Ösregn och stormvarning över Grinda

Det blev värdshuset trots allt. Klockan är nu tio över elva och jag kom just åter till stugan - dyngsur om jeansen. Men det gör mig inget. Och min regnhatt som jag gjorde av en Åhlénspåse fungerar över förväntan (på allmän begäran publicerar jag här ett foto av den). Regnet öser ner. Det har hållit på sedan 18-tiden. Därtill blåser det, så regnet kommer från sidan. Man kan inte undvika att tycka att det blir lite mysigt, trots allt, i varje fall sedan man kommit in i den varma stugan och öppnat en liten - alltför liten - flaska rödvin man införskaffat på båten.

SHMI har stormvarning, eller i varje fall något därikring, över mellersta Östersjön, läste jag just på institutets sajt.

Jag valde för övrigt tonfisk på värdshuset. Den var dyr, god men inte riktigt värd priset. Sedan när jag skulle gå regnade det så mycket att jag valde att ta en öl i baren. Efter den hittade jag en bok på värdshuset om Stockholms skärgård, från Arholma i norr till Landsort i söder, tror jag det var, som var så intressant att den tarvade en öl till.
Det påstås till exempel i den att Strindberg när han för första gången kom ut i skärgården blev så hänryckt att han la sig på en klippa och grät. Det regnade kanske inte den gången. Inte heller visste jag att han residerat på Sandhamn, om jag nu minns rätt, efter att han förvisats från sitt Kymmendö efter att ha skrivit Hemsöborna.

Jag drar mig till minnes åren då vi hade båt. Längesen nu. Det sändes på den tiden från Sveriges Radio ett program runt midnatt där någon författare eller annan uppläsare berättade en rysare, en skräckhistoria. Ganska banala verk säkert, men där man låg i ett läckande ekskrov i mörkret, med bara den där rösten och regnet smattrande mot däcket, blev det ändå intensivt. Hördes inte tysta steg från klipphällen? Vad var det för skugga som avtecknade sig mot månen där uppe? Kalla Kårar hette programmet (sändes 1985, går tydligen i repris vid 4-tiden nu).

Jag har altid tyckt sedan dess att skärgården vore en perfekt miljö för en skräckroman. Tänk er något i stil med: Värme och sol, ett gäng anländer i båt till en ö. Skratt och fest. Men hallå: är det inte ett periskop ute på fjärden. Nja, kanske inte... Ett moln tornar upp sig. En man ses stå och bevaka på avstånd. Plötsligt borta. Mörkret faller. Någon ska gå till skogs. En åskknall. Regn. Varför kommer hon inte tillbaka? Någon som vet vart hon gick? Mörkret faller snabbt. Plötsligt: ett skrik från skogen.

Nånting sånt. Fast det skulle förstås behövas en mera intrikat story. Och jag tror faktiskt att de...

Vänta, jag ska bara kolla om jag låste stugdörren. Tyckte jag hörde något där ute. Ett ögonbl