
Floden Pasig i Manilla, sedd fran Fort Santiago strax innan den rinner ut i Manillabukten. Jag skulle inte bada i här, kan jag konstatera.
Fler bilder är pa gang.

Efter ännu en tur med en svårt pressad Kawazaki-mc-taxi med mig, ryggan och vad som verkade vara en hel filippinsk familj har jag nu alltså kommit till White Beach, Boracay. The place to be, om man ska tro reklamen. Träffade en kvinna på mc:n som driver bungalowhotellverksamhet här och efter att, av ren princip, ha lyckats skaka av mig de jobbiga månglarna som väntar vid alla bryggor så valde jag hennes ställe. 1500 peso natten, ca 270 kr kanske. Går säkert att hitta billigare om man vill, det gör det alltid.
Hon lärde mig något om vädret - de här molnen är tydligen normala för årstiden. De varmaste månaderna är mars-maj, nu däremot smälter den sibiriska isen, menar hon, och söker sig ner genom det asiatiska flodsystemet och kyler Sydkinesiska sjön. Inte vet jag om det stämmer men det duger för mig som förklaring.
Inte för att det är kallt på nåt sätt, det är behagligt och fläktar en hel del. Men det får gärna bli lite sol några dagar, tack.
Usch, nu hör jag en svensk karl stå och prata i mobil här nedanför. Man kommer inte ifrån att detta ändå är ett turisttillhåll. Jag räknade med att stanna ev upp till en vecka men nu får jag se. Kanske blir fyra-fem nätter. Ska utvärdera alternativen. Och se mig runt lite. Och förstås - bada.
/Erik
0705650021
0706356502
Welcome to Manilla Domestic Airport.
Efter det la jag in mig på spa i tre timmar. Anläggningen är i ett gammalt kolonialt hus med en innergård där de har tre pooler under palmer och bar himmel. Det porlar vatten. Bäst satt jag där och bubblade i en pool ihop med en filippin när en kille kom och undrade om vi ville ha te. För fan, bring it on. Jag som inte dricker te drack en kanna te. Mkt rogivande alltihop.
Nu har jag just ätit en massa mat på en filippinsk restaurang vid Roxas där man också måste lämna sin revolver i entrén. Jag sitter och försöker se om någon lämnat in någon. Tror inte det.
Dricker San Miguel Super Dry.
Innan dess uppdrog jag åt en resedam på hotellet att boka mig en biljett till Boracay. Ska åter inom en timme och se hur det går. Annars är dagens modesta mål att hitta ett massageställe eftersom ryggen gör ont eftersom madrassen är åt skogen. Det svåra är inte att hitta ett massageplejs utan att hitta ett som inte är en förtäckt bordell. Guideboken har ett tips som jag ska pröva.
Jag ska också åka och titta på Imelda Marcos vansinnesbygge The Coconut Palace som hon lät bygga inför ett povebesök. När han hörde vad det kostat åkte han nånannanstans.
När jag gick in i köpcentrat fick jag visa upp innehållet i väskan för vakterna. Här är ett jäkla oväsen, varje matställe spelar sin musik plus att det sitter en stolle och trummar utanför.
Ska kolla lite här sen ev en taxi till finanscentrat Makati.
Måste byta mobilnät så fort jag ska skicka något på mobilen för att få 3g. Fattar inte varför. Risken är att det här blir en kostsam resedagbok.
Men man får förklaringar till sakernas tillstånd längs vägen. Manilla bombades rätt svårt under kriget och USA hade problem att klara av Japan till sjöss, även om amerikanskt pansar var bättre, har jag fått veta. Så när en rad efterföljande mer eller mindre korrupta regimer hade att bygga upp Manilla efter kriget och självständigheten är det kanske inte konstigt att det gick som det gick. Förklarar kanske vissa av dessa mängder fula betongkomplex av sovjetsnitt man ser överallt.
Den här parken i fortet är i alla fall en skön avkoppling till avgaskaoset utanför. Ska hänga här någon timme. Mycket kvavt och molnigt.