna samlas till rådslag

PEKING. Jag dimper ned mitt i ett Peking som står nervöst på tå inför kommunistpartiets årskongress som börjar på fredag. På Himmelska fridens torg, där bussen passerade in från flygplatsen, stod en svart kravallpolisbuss med galler för fönstren uppställd och hela stan är översållad med poliser – förvisso hjälpsamma, märkte jag när jag frågade efter vägen – som bevakar gathörn och officiella byggnader. Den som vill veta mer om uppladdningen kan bland annat läsa den här storyn från AP (klicka). Det är ett viktigt partimöte eftersom delvis nya inslag i politiken väntas krävas för att få bukt med de allt större ekonomiska klyftorna mellan rika storstadsbor och de hundratals miljoner fattiga som bor på landsbygden i Kina, har jag läst på.

Själv gick jag av vid fel t-banestation och hittade inte rätt gata. Att få en kinesisk taxichaffis att fatta gatans namn med vårt barbariska västerländska alfabet kan man glömma. Men så kom en västerlänning gående på trottoaren som jag raskt approcherade. Han visade sig vara amerikansk bankir som bor i Hong Kong men som är i Peking en gång i veckan i jobbet. Partikongressen kände han inte alls till när jag upplyste honom, men han är till en åttondel svensk och hans fru, sa han, har varit i Sverige. Kinesiska pratar han också, så med hjälp av vakterna utanför hans bank fick vi rätsida på adressen och den utskriven med kinesiska tecken. Ett bra trick för övrigt, att be någon skriva adresser på det inhemska språket. Har räddat mig i bland annat Bangkok tidigare.

Apropå säkerhet i det här landet så har partiet blockerat vissa sajter på internet som man anser kan skada riket och leda till uppror, eller vad det nu är för skäl de åberopar. Detta visste jag förstås om sedan tidigare, men det känns plötsligt lite konstigt att inte kunna gå in på vare sig Facebook eller ens min egen blogg. Just det, En Resande Reporters Äventyr är tydligen ett hot mot Folkrepubliken Kinas inre angelägenheter (även om det snarare förstås är hela Googles bloggtjänst som är blockerad). Gmail fungerar däremot så jag mejlar det här inlägget utan att veta hur det ser ut på sajten.

I mitt hostel kom en katt in nyss och la sig tillrätta i mitt skåp. Skickar med en bild på den också så får vi se om det passerar censuren.    

Nu är jag i starkt behov av 1) en dusch och 2) mat – Air Chinas flygmat kan man leva utan och nåt annat har jag inte fått i mig. Frukost hann jag inte med eftersom flyget gick kl 9 och jag gick upp vid 5 i Tokyo. Så så mycket mer att tillföra har jag inte just nu. Jo förresten – vädret: inte alls så kallt som jag trodde. Promenaden hit där jag bor mitt i Peking, som blev längre än det var tänkt, var riktigt behaglig. Ha! Små skvättar av snö ser man här och där så det borde vara kring nollan.

BILDEXTRA: Vårtecken i Tokyo

Titta, det blommar!

IMPERIAL GARDEN, TOKYO. Så fick jag se dem i alla fall, körsbärsblommorna som landet är så känt för. Bland annat. Det tjatas om dessa blommor i hela guideboken. Om det nu är rätt sorts blommor, det kanske nån vänlig läsare kan upplysa om. Min kunskap om sådant som växer lämnar en del i övrigt.

Men i vilket fall, blommar gör det. Frågan är om det kommer av sig nu, för en kallfront har dragit in över Tokyo så det är säkert åtta-tio grader kallare mot när jag kom då det var sol. Man fick raska på idag ute på stan för att hålla ångan och värmen uppe. Här är jag i Imperial Garden där kejsaren bor. In till hans gemak kommer man inte men parken är fin att gå runt i.

En hel del japaner tog sig ut i parken för att fotografera prakten. Även om det bara var enstaka träd som blommade, men det ser man ju inte om man beskär bilden ordentligt...

Pietetsfullt ansade tallträd.

...och så ett annat Tokyo

Jag brukar alltid försöka se något som inte står i guideboken. Här tog jag Tozai Line till Nishi-Funabashi så långt till ändstationen österut mot havet som man kommer, en halvtimme kanske. Käkade sen lunch på det här stället under en bro. Det här är också Tokyo: en grå förort, dit inga turister kommer och japaner lever sitt vardagsliv, långt från ljus, höghus och glamour inne i Tokyo city. Jag tycker sådant är intressant att uppleva som en sociologisk studie.

Här fick man alkoholfri ölsmakande saft i flaskan och sprit i ett glas, så fick man hålla i flaskan i glaset, så – pang! – blev det bärs.

Biff med lök och äggula. Långt ifrån den sämsta maten jag ätit. Och härute i förorten har priserna plötsligt fallit 50%.

Tågstationen i Nishi-Funabashi, östra Tokyos utkanter.

BERGIN MEDIA: Ny pigg förstasida på sajten

Har ägnat en timme åt att uppdatera Bergin Medias hemsida erikbergin.se – samtidigt som jag läppjat på en Yebisu japansk pilsner – med hjälp av en svajig bredbandsuppkoppling. Nervöst, men nu ser det lite roligare ut för de potentiella kunder som till äventyrs ger sig in där. Försöker hålla en skönt tacky stil i sidredigeringen, det ska finnas mycket att kolla på. Överlastat, för att inte säga en aning plottrigt. Tycker jag lyckats bra.

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av The Wire. Imorgon är det sista dagen i Tokyo, därefter inleds slutdistansen av den här resan med ett morgonflyg till Peking den 3 mars. Vad journalistik anbelangar förresten så är ett jobb redan bokat i Shanghai. Det gäller att ligga i.

KOBE: På plats-rapport efter japanska & chilenska skalven

KOBE. För två dygn sedan skakades japanska ön Okinawa av ett jordskalv som mätte 6,9 på Richterskalan. Strax därefter kom skalvet i Chile, som inledningsvis gav tsunamivarningar i Japan. Men någon tsunami fanns inte i tankarna hos de japanska familjer som valde att söndagspromenera i Kobes hamnkvarter.

I japanska hamn- och kuststaden Kobe på söndagen rådde som vanligt hektisk helgshopping runt järnvägsstationens samling av megavaruhus. Längs kajen nere vid vattnet promenerade söndagslediga familjer omkring i de områden som så svårt drabbades av jordbävningen 1995 då drygt 6000 människor omkom.

Skalvet i Chile några timmar tidigare, som inledningsvis gav varningar om en eventuell tsunami under helgen, tycktes få reflektera över.

Kobe har förstås vanan inne, om inte av jättevågor så av skalv. Jordbävningen 1995 välte motorvägar över ända, sänkte byggnader och förstörde över tio mil kaj i Kobes hamn, där ett stycke jordbävningsdrabbad cementkaj finns kvar än i dag för att påminna om förödelsen. Hamnområdet inringas av stängbara tsunami-portar. De stod öppna på söndagen.

Det jämfört med Chile betydligt mindre skalvet alldeles under ön Okinawa söder om Japans fastland tidigt på lördagen gav även det en rutinmässig tsunamivarning som sedan drogs åter.

Nyheten om Okinawas skalv på lördagen hamnade i en spalt med liten rubrik på förstasidan av Japan Times på söndagen.

Japanska meteorologi- och jordbävningscentret hade på söndagskvällen ingen varning utfärdad för de delar som vätter mot den chilenska kusten. Den enda varningen för tillfället är istället utfördad för de norra delarna – om hagel och storm.

Erik Bergin

MAT-BILDER: På allmän uppmaning

Här är bilder på mat i Japan

Det har inkommit uppmaning om att publicera fler bilder på mat. Sagt och gjort:

Vanlig syn utanför japanska restauranger: maträtter i plast. Jag går inte riktigt igång på det.

Noriko och Noah vid en traditionell japansk lunch med bento-fisk. Mycket gott.

Space bread. Rymdbröd alltså. Finns att köpa på framtidsmuseet i Tokyo.

Inte det minsta japanskt: här ballade jag ur och beställde biff med löksås. Men bärsen är blaskigt japansk.

Finns i mängder: japanska bakverk. Mmmm...

Delikatess (inte i plast) utanför traditionell japanskt tehus i Kyoto.

Japansk middag bestående av fisk (kan vara bento igen) och ris. Det var aningen torrt för min smak och inte den delikatess jag hoppats på.

Middagsmacka. Inget att kommentera egentligen.

Höjdpunkten: bättre blir det inte – sushifrukost på gigantiska Tsukiji Fish Market klockan 7 på morgonen. Sushin ligger upplagd på bladet till höger. Turistpris dock: 200 SEK. Men det var det värt.

DAGENS SEVÄRDHETER: Vigsel och Kobe

Här kan vi bevittna vad jag tror är en traditionell japansk vigsel. Bruden är damen i vitt (bilderna nedan) som med hela processionen är på väg in i ett tempel där en sorts vigselförrättare väntar. Jag kan ha fel här, men det kändes som en vigsel när jag stod och såg på. Svårt att tänka mig vad det annars skulle vara.

Hon i vitt ska giftas bort. Japanerna runtom plåtade lika mycket som jag.

Här ser man hur de går in i templet, ett av flera på området.

Utöver det har jag varit i Kobe, staden som 1995 drabbades av en kraftig jordbävning som dödade drygt 6000 och välte motorvägar och hus över ända (lilla bilden).

Allt är förstås uppbyggt nu, 15 år senare, men de har sparat en liten del av hamnen (bilden ovan) där man kan se hur förödelsen just där såg ut.

Stan är annars en storstad i miniformat tycker jag: mängdes av varuhus, två tågstationer, t-banelinjer, höghus – och ett så pass kompakt centrum att man kan traska rakt igenom på en timme.

Vid shinkansen-tågstationen finns ett väldigt fint europeiskt kvarter som faktiskt är sevärt. Inte för att det känns som Japan ett smack, men kanske just därför är det roligt att gå runt där. I övrigt tycker jag att Kobe gör sig bra som en dagstur. Från Kyoto tar den en knapp timme med JR-lines regionaltåg (ca 80 kr).

Imorgon åter Tokyo.

Gonatt.