Utanfor lyxhotellet Taj Mahal igar. Vakter kollar under bilar med speglar, som pa film, efter jakt pa bomber vid hotellet, sarskilt efter senaste bomben i Pune. Taj Mahal drabbades av terror for ett par ar sedan.
Bombay i terroristjaktBOMBAY. Två timmars flygning från New Delhi tar oss till Bombay (Mumbai), för nyhetsjunkies känd för inte minst det dramatiska terrordådet för ett par år sedan på lyxhotellen Taj Mahal och Oberio, samt vid ett judiskt center och en järnvägsstation. Terroristerna kom med båt och intog platserna ovan, tände eld i hotellen, sprängde granater och sköt ihjäl gäster. Och det var bara ett av flera dåd som skakat staden med jämna mellanrum sedan 1990-talet. Dessutom den senaste nu i Pune, som inte ligger särskilt långt bort, med nio omkomna.
Bombay är ännu en megastad med 16 miljoner invånare, en jättehamn som står för hälften av Indiens export och import, som är centrum för den indiska filmindustrin – den största i världen. Bombay genererar en tredjedel av Indiens skatteintäkter. Allt enligt The Rough Guide.
Ändå tvekar inte En Resande Reporters Äventyr att ge den nytillverkade utmärkelsen "Städer vi gillar 2010" till Bombay. Efter en eftermiddag längs strandpromenaden, stilla spatserande genom parken i Bombays södra del där kidsen spelar cricket och hänfört beundrande av de pampiga kyrko-, universitets- och domstolsbyggnaderna som känns mer brittiskt europeiska än indiska – vilket inte är så konstigt eftersom britterna lämnade 1941 – samt en pizzamiddag med utsikt över viken, står det klart att Bombay är fasligt trevlig. Min plan är att, när jag återvänder till Indien, flyga in via Bombay istället för den betydligt mera återhållsamma Delhi.
En drink på en av Taj Mahals overkligt lyxiga barinteriörer är också ett måste, även om en simpel människa och lumpemn backpacker som mig inte riktigt hör hemma där. Men det låtsades den väluppfostrade butlern inte om.
Men det här är samtidigt bara ena sidan av en stad som lider av kraftig överbefolkning, även om den inte märks i centrum där det är lagom med människor. Hälften, 7-8 miljoner, beräknas leva i slum och fattigdom. Tågen i stan är de mest frekventerade i världen, enligt samma guidebok. Som på många andra platser i Indien hinner inte infrastrukturen med den kraftigt ökande befolkningen från landsbygden. Samma fenomen som i princip alla världens megastäder i tredje världen lider av (Manilla, Shanghai, Jakarta med flera).
Apropå guideböcker så har jag köpt en sådan för Japan nu, Lonely Planet tyvärr för jag har inte hittat favoriten Rough Guides Japanbok varken i Delhi, Bombay eller någon annanstans i Indien. Tror jag letade i Calcutta också. Ur denna ska jag nu extrahera ett lämpligt hostel eller billigt hotell att boka upp. Om två dagar flyger jag till Tokyo.
– Kl 22.09, 16 feb 2010.
Bombay är ännu en megastad med 16 miljoner invånare, en jättehamn som står för hälften av Indiens export och import, som är centrum för den indiska filmindustrin – den största i världen. Bombay genererar en tredjedel av Indiens skatteintäkter. Allt enligt The Rough Guide.
Ändå tvekar inte En Resande Reporters Äventyr att ge den nytillverkade utmärkelsen "Städer vi gillar 2010" till Bombay. Efter en eftermiddag längs strandpromenaden, stilla spatserande genom parken i Bombays södra del där kidsen spelar cricket och hänfört beundrande av de pampiga kyrko-, universitets- och domstolsbyggnaderna som känns mer brittiskt europeiska än indiska – vilket inte är så konstigt eftersom britterna lämnade 1941 – samt en pizzamiddag med utsikt över viken, står det klart att Bombay är fasligt trevlig. Min plan är att, när jag återvänder till Indien, flyga in via Bombay istället för den betydligt mera återhållsamma Delhi.
En drink på en av Taj Mahals overkligt lyxiga barinteriörer är också ett måste, även om en simpel människa och lumpemn backpacker som mig inte riktigt hör hemma där. Men det låtsades den väluppfostrade butlern inte om.
Men det här är samtidigt bara ena sidan av en stad som lider av kraftig överbefolkning, även om den inte märks i centrum där det är lagom med människor. Hälften, 7-8 miljoner, beräknas leva i slum och fattigdom. Tågen i stan är de mest frekventerade i världen, enligt samma guidebok. Som på många andra platser i Indien hinner inte infrastrukturen med den kraftigt ökande befolkningen från landsbygden. Samma fenomen som i princip alla världens megastäder i tredje världen lider av (Manilla, Shanghai, Jakarta med flera).
Apropå guideböcker så har jag köpt en sådan för Japan nu, Lonely Planet tyvärr för jag har inte hittat favoriten Rough Guides Japanbok varken i Delhi, Bombay eller någon annanstans i Indien. Tror jag letade i Calcutta också. Ur denna ska jag nu extrahera ett lämpligt hostel eller billigt hotell att boka upp. Om två dagar flyger jag till Tokyo.
– Kl 22.09, 16 feb 2010.
Inne i Taj Mahal.
Bombay-taxi.
Cricket-match i parken.
Fint gammalt hus i Bombay.
Strandpromenaden.
2 kommentarer:
Läste du "Shantaram" innan du kom till Bombay? Om inte så läs den nu. Staden beskrivs väldigt fint i den och boken är så bra så den känns betydligt kortare än 900 sidor. Skulle verkligen vilja åka till Indien igen. Har ju bara varit i Goa och det säger man ju är "Indien light". Nu blir det iaf skidor i Val Thorens v 10. Ha det så bra i Japan. Kram Malin
Hej! Nix, inte läst den. Ska sätta upp den på listan av böcker och Bollywood-filmer jag får beta av när jag kommer hem.
Oxå skidsugen, avis! Kör försiktigt. Kram/E
Skicka en kommentar