Serpentinväg sedd ovanifrån längs landsvägen CV-70, Spanien.
Vackrare bilkörning är svår att få
UPPDATERAD: Nu med bilder.
Guadalest, längs CV-70.
Det första stoppet man passerar är Guadanest, eller om det ska in ett l nånstans, en gammal morisk by vars främsta sevärdhet är ett fort som byggts längst uppe på en klippa i dalgången. Utsikten är svårslagen, man ser Medelhavet långt därborta i diset. Ingången till byn är huggen rakt genom klippan för att den skulle vara lätt att försvara. Stället är nedlusat med turister, varav många skeppas in med buss från Benidorm och andra resorts längs kusten.
Nu sitter jag under ett träd i skuggan med min iPhone i Alcoy, dit man kommer via CV-70 västerut.
Det är en hyggligt stor stad där jag egentligen inte tänkt mer än att vända söderut igen, men Alcoy är oväntat trevlig och modern, inte det slitna jordbruksregionalcentrum jag hade väntat mig.
Det är förvisso måndag, men hela stan verkar ha siesta. Byggnaderna klänger sig fast längst båda sidor av dalgången, med den uttorkade flodfåran i mitten. Jag har lagt i p-pengar till kl17, därefter kör jag troligen en bit söderut längs någon av vägarna i riktning Alicante igen. Jag hade inte tänkt bo där något mer, men som den här rutten artar sig så skulle det passa rätt bra med ett stopp till. Vi får se.
Väg CV-70 västerut från Benidorm måste vara en av Europas vackraste landsvägar, där den snirklar sig fram längs en lång dalgång, en gång troligen frammejslad av en flod längst nere. Avstånden är inte långa - från Benidorm till där jag är nu är det kanske fyra-fem mil men det har tagit tre timmar, iofs med en hel del fotostopp längs denna senic route.
Guadalest, längs CV-70.
Det första stoppet man passerar är Guadanest, eller om det ska in ett l nånstans, en gammal morisk by vars främsta sevärdhet är ett fort som byggts längst uppe på en klippa i dalgången. Utsikten är svårslagen, man ser Medelhavet långt därborta i diset. Ingången till byn är huggen rakt genom klippan för att den skulle vara lätt att försvara. Stället är nedlusat med turister, varav många skeppas in med buss från Benidorm och andra resorts längs kusten.
Nu sitter jag under ett träd i skuggan med min iPhone i Alcoy, dit man kommer via CV-70 västerut.
Det är en hyggligt stor stad där jag egentligen inte tänkt mer än att vända söderut igen, men Alcoy är oväntat trevlig och modern, inte det slitna jordbruksregionalcentrum jag hade väntat mig.
Det är förvisso måndag, men hela stan verkar ha siesta. Byggnaderna klänger sig fast längst båda sidor av dalgången, med den uttorkade flodfåran i mitten. Jag har lagt i p-pengar till kl17, därefter kör jag troligen en bit söderut längs någon av vägarna i riktning Alicante igen. Jag hade inte tänkt bo där något mer, men som den här rutten artar sig så skulle det passa rätt bra med ett stopp till. Vi får se.
Souvenirhandduk i Guadalest.
Punkten A, vid bergsstaden Alcoy, är där jag skrev inlägget. Rutten Alicante-Benidorm-Alcoy-åter Alicante är ganska exakt 20 mil.
Guadalest.
Den här huvudlösa damen står på kyrkogården i bergsbyn Guadalest, som en sorts morbid lämning av en tid som flytt.
Fasad i Alcoy.
Utsikt över Alcoy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar