ROAD TRIP: På väg norrut på nordön igen

Äntligen sol över Nya Zeeland
NEW PLYMOUTH. Sitter nu i ett på tok för stort motellrum med fåtöljer, glasbord, en big-ass platt-tv, värsta spabadet och en superkingsize-säng samt ett litet kök som jag inte kommer hinna använda. Men jag är lite mätt på hostel och dorm-sängar för tillfället så det kan det vara värt. Stället var det billigaste jag hittade när jag kom dundrande in vid 20.30-tiden.

Då hade jag kört sedan kl 13 från det regniga Wellington, där jag även hann med och åka runt lite tidigare idag och kolla på utsikten uppifrån kullarna:

Bitvis är det en rätt vacker väg man åker norrut från Wellington, en mix mellan Irland, Alvaret på Öland och östgötaslätten. Städerna, eller samhällena snarare, påminner mera om amerikanska sydstatshålor. Inte superfestliga och speciellt inte en söndag.

Men ändå – man upphör inte att förvånas: i Foxton står en holländsk väderkvarn och snurrar.

Det visar sig att Foxton har en stor koloni holländare och en av dem fick idén att bygga en kvarn. Den funkar och allting, man kan gå upp på övervåningen och kolla när de maler mjöl, det kostar 5 NZ-dollar om jag minns rätt. Den har varit igång i sju år nu, sa tanten, och står där och flaxar, komplett med holländska souvenirer och hembakat bröd och kakor (jag köpte kakor).

Foxton är också känd för sina många muralmålningar fick jag också veta. De finns på alla möjliga och omöjliga husväggar. Såg flera stycken på bara några minuter:

Fortsätter norrut längs riksväg 1 till Bulls där jag tar vänster på väg 3. Snart anar man i fjärran den dramatiska siluetten av ev vulkan, vilket det är också. Mount Taranaki eller Mount Egmont (den har två namn, ett gissar jag är maoriskt och det andra tror jag Kapten Cook slog till med) heter den, höjd 2518 meter. Är fortfarande aktiv, det senaste rejäla utbrottet var 1655. Kanske dags för ett nytt nu då, haha.

Egmont är annars en av världens mest symmetriska och toppiga vulkaner – snyggaste antar jag man kan säga på vulkanspråk – och har tillochmed används som fond i en japansk film där man av nån anledning inte kunde/ville använda japanernas egen Fuji, har nån kunnig människa skrivit in på Wikipedia.

Norr om Egmont ligger alltså New Plymouth, stan jag är i nu. Den känns som en spökstad en söndagkväll, men ligger väldigt vackert precis vid vattnet. All natur och hela kustlinjen längs udden som vulkanen ligger på är väldigt fint – kuperade gröna kullar med kor, klippor vid kusten ned mot den asksvarta sanden, dungar, blommor och hela baletten. Just här står sig östgötaslätten slätt faktiskt.

Nu ska jag mejla lite, tappa upp ett bad och glo på min feta tv resten av kvällen. Ska se om man kan ringa hit lite thaikäk eller kanske nån indier fast det är väl tveksamt.

Imorgon kör jag åter till Hamilton där jag hyrt bilen och tar en buss åter till Auckland. Sedan väntar nästa äventyr: Bangladesh.